Lamm och lamm.

Jaha, nu har det kommit en tacka igen. Det tackar vi för. Denna gång var det en "Åsenpäls" så det är nog inget att spara ändå. När jag kom till lagården i morse stod tackan där och lammet åt för fullt och var helt torr. Jag var förstås seeeent i lagården i gårkväll och kollade men såg ingen som såg ut att vilja lamma. De två äldre gotlandstackorna, som är breda som lagårdsdörrar, låg och stönade och idisslade för fullt och så gjorde också de äldre åsentackorna. Ungtackorna visar ingenting, det bara ploppar ut ett lamm helt plötsligt. Jag är väldigt glad och tacksam så länge det går bra så ingen får ligga där och plågas flera timmar.....

Idag kom ett par grannar som brukar titta in. De hade sitt lilla barnbarn med sig idag och hon blev väldigt förtjust i lammen. Hon fick hålla ett lamm och klappa några andra. Hennes farföräldrar höll på att inte få henne med sig därifrån. Den förstfödda tacklammet har växt bra och är väldigt pigg och busig. Man kan knappast se sig mätt på henne. Elvis, den stolta fadern, har blivit väldigt tyst och lugn i sin box. Han ser faktiskt ut som om han verkligen var stolt. Han reser sig upp och tittar över kanten och följer sina fruar och avkommor med stort intresse.


Idag har Firma Hustomten varit hos mig och satt stängsel. Han har slagit ner alla stolpar och även satt på en massa nät. Det blir jättefint. Jag har hjälpt till lite och burit ut stolpar och för övrigt rensat lite i hagen, som var full med ruttnande träd och grenar. Egentligen avskyr jag att dra ris, det är alltid svårt att ta sig fram och tungt att släpa. Nu är jag helt slut och ledbruten. Jag har också "städat" i hagen som fåren gått i vinter. Jag har tagit bort fållan, som stått där och "vägen" som vi gjorde i ordning för att fåren skulle ta sig ut och in något så när "torrskodda" efter att kvigorna trampat sönder totalt på vägen ut. Jag hade också satt upp lite extra tråd där det var för högt. Det kändes nästan lite vemodigt att tänka på att nu ska inte fåren dit mera förrän i höst igen. Nu är det fritt fram för nya kvigor. De var också trevliga, väldigt nyfikna. När jag gick förbi med hundarna så kom alla kvigorna springande och följde med oss så länge de kunde på sin sida staketet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback