Valltävling i Malung
Nu har jag tagit bort anmälan till Malung ännu en gång. Det hade säkert inte gått bra ändå, jag har inte hunnir träna alls och jag vet ju att man behöver träna. Det är inte undanflykter utan fakta. Jag har jobbat, fåren har blivit klippta, jag har hjä'lpt Britt med klippning av hennes får o s v. Jag har inte ens hunnit städa och baka fast jag vet att jag även måste göra det. Jag får gäster nästa vecka och måste förbereda. Jag tycker inte det är kul, det är därför jag istället sitter vid datorn. Ska försöka ta mig samman när jag skrivit klart.
Klippningen av mina får var en positiv händelse. Jag anlitade en annan fårklippare än tidigare, egentligen för att få klövarna verkade, men jag har hört mycket gott om denna klippare. Det var visserligen väl tidigt på hösten men det får man räkna med som "ny" kund, då får man ta det man får. Klippningen gick lugnt och fint, inte ett jack på ett enda får och ingen hets på något sätt. Några får sprattlade men han tog det lugnt och fåren lugnade snabbt ner sig. Och jag hann gott med att ta hand om ullen. Ändå tog det inte just längre tid - märkligt.
Sedan klippningen har jag haft fåren inne om nätterna. Jag har ju några ungtackor av Åsenfåren, som är ganska små. Jag har inte vant mig vid hur små de verkligen än. Det syns bättre när de blir klippta, de har ju så mycket ull. Jag kunde gott ha låtit bli att klippa dem men nu är det för sent att ångra sig. De får väl vara inne så länge tills ullen växt ut. De trivs i lagården men de har bråttom ut på morgonen. Nu har bonden som äger kvigorna tagit hem dem, så nu har jag hela stora hagen att släppa fåren på. Där har jag också mera plats att träna vallning på. Det finns säkert också lite mera för fåren att äta, sådant som korna lämnat.
Jag har några får längre bort i en hage och dem ger jag lite havre eftersom det nog inte är så mycket näring i gräset längre. Tassa tränar på att hålla fåren medan jag häller upp havre. Tassa är duktig och ligger kvar men fåren kliver utan vidare över henne för att komma fram till havren. Jag fattar inte hur jag ska kunna lära henne att stoppa dem. Det är det som inte är så bra med Tassa, hennes "fantastiskt fina djurkänsla", vad det nu är för glädje med den. Det borde gå att lära henne men jag vet inte hur.
Nu har jag en anmälan till tävling kvar, Bråfors i november. Få se om jag hinner träna innan dess. Jag tror hela tiden att "nästa vecka blir det bättre, när jag har gjort det eller det". Men det finns alltid en "nästa vecka" när jag har viktiga saker att göra. Jag trodde att pensionärstillvaron skulle bli lugn och behaglig men det har den inte blivit. Jag har visserligen roligt och trivs med livet men det är lite för mycket. Det är klart, jag har ju börjat jobba på ännu ett behandlingshem, jag har varit där en hel del, det är ju inte så konstigt att det blir mycket att göra.
Klippningen av mina får var en positiv händelse. Jag anlitade en annan fårklippare än tidigare, egentligen för att få klövarna verkade, men jag har hört mycket gott om denna klippare. Det var visserligen väl tidigt på hösten men det får man räkna med som "ny" kund, då får man ta det man får. Klippningen gick lugnt och fint, inte ett jack på ett enda får och ingen hets på något sätt. Några får sprattlade men han tog det lugnt och fåren lugnade snabbt ner sig. Och jag hann gott med att ta hand om ullen. Ändå tog det inte just längre tid - märkligt.
Sedan klippningen har jag haft fåren inne om nätterna. Jag har ju några ungtackor av Åsenfåren, som är ganska små. Jag har inte vant mig vid hur små de verkligen än. Det syns bättre när de blir klippta, de har ju så mycket ull. Jag kunde gott ha låtit bli att klippa dem men nu är det för sent att ångra sig. De får väl vara inne så länge tills ullen växt ut. De trivs i lagården men de har bråttom ut på morgonen. Nu har bonden som äger kvigorna tagit hem dem, så nu har jag hela stora hagen att släppa fåren på. Där har jag också mera plats att träna vallning på. Det finns säkert också lite mera för fåren att äta, sådant som korna lämnat.
Jag har några får längre bort i en hage och dem ger jag lite havre eftersom det nog inte är så mycket näring i gräset längre. Tassa tränar på att hålla fåren medan jag häller upp havre. Tassa är duktig och ligger kvar men fåren kliver utan vidare över henne för att komma fram till havren. Jag fattar inte hur jag ska kunna lära henne att stoppa dem. Det är det som inte är så bra med Tassa, hennes "fantastiskt fina djurkänsla", vad det nu är för glädje med den. Det borde gå att lära henne men jag vet inte hur.
Nu har jag en anmälan till tävling kvar, Bråfors i november. Få se om jag hinner träna innan dess. Jag tror hela tiden att "nästa vecka blir det bättre, när jag har gjort det eller det". Men det finns alltid en "nästa vecka" när jag har viktiga saker att göra. Jag trodde att pensionärstillvaron skulle bli lugn och behaglig men det har den inte blivit. Jag har visserligen roligt och trivs med livet men det är lite för mycket. Det är klart, jag har ju börjat jobba på ännu ett behandlingshem, jag har varit där en hel del, det är ju inte så konstigt att det blir mycket att göra.
Kommentarer
Trackback