Upp och ner

Det är verkligen upp och ner i vallning, åtminstone för Tassa och mig. Jag var hos Gail i går kväll och tränade och det gick riktigt bra. Jag tränade hämt och fråndriv, och bl a gjorde vi ett hämt som Gail tyckte var väldigt bra. Tassa fick hämta fåren utan att veta var de var. Jag såg dem inte heller. Hon satte iväg och man kunde inte direkt se att hon tvekade men det syntes ändå när hon fick syn på fåren, hon ökade farten och såg mera bestämd ut. Jag tycker nog att det går lite bättre vid upptaget nu. Hon lägger sig fortfarande inte gärna men om jag förstått det rätt så är inte det nödvändigt heller. Hon saktar in och går mot fåren och om hon gör det perfekt är det ju bra. Ibland går hon in för tidigt eller går för långt innan hon vänder upp.

Egentligen är det inte så konstigt, hon har faktiskt inte gjort många hämt i livet. Jag kan ju inte träna hämt hemma eftersom jag inte har någon, som håller fåren. Nu kan jag över huvud taget inte träna hemma eftersom det är så långt gräs i hagen så man tar sig nästan inte fram. Det är bara hos Gail som vi har tränat hämt och det kan ju inte ha blivit så väldigt många. Jag vet inte hur många gånger jag har varit där i år, kanske fem gånger, det är ju så långt att åka. Tassa klarade några korta hämt hos Gail även förra året men jag tror inte hon förstod vad hon gjorde. Hon har alltså inte gjort mer än tio hämt eller så i år, det är väl inte så mycket. Det kanske är så att riktigt duktiga hundar klarar det automatiskt utan träning men så duktig är inte Tassa och framför allt inte jag.

Fråndriv gick också ganska bra i går. Tassa var lugn och drev dem sakta och utan att springa runt fåren. Det hände visserligen två gånger men det var helt mitt fel. Jag sade "vänster" med för stark röst och trots att jag vet att hon sticker iväg då så glömmer jag mig ibland. Jag kan bara säga "vä" ganska tyst och lugnt, då går hon bara några steg åt vänster. Det bästa är ju om hon kunde börja gå rakt mot djuren och det gör hon faktiskt långa stycken men hon vill gärna flankera.

Yngve och Margareta och Irene var också där och tränade i går, det är roligt när det är någon mer med. Tassa lyckas ofta leta upp någon blöt skitruka att rulla sig i, det gjorde hon i går. Hon rullade sig ordentligt och avslutade det hela med att äta det som fanns kvar. Det resulterade i att hon inte ens kunde få vistas i närheten av oss andra, hon stank vidrigt. Konstig hund. Vi blev tvungna att stanna vid en badplats i Gammelbo klockan 22.00 på  vägen hem, och bada henne. Det är så långgrunt där så det var svårt att komma så långt ut att hon kunde simma och skölja sig sedan jag tvättat henne. Hon frös så hon skakade men jag tyckte hon kunde ha det.

Egentligen skulle jag åka till Örebro i dag men det känns inte så lockande att köra dit när jag nyligen varit där. jag får se hur jag gör.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback