monawesterlund

Nu tror alla att jag kommer att skriva om att jag vann Novisklassen i KelpieMästerskapet men det har jag inte tänkt göra.
Jo, det är klart att jag ska. Annars skriver jag ju mest om alla misslyckanden. Den klassen är lätt, drivning genom två grindar, fålla och ett hämt. (där man får välja längd, jag valde 100 m). Väljer man 100 m får man 100% av hämtpoängen, 75 m får man 75% o s v. Jag räknade kallt med att endera går det bra och då går det bra oavsett 100 m eller 50 m. Nu tycker jag inte det spelar så stor roll att det var lätt, jag kände när jag var klar att det blivit nästan perfekt. Vi fick 97 poäng så det var inte mycket strul. Jag tänkte då att vi nog skulle få rätt bra poäng men jag trodde inte vi vunnit. Det var en härlig känsla.

Tyvärr räckte den inte så länge. Jag hade nr 28 (av 31) i Novisklassen. Jag hade ju också anmält oss till Bonnhundsklassen, som var betydligt svårare. Där hade jag nr 4. Trean bröt så det blev snabbt min tur. Alltför snabbt troligen, både för Tassa och mig. Det började redan på hämtet. Tassa gick ut fint och sprang halva vägen sedan fick hon för sig att fåren nog var någon annanstans och svängde av mot höger - något som hon aldrig brukar göra annars vid hämt. (skulle ha skickat vänster men det var lite drag åt höger framåt) Först visste jag inte vad jag skulle göra. Sedan hörde jag Peters röst (inne i huvudet) "lägg hunden". så det gjorde jag. Då kom hon tydligen på själv att något var fel, vände och gjorde rätt.

Därefter skulle hund och får genom en "tratt", där strulade jag lite, jag visste inte vilken sida jag skulle stå på, men valde rätt. Alla får in och hunden efter och därefter helt riktigt mot hanteringsanläggningen.

Inga problem att få in får och hund i första fållan. Sedan skulle de genom en ca 4 dm smal ränna ett par meter till nästa fålla. Då strulade det verkligen. Första tackan gick in - och vände. Hon kunde inte gå baklänges tillbaka eftersom det är en ribba i vägen och det blev stopp. Domaren kom och hjälpte mig med råd och tips och jag slet som ett djur för att få loss fåren och få igenom dem. När det till sist lyckats var jag helt slut.

Tassa hon märker genast när jag inte är okej, rusade ut och fåren for som  pop corn. Hon samlade ihop dem två gånger men skingrade dem igen och de försvann - mot fårhuset. Det var bara fösning genom två grindar kvar men av det blev inget.

Det kändes väldigt snopet. Jag insåg att det blev för nära inpå med ny tävling. Kanske jag hade kunnat byta med någon om jag tänkt på det men jag vet till nästa gång. I regel är det ju inte två tävlingar efter varandra och jag lär mig kanske att "ladda om". Tassa är ju inte heller riktigt i form eftersom löpet är nära förestående. Hon är alltid nervig flera veckor före. Jag hade INTE hoppats på att vinna den här sista klassen men det hade varit roligt om vi kommit runt banan. Jag vet inte ännu om vi kommer att tävla mera men det vore roligt. (Jag har ju anmält mig till tävling den 16 o 17 aug.) Jag kände i alla fall hur det känns att arbeta tillsammans i ett team och man själv är lugn och hunden lyssnar. En underbar känsla.

Nu ska jag försöka träna så mycket som möjligt. Jag väntar på att min hyresvärd ska slå allt gräs, sedan ska jag fråga om jag får träna på hans vallar, det är jättestora områden, som passar bra för vallning. Jag ska också försöka åka runt till andra ställen och träna så vi får lite rutin på att träffa andra får.

Mina får är skilda åt nu, bagglamm och tackor. Tyvärr är tacklammen kvar hos tackorna, det hade varit bra att även skilja dem åt, de måste ju skiljas även de, men det kan inte hjälpas. Småbaggarna verkade lite vilsna först. De låg i en klunga intill varandra och när jag kom så bräkte de ynkligt. Men nästa gång jag kom så gick de omkring och betade, överlevnadsinstinkten hade gjort sitt. Alla tackor, utom en, hade ett tacklamm kvar så de var inte så upprörda, som de hade varit annars. Nu får jag kolla dem så de inte får juverproblem, fr a den som inte har något lamm kvar. Det är en ungtacka född -07, som hade två stora fina bagglamm, som hon skött mycket bra om. Nästan FÖR bra, hon har haft dem i närheten för det mesta så det blir nog svårt för henne. Samtidigt behöver hon föstås hämta sig.