monawesterlund

Jaha. God Fortsättning heter det idag. Det önskar jag alla. En av tjejerna på Runnagården sade i går kväll vid åttatiden: "Ja nu är julen över, det är skönt". Hon tyckte det räckte med julafton. Jag hade en jättefin julafton på Runnagården. Det var gemensamt julbord i matsalen för alla avdelningar, det är en trevlig tradition. Visserligen låstes dörrarna men man kände ju inte av inlåsningen på samma sätt där, man dukar i aulan på julen och det är stora utrymmen och väldigt fint och smakfullt, så det känns riktigt mysigt där. I vanliga fall äter bara tjejerna från den öppna avdelningen i matsalen medan övriga äter på sina respektive avdelningar.

Vi åt för mycket de flesta av oss och stönade bara när vi kom tillbaka till avdelningen, både personal och patienter. Jag måste ju passa på och äta julmat, jag har ingen sådan hemma. På avdelningen fanns sedan massor av godis, frukt, julmust m m så det var bara att fortsätta. Stämningen var trevlig, vi tittade på TV och några spelade Fia och allt var lugnt och fridfullt. Senare på kvällen fick jag veta att tjejen som jag jobbade med, en "ordinarie personal", som kände tjejerna och visste deras problem, hade upptäckt att en av patienterna hade blod på kläderna och det kom fram att hon skurit sig. Hon hade lyckats smuggla in en rakhyvel (?) som hon använt, trots att det var extra tillsagt just för henne om noggrann tillsyn. Det hade inte skett på julafton utan tidigare. Det ordnades, sjuksköterskan kom och tvättade hennes sår, jouren meddelades och tjejen verkade lättat över att det kom fram. Hon hade tyckt att det var jobbigt att alla de andra fått telefonsamtal från anhöriga men inte hon.

Idag, juldagen, har jag tagit det lugnt. Jag funderade lite på att gå till julottan men ställde inte klockan och vaknade precis kl 07.00, då började den. Jag kom ju hem strax före midnatt i går kväll och somnade vid kl ett så jag tyckte jag kunde sova ut idag. Hundarna var lugna så jag fick sova ostört. Vi har inte gjort något särskilt sedan. När jag var i lagården fick jag höra ett väldigt plaskande och brakande i isen, det är översvämning så det är en stor sjö i en hage. Mina valltackor är i en hage åt det hållet där allt oväsen hördes och de var så rädda att de vågade inte äta. Jag tog med hundarna och gick däråt, tänkte att ett rådjur kanske gått ner sig och fastnat eller något sådant. Vad det än var så såg vi inget djur (eller något annat). Om det var ett djur, som gått ner sig så hade det kommit upp innan vi kom i närheten. Fåren lugnade ner sig så småningom, åt lite hö och stack sedan iväg in i hagen och barkade lite träd (eller vad de hade för sig).

Det är ju skönt att slippa stressa men egentligen tycker jag att det är ganska trist sådana här helger. Det har jag alltid tyckt. Jag blir lite rastlös men kan just inte göra något åt det. Det passar sig inte att vara ute och jobba när det är helg och det är isigt och halt och dessutom ett tunt lager snö ovanpå så man inte ser isen. Det går varken att valla eller promenera. Det får bli inomhusaktiviteter. Jag hann inte till biblioteket förra veckan och i tisdags, när jag tänkte att jag kunde gå dit och byta böcker, var det stängt, så jag har inget att läsa tyvärr.