monawesterlund

I dag har vi tränat hos Ewa och Tea. Både Ewa och Tea är väldigt säkra. Vi konstaterade att Tea numera är mycket seriös, inget flams. Hon är lugn och bestämd och det är Ewa också. Fungerar det lika bra nästa gång de tävlar så kommer de att få bra resultat.

Helen körde både Lexa och Tyra. Jag har inte sett Tyra valla sedan vi var på kurs tillsammans för 1 eller 2,5 år sedan. Tyra gick lugnt och fint och föste de springiga fåren utan några som helst problem och fick in dem i fållan också utan problem. Hon hade bara tränat vallning en gång i år men såg ut som om hon tränade dagligen. Lexa var jätteduktig. Hon är ju så ung, 11 månader, jag är väldigt imponerad av henne. Hon gör det hon skall även om det går lite fort.

Christine körde också båda sina hundar, Fox och Vic. Det var ju en fröjd att se dem, riktiga proffs och Fox har blivit jätteduktig sedan jag såg honom på kurs tidigare i sommar.

Ja, och så Tassa då, sorgebarnet tycker jag ibland. Och allt är hennes mattes fel. Jag tyckte nog att hon var duktig i fösningen och hon gjorde också ett par fina hämt. Flankeringarna var bra. Men sedan var det slut. Hon vimsade och Ewa, som nog inte trott mig riktigt, fick se hur hon bar sig åt, sprang runt, kom till mig när jag sa vänster och gick sin väg när jag sa höger. Det hjälpte inte att vara bestämd, då sprang hon bort. Ewa hämtade Tea, som kom och startade med lite flankeringar och fick Tassa att "tända" och sedan drog sig tillbaka och sade: "Varsågod Tassa, Du kan fortsätta", vilket Tassa gjorde då och med ny energi föste hon iväg fåren och såg riktigt nöjd ut.

Värsta sorgebarnet är nog jag ändå. Att jag skall göra fel gång på gång. Jag bestämde mig för att sluta när det gick bra. För en gångs skull gjorde jag rätt. Men kunde jag hålla mig till det? Inte då. Jag kom på att jag hade glömt att pröva fålla in, vilket jag hade tänkt. Alltså ropade jag tillbaks Tassa, som redan var på väg mot grinden. Hon kom tveksamt och när jag försökte skicka henne att hämta fåren gick hon några steg och stannade sedan och tittade på mig. "Är du inte klok matte, vi har ju slutat" såg hon ut att tänka. Då vaknade jag och fattade vilken tabbe jag gjort. Stackars Tassa, blir det vallhund av henne så är det ett under.