Lugnet efter stormen

Vi är lite vilsna i dag, både hundarna och jag. Det har varit full fart här i ett par veckor med vallning, jobb och nu senast besök av yngsta barnbarnet i några dagar. Hon åkte hem i går kväll. Jag har ibland längtat efter lite lugn och ro, även om det har varit roligt, men nu när vi fått det så känns det väldigt konstigt. Ensamt och ovant. Det brukar inte vara så länge, jag tror att vi redan börjar vänja oss.

Vi har varit och kollat mina får. De stod under ett träd och tryckte, det hade just börjat regna. Innan vi åkte till dem så var vi och kollade Britts ungtackor, ja inte de allra yngsta förstås utan de som haft lamm för första gången. De har varit av med sina ungar ett tag nu och var riktigt på alerten. Tassa hade lite svårt att sätta sig i respekt men för en gångs skull så lyckades jag peppa henne så hon inte gav sig. Hon brukar aldrig gå undan för dem, hon står  kvar men vänder artigt bort huvudet. Det är bara någon gång hon spänner ögonen i dem och då brukar de ge sig. I dag hjälpte jag henne och motade dem lite, berömde henne och till sist började hon se ut som om hon tyckte det var roligt att fösa dem.

Vi tränade lite fråndriv och det gick riktigt bra. Vi avslutade med ett litet hämt, som Tassa klarade alldeles utmärkt. Hon gick ut fint, höll ut hela vägen, gjorde en stor lov runt fåren och stannade precis som hon skulle. Hon tvekade en aning, vilket inte var så konstigt med tanke på att vi strax innan bråkat med fåren och hon blev säkert osäker om de skulle gå undan. Men det gjorde de så fort de fick syn på henne och då blev hon också säkrare. Det fina var att fåren stod kvar, det brukar ju inte mina göra. De börjar röra sig så fort de ser att hon går ut. När hon vänder in bakom dem är de nästan framme hos mig redan.

Tassa är klar med sitt löp. Visserligen är Moses intresserad av henne fortfarande men nu tar hon i "för kung och fosterland" och säger ifrån ordentligt när han kommer och fjäskar. Som vanligt efter ett löp har hon fått för sig att hon skall "ta över makten" från Moses och de bråkar en hel del. Moses har aldrig någonsin gett efter för en annan hund och kommer nog inte att göra det för Tassa heller men det är som om hon passar på när hon löpt. Om det är för att hon tror hon kan "sälja kärlek" eller om hon känner sig mera vuxen just då vet jag inte. Jag har aldrig haft någon tik förut så jag vet inte hur de fungerar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback