Året som gått och Framtiden

Jag måste nog försöka göra en summering av året som gått, det är lämpligt att passa på vid nyår.
Om jag börjar med egen utveckling så är det väl bara att konstatera att jag befinner mig i nedförsbacken i livet, inte mycket att göra åt. Men eftersom jag hoppas att få vara med ett tag till så måste jag ju ändå försöka klättra hela tiden.

Det jag ägnat mig åt och jobbat mest med år 2007 är fåren och vallningen.

Min personliga utveckling jobbar jag ju med hela tiden, utan att göra allt för stora framsteg tycker jag.

Beträffande familjen (nu menar jag inte djuren utan barn och barnbarn) så har jag ju försökt stötta och hjälpa så gott jag kunnat och där har det ju skett en del framgångar. Det hade kanske gått lika bra utan mig, det är naturligt att det går framåt för dem.

När det gäller fåren då så har jag ju ökat mitt innehav en del och skaffat ladugård, inrett den, skaffat betesmark som jag stängt och det viktigaste, i att jag ökat mängden får, är nog inköpet av baggen, Elvis. Det visar sig förstås fram i vår hur han har skött sig men han har nog gjort så gott han kunnat tror jag. Lamningen kommer att bli ganska sen, han kom ju sent och behövde nog lite tid att komma igång. Jag räknar med att i varje fall några tackor kommer att lamma först i slutet av april - början av maj, några kommer kanske i början av april.

Inredningen av aldugården har fungerat mycket bra. Jag funderade ju mycket hur jag skulle göra och det blev perfekt enligt mina anvisningar. Jag får ju se hur det fungerar med lamm men jag tror att det kommer att bli bra.

När det gäller vallningen är jag kanske ännu mera nöjd. Så här i efterhand kan jag konstatera att det egentligen inte hände så mycket före år 2007. Att inte Tassa gjorde några större framsteg, berodde nog på att inte jag gjorde några framsteg. Jag vet inte riktigt vad det berodde på, jag tyckte ju att jag jobbade på, gick på kurs och tränade under 2006. Till en liten del var det nog att jag inte skaffade egna får förrän hösten 2006 men viktigast var nog att jag inte riktigt tog till mig kurserna jag gick på om jag ska vara ärlig. Jag förväntade mig att instruktörerna skulle lära mig valla tror jag. Däremot trodde jag nog inte riktigt på mig själv, att jag kunde lära mig valla. Det var först när jag kom på att jag måste anstränga mig och jobba själv för att lära mig, och tro på mig själv, som det började hända något. Det här känns jobbigt att skriva, jag har visserligen skrivit lite om det tidigare men inte riktigt så här rakt på sak. Nu är det sagt (skrivet) i alla fall. Detta är ingenting, som var medvetet medan det pågick utan detta har jag förstått i efterhand.

Under år 2007 hände det i alla fall mycket på "vallfronten" för Tassa och mig. Jag började fatta vad det handlade om och Tassa svarade genast. Jag är oerhört glad och tacksam för att vi klarade VP, tacksam mot alla, som jobbat och slitit och uppmuntrat mig. Tänk att de orkade hålla på och inte gav upp. Jag vågar inte försöka räkna upp alla som hjälpt mig, risken finns att jag glömmer någon men det är många.

Nu har jag faktiskt vågat börja tänka att det vore roligt att tävla lite. Jag blir ju lite rädd när jag läser om att man kanske skall tillföra flera, svårare moment till IK-1 men jag vill nog pröva ändå. Hoppas att jag inte blir lika nervös då men jag tror att jag kan ta det lite lugnare på tävling, nu har jag ju Godkänd Vallhund, det kan ingen ta ifrån oss, tävlingar kommer det flera, det gör inte lika mycket (tror jag). Det finns ju möjlighet även med flera VP men det är inte roligt att försöka klara VP gång på gång, så det är skönt att ha gjort.
Jag kan nog säga att jag ser med tillförsikt på 2008 och väntar på våren så jag får sätta igång på allvar men jag vet att jag får jobba med grunderna nu under vintern.

Kommentarer
Postat av: Ewa

Bra Mona! En bra reflektion, tycker jag. Huvudsaken var väl att inte DU gav upp - du ser vilket resultat det gav. Även om du tyckte att du inte tog till dig kurserna 2006 så tror jag att det var många pusselbitar som helt sonika föll på plats under 2007.
Lycka till så ses vi i IK-1. Vi kan påminna varandra om att andas ;-)

Postat av: gail

THINK BIG Mona :0) ingenting är omöjligt, det är bara du som sätter gränsen AND THE SKYS THE LIMIT eller????

2008-01-05 @ 10:10:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback