På uppgång
När jag funderat har jag kommit fram till följande:
1. Jag funderade faktiskt en kort stund på varför jag skall gå på kurs när det alltid går så dåligt. Jag kom genast på att det ändå är där jag lär mig. Jag får tips och råd om hur jag skall göra och vad jag bör ändra på. Jag är verkligen tacksam för att det finns så fantastiska instruktörer i SDV. De talar om vad man skall göra, vad man gör fel och framför allt är de tålmodiga och uppmuntrande. (När jag är hos Peter och det absolut inte finns NÅGONTING, som gått bra så påpekar han vilken skillnad det är nu och för ett år sedan, då känns det lite positivt ändå). Tänk när han säger "vilken skillnad mot för tre år sedan". Men så länge står han nog inte ut. Både Gail och Ewa ger ris och ros omväxlande, och lyckas peppa fast jag klantar mig.
2. Ewa gav mig en del råd i kommentaren till gårdagens blogg och jag kände hur rätt hon hade. Och även hur rätt jag hade - jag har nog lärt mig lite ändå, för idag försökte jag göra precis så som hon skrivit innan jag hade läst det. Det var bara en gång jag råkade gå upp i falsett och mycket riktigt, Tassa for iväg som en pil och rundade fåren, jätteglad för att hon fick fösa dem till mig. Något kanske har fastnat ändå eftersom jag ändå gjorde rätt.
3. Det är ju inte meningen att jag skall gå på kurs för att glänsa och alla skall tala om hur duktig jag är, (fast jag skulle nog gärna vilja det) i så fall skulle jag inte behöva gå på kurs.
4. Jag vet ju också att när jag verkligen skärper mig, när jag planerar noga vad jag skall göra (som både Gail och Ewa präntat i mig, Peter också) och jag är bestämd, fokuserad och koncentrerad då fungerar det ju bra. Konstigt, jag som alltid tyckt att jag varit bestämd, fokuserad och koncentrerad, t ex i jobbet. Kanske jag skulle försöka tänka att detta är ett jobb, det är det ju!!!
5. Jag försökte att inte hålla på så länge i dag trots att det gick bra. Jag försökte också låta glad och peppa och (precis som Ewa skrev) berömma och uppmuntra med ganska låg röst men glad. Det är ju också vad Peter menar när han säger: "Prata med henne" och så går han och säger "bra tjejen, jobba på, kom igen" och liknande.
Det här med vallning är en riktig berg- och dalbana, ena dagen ledsen och nere, nästa uppåt. Ibland kan det vara uppåt flera dagar om jag har tur. Nu när snön börjar smälta undan kan jag ju sätta igång och träna, lite varje dag. Det var väl konstigt om det inte skall gå till sist.
Hej Mona!
Vad du låter bekymrad, det ska du inte vara.
Du har en jätte duktig hund, i alla fall vad jag kan utröna ur dina berättelser. Jag har många, många gånger funderat på att lägga allt vad vallning (i form av gå "fint") på hyllan. -Hon klarar ju det vardagliga sysslorna på en gård, kan inte det räcka. Men inte heller jag ger mig. Försöker i stället att se varje nederlag som en ny utmaning att få till. Alla hundar har något de är bättre och sämre på och att gå på kurs och träna det de redan kan är ju värdelöst. Fokuset ligger på att förbättra de sämre sidorna, vilket kan bli jobbigt för psyket i bland. Vänta du, får du bara träna och greja lite i egen takt för dig själv, för det är ju viktigt att vi som förare också hittar tajmingen, får förutseende, känner trygghet och lugn och förstår uppgiften så ska du se att det går bra.