Jag måste göra något åt min brist på tålamod

Nu är jag så där trött på vädret igen. Jag gillar inte dimma fast jag tycker det är skönt att det är varmt. Något positivt ändå. Jag tror inte ens fåren är så förtjusta i det här vädret, de är inte så angelägna att gå ut. Och på kvällarna vet de inte hur fort de ska komma in. Just nu har de alltså ett lite trist liv. Inte ser jag några tecken på att mina tre "avelstackor" har något kul med baggen heller. Fast en av dem tog faktiskt några glädjeskutt igår, så där utan vidare. Jag tolkade förstås det till att hon är brunstig. I så fall så kommer väl de andra också. Vi får se.

Jag har oroat mig för en av mina katter som spydde på flera ställen här om dagen, bl a i min säng och på min vita matta i sovrummet. Det var bara att sätta igång och tvätta. Spyorna hade en ganska stark mörkröd färg. Jag började fundera om han ätit en råtta som haft råttgift i sig. Katten, Nemo, låg mycket efter det och åt inte så mycket. Han är väldigt glupsk så ibland vet jag inte om han bara ätit för mycket. Det händer nämligen ibland att han spyr. Kan det vara bulimi?  Han är ganska lat också, han ligger gärna i min säng eller i min TV-stol för det mesta. I går var han dock som vanligt, kom rusande när jag öppnade dörren på morgonen och sprang fram till matskålen precis som han brukar.

Tassa och jag måste komma igång och försöka valla in mina ungtackor, som ska utgöra vallgrupp. De har inte blivit bättre, snarare tvärt om. Tassa är lite för artig mot dem. När de vänder sig mot henne så stannar hon och vänder bort huvudet. Det är åtminstone skönt att hon inte vänder och springer undan, det gör hon aldrig. Hon står kvar tills tackan bestämmer sig för att, trots allt, gå iväg och sedan går det en bit igen. Jag försöker allt jag kan att uppmuntra och peppa Tassa, jag berömmer och försöker "hetsa" men inget verkar hjälpa. Ibland går det bättre, fåren går undan men periodvis blir det så där trist. Jag ska försöka köra lite i lagården, kanske hon kan sätta sig i respekt lättare där. Vi behöver ändå träna på att hon ska hålla fåren. Jag ska försöka komma ihåg att använda lina, Tassa blir lite tuffare när hon har den.

Nu har jag kommit igång lite med tovningen. Jag började med att karda lite av ullen sedan i våras och den blev jättefin när den blev kardad. Det är ganska mycket skräp i den, som det är i vårullen, men jag tar där det är minst. Tänkte jag skulle kunna göra lite tomtar och troll. Jag har ju bara grå och svart ull så det passar ju. Jag, som kan sitta hur länge som helst och mixtra när jag ska ha till något i datorn, jag har dåligt med tålamod när jag ska "skapa" något med händerna. Blir det inte direkt som jag har tänkt mig så tröttnar jag. Det är nog dags att jag försöker komma tillrätta med min brist på tålamod. Jag tycker jag har kommit en bit på väg i vissa avseenden men andra är fortfarande noll. Få se hur det går med tovningen. Jag har ju tovat lite och jag vet att jag tyckte det blev lite tjatigt att hålla på och knåda i all oändlighet.

Kommentarer
Postat av: Heléne

Hon vill väl inte hota tackorna i onödan.

Respekt och tillit du vet. Lexa gjorde precis lika när vi fick hem våra. Det var som om de testade av varandra och jag lät dem hållas. Så länge inte Lexa gav vika och flydde utan stod kvar och avvaktade fick det vara. I dag flyttar dom sig utan större problem och det känns som om, trots att tackorna har respekt för Lexa ändå litar på hennes närvaro.

Till sist skickar jag en liten solstråle för att

pigga upp dig i höstmörkret. Kram!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback