Konsekvens

Jag har varit hos Gail och tränat idag, flankeringar förstås, lite vissling och små försök till hämt. Det är inte klokt att det skall vara så svårt. Tassa klarar flankeringarna bra ibland men springer för fort, går in för snävt och håller inte ut tillräckligt ibland. Det går faktiskt bättre på mina får. Jag avskyr att säga det till Gail, det låter så löjligt, men det är faktiskt så. Hennes får är otroligt "springiga" och jag tror att det är väldigt nyttigt att träna på sådana får ibland. Det blir lite slappt hemma och jag koncentrerar mig inte lika mycket. Hos Peter är det samma sak, där går det också riktigt bra nu. Gails får springer så fort Tassa visar sig, de är ju mycket lugnare med LIz. Det var jobbigt men till sist gick det ganska bra. Hämten är svårare, Tassa vill inte hålla ut utan går rakt mot fåren men det började också fungera "så där" till sist. Det värsta är att jag vet att om jag bara kunde vara 100% konsekvent hela tiden så skulle det gå mycket bättre.
När det gäller visslingen krävs inte samma konsekvens men det är svårt ändå. Jag har inte heller så många tillfällen att träna eftersom jag alltid har hundarna med mig. Jag försöker träna när jag åker någonstans utan hundarna.

Hur blir man konsekvent? Om någon kunde ge mig ett tips skulle jag bli mycket glad.

För övrigt är det mesta som vanligt. Fåren är klippta, de blir så fina då. Mina får blir säkert lite mer springiga de också nu när de inte blir så varma. Men jag tycker så synd om dem nu, att det skulle bli regn just när de blivit nakna, jag är ju rädd att de fryser innan ullen växt ut igen.

Den här årstiden tycker jag att det är lite jobbigt med mörkret, innan man vant sig. Det är helt svart när jag går ut på sista kvällsrundan och snart är det även mörkt på morgonen vid första rundan, det är nästan ännu värre. Det var en fördel med att bo i Örebro, där hade jag ett motionsspår med elbelysning så jag kunde gå i skogen året om både morgon och kväll. När det blev snö var det att pulsa förstås, vilket var jobbigt men det blev snart ett upptrampat spår. Här är det kolmörkt men blir bättre i december när man börjar sätta upp stjärnor och ljusstakar i fönstren och julgranar och ljusslingor utomhus. Jag är barnsligt förtjust i det och tycker det är så fint.

Kommentarer
Postat av: Ewa

Hörrdu, det låter som ni gör stora framsteg! Det är det som är så bra att skriva träningsdagbok (som en blogg också blir) för när det känns tungt är det bara att läsa vad man höll på med för en månad sedan och då slås man av hur otroligt mycket som hänt efter vägen.
Visst är du välkommen att träna hämt hos oss! :-) Vi behöver bara lugna ner fåren lite - som de var igår lovar jag att det inte hade gått att få dem att stå stilla om jag så försökt hålla dem med två bra hundar... Men det kommer att bli bra (säkert springigt, men bra) träningsmöjligheter framöver och då är du välkommen!
Du behöver inte vara ledsen om du inte hittar en hund som är bättre än Lillehund i din närhet, det finns inte så många av dem i dagsläget :o) :-) *vänta bara, snart har han trillat ner från piedestalen och då faller han hårt*
Håll utkik i min blogg så ska du se att jag snart rapporterar om bra träningsfår och då är du välkommen! Närmaste veckorna är det lite rörigt, det är lite födelsedagsfirande och tävlingar som ska hinnas med...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback