Meningen med livet
Jag läste mina inlägg och kommentarer och insåg att jag nog låter väldigt negativ när jag skriver om min vallning. Det är sant att jag ibland tänker att jag skulle vilja ge upp. Jag borde inte ha börjat med vallning vid min ålder, det är alltför svårt då. Jag borde kanske ha gjort på annat sätt eller ägnat mig åt boccia, som man skall när man är pensionär.
Men det här med får är en gammal dröm, som jag har haft länge och inte tyckt att jag kunde förverkliga fr a på grund av mitt jobb och att jag bodde i sta´n, vilket jag trodde att jag måste. Jag har ju också varit ensam i tjugo år, det är mycket svårare när man skall klara allt själv, men när jag var gift eller sambo så var det inte med någon, som var intresserad av får. När jag blev pensionär tyckte jag ändå att jag ville veta hur det är att ha får, jag började "prya" hos Britt och sedan har det ena givit det andra.
Jag kom på att jag kunde skaffa vallhund, jag tyckte det såg så häftigt ut med vallning. Sedan tyckte Britt att jag skulle ha ett par egna får, för att det skulle bli roligare eftersom jag har jobbat mycket hos henne. Så måste jag skaffa egna får till min vallhund och nu vill jag ha egen besättning, ha lamm o s v.
Nu när jag har jobbat med stängsel har jag tänkt mycket på vilket fantastiskt liv jag har. Hur många pensionärer är det som får gå omkring i en fårhage, jobba hårt med kroppsarbete, vilket är skönt, se ut över gröna fält, en sjö, träd med skir grönska och två trofasta hundar, som följer mig (egentligen ligger och tittar på mig om jag skall vara klar snart och går och lägger sig i bilen när det blir alltför tråkigt, men ändå....ibland springer de och leker och mår gott i hagen) Så jag är faktiskt inte så negativ och pessimistisk som jag verkar när jag skriver om vallningen. Jag måste ju erkänna att jag "tappar sugen ibland" men jag tycker ändå det är roligt och när det går bra känns det ju fantastiskt. Egentligen kan Tassa så mycket redan att jag kan ha nytta av henne i arbetet. Men jag har ställt in mig på att göra VP och jag vill åtminstone försöka, går det inte så är det ingen katastrof. Ville bara tala om att jag egentligen är glad och positiv nästan jämt och jag älskar min hund (mina hundar) och är nöjd med livet.
Men det här med får är en gammal dröm, som jag har haft länge och inte tyckt att jag kunde förverkliga fr a på grund av mitt jobb och att jag bodde i sta´n, vilket jag trodde att jag måste. Jag har ju också varit ensam i tjugo år, det är mycket svårare när man skall klara allt själv, men när jag var gift eller sambo så var det inte med någon, som var intresserad av får. När jag blev pensionär tyckte jag ändå att jag ville veta hur det är att ha får, jag började "prya" hos Britt och sedan har det ena givit det andra.
Jag kom på att jag kunde skaffa vallhund, jag tyckte det såg så häftigt ut med vallning. Sedan tyckte Britt att jag skulle ha ett par egna får, för att det skulle bli roligare eftersom jag har jobbat mycket hos henne. Så måste jag skaffa egna får till min vallhund och nu vill jag ha egen besättning, ha lamm o s v.
Nu när jag har jobbat med stängsel har jag tänkt mycket på vilket fantastiskt liv jag har. Hur många pensionärer är det som får gå omkring i en fårhage, jobba hårt med kroppsarbete, vilket är skönt, se ut över gröna fält, en sjö, träd med skir grönska och två trofasta hundar, som följer mig (egentligen ligger och tittar på mig om jag skall vara klar snart och går och lägger sig i bilen när det blir alltför tråkigt, men ändå....ibland springer de och leker och mår gott i hagen) Så jag är faktiskt inte så negativ och pessimistisk som jag verkar när jag skriver om vallningen. Jag måste ju erkänna att jag "tappar sugen ibland" men jag tycker ändå det är roligt och när det går bra känns det ju fantastiskt. Egentligen kan Tassa så mycket redan att jag kan ha nytta av henne i arbetet. Men jag har ställt in mig på att göra VP och jag vill åtminstone försöka, går det inte så är det ingen katastrof. Ville bara tala om att jag egentligen är glad och positiv nästan jämt och jag älskar min hund (mina hundar) och är nöjd med livet.
Kommentarer
Postat av: Heléne
Härligt att höra!!
Trackback