Vallning på vägen

Ja så gick jag på det igen. Onsdag f m kl 9.30 ringde Joachim och undrade om jag kunde komma och börja jobba kl 12.00. Han är så trevlig och så bedjande  att jag har svårt att stå emot så jag sade "jag kommer om jag kan ordna för hundarna". När jag åkte hemifrån hade jag inte fått tag på Britt-Marie men tänkte att "hon tar dem nog". Nu visade det sig att hon var lika slutkörd som jag och orkade inte. Hon hade dotterns hundar kvar och orkade helt enkelt inte med flera. Jag fick låna en sladd och ett motorvärmaruttag så jag kunde ha kupévärmaren på och rastade hundarna ofta så det gick bra med dem. Det var värre med mig. Jobbet gick bra, jag trivs ju med det men hemresan var jobbig. Det hade snöat hela dagen, var 0 grader och var ordentligt halt. När jag kom hem vid 23.30 gick jag direkt i säng. När jag stod och borstade tänderna upptäckte jag att jag var lite skakig och alldeles matt. Då insåg jag att jag måste börja säga ifrån. Idag när Anders ringde sade jag faktiskt nej till att jobba, vilket jag var riktigt stolt över. Det ginge väl an om jag inte hade så långt att åka.

Igår var jag trött hela dagen men idag mår jag bra igen. På eftermiddagen tog jag ut mina får och tränade fråndriv på vägen. Det gick riktigt bra, Tassa ser riktigt stolt ut när hon föser dem framför sig. När vi var på väg tillbaka mötte vi två snöscootrar (heter det så?) i full fart. Både fåren och Tassa blev rädda och hispiga. Det är ju också bra träning. Killarna stannade ju och väntade tills vi kommit förbi och sedan fick fåren bråttom. De sprang iväg men Tassa fick vänta på mig. När vi kom fram hittade vi inte fåren förrän vi hade letat en stund. De har inte riktigt lärt sig var de bor, att de måste svänga utan fortsätter rakt fram sedan stod de och väntade, insåg väl att de var på fel väg. Sedan körde vi litet flankeringar, fösning in på olika vägar i en korsning, lite fråndriv och framför allt att Tassa skall stanna när jag säger till, inte efter ytterligare tre steg. Det är roligt att hennes semester är slut, det tror jag vi tycker båda två. Bara Moses tycker det är trist, han får sitta i bilen när vi vallar på vägen.

Och sedan katterna. Nu har ju Titus varit här ett tag men har inte varit ute förrän i dag, han har inte visat något intresse för att gå ut tidigare. Han smet ut när jag öppnade dörren men jag tänkte att det börjar bli dags att han ser sig omkring så jag tyckte det var OK. Det värsta var att Nemo vägrade släppa in honom sedan. Titus försökte flera gånger gå in men Nemo var på honom hela tiden. Till sist jagade han iväg Titus. Sedan gick han omkring och vaktade dörrarna och tittade i fönstren och var riktigt jobbig. Titus var ute över fyra timmar och jag trodde jag sett honom för sista gången. Rätt som det var sprang Tassa till dörren och skällde och när jag öppnade så slank Titus in. Det verkar inte som om katterna kan bli vänner så jag måste nog göra något åt detta, ingen av dem mår bra av ovänskapen. Nemo var ju vänlig och fin innan Titus kom, nu tycker jag att han är jättedum. Däremot är Titus en fin och trevlig katt men kanske lite väl rädd av sig. Han skulle nog behöva vara hos en "vänlig gammal dam" och slippa andra katter och hundar.

Kommentarer
Postat av: gail

vad bra mona att du kunde säga nej. keep up the good work

2007-02-16 @ 20:59:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback