Vallning och val

Nu är jag hemma igen. Har varit i Örebro några dagar och jobbat. Det är roligt att komma till Runnagården, jag tycker de har en bra behandling nu och jag tycker om tjejerna som är intagna. Många har svåra upplevelser i barndomen och har sedan hamnat i missbruk och fått uppleva ytterligare svåra saker. Ändå är de jättetrevliga och fina. Jag har oftast haft hundarna med mig och det finns verkligen en ömsesidig kärlek mellan dem och tjejerna. Jag har bott i husvagn när jag varit där och jobbat, en väldigt trevlig familj har upplåtit plats på sin gård. Jag har känt dem några år men inte vetat tidigare att de haft både får och vallhundar och även varit med i starten av Bergslagens VK, som de kunde berätta om.

Det är en fantastisk känsla med egna får. Att kunna åka och träna när jag vill är en riktig höjdare. Det gick ganska bra i dag också. Jag kan dock inte låta bli att oroa mig för att jag kanske gör fel så Tassa aldrig lär sig att göra rätt. Hon flankerar ju fint när vi tränar men ibland rusar hon in för nära fåren och ibland går hon för långt ut och jag har inte lyckats rätta henne. Men jag skall väl inte börja "måla f-n på väggen" när jag bara haft fåren några dagar. Jag har vissa tendenser att oroa mig, jag kämpar med det hela tiden.

Valet då - jag tycker alltid att ALLA partier har så bra saker att komma med. Även om de har helt motsatta åsikter så kan båda verka bra när de framställs på ett sådant sätt. Eftersom jag är sosse så fick jag förstås ett brev med lite material och en knapp som det stod "alla ska med" på. Jag har retat mig på den slogan sedan den myntades till 1:a maj, jag tycker det känns som ett tvång: alla ska med( - vare sig de vill eller ej). Jag vet att det inte är meningen, partiet är ju ett "massparti" och önskemålet är förstås att alla är med, det är ju då man kan göra något, men ändå.... Det blir ju intressant att se hur det går. Jag tycker inte att valrörelserna på långa vägar är lika roliga som de varit förr. Vet inte om det beror på att de ÄR tråkigare eller om det är jag som inte är lika entusiastisk numera. Det som jag oroat mig mest för på sista tiden är miljöfrågorna, som jag tycker att man tar alldeles för lätt på överallt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback