Brist på konsekvens igen
Nu är jag trött på Tassas löp. Hon har hållt på minst två veckor och kommer väl att fortsätta en vecka till. Hon droppar blod här och där och bär sig konstigt åt på alla möjliga sätt. Hon är på Moses hela tiden och han stackarn som är kastrerad numera, han morrar åt henne växlat med att han försöker rida på henne. Jag är som en hök på honom, visserligen kan det inte bli några valpar men han måste lära sig låta bli ändå. Jag har trätt över Nemo, den dominanta katten, det har varit en liten kissfläck i Tassas korg och på soffan i hundrummer. Jag trodde det var han som markerade, nu när Tassa löper men så kom jag på att det kanske är Tassa, som inte kunnat hålla sig. När hon löper så kissar hon väldigt ofta på promenaderna. Jag tror inte att hon har urinvägsinfektion för hon kan hålla sig väldigt länge men det kanske är tillfällen när hon inte klarar det.
Idag har jag varit trött, tänkte städa ordentligt men bestämde mig för att bara dammsuga. Det blir ju inte så smutsigt nu när det är snö, det är skönt. I går var dock inte snön så trevlig. Jag var till Uttersberg och passade på att åka om Skinnskatteberg och handla när jag var så nära. Det blev ca 7 - 8 mil att köra i snöovädret. Det såg ut precis som det kan göra på TV-bilder ibland när de berättar om trafikkaos på vägarna p g a snöoväder. Då brukar jag tänka att jag aldrig någonsin skall ge mig ut i sådant väder men ändå gör jag det. (Nu upptäckte jag att jag tydligen aldrig är konsekvent.) Vissa vägar hade inte plogats alls, vägen mellan Uttersberg och Riddarhyttan hade två hjulspår mitt på där jag körde. Den hade inte plogats alls. Som tur var så var det lite trafik. På väg 68 hamnade jag bakom en bilkaravan på ca 20 bilar, de körde i 50 km/tim. Det räckte bra så halt som det var. Det var i alla fall trevligt att träffa Elny och Per-Olov. Jag fick mycket material till min hemsida om Uttersberg. Nu kommer jag att sitta vid datorn igen så jag får värre ont i "musarmen", ont i huvudet och i axlar, nacke, rygg och höfter igen men det kan inte hjälpas. Det är ju så roligt.
I dag fick Tassa hämta mina får. Jag hade fällt några små aspar i hagen, som de hade ätit av barken på nertill, för att de skulle få fortsätta äta bark på hela. Det gillar de verkligen. Tassa gjorde det riktigt bra, gick ut fint och stannade innan hon föste dem mot mig. Men plötsligt gick det för fort igen, en av hennes rusningar. Det är förstås sådana gånger jag måste vara mer noga och se till att inget sådant händer. Ibland har jag tyckt att det är bra att hon hämtar dem även om det inte blir perfekt men jag inser ju att det blir helt fel. Så får det inte bli mera!!!!!
Idag har jag varit trött, tänkte städa ordentligt men bestämde mig för att bara dammsuga. Det blir ju inte så smutsigt nu när det är snö, det är skönt. I går var dock inte snön så trevlig. Jag var till Uttersberg och passade på att åka om Skinnskatteberg och handla när jag var så nära. Det blev ca 7 - 8 mil att köra i snöovädret. Det såg ut precis som det kan göra på TV-bilder ibland när de berättar om trafikkaos på vägarna p g a snöoväder. Då brukar jag tänka att jag aldrig någonsin skall ge mig ut i sådant väder men ändå gör jag det. (Nu upptäckte jag att jag tydligen aldrig är konsekvent.) Vissa vägar hade inte plogats alls, vägen mellan Uttersberg och Riddarhyttan hade två hjulspår mitt på där jag körde. Den hade inte plogats alls. Som tur var så var det lite trafik. På väg 68 hamnade jag bakom en bilkaravan på ca 20 bilar, de körde i 50 km/tim. Det räckte bra så halt som det var. Det var i alla fall trevligt att träffa Elny och Per-Olov. Jag fick mycket material till min hemsida om Uttersberg. Nu kommer jag att sitta vid datorn igen så jag får värre ont i "musarmen", ont i huvudet och i axlar, nacke, rygg och höfter igen men det kan inte hjälpas. Det är ju så roligt.
I dag fick Tassa hämta mina får. Jag hade fällt några små aspar i hagen, som de hade ätit av barken på nertill, för att de skulle få fortsätta äta bark på hela. Det gillar de verkligen. Tassa gjorde det riktigt bra, gick ut fint och stannade innan hon föste dem mot mig. Men plötsligt gick det för fort igen, en av hennes rusningar. Det är förstås sådana gånger jag måste vara mer noga och se till att inget sådant händer. Ibland har jag tyckt att det är bra att hon hämtar dem även om det inte blir perfekt men jag inser ju att det blir helt fel. Så får det inte bli mera!!!!!
Kommentarer
Trackback