Working Kelpie Mästerskap och annat
I helgen har jag varit på Working Kelpie Mästerskapet. Det är roligt att titta på de andra men visst kändes det lite trist att inte få vara med. Det var sorteringsanläggningen som var svår, det skulle den ha varit även om vi tränat. Flera slutade där för att tiden (eller poängen) var slut. Så vi kunde nog ha tävlat och chansat på att vi klarat anläggningen. Nåja, det var faktiskt jobbigt att bara sitta och titta på, värmen knäcker ju mig.
Det var också längre dit än jag trodde. Typiskt mig, jag hade inte kollat ordentligt var det var. Märkligt. Jag tycker det är jobbigt att köra med husvagn. Det är som om jag drog den själv för hand. Min bil är inte så stark utan jag får växla mycket. Och ibland sticker det iväg, då börjar genast vagnen slänga. Eller det känns som om den skulle göra det.
Det bästa med Mästerskapet var att komma ut och träffa folk. Det var ett mycket välordnat evenemang, allt fungerade fint. På kvällarna, både fred och lörd var det middag, god mat och tillfälle att prata och ha trevligt.
Och vilka marker. Stora fält med mjuka kullar, klippt gräs, fina nyklippta får. Man fick bara lust att springa ut med huinden och sätta igång. Jag tror jag flyttar till Västra Götaland.
När jag åkte hem igår så åkte jag in i Örebro. Mikael, äldste sonen, hade varit i Ramsberg några dagar och åkte med mig till Örebro i fredags. Han glömde då sin mobil i min bil och jag lämnade tillbaka den igår. Det var ju väldigt varmt och jag åkte upp med telefonen, (han bor på 7:e våningen) pratade några minuter med Mikael och åkte ner igen. Det stod två personer i gathörnet, en pratade i telefon och de tittade på min bil. Jag kollade hundarna och satte mig i bilen och startade. Personerna i hörnet hade försvunnit.
Jag hann bara åka 50 meter så ringde polisen och sade att någon ringt och talat om att det stod en bil parkerad i solen, med alla rutor uppe och två hundar i. Det var svalare i bilen än ute så jag lät rutorna vara uppe. De hade uppgett att de stått där en kvart men det var mindre. Bra i a f att människor bryr sig och ringer när de ser något sådant. Nu var det inte så allvarligt, jag var inte borta länge och ett träd på andra sidan gatan gav viss skugga. Husvagnen gav också lite skugga men ändå..... Tur att de inte hunnit slå sönder rutan och placera hundarna på hundpensionat så jag blivit tvungen att lösa ut dem.
Idag var min första lediga dag hemma på lång tid. Jag har gått runt min största hage med trimmern och klippt under tråden. Det var långt tjockt gräs. Det tog fyra timmar. Den allra sista biten fuskade jag och det kändes som om jag inte skulle orka de sista metrarna. (jag vet att det inte heter metrar). Småbaggarna går där nu och de följde mig på avstånd hela tiden. När jag stängde av trimmern kom de fram och buffade på mig men så fort jag startade så gick de en bit bort. Jag ska snart byta bort en av dem nu. Jag har funderat om jag kan ha den nye tillsammans med flocken eller om de stångar ihjäl honom. De skulle förstås behöva stå trångt tillsammans till att börja med.
Jag har tänkt köpa en gotlandsbagge också, till mina gotlandstackor. Jag kanske måste hämta den samtidigt så kan de två gå tillsammans ett tag tills det är dags att släppa dem till tackorna. Det blir krångligt med två flockar, få se hur jag klarar det. Det är ju skönt att jag har lite att fundera på och planera.
Det var också längre dit än jag trodde. Typiskt mig, jag hade inte kollat ordentligt var det var. Märkligt. Jag tycker det är jobbigt att köra med husvagn. Det är som om jag drog den själv för hand. Min bil är inte så stark utan jag får växla mycket. Och ibland sticker det iväg, då börjar genast vagnen slänga. Eller det känns som om den skulle göra det.
Det bästa med Mästerskapet var att komma ut och träffa folk. Det var ett mycket välordnat evenemang, allt fungerade fint. På kvällarna, både fred och lörd var det middag, god mat och tillfälle att prata och ha trevligt.
Och vilka marker. Stora fält med mjuka kullar, klippt gräs, fina nyklippta får. Man fick bara lust att springa ut med huinden och sätta igång. Jag tror jag flyttar till Västra Götaland.
När jag åkte hem igår så åkte jag in i Örebro. Mikael, äldste sonen, hade varit i Ramsberg några dagar och åkte med mig till Örebro i fredags. Han glömde då sin mobil i min bil och jag lämnade tillbaka den igår. Det var ju väldigt varmt och jag åkte upp med telefonen, (han bor på 7:e våningen) pratade några minuter med Mikael och åkte ner igen. Det stod två personer i gathörnet, en pratade i telefon och de tittade på min bil. Jag kollade hundarna och satte mig i bilen och startade. Personerna i hörnet hade försvunnit.
Jag hann bara åka 50 meter så ringde polisen och sade att någon ringt och talat om att det stod en bil parkerad i solen, med alla rutor uppe och två hundar i. Det var svalare i bilen än ute så jag lät rutorna vara uppe. De hade uppgett att de stått där en kvart men det var mindre. Bra i a f att människor bryr sig och ringer när de ser något sådant. Nu var det inte så allvarligt, jag var inte borta länge och ett träd på andra sidan gatan gav viss skugga. Husvagnen gav också lite skugga men ändå..... Tur att de inte hunnit slå sönder rutan och placera hundarna på hundpensionat så jag blivit tvungen att lösa ut dem.
Idag var min första lediga dag hemma på lång tid. Jag har gått runt min största hage med trimmern och klippt under tråden. Det var långt tjockt gräs. Det tog fyra timmar. Den allra sista biten fuskade jag och det kändes som om jag inte skulle orka de sista metrarna. (jag vet att det inte heter metrar). Småbaggarna går där nu och de följde mig på avstånd hela tiden. När jag stängde av trimmern kom de fram och buffade på mig men så fort jag startade så gick de en bit bort. Jag ska snart byta bort en av dem nu. Jag har funderat om jag kan ha den nye tillsammans med flocken eller om de stångar ihjäl honom. De skulle förstås behöva stå trångt tillsammans till att börja med.
Jag har tänkt köpa en gotlandsbagge också, till mina gotlandstackor. Jag kanske måste hämta den samtidigt så kan de två gå tillsammans ett tag tills det är dags att släppa dem till tackorna. Det blir krångligt med två flockar, få se hur jag klarar det. Det är ju skönt att jag har lite att fundera på och planera.
Kommentarer
Trackback