Sorgligt
Nu känns det jobbigt. Jag skulle ha varit hos Peter och tränat i kväll, det var jättelängesen vi tränade vallning, och så var han tvungen att jobba över. Många var sjuka på hans jobb. Det är fortfarande så blött i min hage så det känns inte bra att ge sig ut där. Dessutom börjar lamningen närma sig så jag vågar inte riktigt köra för mycket med tackorna. Tyvärr är det långt att åka till någon annan.
Jag sökte byns slaktare tidigare idag efter att först ha ringt distriktsveterinärerna. De sistnämnda sade, när jag berättat om den magra tackans symtom, att det nog inte finns något att göra. Jag har ju gett henne Energibalans flera gånger och fått igång henne tillfälligt men det har inte blivit bestående. Dessutom har hon inte ätit ordentligt. Hon har ätit lite hö men inget kraftfoder. Hon har dessutom mest stått och nosat på höet och tuggat i sig en liten tuss ibland. När slaktaren kom hem vid 18.30-tiden ringde han och sa att "Jag kommer om en stund". Jag försökte skjuta på det och tyckte att det kunde vänta tills i morgon men han tyckte det var lika bra att få det gjort. Vi har en jättebra slaktare som har mycket känsla för djuren. Han vill inte att de ska lida i onödan. Min tacka var så matt att hon orkade knappt gå ut ur boxen. Jag är helt klar över att hon aldrig skulle ha blivit helt frisk. Men hon hade livsvilja, hon gav inte upp utan försökte hålla kvar livet. Jag beundrade henne för det.
Nu får Fiona, som varit fortsatt avskild för att hålla "den magra" sällskap, förena sig med de andra igen. Nu kommer de att vara dumma mot henne men hon står säkert hellre ut med det än går ensam i en box. Utrymmet som de gått i verkade väldigt populärt innan jag skilde av det. Fåren ville gärna ligga där och nästan slogs om det utrymmet, så jag tror det är särskilt tryggt och varmt där. Det ska bli lammkammare så småningom har jag tänkt. Elvis har lugnat ner sig en del men han tycker inte om att stå ensam i en box. I synnerhet när tackorna går ut bräker han sorgset och springer runt i boxen. Han fattar inte alls att det är en konsekvens av att han stångade tackorna. Jag tänkte ju att han skulle få göra ett hopp ner i frysboxen men det kanske finns någon, som kan handskas bättre med elaka baggar än jag så jag gör nog ett försök att sälja honom ändå. Kanske jag ska nöja mig med valltackor nästa år så slipper jag ha bagge. Vi får väl se.
Jag sökte byns slaktare tidigare idag efter att först ha ringt distriktsveterinärerna. De sistnämnda sade, när jag berättat om den magra tackans symtom, att det nog inte finns något att göra. Jag har ju gett henne Energibalans flera gånger och fått igång henne tillfälligt men det har inte blivit bestående. Dessutom har hon inte ätit ordentligt. Hon har ätit lite hö men inget kraftfoder. Hon har dessutom mest stått och nosat på höet och tuggat i sig en liten tuss ibland. När slaktaren kom hem vid 18.30-tiden ringde han och sa att "Jag kommer om en stund". Jag försökte skjuta på det och tyckte att det kunde vänta tills i morgon men han tyckte det var lika bra att få det gjort. Vi har en jättebra slaktare som har mycket känsla för djuren. Han vill inte att de ska lida i onödan. Min tacka var så matt att hon orkade knappt gå ut ur boxen. Jag är helt klar över att hon aldrig skulle ha blivit helt frisk. Men hon hade livsvilja, hon gav inte upp utan försökte hålla kvar livet. Jag beundrade henne för det.
Nu får Fiona, som varit fortsatt avskild för att hålla "den magra" sällskap, förena sig med de andra igen. Nu kommer de att vara dumma mot henne men hon står säkert hellre ut med det än går ensam i en box. Utrymmet som de gått i verkade väldigt populärt innan jag skilde av det. Fåren ville gärna ligga där och nästan slogs om det utrymmet, så jag tror det är särskilt tryggt och varmt där. Det ska bli lammkammare så småningom har jag tänkt. Elvis har lugnat ner sig en del men han tycker inte om att stå ensam i en box. I synnerhet när tackorna går ut bräker han sorgset och springer runt i boxen. Han fattar inte alls att det är en konsekvens av att han stångade tackorna. Jag tänkte ju att han skulle få göra ett hopp ner i frysboxen men det kanske finns någon, som kan handskas bättre med elaka baggar än jag så jag gör nog ett försök att sälja honom ändå. Kanske jag ska nöja mig med valltackor nästa år så slipper jag ha bagge. Vi får väl se.
Kommentarer
Postat av: Ewa
Tråkigt men klokt att låta tackan sluta sina dagar. Kom hon härifrån, vilket nummer i så fall? Det skadar aldrig med en liten notering när de inte är helt ok.
Du får ge dig ut efter vägarna och träna med oss!
Trackback