monawesterlund

I morgon ska vi på IK-1kurs hos Peter. Det har inte blivit något med vallningen de senaste veckorna. Tävlingen, som jag anmälde mig till får nog bero tror jag. Tassa hjälpte mig att få in två lamm, som lyckats ta sig ut genom fårnätet. De bara sprang när jag försökte få in dem så jag blev tvungen att hämta Tassa. Hon var visserligen bra med lammen, gick lugnt och höll sig en bit ifrån dem. Men det kan lika gärna vara att hon var förvånad över de små och undrade vad det var för något. Jag är så löjlig, jag är så rädd att tackorna ska göra henne illa så jag har inte vågat låta henne komma i närheten av fåren sedan lammen kommit. Jag förstår ju att jag måste sluta vara så harig om hon ska bli vallhund någon gång.

Trillinglammet, som jag stödmatar har börjat äta väldigt bra av Lammnäringen. Ibland blir jag orolig att hon börjar tycka mer om lammnäring än om mammans mjölk men det är väl inte mycket att göra åt i så fall. Då får hon väl bli flasklamm. Gammeltackans lilla tacklamm är inte lika ivrig på Lammnäringen men hon kanske får mera av sin mamma kan man hoppas. Gail föreslog att tackan kunde ha dåliga tänder. Det har jag också funderat på. Jag har försökt kolla, hon har tänder men de kan ju vara dåliga. Hon får åtminstone sitt kraftfoder i enrum för att hinna få i sig allt och hon har i a f bra aptit nu. Tänderna är väl inte mycket att göra åt om de är dåliga antar jag. Tackan måste få chansen att ta hand om sina barn, sedan ska hon inte behöva lamma mera. Hon skulle kunna vara valltacka men har hon svårt att få i sig maten så får hon det besvärligt även utan lamm. Hon var dock vid gott hull innan hon lammade men nu har hon blivit lite tunn.

Fåren har varit ute i hagen hela dagen. Det är ett himla liv emellanåt när mammor och barn tappar bort varandra. Jag hoppas de lär sig att hålla bättre koll så de blir tysta. Det är roligt, de som bor runt omkring har kommit dit och tittat på lammen och tycker det är roligt med får i hagen. De tycker inte det gör något att de väsnas. Det finns två små barn, som bor alldeles intill lagården, de var väldigt förundrade. Den minsta, som nog inte är året ännu, trodde det var hundar.