Att inte tappa sugen
Det är märkligt med vallning, eller med MIN vallning kanske jag måste skriva. När det börjar krångla på något sätt så blir det en nedåtgående spiral. När jag skall göra något "svårt", något som jag vet att Tassa inte behärskar, så blir jag nervös och spänd och påverkar henne så att hon misslyckas och det märkligaste är att jag inte tänker på det, inte fattar sammanhanget. Nu får jag försöka komma ihåg detta. I och med att det händer något som gör att det fungerar, det är i regel någon, som skriver eller säger något som gör att jag "vaknar till", den här gången var det nog Gail, som väckte mig abrupt och sedan Anita med BC-ligan som skrev om att det kan vara så i träning. Även Peter berättade att många hundar gör så där, inget konstigt med det. Jag kom på att det kan vara fler hundar som reagerar likadant och allt vände.
I söndags när jag var i "fårhanteringen" på SDV-cupen berättade Roland att t o m hans Mysak, som är så duktig, var också lite så i början. Han smet undan när det blev för svårt. Skillnaden var att Roland inte tappade sugen helt för det utan insåg att det går att komma tillrätta med och tog tag i problemet.
Detta med bloggandet har faktiskt gjort att jag skriver (och numera även pratar) om problem som uppstår i vallningen, det gjorde jag inte tidigare. Då kämpade jag själv och BARA förlorade självförtroendet. Det gör jag ju nu också men nu berättar jag och rådfrågar och kan få hjälp. När jag började med bloggen var det i första hand som en dagbok, för att jag skulle kunna gå tillbaka och se hur det varit och även försöka spalta upp problemen lite och inte bara gå omkring och älta hur dålig jag är. Nu kan jag t o m tycka att både Tassa och jag är riktigt duktiga emellanåt.
Nu har vi i alla fall hunnit träna ett antal gånger sedan sist jag skrev och det har gått bra. Peter rådde mig sist jag var hos honom och tränade att jag skulle träna drivning utan att styra genom grindar eller pinnar utan bara gå runt i hagen, så det har jag gjort. Men jag har varje gång även styrt mellan två pinnar och mellan två grindar åtminstone en gång och även det har gått bra. Jag skärper mig nu och det märks väl på Tassa att hon tycker det är roligt att valla nu.
Det enda, som ännu inte fungerar är fålla in. Mycket beror på att fåren inte vågar gå in i fållan. Jag öppnar på andra sidan och då går de igenom men oftast går en av tackorna (den räddaste) utanför ändå. Ungefär var fjärde, femte gång lyckas vi få in henne mellan de andra så hon bara följer med och går igenom. Jag kanske inte borde träna fålla in så mycket med mina får när det är så där men de skall ju "hem" så småningom så då vore det bra om de kunde gå in i en fålla för att jag skall få in dem i transporten. Därför har jag tänkt att vi kunde hålla på så där och hoppas att de blir vana att gå in i fållan till sist. De två äldsta går in utan vidare och nu börjar även den tredje "gamla" följa med men de två födda -06 är lika rädda fortfarande.
I söndags när jag var i "fårhanteringen" på SDV-cupen berättade Roland att t o m hans Mysak, som är så duktig, var också lite så i början. Han smet undan när det blev för svårt. Skillnaden var att Roland inte tappade sugen helt för det utan insåg att det går att komma tillrätta med och tog tag i problemet.
Detta med bloggandet har faktiskt gjort att jag skriver (och numera även pratar) om problem som uppstår i vallningen, det gjorde jag inte tidigare. Då kämpade jag själv och BARA förlorade självförtroendet. Det gör jag ju nu också men nu berättar jag och rådfrågar och kan få hjälp. När jag började med bloggen var det i första hand som en dagbok, för att jag skulle kunna gå tillbaka och se hur det varit och även försöka spalta upp problemen lite och inte bara gå omkring och älta hur dålig jag är. Nu kan jag t o m tycka att både Tassa och jag är riktigt duktiga emellanåt.
Nu har vi i alla fall hunnit träna ett antal gånger sedan sist jag skrev och det har gått bra. Peter rådde mig sist jag var hos honom och tränade att jag skulle träna drivning utan att styra genom grindar eller pinnar utan bara gå runt i hagen, så det har jag gjort. Men jag har varje gång även styrt mellan två pinnar och mellan två grindar åtminstone en gång och även det har gått bra. Jag skärper mig nu och det märks väl på Tassa att hon tycker det är roligt att valla nu.
Det enda, som ännu inte fungerar är fålla in. Mycket beror på att fåren inte vågar gå in i fållan. Jag öppnar på andra sidan och då går de igenom men oftast går en av tackorna (den räddaste) utanför ändå. Ungefär var fjärde, femte gång lyckas vi få in henne mellan de andra så hon bara följer med och går igenom. Jag kanske inte borde träna fålla in så mycket med mina får när det är så där men de skall ju "hem" så småningom så då vore det bra om de kunde gå in i en fålla för att jag skall få in dem i transporten. Därför har jag tänkt att vi kunde hålla på så där och hoppas att de blir vana att gå in i fållan till sist. De två äldsta går in utan vidare och nu börjar även den tredje "gamla" följa med men de två födda -06 är lika rädda fortfarande.
Kommentarer
Trackback