Ny anmälan till tävling
Nu har jag jobbat så mycket ett tag så jag ska försöka säga ifrån nu, så jag får vara hemma och fixa lite.Den 8 sept ska fåren klippas. Jag har fått kontakt med en "ny" klippare, som verkar klövarna också. Jag har försökt lite själv men tycker det verkar som om jag inte har tillräcklig kraft i händerna. Det kan ju vara att jag är rädd för att klippa för mycket så jag ställer till något. I varje fall får jag väldigt ont i ryggen när jag håller på med sådant så det är skönt att få det gjort. Innan dess måste jag bestämma mig för vilka jag ska slakta så jag får ta undan dem. Det kommer att bli jättesvårt. Jag vill helst inte slakta någon. Alla är så trevliga och gosiga. Usch så hemskt. Men ska man vara fårägare så måste man ju ta sådana beslut.
Jag sålde en bagge i förrgår, det var inte heller lätt. Jag tror att han får det bra men det hjälper inte. Hon (köparen) fick välja mellan två och valde förstås den som var gulligast och mest kelig. Jag måste också köra iväg baggflocken till ett annat bete. Hagen, som de går i nu, vill jag kunna använda till tacklammen, som jag tänkte skilja ifrån i samband med klippningen. Det är två tacklamm också som ska slaktas. De är korsning mellan Gotland och Åsen och de är jättefina. De ser så kloka ut och är så lugna och så trevliga. Det är nog värre än jag trodde att vara fårägare. Kan jag inte sälja den andra Åsenbaggen så kommer jag nog att ha honom kvar. Jag kanske kan kastrera honom så får han bara vara till trevnad för tackorna.
Vallning har det just inte blivit nu, bara jobb. Men Tassa har fått mota lite på tackorna för att de ska bli invallade och de börjar fungera riktigt bra nu. Det är fortfarande två tackor, som skyddar sina lamm och går emot hunden. Det är två Gotlandstackor förstås. Jag skulle vilja att Tassa kunde nypa till dem lite i nosen så de fick respekt för henne men det gör hon inte. Det är märkligt, hon har mycket lättare för att gå på andra tackor (även om hon inte gjorde det i Storvreta) än mina. Det är som om hon tyckte att hon måste vara artig mot de egna. När jag tar in dem i lagården ska jag ta lite "respektövning" med tackorna. De måste lära sig annars blir det tråkigt att valla. Men det blir säkert bättre när de blir av med lammen också.
Till sist: Tävling. Jag tog ju bort min anmälan till Malung. När Ewa föreslog att jag skulle anmäla mig igen så gjorde jag det. Hon har ju alldeles rätt i att vi behöver tävla för att få lite rutin. (Konstigt att alla har så rätt, Gail träffade också huvet på spiken, det viktigaste först.) Fr a är det mina nerver som spökar och det behöver jag träna för att komma tillrätta med. Tassa (och jag) behöver också träna på andra djur, andra miljöer och andra rutiner. Hon har t ex svårt att klara att utställarna finns kvar vid djuren, vilket jag tycker är bra om de är eftersom fåren står kvar då. Men Tassa har ju för sig att hon måste gå fram till alla och slicka dem i ansiktet och visa att hon tycker om dem. Då är det ju väldigt bra om hon får träna på att de står kvar, (de i Storvreta satt på huk dessutom, då trodde säkert Tassa att de lekte med henne) för jag utgår ifrån att de föste bort henne. Då lär hon sig ju att inte bry sig om dem. Nu är det bara 15 platser så jag kommer säkert inte med ändå om det blir många anmälningar.
Jag sålde en bagge i förrgår, det var inte heller lätt. Jag tror att han får det bra men det hjälper inte. Hon (köparen) fick välja mellan två och valde förstås den som var gulligast och mest kelig. Jag måste också köra iväg baggflocken till ett annat bete. Hagen, som de går i nu, vill jag kunna använda till tacklammen, som jag tänkte skilja ifrån i samband med klippningen. Det är två tacklamm också som ska slaktas. De är korsning mellan Gotland och Åsen och de är jättefina. De ser så kloka ut och är så lugna och så trevliga. Det är nog värre än jag trodde att vara fårägare. Kan jag inte sälja den andra Åsenbaggen så kommer jag nog att ha honom kvar. Jag kanske kan kastrera honom så får han bara vara till trevnad för tackorna.
Vallning har det just inte blivit nu, bara jobb. Men Tassa har fått mota lite på tackorna för att de ska bli invallade och de börjar fungera riktigt bra nu. Det är fortfarande två tackor, som skyddar sina lamm och går emot hunden. Det är två Gotlandstackor förstås. Jag skulle vilja att Tassa kunde nypa till dem lite i nosen så de fick respekt för henne men det gör hon inte. Det är märkligt, hon har mycket lättare för att gå på andra tackor (även om hon inte gjorde det i Storvreta) än mina. Det är som om hon tyckte att hon måste vara artig mot de egna. När jag tar in dem i lagården ska jag ta lite "respektövning" med tackorna. De måste lära sig annars blir det tråkigt att valla. Men det blir säkert bättre när de blir av med lammen också.
Till sist: Tävling. Jag tog ju bort min anmälan till Malung. När Ewa föreslog att jag skulle anmäla mig igen så gjorde jag det. Hon har ju alldeles rätt i att vi behöver tävla för att få lite rutin. (Konstigt att alla har så rätt, Gail träffade också huvet på spiken, det viktigaste först.) Fr a är det mina nerver som spökar och det behöver jag träna för att komma tillrätta med. Tassa (och jag) behöver också träna på andra djur, andra miljöer och andra rutiner. Hon har t ex svårt att klara att utställarna finns kvar vid djuren, vilket jag tycker är bra om de är eftersom fåren står kvar då. Men Tassa har ju för sig att hon måste gå fram till alla och slicka dem i ansiktet och visa att hon tycker om dem. Då är det ju väldigt bra om hon får träna på att de står kvar, (de i Storvreta satt på huk dessutom, då trodde säkert Tassa att de lekte med henne) för jag utgår ifrån att de föste bort henne. Då lär hon sig ju att inte bry sig om dem. Nu är det bara 15 platser så jag kommer säkert inte med ändå om det blir många anmälningar.
Kommentarer
Trackback