monawesterlund

Nu har vi klarat av näst sista gången på Ewas vallkurs, en gång kvar. Den kör vi på nyårsdagen, nytt år - nya möjligheter. Ewa är noggrann och säger till när vi slarvar (eller när JAG slarvar, de andra är nog mera ordningssamma). Hon påpekade att Tassa startar vallningen före mig. Jag tyckte att vi började gå samtidigt men jag hade faktiskt inte givit henne något kommando så hon kunde inte veta hur jag tänkte mig det hela även om jag hade klart för mig hur jag ville ha det. Och egentligen kan jag ibland t o m ändra mig när jag ser att Tassa vill något särskilt. Det är ju förödande. Det är alltid början på ett pass som är svår för oss. Även Peter har sagt till mig att jag måste skärpa till det hela från början och inte låta Tassa springa omkring och leka en stund i början. Det gjorde hon nu.

Allt det där låter så riktigt när instruktörerna säger det. Jag förstår inte hur jag kan vara så tanklös. Jag har alltid tyckt att jag varit både förutseende och seriös och absolut inte slarvig. Eller har jag varit det kanske? Jag har ju alltid träffat på människor som varit mycket slarvigare än jag - men de vallar väl inte? Usch vad svårt detta är. Jag blir så trött på mig själv. Men från och med nu skall jag ha helt klart för mig vad jag skall göra när jag går in i hagen ÄNDA FRÅN BÖRJAN. Aldrig mera någon spontanitet i vallhagen, det är bara av ondo. Jag har ju vetat det men ändå inte klarat att skärpa mig. Självklart måste man kunna fatta snabba beslut när man ARBETAR med vallning, det är ju levande varelser man har att göra med, men det är en helt annan sak. I träningen måste det vara planerat. Det är ju viktigt när det blir allvar att hunden lyder, förstår att det är ett jobb den skall göra och inte springer och busar, då hinner fåren försvinna eller vad det är fråga om.

Det får gå utan bild idag. Både hundarna och katten ligger på soffan och sover och är lugna, det är synd att väcka dem för att ta bilder. Varje gång vi varit hos Ewa på kurs har jag tänkt att jag skulle ta med kameran och varje gång har jag glömt den. Hundarna brukar vara trötta när vi kommer hem, även Moses, han blir trött av att sitta i bilen. Vi var en sväng till Uttersberg idag efter vallkursen och träffade Stig och Yvonne, som har fritidsbostad där. Det var en utställning om vargar på Galleri Astley. Det var jättefina bilder på vargar och text med fakta om vargen, det säkert mest hatade djuret i Sverige. Ändå har vi så få vargar, enligt utställningens texter så har flera länder i Europa 2000 - 3000 vargar medan Sverige har 150 och det tycker många svenskar är för mycket. Människan är märklig. Vi inbillar oss att hela jorden är till bara för oss.