Det häner mycket med Tassa - och mig - i träningen
I går hade Tassa och jag en jobbig träning hos Peter igen. Men det gör absolut ingenting för det är samtidigt så himla roligt. Och det händer så mycket med Tassa varje gång - och förhoppningsvis även med mig. Jag bad Peter hjälpa mig att lära Tassa hålla fåren. Länge har jag lagt henne framför fåren och gått därifrån. Hon har legat kvar och fåren har stått där stilla. Det har inte varit några problem. Jag har ändå inte varit 100% övertygad om att det verkligen fungerade.
Nu har vi tränat i ladugården ett tag när fåren varit inne. Det är så blött och så mycket snö så jag har inte velat släppa ut dem. Eftersom jag har dåligt hö så har de en tid fått lite havre och nu får de lite Betfor också. De kommer förstås rusande när jag kommer med hinken och håller på och springer omkull mig. Tassa får fösa in dem i ett hörn och sedan ligga kvar och hålla dem. Tassa har inte riktigt klarat att jobba med fåren inne när det är trångt utan jag har hjälpt henne. Sedan har jag lämnat henne för att hämta hinken. Och vad händer? Jo fåren hoppar över Tassa, som ligger stilla, och kommer och försöker springa omkull mig. Det bad jag om hjälp med.
Peter hade ingen särskild övning just för det. Han medgav att det är svårt men menade att det ligger just i det vi har tränat med fösningen. Tassa vill helst hämta fåren och ta dem till mig. Hon vill dessutom inte hålla på och nöta och tjata med träning och Peter menade att det är viktigt då att göra träningen rolig, lekfull. För att Tassa verkligen skulle förstå att hon måste se till att fåren ger sig iväg så skulle jag springa med henne och hjälpa henne att mota fåren och göra det till en rolig lek. Det fungerade absolut perfekt. Tassa blev mycket uppspelt och man kunde se att hon tyckte det var jätteroligt. Det var faktiskt första gången vi sedan kunde se (när hon motade fåren själv) att hon var säker på vad hon skulle göra och tyckte det var roligt. Några gånger märktes det att hon fortfarande ville ta dem till mig men oftast förstod hon att de skulle bort.
För att göra det hela lite lättare så delade Peter och Tassa fick ta en flock och fösa iväg (tillsammans med mig som höll Tassa i koppel). Hon har ju alltid velat samla ihop fåren och jag har verkligen fått styra hårt för att hon skulle fösa iväg den ena flocken. Den här gången kunde man märka att hon började fatta själv vad hon skulle göra och även tycka det var roligt. Några gånger fick hon göra ett hämt, som hon verkligen gillar, och jag fick en chans att vila lite. Det var väldigt jobbigt att springa med Tassa i snömodden och mota på fåren.
Tassa var riktigt nöjd när vi åkte hem och väl hemma så var hon jätteangelägen att komma in till mina får. Hon traskade tufft in och för första gången gick hon in före mig utan att jag sade något. Tidigare har hon gått efter mig och tvekat när jag har beordrat henne att gå först. (Ett dilemma egentligen, hon SKA gå efter mig men jag tycker hon kan gå före när jag tillåter det.) Samma sak i morse, hon var väldigt ivrig att komma in och körde iväg fåren direkt. Jag får förstås vara uppmärksam så hon inte "öppnar eget". Fåren har ju respekt för henne och sticker iväg på en gång när de ser Tassa. Ändå kan man se att hon är mycket tuffare mot Peters får, trots att de är mycket större och mycket svårare att flytta.
Även i dag gick fåren förbi Tassa för att komma åt kraftfodret. Nu är det dock bara två eller tre får, som kommer, de övriga står kvar. Jag vill förstås inte att fåren ska lära sig att de inte får gå förrän jag säger till, det är ju hunden, som ska se till det. Jag tror nog det kommer att fungera, nu är hon mycket mera aktiv än i början och när hon föser fåren och de försöker vända så klapprar hon med tänderna och gör utfall mot dem direkt. Då flyttar de sig och hon ser att det är hon som flyttar dem.
Nu har vi tränat i ladugården ett tag när fåren varit inne. Det är så blött och så mycket snö så jag har inte velat släppa ut dem. Eftersom jag har dåligt hö så har de en tid fått lite havre och nu får de lite Betfor också. De kommer förstås rusande när jag kommer med hinken och håller på och springer omkull mig. Tassa får fösa in dem i ett hörn och sedan ligga kvar och hålla dem. Tassa har inte riktigt klarat att jobba med fåren inne när det är trångt utan jag har hjälpt henne. Sedan har jag lämnat henne för att hämta hinken. Och vad händer? Jo fåren hoppar över Tassa, som ligger stilla, och kommer och försöker springa omkull mig. Det bad jag om hjälp med.
Peter hade ingen särskild övning just för det. Han medgav att det är svårt men menade att det ligger just i det vi har tränat med fösningen. Tassa vill helst hämta fåren och ta dem till mig. Hon vill dessutom inte hålla på och nöta och tjata med träning och Peter menade att det är viktigt då att göra träningen rolig, lekfull. För att Tassa verkligen skulle förstå att hon måste se till att fåren ger sig iväg så skulle jag springa med henne och hjälpa henne att mota fåren och göra det till en rolig lek. Det fungerade absolut perfekt. Tassa blev mycket uppspelt och man kunde se att hon tyckte det var jätteroligt. Det var faktiskt första gången vi sedan kunde se (när hon motade fåren själv) att hon var säker på vad hon skulle göra och tyckte det var roligt. Några gånger märktes det att hon fortfarande ville ta dem till mig men oftast förstod hon att de skulle bort.
För att göra det hela lite lättare så delade Peter och Tassa fick ta en flock och fösa iväg (tillsammans med mig som höll Tassa i koppel). Hon har ju alltid velat samla ihop fåren och jag har verkligen fått styra hårt för att hon skulle fösa iväg den ena flocken. Den här gången kunde man märka att hon började fatta själv vad hon skulle göra och även tycka det var roligt. Några gånger fick hon göra ett hämt, som hon verkligen gillar, och jag fick en chans att vila lite. Det var väldigt jobbigt att springa med Tassa i snömodden och mota på fåren.
Tassa var riktigt nöjd när vi åkte hem och väl hemma så var hon jätteangelägen att komma in till mina får. Hon traskade tufft in och för första gången gick hon in före mig utan att jag sade något. Tidigare har hon gått efter mig och tvekat när jag har beordrat henne att gå först. (Ett dilemma egentligen, hon SKA gå efter mig men jag tycker hon kan gå före när jag tillåter det.) Samma sak i morse, hon var väldigt ivrig att komma in och körde iväg fåren direkt. Jag får förstås vara uppmärksam så hon inte "öppnar eget". Fåren har ju respekt för henne och sticker iväg på en gång när de ser Tassa. Ändå kan man se att hon är mycket tuffare mot Peters får, trots att de är mycket större och mycket svårare att flytta.
Även i dag gick fåren förbi Tassa för att komma åt kraftfodret. Nu är det dock bara två eller tre får, som kommer, de övriga står kvar. Jag vill förstås inte att fåren ska lära sig att de inte får gå förrän jag säger till, det är ju hunden, som ska se till det. Jag tror nog det kommer att fungera, nu är hon mycket mera aktiv än i början och när hon föser fåren och de försöker vända så klapprar hon med tänderna och gör utfall mot dem direkt. Då flyttar de sig och hon ser att det är hon som flyttar dem.
Kommentarer
Trackback