Det går framåt

Vi var hos Peter och tränade i går kväll. Det har blivit riktigt roligt att träna. Jag har visserligen hela tiden tyckt att det är roligt och intressant med vallning. Jag är även otroligt envis, ger inte upp i första taget och har nog hela tiden tänkt att det skulle börja gå bra till sist. Nu undrar jag dock om det är någon mer än jag som tänkt så om Tassa och mig. Från allra första början stod jag helt förvirrad i fårhagen och hade ingen aning om vad det hela gick ut på ens, Tassa sprang så mycket hon orkade, också hon förvirrad - självklart eftersom jag, hennes förare, var förvirrad och fåren sprang också så mycket de orkade. Efter en tid förstod jag hur vallning går till men jag ansträngde mig nog inte så mycket tror jag.

Nu i efterhand har jag börjat fundera på om jag förväntade mig att någon annan skulle se till att det fungerade. Jag tycker nu att jag inte alls gjorde mitt bästa. Jag gjorde som jag blev tillsagd men tog inga egna initiativ. Jag förstår inte själv hur jag fungerade. Jag har gått på många teoretiska kurser och läst, lyssnat på föreläsare och därmed lärt mig det kursen handlat om. Jag trodde nog att vallning fungerade likadant.

Nåja, sedan en tid tillbaka har de övriga, och även Peter, börjat säga att de tycker vi har gjort framsteg och att det går bra. Det känns helt fantastiskt. Det har också gjort att jag börjat anstränga mig lite mer. I gårkväll fungerade plötsligt allt. Det vill säga, det som jag tränade på. Det är fortfarande massor som vi har kvar att lära. Tassa kan t ex inte vänster och höger ännu. Hon kan inte hämta får och förstås inte valla in dem i en fålla. Men de saker som vi tränade på igår gick perfekt, utan ett enda fel. Underbart.

Jag får snart hämta mina "Åsenfår" (tidigare skogsfår), en gammal svensk fårras som är liten, snabbfotad och som stannar när hunden stannar. Jag skall köpa några "utslagsdjur" (tackor som inte är lämpliga för avel) av Ewa Samuelsson och de är snart klara för hämtning. Jag skall börja med en fålla för träning. De skall gå i en hage hos Britt Davidson eftersom jag inte har någon mark. Den hagen är inte lämplig för vallning eftersom det är några djupa raviner där med stenar och träd så det är svårt för en människa att ta sig fram. Man kan öva fösning där och det kommer jag att få göra mycket. Varje gång jag vill träna får jag försöka valla in fåren i fållan, få se hur det kommer att gå. Jag skall ha fårnät runt fållan för att inte fåren skall ta sig ut så lätt. Det skall bli skönt att kunna träna när jag vill, jag skall försöka träna en stund varje dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback