Arbete och träning

Igår blev det ingen vallträning igen. Det var dock inte p g a min ovilja att träna utan det berodde på att vi jobbade med fåren. Det är ju faktiskt träning det också även om det inte var läxan. Tassa har ju blivit tuffare mot fåren men fortfarande har hon svårt när det blir trångt. Jag skulle skilja av baggen och två tackor och tog in alla fåren i ett litet utrymme där de tre skulle vara. Sedan släppte jag ut de andra en och en. Det är lite knöligt att vara ensam om allt, tur att jag har Tassa. Där fick hon svårigheter dock. Baggen gav sig bl a på henne och försökte stånga henne och då blev hon rädd. Eftersom just han skulle vara kvar där kunde jag inte slänga ut honom utan Tassa fick klara sig, vilket hon gjorde med mitt stöd. Det gick riktigt bra till slut och "de tre" blev ensamma kvar.

Sedan skulle hon hålla de övriga fåren medan jag hällde upp lite havre åt dem. Eftersom jag har dåligt hö så får de lite havre en gång om dagen. Där var Tassa lite tuffare, det var större plats. När tackorna ställer sig i vägen gör hon ett utfall mot dem. Det där är nog något som jag borde ha tränat tidigare men det är svårt/omöjligt när man inte har eget fårstall, det är mycket som man inte kan träna då. Nu funderar jag bara vad som händer, om fåren inte går undan när hon hotar dem, kommer hon att bita då? Förmodligen. Då är det bara att hoppas att det inte blir alltför illa. Det kanske är tur att hon tränat så mycket på Moses, honom biter hon ofta men jag antar att det inte är så hårt eftersom han inte skriker. Han är annars expert på att skrika om det gör lite ont.

Ja vi höll på lite och tränade, fram och tillbaka med tackorna i lagården. Det är väl bra att de vänjer sig vid varandra, Tassa och tackorna. Allra först så höll jag på och gjorde i ordning utrymmet som "de tre" skulle ha. Jag gjorde en höhäck och spikade en ränna för kraftfoder. Medan jag höll på och jobbade med det så var det riktigt dåligt väder, regnade och blåste och jag beslutade att fåren skulle få stanna inne. Jag tyckte nog också att det kunde vara bra eftersom "de tre" inte kan få gå ut så länge de är avskilda. De stod ändå och ropade lite och gnällde för att de inte fick vara med de andra. Baggen var lite dum mot den ena tackan, hoppas att det bara var tillfälligt. Skall hon vara tvungen att springa undan honom blir inte avskildheten så bra så då åker han in i baggboxen och får stå ensam.

Betr min ovilja att träna så har jag funderat vad det beror på. Jag har nog alltid haft svårt att hålla på och nöta med något för att det ska bli perfekt. Jag vill att slutresultatet ska bli bra ändå. Det har nog med min brist på tålamod att göra. Lite tror jag att det beror på att jag inte är någon tävlingsmänniska. Jag har inga som helst behov att vinna och vara först o s v. Förr i tiden hade jag nog ändå behov av att bara "bäst" men det har jag arbetat bort. Då ville jag alltid vara duktig men eftersom det nog bottnade i någon slags "skuld-, skam- och underlägsenhetskänslor" så var det nödvändigt att få bort.

Jag har heller aldrig tyckt att det har varit viktigt att vinna i sport och idrott, det har jag tyckt att det är "onödig lek", jag har alltid varit inställd på arbete och nytta. När det gäller valltävling är det ju faktiskt lite annorlunda eftersom det är arbetsrelaterat, så där kan jag bättre förstå att det är viktigt att träna. Jag jobbar verkligen med detta och hoppas jag kan förändra mig själv så jag tycker det är roligt att träna, det har egentligen inte med "tappad sug" att göra. Kanske det går lättare om/när jag lär mig mera?

Kommentarer
Postat av: Ewa

Jag tycker att det som gör de roligt att träna är de där gångerna när "knuten" försvinner, när något man jobbat med plötsligt sitter och det plötsligt inte verkar svårt alls. Då får jag en så härlig känsla i magen som är värd tragglandet dig. Försök fånga den känslan - försök inte övertyga mig om att du inte känt den! så stora framsteg som ni gjort så måste du haft den känslan.
Skulle man träna för tävlingsresultat så blev det nog inte mycket gjort ;-) Men visst är det roligare att träna sådant som man kan och som är lätt ;-) men då får man ju aldrig den där Känslan...

Postat av: Mona

Jodå Ewa, det är helt klart att jag upplevt det och verkligen tyckt att det känns fantastiskt. Jag tycker nog egentligen inte det är så roligt att träna "sådant som jag kan och som är lätt", jag vill gärna pröva nya saker men jag vill inte NÖTA, jag vill att det ska funka direkt, men så är det ju inte så ofta. Det är bara flankeringarna som jag kör med varje gång (enl instruktion av Peter) jag värmer upp med det.

2008-01-26 @ 21:05:52
Postat av: gail

visst är det en rolig bild av fåren.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback