Helg med vallkurs och fårskötsel
IK-1kursen var ingen hit för min del. Konstigt nog är jag inte besviken för det. Jag tyckte det var jätteroligt i alla fall och det är väl huvudsaken. Jag har bestämt mig för att skippa tävlingen i Bråfors den 11 maj. Jag har inte en chans att hinna träna så vi kan klara den. Jag kan ju inte träna på mina får just nu och har just ingen annanstans att träna inom rimligt avstånd. Det är så mycket med fåren just nu så jag får ägna mig åt det. Jag ska ju göra klar IK-1kursen och jag har också en annan kurs inbokad i WK-klubben, som jag tänker genomföra.
Det värsta på kursen var att jag helt tappade humöret igen. Jag trodde att jag kommit ifrån det, det är åtminstone 1,5 år sedan det hände senast. Jag fick ett formligt utbrott. Jag vet ju att det berodde mest på att jag är trött, jag har fått alldeles för lite sömn, varje natt, i tre veckor och det klarar jag inte nu för tiden. Men ändå..... Jag vet ju att Tassa blir helt handlingsförlamad när jag skriker åt henne istället för att skynda på eller skärpa sig och ändå skriker jag. Ja ja, det är inget att göra åt nu, bara försöka öva på behärskning och skärpning. Jag vet ju att det inte gäller livet när hon inte gör som hon ska (när jag inte klarar att leda henne). Jag tycker inte det är så himla viktigt men just när det sker vill jag att det ska bli rätt.
Något som jag ska ägna mig åt är att lära Tassa valla tackor med lamm. Jag får väl vänta lite till förstås men sedan får jag försöka att inte vara så himla rädd. Jag vet ju att hon inte gör lammen illa. Hon bryr sig förresten inte just om dem, förstår nog inte att de är får. Men hon måste lära sig att akta sig för tackorna och sätta sig i respekt, det är det hon har svårast för.
Yngsta barnbarnet var här i helgen. Nu har hon både varit med på vallkurs och sett lammen. På vallkursen frös hon så hon satt i bilen mest. Hon ville inte ha någon jacka med sig och det var kallt i lördags. Men lammen har hon pysslat med. De är ju så roliga. När vi släppte ut dem igår så sprang lammen fram och tillbaka, långt ut i hagen och sedan tillbaka till lagården, flera gånger, och alla tackorna efter. Det tog en stund innan de kom till ro i hagen och vi skrattade så vi låg dubbla.
Det värsta på kursen var att jag helt tappade humöret igen. Jag trodde att jag kommit ifrån det, det är åtminstone 1,5 år sedan det hände senast. Jag fick ett formligt utbrott. Jag vet ju att det berodde mest på att jag är trött, jag har fått alldeles för lite sömn, varje natt, i tre veckor och det klarar jag inte nu för tiden. Men ändå..... Jag vet ju att Tassa blir helt handlingsförlamad när jag skriker åt henne istället för att skynda på eller skärpa sig och ändå skriker jag. Ja ja, det är inget att göra åt nu, bara försöka öva på behärskning och skärpning. Jag vet ju att det inte gäller livet när hon inte gör som hon ska (när jag inte klarar att leda henne). Jag tycker inte det är så himla viktigt men just när det sker vill jag att det ska bli rätt.
Något som jag ska ägna mig åt är att lära Tassa valla tackor med lamm. Jag får väl vänta lite till förstås men sedan får jag försöka att inte vara så himla rädd. Jag vet ju att hon inte gör lammen illa. Hon bryr sig förresten inte just om dem, förstår nog inte att de är får. Men hon måste lära sig att akta sig för tackorna och sätta sig i respekt, det är det hon har svårast för.
Yngsta barnbarnet var här i helgen. Nu har hon både varit med på vallkurs och sett lammen. På vallkursen frös hon så hon satt i bilen mest. Hon ville inte ha någon jacka med sig och det var kallt i lördags. Men lammen har hon pysslat med. De är ju så roliga. När vi släppte ut dem igår så sprang lammen fram och tillbaka, långt ut i hagen och sedan tillbaka till lagården, flera gånger, och alla tackorna efter. Det tog en stund innan de kom till ro i hagen och vi skrattade så vi låg dubbla.
Kommentarer
Trackback