monawesterlund

Vi tränade lite vallning även i går. Jag gör som Gail rått mig, tränar på det som jag är nervös för. Det är klart att jag måste se till att vi verkligen KAN utföra de olika momenten. Egentligen är jag dock nervös för allting. Jag kommer väl ihåg när jag gjorde VP, jag var riktigt säker på att Tassa (och jag) kunde klara hämt och ändå var det just hämtet vi sabbade första dagen. Jag skickade henne åt "fel" håll och hon tog inte det. Det var nog samma sak i torsdags när jag var på träningskväll i Bråfors, hon gjorde inget bra hämt trots att jag var så säker på att hon skulle klara det. Det är något skumt med vallningen, jag vet att det är jag som ställer till det men ännu vet jag inte riktigt hur. Jag får fortsätta träna - både vallningen och nerverna.

I går tränade vi fösning i alla fall (igen) och jag stod stilla (skulle göra i varje fall). Faktum är att Tassa sköter sig bättre när jag inte är precis i hasorna på henne, då går hon rakt på djuren som hon ska. Ända tills hon kommer på att jag står kvar, då vill hon vända fåren och ta dem till mig. Det där nötte vi på i går kväll, omväxlande med lite delning och ett hämt emellanåt så det inte blir allt för tjatigt. Jag kom på i går kväll, ännu ett STORT fel, som jag gjort tidigare, faktiskt hela tiden. När Tassa inte gör som jag sagt till henne så har jag oftast inte stannat upp och sett till att det blivit rätt utan jag har låtit henne fortsätta då. Jag förstår inte hur jag har kunnat vara så oerhört korkad. Den allra enklaste sorten av inlärningspsykologi, inte konstigt att Tassa inte lärt sig när jag har spolierat allt. Det värsta är att jag har blivit uppmärksammad på det felet - av flera instruktörer och även av kompisar men jag har inte "hunnit med" på något sätt.

Nu föll jag i a f inte i ovannämnda fälla utan varje gång hon försökte vända fåren så gjorde jag klart för henne att det var fel och såg till att hon fortsatte på den inslagna vägen. Jag har tyckt nu i sommar att jag faktiskt har börjat ta detta med vallning mera på allvar (som man naturligtvis måste göra om det ska bli något resultat) men jag upptäcker då och då att jag fortfarande slarvar. Jag har alltid trott att jag var seriös och noggrann men vallning är tydligen avslöjande. Nu börjar jag förstå att jag är slarvig. Någon skrev om "slafsvallning" eller något sådant vid något tillfälle, det är nog vad jag har ägnat mig åt.

Nu har jag bara kritiserat mig själv. Det är ju bra om jag bara ändrar mig. Det skall jag göra. Tassa kan säkert inte bli någon superstjärna men hon kan absolut bli mycket bättre. Hon försöker verkligen vara till lags och göra sitt bästa. Men hon försöker också gå sin egen väg. Jag måste verkligen se upp med henne. Varje sekund. Så fort hon märker att jag slappnar av så vänder hon fåren. Eller vad det nu är hon vill göra. Det där är också ett fel som jag gör, jag inbillar mig att "nu har hon lärt sig det här, nu gör hon det själv". Så fungerar det ju inte. Däremot har jag märkt att saker som vi tjatat med har hon på något sätt lärt sig efter ett tag, när hon liksom har fått smälta det. Det har mognat fram så småningom.