monawesterlund

 
Det är helt klart att Tassa blivit helt betagen i Nemo. Hon kan inte låta bli honom och han verkar inte tycka illa om uppvaktningen. Han leker med Tassa på samma sätt som hon leker med Moses. Nemo biter Tassa och daskar till henne med tassen ibland och hon har en ängels tålamod. Hon finner sig i allt han gör. Det ser faktiskt ut som om Moses fått slut av Tassa.

Idag har vi äntligen fått pellets och det är varmt och skönt här nu. Jag tror att även min övriga familj tycker det är skönt. Just nu ligger de och sover. Tassa och jag har vallat lite när det var klart med pelletsen och Tassa var duktig som vanligt. Det låter något va? Jag har varit duktig idag och tvättat fönster, satt upp röda gardiner och hängt upp adventstjärna och ljusstake. Förr gjorde jag inget av det förrän fredagen före advent men numera tar det längre tid så jag måste börja redan på torsdagen.  Jag måste ju blogga också.

Jag tror att det är lycka jag känner just nu. Nej jag skämtar, jag är en lycklig människa, jag vet hur det känns. Men idag är jag mer nöjd och lycklig än vanligt. Jag har varit hos Gail och fått hjälp med vallträningen och jag tyckte det gick jättebra. Jag tror att Gail tyckte det också, hon pratade flera gånger om vilken skillnad det är på både Tassa och mig jämfört med i våras när jag var där på kurs med Eva Hallberg. Tassa sprang hur som helst och jag stod helförvirrad i fårhagen och visste varken ut eller in. Vi tränade fråndriv och ett par hämt idag och allt gick bra. Det är så fantastiskt hos Gail med STORA fält, kullar och dalar (och det är jättejobbigt att gå uppför alla långa backar) men det går att göra så mycket. Vi hade en stor flock, kanske 20 djur och det är också häftigt. Gails får är snabbfotade och lättrörliga och det ser jag som en stor fördel. Gail är också optimistisk och positiv men vågar säga när man gör fel och det tycker jag är bra. Tassa skötte sig jättefint. De fel hon gjorde var nog jag skuld till.

Mitt STORA problem är fortfarande lydnaden, jag "har dåligt stopp på min hund" säger Gail och det är helt riktigt. Jag har gjort felet att skrika åt henne i tid och otid och det gör att jag måste skrika om hon över huvudtaget skall lägga sig/stanna och ofta måste jag skrika två gånger eller flera och det måste jag göra något åt. Jag behöver ha skrikandet att ta till i nödfall (när fåren springer mot tåget) men oftast skall det räcka att jag säger till henne i vanlig ton. Jag har en liten förrädisk tanke: "när jag kan börja vissla kommer det att gå bättre" inbillar jag mig. Jag tror egentligen inte att det är så men ändå kan jag inte låta bli att tänka så. Jag är nog duktig att lura mig själv. Jag som lever efter ett program, som kräver omutlig ärlighet, jag är inte ärlig mot mig själv. Vart skall det ta vägen?

I alla fall är livet extra skönt idag.  Bortsett möjligen från att jag inte tycks få några pellets. Transportören ringde i morse och sade att han skulle komma idag. När jag berättade att man sagt att han skulle komma som i morgon sade han: "Ja, i dag eller i morgon". Vi får se, det börjar ju bli lite kallt här. Jag har också beställt ved och fick höra i går att han som skulle komma med veden hade väntat med att köra hit den när han hade tänkt göra det, därför att det spöregnade. Dagen efter var vädret bra, då gick hans traktor sönder. Nu får jag se när traktorn blir lagad, då får jag väl min ved. Ja, allt det kvittar eftersom det går så bra för oss att valla, jag får jobba på julafton och räkningarna är betalda för denna månad.

