Slut på jul
Nu kan man nog säga att julen är slut. Jag älskar julen. Det har jag inte alltid gjort men nu gör jag det. Det är inte för julklapparna eller den goda maten. Julklappar tycker jag är ett gissel och maten och allt godis blir jag bara tjock(are) av. Jag går alltid upp i vikt över jul. Nej jag tror att det är förberedelserna, adventsljus, lucia, allt pyntande, fin musik (jag lyssnade på en konsert en kväll som var helt fantastisk) och bra TV-program.
Nu är det mellandagarna och då är det inte riktigt vardag även om julen är slut. Men riktig vardag blir det inte förrän efter Trettondagen. Då brukar jag både känna mig nöjd med att helgerna är slut och det är vardag och lite ledsen för att jul och nyår är slut. Det brukar kännas lite vemodigt och det går inte över förrän efter några veckor, när det börjar bli ljusare och man förstår att det kanske blir vår så småningom även detta år. Egentligen tycker jag att årstiderna är fantastiska, var och en på sitt sätt. Jag skulle inte vilja bo någonstans där det är evig sommar.
Vi har klarat av både julfirande och Linns 18-årsdag och dessförinnan Sandras 10-årsdag. Det är roligt att träffas. Jag har inte någon stor släkt men jag träffar barn och barnbarn vid helger och födelsedagar och det känns bra. Nyår tycker jag inte alls är lika roligt som julen. Förr tyckte jag t o m att nyårsafton var riktigt skrämmande, jag undrade alltid vad det nya året skulle föra med sig. Nu är jag inte längre så rädd, nu brukar jag mest tänka att "nu har ännu ett år gått och jag har klarat det, jag klarar säkert nästa också". Hittills har jag ju alltid gjort det. Man klarar väl alltid de motgångar man får, även om en del är svårare än andra.
Jag tog en riktig långpromenad med hundarna i dag. Det var nästan vårväder. Även om jag gillar snö så tycker jag det är skönt att det är bart och man kan gå obehindrat i skogen. Hundarna håller nog med mig i det avseendet, de verkade tycka det var jätteskönt. De har ju varit ensamma hemma en del och legat i bilen en del under julhelgen. Det tar ju tid bara att åka, en timme till Örebro och lika mycket tillbaka. Hundarna är glada när de får följa med och de ligger så snällt bak i bilen men de är gladare när de får springa i skogen.
Nu är det mellandagarna och då är det inte riktigt vardag även om julen är slut. Men riktig vardag blir det inte förrän efter Trettondagen. Då brukar jag både känna mig nöjd med att helgerna är slut och det är vardag och lite ledsen för att jul och nyår är slut. Det brukar kännas lite vemodigt och det går inte över förrän efter några veckor, när det börjar bli ljusare och man förstår att det kanske blir vår så småningom även detta år. Egentligen tycker jag att årstiderna är fantastiska, var och en på sitt sätt. Jag skulle inte vilja bo någonstans där det är evig sommar.
Vi har klarat av både julfirande och Linns 18-årsdag och dessförinnan Sandras 10-årsdag. Det är roligt att träffas. Jag har inte någon stor släkt men jag träffar barn och barnbarn vid helger och födelsedagar och det känns bra. Nyår tycker jag inte alls är lika roligt som julen. Förr tyckte jag t o m att nyårsafton var riktigt skrämmande, jag undrade alltid vad det nya året skulle föra med sig. Nu är jag inte längre så rädd, nu brukar jag mest tänka att "nu har ännu ett år gått och jag har klarat det, jag klarar säkert nästa också". Hittills har jag ju alltid gjort det. Man klarar väl alltid de motgångar man får, även om en del är svårare än andra.
Jag tog en riktig långpromenad med hundarna i dag. Det var nästan vårväder. Även om jag gillar snö så tycker jag det är skönt att det är bart och man kan gå obehindrat i skogen. Hundarna håller nog med mig i det avseendet, de verkade tycka det var jätteskönt. De har ju varit ensamma hemma en del och legat i bilen en del under julhelgen. Det tar ju tid bara att åka, en timme till Örebro och lika mycket tillbaka. Hundarna är glada när de får följa med och de ligger så snällt bak i bilen men de är gladare när de får springa i skogen.
Kommentarer
Trackback