monawesterlund

I dag har vi slappat hela dagen, både hundarna och jag. Jag har ju jobbat i Örebro hela veckan, upp tidigt på morgonen, kallt, mörkt, halt på vägen och sedan borta hemifrån 12 - 13 timmar, det tar på krafterna. När jag var yngre klarade jag sådant men det känns att jag väl egentligen gjort mitt på arbetsmarknaden. Men jag har svårt att säga nej när de ringer och frågar, det är roligt att jobba lite och det är bra med lite extra pengar. Hundarna tycker också det är roligt att komma ut, det märks. Men det märks också att de blir trötta för de sover mycket mer än vanligt när vi kommer hem. Moses han visar att han inte vill ge sig iväg på morgonen, han ligger kvar och vägrar komma när vi skall åka. När jag sedan hämtar hundarna så sätter Moses sig bredvid sin dagmatte och vill inte följa med hem. Tassa däremot kommer direkt och är alltid på alerten. Hon vill däremot inte hoppa in i bilen så gärna så det är nog bilresorna som de är trötta på. Det är ju jag också, jag skulle gärna jobba varje dag om jag inte behövde köra bil så långt.

I morgon kommer Nemos förra matte hit och har Nemos kompis med sig, Titus. Han har inte alls trivts i Örebro, han har gått omkring och jamat, ätit dåligt och verkat ledsen. Vi skall se om han kanske har saknat Nemo, de lekte mycket med varandra. Om det går bra med Titus och hundarna och han verkar att kunna trivas här så får han stanna. I så fall har jag två katter plötsligt. Ingen skall behöva bo i Örebro, som inte trivs där.

Jag trivdes inte heller i Örebro i början men lärde mig så småningom. Men jag har alltid tyckt att det är en vacker stad och det är vackra omgivningar. Från början tyckte jag det var för platt men vande mig även vid det. Nu känner jag att jag har kommit rätt när jag bor i Ramsberg, där finns allt jag behöver.