Usch, jag känner mig trött idag. Har jobbat några dagar, dels med fåren dels på behandlingshemmet. Kom hem därifrån kl 0.00 (heter det så?) i natt. Jobbade kväll, pratade med hundvakten och har sedan en bit att köra. Det är så roligt med min hundvakt, en tidigare arbetskamrat som också är pensionär. Hon vill gärna vara dagmatte för hon tycker det är så roligt. Hon älskar verkligen hundar. Igår lämnade hon sin dotters hundar, som hon haft hela helgen, för att direkt ta emot mina. Framför allt är hon så förtjust i Moses (han som är en sådan hund som det bara finns en på miljonen) men hon gillar även lilla Tassa som hon kallar för "Trassla", passande namn.
Mina pellets är slut, det har blivit så populärt med pelletseldning så det är numera så lång leveranstid. Dubbelt så lång som för ett år sedan och ändå 50% dyrare. Ack ja. Därför var det kallt så jag frös i natt och har sovit alldeles för lite.

Vi har inte vallat mycket nu  de senaste dagarna. På grund av det (troligen) så har Tassa bitit sönder en soffa, hon är väl trött på mattor vid det här laget. I morgon skall vi till Gail så då kan det bli lite hårdkörning så kanske möblerna klarar sig några dagar. Det märks väl på Tassa, när hon får för lite stimulans så börjar hon direkt att bita. Om jag inte är upptagen med något annat kan jag ju göra något annat med henne så hon får arbeta med huvudet, då går det bra. Vi gjorde några svåra saker på vallningen idag, hon fick driva fåren genom ravinen, över stock och sten, (och vattensamlingar, som Tassa kastar sig i utan tvekan medan fåren ogärna går där) och Tassa var väldigt duktig. Jag har försökt variera så gott det går för att Tassa skall tycka det är roligt och det verkar hon faktiskt att göra. Hon ser så nöjd ut när hon lyckas driva fåren dit jag vill. Vi kör ju fråndriv även i fållan men den är så liten så det är inte så roligt. Nu sover hon gott, hon orkar inte ens intressera sig för Nemo.

Stackars Nemo är ensam länge när jag jobbar. Han är så sällskapssjuk när vi kommer hem så han vill bara kela. För att inte tala om hur hungrig han blir. Han har alltid torrfoder men det är förstås inte lika gott. Han blir glad när Tassa uppvaktar honom, även om jag tycker hon är väl eldig.

Tassa har blivit kär i Nemo. Hon lämnar honom inte ur sikte ett ögonblick. Hon går runt honom, sakta och försiktigt. Ibland sträcker han ut en tass för att försöka fånga henne så han är tydligen inte helt opåverkad av hennes uppvaktning, och inga klor ute. Hon ger honom tätt som oftast en hastig slick i ansiktet för att visa sin kärlek. Nu har de varit ute tillsammans flera gånger. Nemo håller sig i trädgården än så länge. Han vill väl känna sig säker innan han utsträcker sina promenader. Jag tycker ju det vore bra om han aldrig gick utanför staketet. Tassa har lite svårt att förstå när han springer att hon skall ta det försiktigt då. Hon rusar efter lika som när hon busar med Moses och då känner sig Nemo lite osäker och klättrar upp någonstans där hon inte når honom. Då ser Tassa jättesnopen ut. Ibland gör han bara ett snedsprång och höjer ryggen en aning, så stannar Tassa direkt. När vi varit på promenad har Tassa bråttom hem till Nemo och inne håller hon sig alltid i närheten av honom. Hon kan varken äta eller sova. Den kärleken.



Det är märkligt med vallningen, när man gör samma övningar hemma, som man gjort på kurs, så går det alltid så mycket bättre hemma. Vi testade lite på övningarna vi gjorde hos Ewa i går. Tassa skötte sig perfekt, gjorde inte ett fel. Hon stannade direkt när jag stannade, saktade farten när fåren började springa och gjorde dessutom även allt annat också perfekt. Vi övade (som vanligt) fråndriv och flankeringar och även det gjorde hon perfekt, gick åt rätt håll varje gång på höger/vänster i flankeringarna och såg till att fåren inte svängde utan att jag sade eller gjorde något på fråndrivet. Medan jag fyllde på vatten år fåren så lade jag Tassa för skojs skull i öppningen för att hålla fåren utanför. Hon rörde sig inte ur fläcken fast jag gick in och fyllde vatten i hinken och gick och hällde den i karet hos fåren flera gånger. Hon brukar annars ha svårt att stanna kvar, isynnerhet på kurs. Ibland gör hon så bra saker att jag blir alldeles häpen. Varför fungerar det inte alltid så?

Moses verkar bra i sitt ben nu, hoppas att det inte kommer tillbaka. Han verkar fortfarande ha vissa svårigheter att komma upp och ner i soffan men det märks bara på att han tar det långsammare och försiktigare än vanligt. Det märks inte när han går. Han får ta det försiktigt ett tag framöver tills jag blir säker på att han är bra.

Idag har vi varit hos Ewa på kurs. Moses verkade bättre idag, han gick i stort sett obehindrat men jag vill inte han skall springa och få ont igen. Det är så mystiskt, även innan han opererades i knäet för nära två år sedan, hade han något liknande vid ett par tillfällen innan. Han var riktigt dålig, kunde nästan inte röra sig och vet tippade på epilepsi, korsbandsskada eller något annat otäckt men kunde inte hitta något. Då märktes det så småningom att han hade ont i ett knä och vid operationen visade det sig vara en "traumatisk meniskskada". Jag får väl se hur detta utvecklar sig. Det kan ju vara så att han bara stukat eller sträckt sig när Tassa och han busat i skogen.

Idag har Moses i alla fall legat i bilen så gott som hela dagen med kisspromenader då och då. Han verkar inte ha tagit skada av det. Vi åkte härifrån strax efter åtta och kom hem strax efter fem, en normal arbetsdag. Jag passade på att åka till Vika-Strand för att leta efter gården där jag jobbade för mer än 50 år sedan. Jag hittade den inte, ny väg och nya hus, då är det inte så lätt att hitta efter så lång tid. Det är så fantastiskt vackert i de där trakterna så det var fint att göra en liten utflykt. Jag måste passa på när det var varmt, inte halt och jag hade tid på mig.

Hos Ewa tränade vi på "attityd mot djuren". Först tyckte jag inte jag kände igen övningarna men när jag kommit igång gjorde jag ju det fast det var länge sedan vi tränade det. Vi hade glömt det både Tassa och jag. Tassa verkade mycket förbryllad, man kunde se hur hon funderade. Hon skulle t ex stanna när jag stannade utan att jag sade något. Det kan ju vara viktigt att hon kan det. När man inte arbetar med djur dagligen så förstår, i varje fall inte jag, varför man skall göra vissa saker. Detta, att stanna när föraren stannar kan ju vara bra om man skall öppna en dörr eller en grind och släppa in fåren. Det är ju bra då om inte hunden fortsatt trycka på djuren så att de har stuckit när man fått upp dörren. Ewa är mycket pedagogisk och förklarar noga. Det gillar jag, som är så korkad att jag inte kan räkna ut saker själv. När jag väl förstått varför jag skall göra saker så klarar jag att göra det. Vet jag inte varför, blir jag osäker och då blir även Tassa osäker.

Det var ganska blött i hagen, både Tassa och jag var alldeles leriga. Jag var in och handlade i Fagersta, jag såg att folk tittade men sådant bryr jag mig inte om. Hellre blöta än snö och ishalka. Hoppas det kan få vara bart ett tag nu. Jag har skrivit dagbok sedan jag fick Tassa och förra året var jag hos Peter och tränade 14 dec sista gången. Sedan minns jag att det kom snö så det gick inte att valla mera. Nu väntar jag på besked från Gail om jag får komma dit också och träna i veckan. Det är långa resor till de där dalkullorna och blir dyrt att åka men de är duktiga båda två så det kan vara värt det. Gail och Ewa är olika personligheter och har olika sätt att lära ut men grunderna är de samma så det gör inget. Börjar de säga att jag skall hänga upp hunden i ett träd för att hon skall lyda så slutar jag. Om de läser detta så vet de hur de skall bli av med mig.

Jag brydde mig inte om att valla något idag. Vi skall ju till Ewa i morgon på kurs. Hoppas att vi verkligen kan åka, Moses mår inte bra. Han ville ut halv fem i morse. Jag släppte ut honom och han var kanske ute 10-15 minuter och när han kom in ville han inte följa med till övervåningen för att sova mera utan stannade i vardagsrummet på soffan. Så brukar han göra om han måste ut på natten så jag funderade inte på det. Det hör dock till saken att jag har tyckt att han verkat hängig flera dagar.

När vi skulle ut på morgonpromenad var han ovillig att följa med och han gick sakta, det förvånade mig och jag tänkte: "hoppas han inte är sjuk". När jag städade och skulle dammsuga soffan i vårt gemensamma arbets- och hundrum, så kunde han nästan inte komma ner från soffan. Det var likadant när han sedan försökte gå upp i soffan igen. Jag tänkte att han kanske fått fel på ryggen eller någon sjukdom, som gjorde att han blivit förlamad. När jag sedan fick upp honom för att kolla om han kunde gå såg jag att det var vänster bakben, som han har ont i. Han opererades i ett knä bak, för ett och ett halvt år sedan men jag minns inte vilket knä det var. Det kan vara samma knä eller samma fel i andra knäet. Hans konvalescens då var inte rolig. Det var koppelpromenad i månader och sedan simning två gånger i veckan i Örebro. Både dyrt och jobbigt. Vi får avvakta, blir han inte sämre så väntar jag till måndag med att ringa veterinären.

När det var som mest oroligt här och jag dessutom höll på och lagade mat ringde Britt, som jobbade, och talade om att det var kris i Almhöjden och ville att jag skulle åka dit. Det var baggen som smitit ut igen. Jag tror att han känner på sig när det är jag som är ansvarig eftersom jag inte gillar att handskas med honom. Om jag någon gång skall ha egna får, som skall ha lamm så blir det artificiell insemination, ingen bagge. Nu är det ju betäckningstid så han är riktigt testosteronstinn så han är förstås ännu värre än vanligt. Han hade tagit sig in till ungtackorna, det är inte nog med att han är för stor och tung för dem utan han är far till hälften av dem också. Britts mamma och jag hjälptes åt att leda in honom i stallet. Där fick vi binda honom, han var helt vild och hade hoppat över direkt om vi släppt honom. Hans "egna" tackor kom in och "ställde upp sig för honom" en och en tills han verkade helt desperat, bunden som han var och inte kunde göra något. När alla varit där gick de bara ut. Jag tror de ville hämnas för att han intresserat sig för de unga flickorna. Ack ja.

Nemo har varit ute en stund i går och en stund idag. Han undersöker omgivningarna noga. Jag har sökt på nätet efter en kattlucka men inte hittat någon, som jag kan beställa. Däremot har jag läst en massa om kattluckor. Det verkar lite knivigt att installera men det skall väl gå. Ett problem är att det kan bli dragigt, ett annat att det kan komma många katter in genom luckan, det är ju inte så bra. Då kanske jag tar alla kvar. Flera berättar också att deras katter kommit in med levande råttor och möss men dem dödar de ju förstås.
Möss i källaren vill jag inte ha. Förra hösten, som tydligen var en riktig mushöst, kom det in flera och åt på min potatis och mina äpplen. Usch. Jag skaffade fällor förstås men det är inget kul att handskas med. I år har jag inte sett några. Ännu. Jag vet ju inte om Nemo kan fånga möss heller. Han verkar ju lite bekväm av sig, ligger bara och spinner.

Det är vårväder här idag. 10 plusgrader och stora problem med tjällossning på grusvägarna kring Ramsberg. Det mesta av snön och isen har smält bort. Det vore ju skönt om det kunde få vara så ett tag, så vi kunde fortsätta valla några veckor till. Vi var ute idag och övade det vanliga, fråndriv och flankeringar. Det börjar gå jättebra nu. Jag gör som Peter sa och låter bli att kommendera vänster/höger utan lägger henne och klappar på benet för att hon skall komma åt mitt håll. Det är faktiskt bättre, hon försöker ju inte gå runt när jag gör så. Det blir bara att jag får springa lite mer men hon börjar se själv när hon behöver se till att de går rakt fram.

Det blir ju lite tråkigt att bara träna samma jämt så jag gick ut i vår lilla hage och ner i ravinen, bland träd, stenar och (just nu) vattensamlingar och lät Tassa driva. Jag blev tvungen att gå före fåren. De ville inte gå genom vattnet utan sprang åt sidorna. Tassa var jätteduktig då och släppte dem inte och till sist fick hon dem att gå igenom vattnet. Det var inte djupt men de tycker inte om det ändå. När hon fått fåren på rätt väg så vände hon och sprang till grinden. Fast jag ropade så kom hon inte. Jag var tvungen att gå efter henne. Då kom hon och vi tog fåren tillbaka. Jag insåg att jag inte kunde låta henne få "slippa" för då kommer hon väl alltid att göra så när det blir svårt. Det gick bra för henne att driva fåren tillbaka och då fick hon mycket beröm när vi slutat.

Vi var i skogen och plockade lingonris och tallris efter vallningen. Det är skönt för hundarna att springa och leka i skogen. När vi kom hem plockade jag bort det gamla lingonriset på dörrkransen och stod ute på altan. Då tyckte jag det var dags att låta Nemo komma ut och vänja sig lite när jag var med ute. Han har visat idag att han ville ut. Tassa gick bredvid honom. Hon ville gärna leka lite, Moses har fått slut av henne, det är bara Nemo som gäller nu. Jag är rädd för att hon blir för hård mot honom  så jag kollade dem hela tiden och stoppade Tassa när hon blev för ivrig. Hon är fortfarande lite rädd för honom men han verkar helt trygg med henne. Han ligger och spinner fast hon går runt honom och han leker lite och kråmar sig. Det ser ut som om han gillar hennes "uppvaktning".

Nemos förra matte kom och hälsade på honom igår kväll. Hon blev lite besviken för att han inte brydde sig om henne. Hon trodde att han skulle komma springande till henne. Jag tror nog att han blev glad ändå, det syntes att han tycker om henne och var nöjd när hon kelade med honom. Det är ju så mycket nytt för honom med hundarna och nytt ställe så han har fullt upp. Jag tror också att hon tycker det är skönt att han har funnit sig till rätta.
Nu sover alla tre efter att de har varit ute och rört på sig och fått frisk luft.

Usch, jag har varit hos tandläkaren idag för att få en tand utdragen. Det var varbildning omkring den så bedövningen tog inte och sedan hade den rötterna vända utåt så det var bara att "dela på den och plocka ut bitarna. Halva tanden lyckades hon plocka ut sedan blödde det så hon vågade inte fortsätta utan fick sy ihop såret och skicka hem mig. Inte dricka vatten eller skölja på tre timmar, börjar den blöda igen så har jag fått kompresser att lägga på och "bita ihop". Naturligtvis blev jag jättetörstig direkt. Och hungrig. Jag är mest rädd för att det blir inflammation, eftersom det redan var det så tror jag det är lätt att det blossar upp igen.

Ja det var mitt stora problem idag. Jag vet inte om jag vallar något idag, det beror på hur ont det gör när bedövningen släpper. Jag har heller inte sovit så mycket i natt, hela sängen full med hundar och katter. Tassa var fortfarande rädd och ville ligga i min säng och Nemo var mycket mera framåt än i går, han gick omkring vid mitt huvud och ville krypa ner under täcket. Jag lyfte eller knuffade bort honom hundra gånger men det hjälpte inte, han var envisare än Tassa, det vill inte säga lite. Klockan fem gick jag ner med honom och satte för ett kompostgaller så han blev kvar därnere. Jag tycker ju så synd om honom att vara ensam men jag orkade inte längre. Vi somnade och sov en och en halv timme. Tassa lade sig t o m i sin korg.

Jag oroar mig för "återväxten i partiet", SSU-basen, Anna Sjödin har varit i blåsväder IGEN. Hon har kört 105 km/tim på en 70-väg och blev av med körkortet direkt. Hur skall hon kunna säga denna gång att hon är oskyldig? Borde inte en person i hennes ställning föregå med gott exempel eller är sådant borttaget? Och om hon inte kan vara betrodd med körkort hur skall hon kunna vara betrodd att ha något politiskt ansvar? Många tyckte att det inte var så allvarligt när hon var full och bråkade på krogen men det är ju fråga om även där att föregå med gott exempel och att sedan också stå för vad man gör. Vad skall det bli av socialdemokratin?

Lille Nemo börjar finna sig tillrätta. Tassa har nog svårare. Hon är på sin vakt hela tiden, tittar efter honom när hon ligger och står gärna och stirrar på honom när han ligger. Han verkar trivas på arbetsbänken. Där kommer han upp lite och har överblick över hundarna och kan även ligga och titta på fåglarna utanför. Han vill egentligen vara på bordet men det vill inte jag. Det känns bra med en katt som spinner, det är så avstressande. Han är väldigt snäll och spinner ofta.

Nemo vill gärna ha sällskap. I går kväll kom han efter oss upp i sovrummet trots att han var lite rädd. Han fick en liten korg, som jag köpte till Tassa när hon var valp men som hon aldrig använde. Den är mjuk och skön och där lade han sig. Det resulterade i att Tassa inte vågade ligga i sin korg utan måste ligga i sängen hos mig. Hon hade svårt att koppla av ändå, låg och tittade på Nemo. Jag ser ju att (även jag) börjar bete mig som en riktig "djursamlare" (som Ewa), djuren tar över. Jag skaffar nog en katt till men struntar kanske i Titus, det är ju lättare att ta en unge. Jag får nöja mig med att jag har räddat en katt från Varberga i Örebro. Om det nu fortsätter att gå bra, annars får Nemo också följa med till Örebro. Själv har jag ju flyttat därifrån så jag är räddad.

Jag får se till att valla lite idag så Tassa får något annat än katten att tänka på.

En kvinna i samma förening som jag, berättade att hon skulle flytta till Örebro och visste inte vad hon skulle göra med sina fem katter. Jag sade att jag kunde ta´ en om den är hundvan. Hon hade en katt som är sex månader och inte vare sig rädd för eller arg på, hundar. Visserligen skulle det vara lättare med en kattunge men eftersom jag har bott i Örebro vet jag hur det kan bli för katter i Vaberga i Örebro. Kvinnan vill inte ha någon innekatt utan de kommer att få vara ute även där. Går det bra med denna så kanske jag tar även hans kompis, Titus, som är en kastrerad hankatt och lite äldre än Nemo. Vi får se hur det går. Hundarna har kollat in Nemo ordentligt genom kompostnät i dörren till rummet där de är. Moses, som är en cool vovve lade sig snart på soffan men Tassa har legat och tittat på Nemo i två timmar. Nemo, him self, går omkring och bekantar sig med huset, han har snart undersökt allt.

