Duktig hund

Ja, det är nog som Ewa skriver. vi har gjort framsteg och det blir tydligare när man skriver dagbok/blogg. Jag har skrivit dagbok om Tassa och mina strävanden att "göra henne till vallhund" ända sedan hon kom till mig, i form av blogg endast någon månad. Jag anade ju inte att jag skulle behöva LÄRA mig något, annat än rätt kommandon möjligen. Nu har det ju visat sig att det var svårare än så. I går, på vallkursen sade Peter att han tyckte vi gjort så fantastiska framsteg. Jag försöker ju vara ödmjuk och svarade "ja hon börjar förstå vad det handlar om" varvid Peter klippte till med "det är ju Du som har lärt dig, då blir även hunden bra". Hur som helst så börjar jag tycka att hon är på väg att komma upp i Zekes klass, så vi kan snart åka till Ewa och träna, bara hon gått om honom.....

Vi har börjat träna hämt nu. Flankeringarna tycker jag går riktigt bra nu. På mina får går det jättebra, på andra får riktigt bra. Egentligen går det sämst i kurssammanhang, jag har svårt att ta egna initiativ när en instruktör tittar på. Dels litar jag på instruktören dels försöker jag vara till lags (åt instruktören) dels klarar jag dåligt att ha kontroll på både fåren, hunden, mig själv och instruktören, det blir åtminstone en för mycket. Tassa vill fortfarande gå rakt mot fåren men har börjat gå ut allt mer. Det stora problemet är att få mina får att stå stilla, de börjar springa så fort Tassa startar, de förstår att hon skall komma till dem. Jag försöker säga till dem att "stå stilla, hon gör er inget ont", men de litar inte på mig än.

Idag har vi tränat hämt och flankeringar (som vanligt). Hon håller ut väldigt mycket, nästan för mycket när hon flankerar men så länge hon inte tappar kontakten med fåren så tycker jag att hon kan få hålla ut. När jag var hos Gail så föreslog hon att Tassa som belöning för att hon gjorde något bra vid flankering så skulle hon få gå några steg inåt, mot fåren. När vi tränat hemma så har det ju gått väldigt bra men det behövdes inte många "belöningar" för att hon skulle förvänta sig det, så jag har blivit tvungen att sluta belöna henne. Ändå ställer hon sig fortfarande beredd att gå in mot fåren så fort hon gått några gånger i cirkeln. Det är en besvärlig hund, hon är lika envis som jag.

När jag tänker efter så var jag nog inte konsekvent idag utan lät henne få sin belöning ett par gånger. Jag tyckte ju så synd om henne när hon såg så förväntansfull ut och hade varit så duktig.

Ibland får jag dåligt samvete för min andra hund Moses. Han är en sådan hund som det inte finns så många av. Han är vänlig och artig, hoppar inte på folk utan ställer sig bara intill dem och tittar vänligt på dem med sina snälla ögon. Han har aldrig visat ens en tillstymmelse till aggression mot någon människa. Aldrig mot någon tik heller, endast mot vissa hanhundar, som är högfärdiga kan han bli lite grinig. Han är aldrig påträngande utan bara lugn och förstående. Ibland kommer han in i fårhagen och då ser han ut som om han pratar med fåren, de går fram till honom och nosar intresserat på honom medan han står och viftar på svansen. Aldrig har något får varit rädd för honom. Att jag får dåligt samvete beror på att jag inte "gör något" med honom, aktiverar honom. Men eftersom han verkar alltigenom harmonisk så är han troligen nöjd med sin tillvaro ändå.

Kommentarer
Postat av: Ewa

Ni är jättevälkomna att komma och träna så fort ni "gått om". Och skulle ni mot förmodan inte göra det så är ni jättevälkomna i alla fall. I slutet av oktober kommer vi att ha fina träningsmöjligheter på helgerna.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback