Träning

Skönt. Igår fick jag rådet av Gail att inte träna hämt på mina får eftersom de inte står stilla. Det känns jättebra att kunna strunta i hämtträningen hemma. Jag trodde själv att det inte blev bra men tänkte att jag ju måste träna hämt. Det känns fint när någon, som vet bättre än jag, säger att det är så som jag trodde. Idag tränade jag flankeringar, drivning och fråndriv och nu gick det lysande. Även fråndriv går bra igen efter att Tassa började att vilja gå runt efter all flankeringsträning. Peter tyckte att jag skulle träna med långlina några dagar och det stämde att det började fungera ganska snabbt igen.

Idag hade jag förberett mig mentalt när vi hämtade ungtackorna och även det gick lysande idag. I någon mån kan det bero på att de nu vant sig vid att få kraftfoder på eftermiddagen så de är mycket villiga att komma så fort de ser någon i hagen. Men Tassa uppförde sig väl och det är huvudsaken. Hon gör det när jag är fokuserad på det jag håller på med. Jag undrar ofta om det alltid kommer att vara så att jag måste vara jätteskärpt när jag vallar eller om jag kan slappna av mera när Tassa lärt sig mera. Nåja, det skadar nog inte att jag skärper mig lite ibland, det var bara en undran.

Egentligen är jag trött på flankeringsträning och drivträning. Nu har jag hållt på så länge (även om det inte lossnat förrän för ett par månader sedan) så nu skulle jag vilja träna hämt och dubbelhämt och svårare saker. Det är vad jag skulle vilja alltså, det börjar bli tjatigt det här. Jag förstår ju att jag kan träna mycket för att få det att bli perfekt men jag är rädd att Tassa också skall tycka det är tråkigt. Men jag skall fortsätta med det enkla och promenera utmed vägar i vinter få se om Tassa (vi) har mognat över vintern så vi kan sätta igång på allvar till våren. Ja, jag vet att det är långt dit men i min ålder går tiden fort.

Jag hörde häromdagen att en jakthund blivit dödad av varg, som dessutom ätit på den. Jag kan ju förstå den stora sorg och förbittring en jägare känner när hans hund, som han jobbat med och tycker om, utsätts för något sådant. Jag kan ju tänka mig hur jag själv skulle känna mig. Samtidigt måste jag tänka på alla faror som finns i naturen, hundar dödas av olika saker. andra rovdjur, ormar m m. Och alla hundar, och även människor, som dödas av bilar. Det händer också att hundar dödas av hundar och av jägare.....

Det som gör mig förvånad är alla människor som är så fruktansvärt hatiska mot vargen, som ändå endast reagerar instinktivt. Jakthundar är dresserade att attackera djur i skogen. Säkert kan det även hända att en och annan sällskapshund anfaller varg och blir då säkerligen dödade. Jag har på senare tid hört flera människor säga att de känner sig rädda och osäkra för varg. Jag vet inte om de verkligen menar vad de säger, den enda gång som det finns trovärdigt dokumenterat att varg dödat en människa var 1821. Det var då fråga om en varg, som hade levt i fångenskap och inte lärt sig jaga. Den hade förstås inte heller lärt sig att akta sig för människor.

Kommentarer
Postat av: gail

kom hem till mig och träna lite delning och hämt. nu är det slagit vid stora fältet

Postat av: Helen

Nu har jag hittat på din blogg,kul att det går bra för er, jag var ju med och jagade fåren i Bråfors så jag hann ju inte se hur det gick för dej. Hann du se mej och Manne? Det gick ju helt skit dåligt, han tror ju att han kan klara av detta med att valla på egen hand, han behöver inte mej längre. Så vi bråkade bara med varandra i tis och ons. Han fick sen vila i tors och fred, jag var på kurs (genom skolan) och i dag har vi varit hos Gail, det var med stor fasa jag släppte honom. Som tur var för mina egna LP-tävlingsnerver så gick han riktigt bra, han till och med löd igen, skönt va!!! Sov gott vi ses på onsdag // Helen och Manne

2006-10-14 @ 22:31:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback