monawesterlund

Det verkar som om det är populärt att blogga. Många skriver i sina bloggar och mycket skrivs OM dem som bloggar och vad de skriver om. Många bloggar därför att de kämpar för något speciellt och vill framföra sina åsikter och kanske väcka debatt. Andra skriver därför att de vill lära ut något eller helt enkelt berätta om något. Jag, och många med mig, har bloggen som ett slags dagbok och förstås också för att berätta. Jag har haft nytta av den då och då genom att jag har kunnat gå tillbaka och se när något speciellt hände. Jag har aldrig tidigare lyckats skriva dagbok trots att jag försökt många gånger. Men med bloggen har det ju fungerat. Naturligtvis tycker jag också att det är jätteroligt när någon skriver en kommentar. Det är en höjdare, som man inte får med en dagbok. Ändå klarar jag inte att försöka skriva roligt och underhållande för att få många läsare. Så är det.

Jag har varit så glad för att vädret varit så vackert ett tag. I går morse var jag lite besviken, det snöade så ymningt så jag såg inte närmaste grannens hus. Det höll på fram till lunch sedan klarnade det upp och blev jättefint. Det var inte så kallt, som det varit dagarna innan. Jag tycker egentligen inte så illa om kylan men det är så jobbigt när vattnet fryser i lagården hela tiden. Jag har ju min vattenkokare som jag värmer vatten i och tinar upp isen i fårens baljor. Men nästa gång jag kommer har det frusit igen och måste tinas upp. Fåren får ljummet vatten att dricka så det ska dröja en stund innan det fryser.

Ganska skönt att det bara är "en helgdag kvar". Skulle jag ha arbetat hade jag säkert gillat denna helg men nu tycker jag det har varit helgdagar och klämdagar hela tiden. Folk är lediga och det går inte att få tag på någon på företag eller myndigheter. Eftersom jag har jobbat en del har jag konfronterats med problemet. De som är på behandlingshem har ofta behov av att få tag på myndighetspersoner t ex.

På måndag ska jag ta hem mina två gotlandstackor, som varit hos Britt för att umgås med en gotlandsbagge. Då blir det lite bråkigt i fårhuset ett tag. Det är två ranghöga tackor, som kommer. De måste genast ta tillbaka makten när de kommer hem. Åsentackorna, som är mycket mindre än de två, har också sin ledartacka som måste försvara sin makt. Hon får kanske ge sig för gotlandstackorna men förra året gjorde hon inte det. Hon kämpade och klarade sig bra, gotlandstackorna fick ge sig för henne. Vi får se hur det går i år.

Nu har jag känt mig trött på bloggandet en lång tid. Tycker inte det är roligt längre. Jag vill inte heller att det ska hända mera så jag har mera att skriva om. Jag får se hur det utvecklar sig. Sluta skriva vill jag inte, bra dagbok. Göra uppehåll vill jag inte heller.