monawesterlund

Ja, så har vi kommit till årets sista dag. Tiden går verkligen fort och tyvärr är det så att det går fortare ju äldre man blir. Jag skulle ju vilja bromsa lite istället. Jag har egentligen alltid önskat att jag någon gång skulle kunna säga:"Usch så tråkigt det är, om tiden ville gå fortare ändå". Hittills har det aldrig hänt och det kanske är skönt men det är ju så mycket jag skulle vilja göra. Vissa saker kommer jag inte att klara av/hinna med, det är bara att acceptera.

Jag irriterar mig på allt smällande just nu. Jag skall bort i kväll, men trots att hundarna inte är skotträdda, vill jag inte lämna dem hemma för jag är rädd att de kan bli skotträdda om det smäller för mycket när de är ensamma. Det är stor skillnad i Ramsberg och Örebro, där smäller det oupphörligt åtminstone en månad runt jul men även här börjar det vara mycket smällande. Jag var i Örebro på julafton och där smällde det för fullt även den dagen men här i Ramsberg har det sedan varit mycket smällande ända från juldagen och framåt. Man kan anta att det kommer att fortsätta några dagar till efter nyårsafton. Jag har aldrig förstått tjusningen med smällandet. Kan inte se något annat än att det skrämmer hundar och människor med erfarenheter från krig, alltså bara negativt.

En annan företeelse i vårt välordnade och högt utvecklade utvecklade samhälle är fylla och medföljande kriminalitet, misshandel och annat elände. Jag har läst mycket om hur man förbereder sig för att kunna ta hand om ungdomar (och även äldre förstås) som behöver avgiftning och vård. Vuxenvärlden föregår med dåligt exempel och ungdomarna följer efter, på alla fronter.

Det ser kanske ut som om jag var bitter, förgrämd och ängslig men så är det faktiskt inte. Jag är glad och hoppfull, jag tror säkert att det blir bättre, om inte år 2008 så i alla fall så småningom. För egen del önskar jag att få vara frisk och att mina närmaste (barn, barnbarn och djur) också får vara friska och leva ett bra liv.

Nu är det så där regnigt, lerigt, skitigt igen. Det är uppenbart att klimatet ändrat sig. Det var nära att det hade blivit en "vit jul" utan snö. Det var så vackert med rimfrost på träden och även på marken men det försvann ju direkt när det blev plusgrader. Nåja, vädret hör till de saker som vi är maktlösa inför så det är inget att gräma sig för. Det är bara att försöka stå ut. Jag antar att det är ännu värre för dem, som bor på "riktiga" landet. Jag ser hur det ser ut vid min lagård, där blir ju både jag och hundarna leriga. Där jag bor har jag dock asfalt utanför så det är lite renare. Det är enda fördelen med att bo som jag gör, med lagården 3,5 km bort.

Jag tyckte jag var duktig hundägare i går. Då gick jag en riktig långpromenad med hundarna på förmiddagen, hem och åt lunch och tillbaka och tog ut fåren från den vanliga hagen till en större hage längre bort. Elvis han visar verkligen vad han tycker, han är nog beroende av omväxling för han tog riktiga glädjeskutt när vi kom fram till stora hagen. Och trots att fåren fick låta sig fösas fram och tillbaka, hämtas av Tassa ett antal gånger och stå stilla medan Tassa sprang runt dem så verkade han glad och tog ett litet skutt emellanåt. Elvis börjar bli lite mindre rädd för mig nu, han kommer nästan ända fram till mig och kollar men springer undan om jag försöker ta i honom. Jag ska inte börja gulla med honom och klappa honom. Jag tror att det är bättre om vi har en bra relation på lite avstånd men det är bra om han inte är rädd för mig. Det började mörkna när fåren gick in men än märks det inte att dagarna blivit längre. Det börjar mörkna omkring klockan tre och i dag ser det ut att inte bli ljust alls.

Eftermiddagspromenaden fick vi gå i mörkret men det går bra det också. Jag brukar tycka att det går bra att promenera i mörkret men när det sedan börjar ljusna frampå vårkanten så tycker jag att det är så skönt och då brukar jag inte förstå att jag verkligen har stått ut hela vintern.

Vilka fina dagar vi haft nu en lång tid. Det känns inte lika mörkt och trist när solen skiner på dagen. För min del saknar jag inte snön, det är ju rimfrost och vitt överallt så det är helt OK. Och just nu är det fullmåne (eller nästan full) så det är ganska ljust på kvällar och mornar också. Jag har förstås ficklampa med mig men har inte behövt använda den så mycket. Jag har den mest för att se hundarna, de har reflexvästar på sig då ser jag var de är när jag lyser på dem.

I dag är årets kortaste dag (och årets längsta natt) eftersom det är Vintersolståndet i dag. Nu vänder det och i morgon är dagen lite längre, det är skönt. Om några veckor brukar det börja märkas att dagarna blir längre.

Jag var in till Lindesberg och passade på att tvätta bilen. Jag blir alltid så nervös när den är nytvättad, sur när någon kör om mig. Det är så fint på Ramsbergsvägen när det är runt 6 minusgrader, torrt och inte halt. Nät jag däremot kommer ut på väg 68, som är lite större så är den saltad, alldeles blöt och skiten stänker och det är jättehalt. Man kan undra över saltningen. Jag tycker det har diskuterats mycket om detta, man har konstaterat att det inte är bra för miljön men det är ingen som bryr sig om. Man saltar tydligen inte efter hur kallt det är utan sprutar bara på salt hur som helst. Ja nu hann bilen förstås bli lite skitig igen innan jag var hemma men inte lika illa som förut.

Idag såg jag den där musen i lagården igen (eller det kanske är flera), den verkar helt orädd. Är det någon annan som har möss i lagården? Vad gör ni i så fall åt det? Jag tycker det är så äckligt men fåren verkar inte bry sig om det.

Jag blir inte klok på den här bloggen. Jag skrev ett inlägg i går kväll och äldsta sonen ringde när jag just skrivit klart. Vi pratade en timme och sedan skulle jag kolla vad jag skrivit och publicera. Klickade på publicera och då kom inloggningssidan upp men det skrivna försvann. I dag skrev jag ett nytt inlägg, gick ifrån en stund och tryckte på Spara och tyckte att det borde finnas kvar i arkivet - men icke. Det flyter omkring en massa inlägg från mig i cyberrymden. Nu blir det ju inga stora viktiga händelser som jag beskriver, det händer inte några stora saker i Ramsberg. Det enda häftiga som hänt här sedan jag flyttade hit var förra hösten när ett fyllo sköt skarpt på campingen. Ingen blev skadad men de övriga på campingen blev ju livrädda.

I alla fall har jag fixat problemet med vattnet (tror jag). Nu återstår att se om det håller vid 20 minusgrader, nu har det bara varit runt sju grader minus. Jag tömde ut vattnet i karet, ställde i en hink med vatten och isolerade runt hinken med ull. Fåren blev riktigt nervösa och undrade vad det var för ett "får" som låg i karet, de smög fram och luktade försiktigt på ullen men så småningom vågade några dricka vatten t o m. Jag trodde nästan de skulle börja stånga karet men det hade de inte gjort. Värmeplattan har jag inte skaffat ännu. Fungerar detta kanske jag inte behöver någon värmeplatta.

I måndags blev jag riktigt orolig. Flera tackor trakasserade den äldsta av åsentackorna, jagade och stångade henne. När de kom ut jagade de ut henne i hagen och bråkade med henne. Elvis blev så upphetsad så han hoppade jämfota, han tog riktiga glädjeskutt. Han tyckte tydligen det var riktigt roligt att det var sådan fart på tackorna. Två andra stångades på ett annat ställe. Jag funderade om jag skulle ta in åsentackan eftersom jag var rädd att de skulle skada henne men insåg att det skulle vara värre för henne om hon inte fick vara med flocken så jag beslöt att låta henne klara sig själv. Nu har de lugnat ner sig, De "brunstade väl om", hoppas att de är dräktiga nu så det fortsätter vara lugnt i flocken

Jag kom på i måndags att detta är sista veckan före jul. Jag trodde det var flera veckor kvar. Jag tar det lugnt, stressar inget för julen. Skall jobba julafton. Jag har städat ordentligt, inte för att det blir jul utan för att det behövdes. Mina hundar fäller hår så det blir stora hårtussar på golvet direkt. De borde vara nakna nu med tanke på allt som rasat av. Jag har borstat Moses, det är han som fäller mest, och klippt klorna. Moses krånglar alltid när klorna ska klippas. Han kom ju till mig när han var åtta månader och var rädd för ALLT. Han har ju blivit lugn och trygg men klorna är han rädd om fortfarande. Från början kunde jag inte klippa dem själv utan gick till en djuraffär där de gjorde det. Det var full cirkus varje gång. När affären lade ner började jag klippa själv och bestämde mig för att om jag skaffade en valp så skulle det inte bli så. Tyvärr stökade jag själv till det, eftersom jag alltid gör allting först med Moses så har jag även klippt hans klor först och det har gjort att Tassa också är rädd. Det blir alltså inte klippning så ofta och Tassa blöder alltid, hur lite jag än klipper och det blir det ju inte bättre av. Nu är det gjort för den här gången i alla fall.

Här om kvällen läste jag Ewas blogg om hennes sorg över Tam. Då började jag tänka på att Moses ju är åtta år. Hundar av hans storlek brukar ha en medellivslängd på runt åtta år. Han är visserligen frisk nu (magen har han alltid haft problem med men det är bättre än det någonsin varit) det kan ju snabbt ändra sig. Jag kommer att gråta floder när det är dags för honom. Han är så speciell, en "en-på-miljonen-hund". Jag vill ju inte att han ska lida och plågas utan vet att jag måste ta mitt ansvar men det kommer att bli svårt. Djur ger ju så mycket men fy så jobbigt det är att skiljas från dem. Mina funderingar gjorde att jag hade svårt att somna och sedan sov oroligt så det har redan gett mig en sömnlös natt. Jag brukar inte ta ut sorger och bedrövelser i förväg men ibland blir det bara så.

Jag håller på och krånglar med vattnet, som fryser i lagården. Det är egentligen inget jätteproblem ännu, i morse var det inte fruset alls och i går var det lite is utmed kanterna. Jag oroar mig för hur det blir när det blir kallare. Jag har hittat en värmebalja hos Bole, som kostar 2600:-, det är mycket pengar. Visste jag att jag skulle ha får där många år så kanske det inte vore så farligt men jag räknar med att ha dem i fem år, kanske inte ens det. Det vore också skillnad om jag jobbade heltid, om det var min ladugård o s v. Jag har läst på ett forum att man kan köpa en värmeplatta och lägga under en hink, jag ska försöka få tag på en sådan.

Det har varit ett par fina dagar nu, kanske lite onödigt kallt men skönt att slippa slasket. Mitt problem nu är att vattnet fryser i fårens balja i lagården. Jag har visserligen köpt en vattenkokare till lagården så jag kan värma vatten och slå i vattenbaljan för att tina upp vattnet. Jag ser till att vattnet är varmt när jag åker därifrån men i kväll ska jag åka dit och kolla om det redan har frusit sedan jag var där klockan fyra. Om någon har något bra förslag på hur man kan göra för att vattnet inte ska frysa så är jag tacksam för tips. Det går ju bra nu men hur blir det när det blir 15 - 25 grader?

Jag har ju hållit på och krånglat med att ge fåren havre för att få Elvis att äta. Tackorna är jätteglada för havren, jag har fortsatt att ge dem lite eftersom det är så kallt, men Elvis han äter hö och tittar inte åt havren. Tackorna håller också på att springa omkull mig nu när jag håller på med vattnet, de tror förstås att de ska få havre. Tur för Elvis att Ewa föreslog att jag inte skulle klippa honom, annars skulle han frysa nu. Visserligen skulle han väl äta mera också men han är nog ganska glad för sin tjocka päls nu. Men han ser anskrämlig ut, det fastnar så mycket halm i ullen annars är han ju söt..

Vi har inte haft tid att valla på några dagar nu. I dag skulle vi haft tid men jag gick en långpromenad med hundarna istället. Jag tror att det också var bra. Vi gick på en väg genom skogen och det syns att hundarna tycker om att springa i skogen. Det är skönt för Moses, när vi går i skogen springer han och busar med Tassa hela tiden, när vi vallar får ju han sitta i bilen. Han behöver ju också få motion men det blir i regel mindre för honom än för Tassa.

Tassa fick flytta fåren inne i lagården lite idag så att hon i alla fall känner att hon är en vallhund. Fåren var lite tuffa när hon kom, de gick inte undan, tyckte väl att de var hemma hos sig men det blev snart annat. När vi slutade stod de hoptryckta längst in i hörnet. Man skulle kunna tro att Tassa är en riktig buse men hon går bara sakta emot dem. Hon gör inga utfall och hon biter inte men hon går heller inte undan när de står och spänner sig utan fåren måste flytta sig. Det känns bra att hon är så mot mina får men det blir väl annorlunda när de får lamm. Då kanske hon behöver bli lite hårdare. Det behöver hon ju också bli mot trögare tackor.

Nu har jag varit ute och sysslat med mina hobbies, fåren och hundarna, så jag är alldeles slut. Jag gick på promenad med båda hundarna och därefter har jag vallat. Jag och Tassa tog med fåren till en hage, en bit bort, som är ganska stor, Jag ville se hur hon skötte sig med fösningen med mina får. Det syns att hon har "tagit sig" mycket om jag jämför med förra vintern. Det vill gärna gå fort med mina får, de springer så lätt, så jag har blivit tvungen att bromsa Tassa igen, nu när hon har vant sig vid Peters får. Tassa behöver mycket träning med riktigt tröga djur nu.

Hagen, som vi gick till, ligger knappt en kilometer bort men det är lite jobbig väg, blöt och lerig, över en bäck som porlar, genom lite skog och sedan ut på ett stort fält. Där fick Tassa fösa fåren en del och sedan göra ett dolt hämt, som hon klarade med glans. (Fast hon visste ju att fåren var där.) Jag tror att det var lite roligt för fåren också, de behöver nog också stimulans. Det var inga problem alls, inte med fösningen hem heller. Jag får försöka hitta på något svårare till nästa gång. Få se om vi hinner valla något i morgon, på torsdag ska jag till Örebro och göra ett jobb och därefter till Kumla och uppvakta ett barnbarn, som fyller år. Fredag ska jag nog hjälpa Britt med hennes får.

Jag håller på med en bok av Göran Greider. Han skriver om en by, Hagen i Dala-Floda. Det är mycket om gamla tider, sådant som jag känner igen, det var rätt lika i Uttersberg där jag växte upp. Jag började med den boken samma dag som Halvar (Ewa tipsade) skrev sin "nostalgiartikel" och i jämförelse mellan dem får nog Halvar slänga sig i väggen trots att han också skriver bra. Greiders bok blev jag "påtvingad", jag tycker inte riktigt om när någon ger mig en bok och säger "Den här måste du läsa, du får låna den av mig", men jag läser i den ändå emellanåt. Jag har ju tyckt om Greider i många år, jag har läst Dala-Demokraten en lång period och ofta lyssnat på honom på TV.

Det är skönt när hundarna har motionerat ordentligt, sedan sover de lugnt. Tassa har/ska börja(t) löpa och då är hon lite hispig. Hon bråkar mycket med Moses då och han är ju också lite skärrad. Det tar så lång tid med Tassas löp, Moses reagerar flera veckor innan hon kommer igång och ännu längre efteråt och hon är inte sig själv på hela tiden.. Dessutom är hon skendräktig en tid mellan varje löp, det måste vara jobbigt att vara tik.

Tassa och jag har just klarat av veckans träningspass hos Peter. Han säger varje gång: "I dag ska du få jobba" och han kör verkligen hårt med mig. Eftersom vädergudarna inte är med oss så blir vi också översköljda med lera, både Tassa och jag. Jag hade tagit på mig regnstället idag och det gjorde att det var ännu tyngre att springa och röra sig. Men jag behöver det, jag rör mig mindre den här årstiden så det är bra att jag får motion.

Tassa trippade försiktigt i leran och ville INTE lägga sig ner, knappast ens gå där. Hon glömde dock bort försiktigheten när hon kom i gång. Hon klafsade utan vidare rakt genom lerpölarna. Vi körde samma saker som förra veckan, delning, hämt, fösning och det går riktigt bra. Tassa har utvecklats mycket och Peter säger att även jag har blivit duktig. Jag tror ju att han åtminstone delvis menar det, lite är det nog för att peppa mig. Vi behöver mycket peppning, både Tassa och jag.

I dag fick vi fösa iväg och sedan hämta fåren på jättesvåra ställen. Jag behöver mycket träning på sådant, jag som inte har någon erfarenhet av får, det är mycket som jag inte tänker på. T ex var det en vattensamling på ett ställe där jag envisades med att Tassa skulle fösa fåren rakt igenom. Peter påpekade för mig att får inte tycker om att gå i vatten. Det vet jag ju men tänkte ändå inte på att försöka fösa dem runt vattensamlingen.  Möjligen är det någon skillnad när jag själv flyttar får mot när någon annan säger vart fåren ska, möjligen tänker jag mera på var fåren går bäst då?

Jag har fått ett litet problem med mina får. Jag tycker att baggen kunde behöva lite mera hull, han kanske jobbar hårt när jag inte ser det. Jag skulle därför försöka ge honom lite havre och funderade hur jag skulle klara att bara ge honom. Det kunde jag ju inte. Han är fortfarande osäker på mig och går undan när jag försöker närma mig honom. Han är ju så ung och har uppenbarligen inte lärt sig reagera på havrehinken så det hjälpte inte att försöka locka med den. Jag tänkte att jag skulle ge alla lite havre så skulle han säkert hänga med. Det blev bara så att alla tackorna äter havre och Elvis fortsätter äta hö!!!!!  Vad gör man då?

Den som ger mig ett tips som hjälper mig att få Elvis att äta havre kommer att få en fin vinst, som t ex att komma och valla lite på Elvis.  Eller en bild av honom, han är jättefin med stiliga horn och lång vacker päls prydd med en mängd halmstrån.

Vi har just varit hos fåren och trots att jag tycker det är tråkigt väder, det kommer ner någonting, snöblandat regn tror jag, som sätter sig på glasögonen så jag inte ser något, så tyckte jag det var bra att passa på och valla lite. Det är ju svårare om det ligger en massa snö på marken.

Jag börjar alltid med flankeringar. Första gången sprang hon rakt mot fåren. Då fick hon göra om och sedan gick hon ut 90 grader och höll ut, hon sprang nästan till Morskoga, och gjorde perfekta flankeringar. Hur väl hon än lär sig flankeringar så försöker hon slarva rätt vad det är.

Vi tränade lite fösning också och det går ju riktigt bra nu. Sedan prövade vi Ewas förslag med några får i fållan och några utanför, som Tassa fick fösa iväg. Det gick också riktigt bra. Då fick vi även träna fålla in. Mina får springer ju som gaseller men Tassa var riktigt på alerten och hindrade dem från att sticka till de andra.

Jag håller inte på så länge, Tassa blir ju så fort less, jag tror det är bra om hon får sluta när hon fortfarande tycker det är roligt (och jag med). Jag tycker jag har lärt mig det bra, förut höll jag gärna på och nötte i evighet när det gick bra. Eftersom vi tog fåren från "matbordet" så fick hon ta in dem under tak igen så de fick fortsätta äta. Det gjorde hon också lugnt och fint.

Eftersom fåren är mitt i betäckningen (?) så försöker jag få det att gå så lugnt som möjligt. (Jag vet ju inte om Elvis har gjort det han ska eller om han har allt kvar.) Jag har ju hört att de är känsliga under den perioden. Själv minns jag att jag sprang mycket när jag väntade mitt tredje barn eftersom jag hade en treåring och en på 1,5 år, som alltid sprang och jag måste springa efter, men ungen "satt fast", den tredje alltså, hon är 43 år nu. Men det kanske är olika med får.

Gårdagens träning hos Peter skedde i regn och rusk, riktigt dåligt väder. Både Tassa och jag var leriga hela. Dock kände vi ingenting av det när vi höll på och vallade. Tassa var kanske en aning slöare än vanligt men det kan bero på att hon snart skall löpa. Hon blir ganska jobbig i anslutning till löpen.

Peter har sagt till mig att "Du måste jobba med djuren så hon förstår vad som ska hända",  så det gör jag. Jag får ibland en liten misstanke att Tassa tänker att "Det där kan Du göra själv". Jag måste komma ihåg och prata med Peter om det. Vi fick fösa fåren enligt "en snitslad" bana runt hela stora fårhagen. Ingen risk att vi inte höll oss varma.

Fåren fastnade ett par gånger, först vid en hötapp sedan vid en vagn och Tassa hade fullt sjå att få loss dem. Men hon lyckades. Vi lade märke till att hon faktiskt gick på fåren så de hoppade därifrån. Så har hon inte gjort förut, hon har blivit mycket tuffare. Sedan tycker Peter att jag krånglar till det för att jag är dålig att styra fåren. De hamnar ibland där det är svårt att få dem vidare. Jag är så ivrig att få iväg dem så jag tycker det är bra bara de går, vart är inte så noga. Det får jag nog träna mycket på.

Avslutningen var delning och det börjar också gå bättre. Från början ville Tassa inte alls gå in bland fåren men det gör hon nu och börjar också förstå att hon skall fösa iväg den ena flocken. Hon gör det men det syns att hon inte gillar att lämna kvar några får.

Det är jättebra för Tassa att träna på Peters får som är så tröga. Mina får springer så fort hon kommer i närheten, hon behöver inte jobba alls med dem men Peters får måste hon verkligen anstränga sig för att flytta på.