monawesterlund

Nu börjar jag bli riktigt nervös och funderar vad jag har gett mig in på. Har ju anmält mig till tävling i Södertälje denna helg och till Storvreta nästa helg. Jag blir alldeles matt bara jag tänker på det. Hur ska det då bli när det är dags. Men jag kanske inte hittar dit. Eller jag kanske vinner hundra miljoner, då struntar jag i tävlingar och reser bort.

Jag ska jobba i natt och eftersom jag inte kan sova dagen efter så kommer jag att vara trött i flera dagar. Förstår inte varför jag inte säger nej till att jobba natt. Det gör ju att jag inte orkar träna inför tävlingen i helgen. Jag tränade lite igår och det var fullständig katastrof. Oerhört skamfyllt. Det går inte att beskriva.

Jag hade frågat bonden som jag hyr lagård av, om jag fick träna på ett stort fält som han slagit. Det var inga problem, det fick jag gärna. Bara jag höll reda på fåren så de inte sprang in på gården vid huset bredvid (som hans son m familj bor i).
Jag frågade Britt om hon hade lust att komma och träna (och hjälpa till, Tassa har stora svårigheter att flytta mina får). Hon kom med Nell och vi delade av några tackor med lamm och gick ut till fältet. Att ta fåren dit var inga problem. Inte att ta dem tillbaka heller, det var inte problemet, det klarade Tassa utan problem märkligt nog.

Vi började med att Britt ställde ut fåren och jag skickade Tassa på ett hämt.
1. Hon gick vänster fast jag sagt höger.
2. När hon kommit fram så sprang hon till Britt istället för att komma med fåren.
3. När jag skrek gick hon tillbaka till fåren men hade MYCKET svårt att få igång dem.
4. Så småningom fick hon dem att gå men det gick verkligen sakta. De stannade och betade med jämna mellanrum och Tassa väntade artigt.
5. När de äntligen kommit fram skulle de runt mig och därefter skulle Tassa fösa dem runt ett par pinnar. Det gick verkligen SAKTA. Jag fick ropa, peppa, ryta, uppmuntra.
Det hela tog nog ungefär en kvart.
Ungefär så där brukar det ju vara på träningskvällarna också......

Därefter gjorde Britt ett hämt och en fösning, som inte gick helt perfekt men jämfört med min var det utmärkt.
Är det någon som tror att det är möjligt att komma runt en tävlingsbana med en sådan hund? Jag förstår ingenting. Mina får har ingen respekt för Tassa. Det hjälper inte att jag försöker hjälpa henne att "skrämma upp dem", Det fungerar inte alls. Dessutom - löpet som jag väntat på och tyckt mig se att det var på väg, verkar åter som om det var på väg, men nu vet jag inte.

Nu gjorde jag ett hämt när Britt inte stod där, då gick det betydligt bättre men framdrivningen var vinglig.
Jag har tänkt åka till tävlingarna ändå. Jag blir inte den första i världshistorien som blir diskad, om det blir så. Kanske jag blir den första som blir diskad i ALLA tävlingarna jag startar i. Kul att bli först med någonting. Om jag kommer med i båda tävlingarna i Södertälje, jag står som reserv i den första, och blir diskad i båda så ställer jag kanske inte upp i Storvreta. Får se.

Ja, livet är hårt, bittert och orättvist, som "en mig närstående, som själv ställt till det" brukar säga.