Var på kurs med Working Kelpieklubben i Bråfors igår. Det var ganska kallt och framför allt halt men de andra tröstade mig med att det hade varit mycket värre dagen innan med regn hela dagen. Jag anmälde mig sent och fick bara plats på söndagen, vilket ju var tur med tanke på vädret. Kursen var för LP och ÖK men det fanns "några platser för hundar som inte var tävlingsklara". Det var till de sistnämnda, som jag anmält oss. Som vanligt hade jag kameran med mig och som vanligt kom jag inte ihåg att ta upp den ur ryggsäcken. Annars hade det nog blivit fina bilder, det var många fina hundar med (ja förare också förstås). Peter Nilsson ledde kursen. Det kändes ju bra, han känner oss och vet var vi står, Tassa och jag.

Vi fick börja med att visa vart vi kommit med flankeringar och sedan träna fråndriv. Peter tyckte inte att jag skulle ge kommando "höger eller vänster" när fåren svänger eftersom Tassa vill springa runt då. Bättre att bara lägga henne och låta fåren gå. I min lilla fålla har jag tyckt att jag måste styra med höger/vänsterkommando eftersom fåren bara går runt annars. Ack ja, det är inte lätt.....

Vi som inte var tävlingsklara fick även träna lite i fårhuset och det tror jag var väldigt nyttigt för Tassa. Hon blir lite osäker när tackorna ställer sig och stampar. Hon blir inte rädd och går undan men hon vet inte vad hon skall göra. Nu fick jag lite tips hur jag kan hjälpa henne och hon blev genast mycket säkrare och tuffare. Det fina med henne är att hon aldrig biter även om hon blir trängd. (Konstigt, eftersom hon alltid biter Moses i benen, halsen och öronen. Men det är nog inte så hårt eftersom han inte bryr sig om det.)

Förutom det så fick vi möjlighet att arbeta med fåren en del, att ställa ut dem, hämta och driva dem och även hålla dem. Det är också nyttigt både för Tassa och mig. Baggen Arne hade råkat komma med tackorna, han var "huvudet högre" än sina fruar men så otroligt snäll och lugn. Jag har ju lite problem med baggen hos Britt om jag måste in i hagen eller fårhuset när han är med tackorna, så jag tycker det är jätteskönt med en snäll bagge. Britts bagge är också snäll men jag har gjort felet att klappa och klia honom (för att ställa mig in förstås) men nu kommer han ju springande när han ser mig och blir jättesur om jag inte klappar honom.

Idag har vi vallat en stund. Jag har förstått att jag måste göra något med Tassa. Får hon inte valla så måste jag försöka hitta något annat åt henne att göra. Jag tänkte att hon kanske kunde vila och ta det lugnt. Redan efter två dagar började hon "äta mattor", bita på stolsben, skälla när hon hör en bil eller en människa gå förbi. Det blir ganska irriterande. Jag tyckte ju det var skönt att hon slutat bita sönder allt möjligt - haha, det var bara så länge hon hade fullt upp med vallning. Jag får nog skaffa en stor fårbesättning så hon får full sysselsättning. Mina fem stackars får, som jag varit så glad åt, de räcker ju inte på långa vägar. De är inte alls så sugna på att bli vallade. De går mycket motvilligt ut i hagen och det går sakta för dem. De vill helst vara inne och äta hö, de har faktiskt blivit lite rundare och skulle nog behöva röra sig mera.

I kväll skall jag gå till kyrkan. Det är mässa och kan nog bli ganska fint. Jag skall tända ljus för mina döda anhöriga. Helt nyligen dog min x-sambo. Vi har inte haft så mycket kontakt de senaste åren men det känns konstigt ändå. I Örebro brukade det alltid komma en massa utklädda ungar och tigga på Allhelgonadagen men den seden verkar inte ha kommit till Ramsberg. Jag tyckte det var ganska roligt, en del var riktigt  fantasifullt klädda. Man kan ju tycka vad man vill om helger som handlat om att minnas sina avlidna anhöriga och plötsligt övergår till att gälla spöken och festande, det är nog sådant som vi får acceptera tror jag.