monawesterlund

Idag skall jag åka till Örebro och hämta mitt yngsta barnbarn, Sandra, som skall vara här på sportlovet. Jag skall också passa på och fixa lite ärenden i sta´n när jag är där. När jag jobbar brukar jag sällan hinna med något mera, idag skall jag också försöka hinna hälsa på äldste sonen, Mikael om han är hemma. Jag har ingen aning om vilka tider han har. Hundarna får följa med, de får åka omkring mycket men de verkar klara det bra, de ser ut att tycka sämre om att lämnas ensamma hemma. Sandra säger att hon absolut vill stanna hela veckan, jag vet ju hur mina barn och det andra barnbarnet Linn, brukar beklaga sig över Ramsberg, "det finns ingenting att göra". Konstigt nog brukar både Sandra och Linn trivas när de väl är här. De kanske tycker det är skönt med "tråkigheten", de har så mycket aktiviteter i sta´n så det kanske är skönt att koppla av ibland. Vi får se hur det går denna gång.

Jag satt i dag och tittade på Tassa, hon håller på och försöker "komma sig in" med Titus, katten som kom senast. Han är ju fortfarande mest rädd för Nemo, som hunsar med honom och hundarna har han inte hunnit bekanta sig med ordentligt. Jag blir lite imponerad av Tassa. Jag fick se hur hon närmade sig honom riktigt sakta, de nosade på varandra en stund, sedan stod Tassa där bara alldeles stilla och tittade bort. Till sist lade hon sig ner försiktigt, tittade fortfarande bort och katten slappnade av helt. När han gick därifrån låg hon lugnt kvar och låtsades om ingenting. Hon är ju alltid så intensiv annars, jag trodde knappast att hon klarade av att bete sig sådär men hon är ju faktiskt lugnare även med fåren numera. Det är roligt att studera djurens beteende. Moses, som alltid är så lugn och försynt, han är ändå klumpig och håller sällan på och smyger så där. Han kommer direkt, glad, lufsande fram och tror att alla, inklusive katter, välkomnar honom. Ibland morrar han åt katten Nemo, när han busar för mycket med Tassa och då går Tassa direkt och ställer sig emellan dem, för att skydda Nemo.

Det bästa med att åka till Örebro är att komma tillbaka till Ramsberg igen. Helst skulle jag aldrig åka härifrån men det kanske skulle bli trist. Det är bra att göra sådant som man tycker illa om ibland, då är det lättare att uppskatta det man har.