Kennelhosta

I dag känner jag mig inte så glad. Vårt VP, som jag tyckte började ligga inom möjligheternas gräns, har nu dragit sig längre bort igen. Tassas harklingar liknar idag hostningar mera. Jag börjar tro att det är Kennelhosta hon har. Jag får i varje fall behandla det som kennelhosta, hålla henne i stillhet och hålla henne borta från andra hundar. Det visar sig ju om Moses får det men det är inte helt säkert ändå. Båda hundarna är vaccinerade mot Kennelhosta men jag vet ju att det inte är mer 80 % säkert. Moses kan ju ha tagit till sig vaccinationen bättre så han slipper hostan. Det brukar också kunna bli värre för äldre hundar men Tassa har ju varit tillräckligt sjuk.

Vi mötte grannens valp för någon vecka sedan. Barnen berättade att valpen var sjuk och hostade men lät honom först hälsa på Tassa så det var för sent att förhindra kontakten när jag fick veta om hostan. Matten bedyrade att det INTE var Kennelhosta han hade, eftersom han inte hostat så mycket men det var nog det ändå. Det är den enda hund som de träffat på senare tid förutom Britts hundar men de har inte hostat.

Jag hade nog inte åkt till Strömsholm så fort om det inte varit för kursen, som vi skulle ha gått denna helg. Jag tyckte det var viktigt att få konstaterat vad det var hon hade men det fick jag ju inte eftersom röntgen var trasig. Jag var rädd att hon hade något i halsen eller i magen, som inte kom upp. Det var 1550:- bortkastat men hon blev ju undersökt, vilket också var bra. Det var ju bra att vi inte åkte till Bråfors och smittade de andra hundarna.

Nu måste hon vara lite stilla åtminstone en vecka, sedan är det bara två veckor kvar till VP, kanske Peter kan hjälpa oss och möjligen Gail om hon har tid. Själv har jag också en del jobb inbokat och det kan jag ju inte säga ifrån, jag har riktigt dåligt med pengar nu. Hoppas det vänder snart och jag börjar få lite tur istället.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback