Betydelsen av ord
Det är roligt med ord tycker jag, olika betydelser av orden. För min del så arbetar jag fortfarande med mina installationer, alltså inte några konstverk utan installationer av DVD-spelare och videokamera, det är ju inte så roligt men jag klarar något nytt moment varje dag, det känns bra.
I går fick jag en ny spiral insatt. Man skulle kunna tro att jag inte behöver någon spiral men det gör jag. En elektrisk dessutom, som jag fick insatt i min pelletsbrännare. Oj vad effektiv den blev. Det är varmt som i h-e i huset nu. Pannan har nog gått för halv maskin förut skulle jag tro, det har inte varit möjligt att få någon ordentlig värme i huset. I går kväll var det 21 grader och trots att jag är frusen så klarar jag inte så hög temperatur inne.
I dag har jag gjort en rensning. Jag har inte rensat bort gammalt skräp i källaren och på vinden, vilket jag verkligen skulle behöva. Jag är lite rädd för att sätta igång med det. Jag har hört att det är något som man gör när man känner att slutet är nära och så vill jag inte känna. Jag är inte rädd för att dö men jag har ju så mycket kvar att göra. Jag lever som om jag räknade med att bli åtminstone 200 år. Nej jag har rensat i datorn. Det gör jag emellanåt men det samlas fort nytt. Jag installerade MSN Messenger när Sandra var här. Det programmet har legat och stört mycket så nu tog jag bort det. Jag tog också bort Skype, som jag hade tänkt använda för att ringa gratis men dels känner jag just ingen mer som har det programmet och dels ringer jag nästan aldrig någonstans. Så har jag förstås kört "rensning" och discdefragmentering" på datorn så nu går den riktigt bra ett tag igen. Jag läste att man behöver minst 1024 MB internminne om man använder datorn som jag gör och jag har (efter uppgradering) 384 MB RAM. Undra på att datorn är seg. Jag har DVD på datorn men har inte installerat den. När jag nu försökte göra det så visade det sig att det var något fel så det lyckades inte.
Nu skall jag inte fortsätta ondgöra mig över ny betydelse av ord, det är ett annat kapitel, som t ex "grym=rolig" och liknande eller bortrationalisering av småord som "att" eller "en" eller helt nya ord som t ex "mejla" och annat som kommit in i våra liv med nya företeelser (datorer, mobiltelefoner, MP3-spelare och allt vad det är). Allt detta blir jag lite småirriterad över trots att jag hela tiden bestämmer mig för att inte vara irriterad över sådant som jag inte kan förändra. Ordet "chatta" och språket som används vid chattande (och även i andra sammanhang) skall jag inte nämna mer.
Nu är jag också trött på allt snöande. Vi hade just lyckats få undan snön lagom så det gick att träna vallning lite men den senaste veckan har det "rasat ner" en massa snö varje dag så nu är det för mycket för att det skall vara möjligt att valla igen. Jag har haft "oflyt" länge nu och det ser ut att fortsätta. Men till sist vänder det, det vet jag.
Ewa kanske kan göra en läsförståelsebedömning på ovanstående med alla parenteser, fetstil och annat. Det skulle nog inte bli godkänt.
I går fick jag en ny spiral insatt. Man skulle kunna tro att jag inte behöver någon spiral men det gör jag. En elektrisk dessutom, som jag fick insatt i min pelletsbrännare. Oj vad effektiv den blev. Det är varmt som i h-e i huset nu. Pannan har nog gått för halv maskin förut skulle jag tro, det har inte varit möjligt att få någon ordentlig värme i huset. I går kväll var det 21 grader och trots att jag är frusen så klarar jag inte så hög temperatur inne.
I dag har jag gjort en rensning. Jag har inte rensat bort gammalt skräp i källaren och på vinden, vilket jag verkligen skulle behöva. Jag är lite rädd för att sätta igång med det. Jag har hört att det är något som man gör när man känner att slutet är nära och så vill jag inte känna. Jag är inte rädd för att dö men jag har ju så mycket kvar att göra. Jag lever som om jag räknade med att bli åtminstone 200 år. Nej jag har rensat i datorn. Det gör jag emellanåt men det samlas fort nytt. Jag installerade MSN Messenger när Sandra var här. Det programmet har legat och stört mycket så nu tog jag bort det. Jag tog också bort Skype, som jag hade tänkt använda för att ringa gratis men dels känner jag just ingen mer som har det programmet och dels ringer jag nästan aldrig någonstans. Så har jag förstås kört "rensning" och discdefragmentering" på datorn så nu går den riktigt bra ett tag igen. Jag läste att man behöver minst 1024 MB internminne om man använder datorn som jag gör och jag har (efter uppgradering) 384 MB RAM. Undra på att datorn är seg. Jag har DVD på datorn men har inte installerat den. När jag nu försökte göra det så visade det sig att det var något fel så det lyckades inte.
Nu skall jag inte fortsätta ondgöra mig över ny betydelse av ord, det är ett annat kapitel, som t ex "grym=rolig" och liknande eller bortrationalisering av småord som "att" eller "en" eller helt nya ord som t ex "mejla" och annat som kommit in i våra liv med nya företeelser (datorer, mobiltelefoner, MP3-spelare och allt vad det är). Allt detta blir jag lite småirriterad över trots att jag hela tiden bestämmer mig för att inte vara irriterad över sådant som jag inte kan förändra. Ordet "chatta" och språket som används vid chattande (och även i andra sammanhang) skall jag inte nämna mer.
Nu är jag också trött på allt snöande. Vi hade just lyckats få undan snön lagom så det gick att träna vallning lite men den senaste veckan har det "rasat ner" en massa snö varje dag så nu är det för mycket för att det skall vara möjligt att valla igen. Jag har haft "oflyt" länge nu och det ser ut att fortsätta. Men till sist vänder det, det vet jag.
Ewa kanske kan göra en läsförståelsebedömning på ovanstående med alla parenteser, fetstil och annat. Det skulle nog inte bli godkänt.
Familjebilder
När mitt barnbarn, Alexandra, var här så tog vi bilder på varandra. Nedanstående bilder har jag tagit på Sandra, dels på henne själv dels på Sandra och Moses, som kramar om varandra.
Sandra hon valde att klippa bilder och bilden nedan föreställer mig till vänster och Tassa till höger. Jag tycker faktiskt att det är ganska likt.
Sandra hon valde att klippa bilder och bilden nedan föreställer mig till vänster och Tassa till höger. Jag tycker faktiskt att det är ganska likt.
Vinster
Jag brukar läsa några bloggar som skrivs av nyktra alkoholister. Idag upptäckte jag, när jag öppnade en av dessa bloggar, att allt var borta. Endast namnet på bloggen fanns kvar men alla inlägg, allt som skrivits var borttaget. Det är en medelålders man, som skrivit och jag har hela tiden tyckt att han verkade så positiv. Han har inte gjort så mycket för att förändra sig men han hade blivit frälst och han levde nyktert och var bara lycklig i sin frälsning. Det kan vara jättebra, det hjälper ju till att leva ett värdigt liv och droger går inte ihop med kristen tro men ibland har jag reagerat på det han skrivit och tänkt att det kan bli svårt för honom. Jag vet ju inte vad som hänt men tanken på återfall kommer ju osökt när man ser något sådant där. Jag kan bara hoppas att det går bra för honom vad som än har hänt.
Idag skall servicekillen komma och fixa min panna. Han ringde ganska sent i går kväll och sade att han skulle komma efter kl 15.00 idag. Det skall bli skönt att få varmvatten igen. Det är några dagar sedan jag duschade, det känns som jag luktar...... Jag får skynda mig ut med hundarna så jag kan sitta inne och vänta sedan.
Jag funderar fortfarande på det där med postkodlotteriet, tänk om jag kunde vinna ordentligt med pengar. Men egentligen vill jag inte vinna några hundratusen - småslantar. Jag har alltid tyckt att jag vill ha 18 miljoner om jag skall vinna, kanske måste jag snart öka på det lite, men det bör ju vara så man kan investera lite och få bra avkastning på pengarna. Några hundratusen räcker till en ordentlig resa eller en skaplig bil, ett par miljoner till en skaplig villa sedan är det precis som förut igen, det kan kvitta. Om man ändå önskar kan man ta till ordentligt. 18 miljoner är inte någon fantasisumma utan en realistisk möjlighet.
Idag skall servicekillen komma och fixa min panna. Han ringde ganska sent i går kväll och sade att han skulle komma efter kl 15.00 idag. Det skall bli skönt att få varmvatten igen. Det är några dagar sedan jag duschade, det känns som jag luktar...... Jag får skynda mig ut med hundarna så jag kan sitta inne och vänta sedan.
Jag funderar fortfarande på det där med postkodlotteriet, tänk om jag kunde vinna ordentligt med pengar. Men egentligen vill jag inte vinna några hundratusen - småslantar. Jag har alltid tyckt att jag vill ha 18 miljoner om jag skall vinna, kanske måste jag snart öka på det lite, men det bör ju vara så man kan investera lite och få bra avkastning på pengarna. Några hundratusen räcker till en ordentlig resa eller en skaplig bil, ett par miljoner till en skaplig villa sedan är det precis som förut igen, det kan kvitta. Om man ändå önskar kan man ta till ordentligt. 18 miljoner är inte någon fantasisumma utan en realistisk möjlighet.
Pannan
Jag trodde min panna skulle fungera sedan jag slagit till den men det höll bara halva dagen sedan stannade den igen. Sedan har jag fortsatt under helgen och försökt få igång den igen, det verkade flera gånger som om det skulle lyckas men den lade av igen. I går morse var det 15 grader men i morse var det bara 13 inne. Nu har jag plockat fram elektriska värmeelement, som tur är har jag ju hyrt fritidsbostad i (hm) gammal stil så jag har värmeelement. Detta är ju i alla fall bättre än strömavbrott har jag tänkt flera gånger, jag kan ju både få mat och värme. Och tur att det inte är så kallt ute. Lite otur var det ändå, jag fick slut på veden precis lagom men det är ju ett mindre problem här i Skogsrike. Jag ringde min "hovleverantör" i går kväll och han kom redan i morse med ved så jag kan elda i kaminen. Värre är det med "pelletsvärmefirman". Jag ringde direkt i morse och fick naturligtvis inte tala med någon som kunde ge mig några råd utan servicekillen skulle ringa mig under dagen. Nu är klockan över 16.00 och än har han inte ringt. Sedan har han förstås lång kö så det visar sig när jag kan få hjälp. Det värsta är att det är besvärligt att tvätta sig när det bara finns kallt vatten. Tänk, jag som har växt upp med att bära ved, vatten och slask, bada i en balja i köket (det var nog inte bad så ofta när man först skulle bära in vattnet, värma det, bada och sedan bära ut det igen, jag kommer inte ihåg). Jag minns att när det var som kallast var det is på vattnet i hinken på morgonen, idag skulle jag frysa hemskt om jag skulle ha det så.
När jag hämtat posten såg jag en tidning som hette PostkodNyheterna. Jag skulle till att slänga den när jag råkade läsa på den "hur mycket får du Mona Vesterlund. Mina ögon blev nog stora och runda, det kändes så i alla fall. Först i den meningen stod det: "Om ditt postnummer 711 98 vinner 40 miljoner" med riktigt tjock svart stil. Jag har beslutat att inte ha med spel och dobbel att göra, har sett för mycket av vad spelberoende kan ställa till med, men detta kunde jag inte låta bli att läsa om. Det stod också om en liten by där 60 personer fått dela på 5 miljoner. Osökt kommer tanken: "Tänk om vinsten går till Ramsberg och jag inte är med", Usch, vilka fula tricks de kör med. För att ha chansen skall man prenumerera på minst 1 lott i månaden för 150:- st. Tänk om vinsten INTE går till Ramsberg, vad mycket pengar jag vinner då om jag inte köper någon lott. Svårt att välja.
En sådan här lott fanns också på första sidan i tidningen, med mitt namn, gatuadress och ort. Den där skall skickas in tillsammans med en anmälan. Det är ju inte lätt att stå emot, de vet precis hur de skall göra för att få människor intresserade. Det är ett strå vassare än Reader Digests brev med "Bästa Mona Westerlund" och liknande. Eller de som ringer och vill att man skall byta telebolag och den som ringer säger ens förnamn tre gånger i varje mening.
När jag hämtat posten såg jag en tidning som hette PostkodNyheterna. Jag skulle till att slänga den när jag råkade läsa på den "hur mycket får du Mona Vesterlund. Mina ögon blev nog stora och runda, det kändes så i alla fall. Först i den meningen stod det: "Om ditt postnummer 711 98 vinner 40 miljoner" med riktigt tjock svart stil. Jag har beslutat att inte ha med spel och dobbel att göra, har sett för mycket av vad spelberoende kan ställa till med, men detta kunde jag inte låta bli att läsa om. Det stod också om en liten by där 60 personer fått dela på 5 miljoner. Osökt kommer tanken: "Tänk om vinsten går till Ramsberg och jag inte är med", Usch, vilka fula tricks de kör med. För att ha chansen skall man prenumerera på minst 1 lott i månaden för 150:- st. Tänk om vinsten INTE går till Ramsberg, vad mycket pengar jag vinner då om jag inte köper någon lott. Svårt att välja.
En sådan här lott fanns också på första sidan i tidningen, med mitt namn, gatuadress och ort. Den där skall skickas in tillsammans med en anmälan. Det är ju inte lätt att stå emot, de vet precis hur de skall göra för att få människor intresserade. Det är ett strå vassare än Reader Digests brev med "Bästa Mona Westerlund" och liknande. Eller de som ringer och vill att man skall byta telebolag och den som ringer säger ens förnamn tre gånger i varje mening.
Problem
Ja ja, Gail tycker att jag skall ta med videokameran när jag tränar hunden. Det är precis vad jag har tänkt, frågan är bara om jag kan lära mig den. Jag brukar ju tycka att jag inte just har några problem numera. Det räcker bra med problemen med mina installationer (alltså inga konstverk utan installationer av DVD-spelare och videokamera). Jag har kommit så långt att jag kan spela in på hårddisken på dvdspelaren. Jag har köpt skivor, som jag trodde skulle fungera. När jag kom hem läste jag i instruktionsboken att det skulle fungera med den sortens skivor (DVD+R) men likafullt så gör det inte det. Skivan kommer ut ingen hur jag än bär mig åt. Jag tycker ändå jag har klarat det rätt bra, jag har kopplat in spelaren med TV och dekoder, jag har klarat att ställa in datum och tid, hur jag skall spela in på skiva (jo faktiskt) och på hdd, hur jag skall spela upp. Jag har lärt mig timerinspelning och hur jag får rätt kanal. Det är ju det viktigaste. Så småningom skall jag kunna ansluta videokameran också och förhoppningsvis hur man kopplar in en vanlig video och kan spela av gamla videoband, det här tar nog lite tid. Jag skulle förstås vilja lära mig att redigera, lägga in text, bild, prat o s v, på skivorna men det kanske jag inte klarar. Kameran har jag inte kommit så långt med. De hittar alltid på nya (smarta?) sätt. Nu skall man peka på skärmen när man ställer in något. Hå hå ja ja.
Mitt i installationerna pajade pelletspannan också. Den känner alltid på sig när det blir fredageftermiddag. Den har aldrig krånglat någon annan dag. Jag askade ur den ordentligt i går och lyckades få igång den en stund i gårkväll men jag insåg att den hade stannat igen när jag lade mig. Jag vågade inte sätta igång den då, den ryker in när den varit släckt ett tag och det tycker jag är lite otäckt. I morse var det ändå 14 grader. Efter hundpromenaden var det bara att sätta igång med pannan igen. Jag har äntligen lärt mig att våld är det enda som hjälper så jag gav anordningen, som innehåller matarskruven för pellets, en ordentlig smäll och nu verkar det att fungera, nu har pannan gått en timme utan problem. Det verkar som om det har blivit sämre kvalitét på pellets, de går sönder mera och det blir en massa "mjöl" som nog kan göra att det blir stopp.
Nu skall jag fortsätta med installationerna, när jag fått beklaga mig lite. Sedan är det bara att invänta våren och att det blir bart i fårhagen så jag kan börja träna (och filma).
Mitt i installationerna pajade pelletspannan också. Den känner alltid på sig när det blir fredageftermiddag. Den har aldrig krånglat någon annan dag. Jag askade ur den ordentligt i går och lyckades få igång den en stund i gårkväll men jag insåg att den hade stannat igen när jag lade mig. Jag vågade inte sätta igång den då, den ryker in när den varit släckt ett tag och det tycker jag är lite otäckt. I morse var det ändå 14 grader. Efter hundpromenaden var det bara att sätta igång med pannan igen. Jag har äntligen lärt mig att våld är det enda som hjälper så jag gav anordningen, som innehåller matarskruven för pellets, en ordentlig smäll och nu verkar det att fungera, nu har pannan gått en timme utan problem. Det verkar som om det har blivit sämre kvalitét på pellets, de går sönder mera och det blir en massa "mjöl" som nog kan göra att det blir stopp.
Nu skall jag fortsätta med installationerna, när jag fått beklaga mig lite. Sedan är det bara att invänta våren och att det blir bart i fårhagen så jag kan börja träna (och filma).
Prylgalen
Jag har funderat över begreppet "prylgalen". Jag har alltid berömt mig av att inte vara materalist och inte bry mig om statusprylar. Men jag är rätt svag för att köpa "leksaker" och det är det jag har försvarat mig med. jag köper grejer för att använda, inte något som bara står där och ser vackert ut eller är värdefullt utan sådant som jag använder. Egentligen leker med, det är sällan något som jag behöver utan bara sådant som jag tycker är roligt att använda. Jag köpte videobandspelare rätt tidigt, före de flesta av mina kompisar. Jag köpte mobiltelefon också före de flesta av mina kompisar och skyllde på att jag behövde ha den när jag var ute och åkte. Jag köpte dator relativt tidigt, videokamera, bättre video, bättre dator - så har jag hållit på i åratal. I höstas köpte jag en inspelningsbar DVD-spelare, som jag inte installerat förrän nu. I dag har jag köpt en ny videokamera, som jag skall försöka lära mig använda. Det är det värsta, att installera och programmera och lära sig använda. Jag tycker det har blivit allt svårare att klara av det, eller är det jag som har blivit dummare? Det kan jag väl aldrig tro.
I dag har jag skjutsat Sandra, barnbarnet till Kumla så nu kan jag ägna mig helt åt mina installationer. Jag har en benägenhet att vilja prova mig fram fast jag vet att det inte går längre. Förr kunde man göra så, då såg man hur det skulle vara och det blev i regel rätt. Så är det inte längre. När jag rusar iväg så där så blir det bara svårare att hitta tillbaka och göra rätt. Jag funderar ofta: "hur gjorde jag nu"? och så får jag börja om från början. Och när jag börjar så kan jag inte släppa det förrän det fungerar som det skall, det är riktigt jobbigt. Jag har ju suttit lite med DVD-spelaren fast Sandra var här. Det visade sig att hon kommit upp i den åldern när de sitter med Lunar Storm och MSN och när hon satt vid datorn kunde jag trixa med spelaren. Hon hade inte rätt sorts kläder för Ramsberg så hon frös och kunde just inte vara ute. Nu kan jag sitta på heltid. Och så blir det kameran också. Jag har tänkt hela tiden: "vad skall jag med videokamera"? Nu har jag ju inga små barnbarn att fotografera men det kan ju komma barnbarnsbarn förstås. Då är det riktigt bra att ha kamera. Annars blir det bara att fotografera hundarna och katterna, det kan ju vara kul men vem skall titta på det? Jag kanske kan få någon som förevigar alla fel jag gör i vallningen förstås, då kan det ju vara till lite nytta. Nåja det blir nog bra bara jag blir klar. Tar det lång tid kommer jag väl inte att ha tid att blogga heller på ett tag. Jag är i alla fall glad att jag inte är prylgalen.
I dag har jag skjutsat Sandra, barnbarnet till Kumla så nu kan jag ägna mig helt åt mina installationer. Jag har en benägenhet att vilja prova mig fram fast jag vet att det inte går längre. Förr kunde man göra så, då såg man hur det skulle vara och det blev i regel rätt. Så är det inte längre. När jag rusar iväg så där så blir det bara svårare att hitta tillbaka och göra rätt. Jag funderar ofta: "hur gjorde jag nu"? och så får jag börja om från början. Och när jag börjar så kan jag inte släppa det förrän det fungerar som det skall, det är riktigt jobbigt. Jag har ju suttit lite med DVD-spelaren fast Sandra var här. Det visade sig att hon kommit upp i den åldern när de sitter med Lunar Storm och MSN och när hon satt vid datorn kunde jag trixa med spelaren. Hon hade inte rätt sorts kläder för Ramsberg så hon frös och kunde just inte vara ute. Nu kan jag sitta på heltid. Och så blir det kameran också. Jag har tänkt hela tiden: "vad skall jag med videokamera"? Nu har jag ju inga små barnbarn att fotografera men det kan ju komma barnbarnsbarn förstås. Då är det riktigt bra att ha kamera. Annars blir det bara att fotografera hundarna och katterna, det kan ju vara kul men vem skall titta på det? Jag kanske kan få någon som förevigar alla fel jag gör i vallningen förstås, då kan det ju vara till lite nytta. Nåja det blir nog bra bara jag blir klar. Tar det lång tid kommer jag väl inte att ha tid att blogga heller på ett tag. Jag är i alla fall glad att jag inte är prylgalen.
Örebro vs Ramsberg
Idag skall jag åka till Örebro och hämta mitt yngsta barnbarn, Sandra, som skall vara här på sportlovet. Jag skall också passa på och fixa lite ärenden i sta´n när jag är där. När jag jobbar brukar jag sällan hinna med något mera, idag skall jag också försöka hinna hälsa på äldste sonen, Mikael om han är hemma. Jag har ingen aning om vilka tider han har. Hundarna får följa med, de får åka omkring mycket men de verkar klara det bra, de ser ut att tycka sämre om att lämnas ensamma hemma. Sandra säger att hon absolut vill stanna hela veckan, jag vet ju hur mina barn och det andra barnbarnet Linn, brukar beklaga sig över Ramsberg, "det finns ingenting att göra". Konstigt nog brukar både Sandra och Linn trivas när de väl är här. De kanske tycker det är skönt med "tråkigheten", de har så mycket aktiviteter i sta´n så det kanske är skönt att koppla av ibland. Vi får se hur det går denna gång.
Jag satt i dag och tittade på Tassa, hon håller på och försöker "komma sig in" med Titus, katten som kom senast. Han är ju fortfarande mest rädd för Nemo, som hunsar med honom och hundarna har han inte hunnit bekanta sig med ordentligt. Jag blir lite imponerad av Tassa. Jag fick se hur hon närmade sig honom riktigt sakta, de nosade på varandra en stund, sedan stod Tassa där bara alldeles stilla och tittade bort. Till sist lade hon sig ner försiktigt, tittade fortfarande bort och katten slappnade av helt. När han gick därifrån låg hon lugnt kvar och låtsades om ingenting. Hon är ju alltid så intensiv annars, jag trodde knappast att hon klarade av att bete sig sådär men hon är ju faktiskt lugnare även med fåren numera. Det är roligt att studera djurens beteende. Moses, som alltid är så lugn och försynt, han är ändå klumpig och håller sällan på och smyger så där. Han kommer direkt, glad, lufsande fram och tror att alla, inklusive katter, välkomnar honom. Ibland morrar han åt katten Nemo, när han busar för mycket med Tassa och då går Tassa direkt och ställer sig emellan dem, för att skydda Nemo.
Det bästa med att åka till Örebro är att komma tillbaka till Ramsberg igen. Helst skulle jag aldrig åka härifrån men det kanske skulle bli trist. Det är bra att göra sådant som man tycker illa om ibland, då är det lättare att uppskatta det man har.
Jag satt i dag och tittade på Tassa, hon håller på och försöker "komma sig in" med Titus, katten som kom senast. Han är ju fortfarande mest rädd för Nemo, som hunsar med honom och hundarna har han inte hunnit bekanta sig med ordentligt. Jag blir lite imponerad av Tassa. Jag fick se hur hon närmade sig honom riktigt sakta, de nosade på varandra en stund, sedan stod Tassa där bara alldeles stilla och tittade bort. Till sist lade hon sig ner försiktigt, tittade fortfarande bort och katten slappnade av helt. När han gick därifrån låg hon lugnt kvar och låtsades om ingenting. Hon är ju alltid så intensiv annars, jag trodde knappast att hon klarade av att bete sig sådär men hon är ju faktiskt lugnare även med fåren numera. Det är roligt att studera djurens beteende. Moses, som alltid är så lugn och försynt, han är ändå klumpig och håller sällan på och smyger så där. Han kommer direkt, glad, lufsande fram och tror att alla, inklusive katter, välkomnar honom. Ibland morrar han åt katten Nemo, när han busar för mycket med Tassa och då går Tassa direkt och ställer sig emellan dem, för att skydda Nemo.
Det bästa med att åka till Örebro är att komma tillbaka till Ramsberg igen. Helst skulle jag aldrig åka härifrån men det kanske skulle bli trist. Det är bra att göra sådant som man tycker illa om ibland, då är det lättare att uppskatta det man har.
Bloggar
Jag känner ofta att det jag skriver är ointressant. Det värsta är att jag egentligen inte anstränger mig för att skriva intressant, det jag skriver är ju ett slags dagbok och har man inget intressant liv så kan man väl inte heller skriva så intressant. Jag tycker ju att jag har ett bra och skönt liv (förutsatt att jag inte jobbar för mycket) men det händer inga stora saker och det är faktiskt det jag tycker är så skönt. Jag har levt ett sådant liv tidigare då jag alltid ville att det skulle hända stora saker. Hände det ingenting av sig själv så såg jag till att det hände.
Varför jag började tänka på det här var att jag läste (i en blogg) att Expressens Linda Skugge (enl en oseriös undersökning "den mest populära bloggaren") planerade att starta en ny blogg som skulle handla om "hur hennes mage växte" och samtidigt om "hur det växte i trädgården" och det skulle kosta 69:- att läsa den. Jag undrar om jag skulle börja ta betalt, hur många, som skulle läsa min blogg......
Jag läser ganska många bloggar när jag har tid, tycker det är väldigt intressant. De flesta handlar ju om rätt vardagliga saker men det är intressant att se hur olika människor uppfattar olika saker. Idag räcker det gott för mig att uppleva livet i Ramsberg med allt det innebär.
Varför jag började tänka på det här var att jag läste (i en blogg) att Expressens Linda Skugge (enl en oseriös undersökning "den mest populära bloggaren") planerade att starta en ny blogg som skulle handla om "hur hennes mage växte" och samtidigt om "hur det växte i trädgården" och det skulle kosta 69:- att läsa den. Jag undrar om jag skulle börja ta betalt, hur många, som skulle läsa min blogg......
Jag läser ganska många bloggar när jag har tid, tycker det är väldigt intressant. De flesta handlar ju om rätt vardagliga saker men det är intressant att se hur olika människor uppfattar olika saker. Idag räcker det gott för mig att uppleva livet i Ramsberg med allt det innebär.
Vallning på vägen
Ja så gick jag på det igen. Onsdag f m kl 9.30 ringde Joachim och undrade om jag kunde komma och börja jobba kl 12.00. Han är så trevlig och så bedjande att jag har svårt att stå emot så jag sade "jag kommer om jag kan ordna för hundarna". När jag åkte hemifrån hade jag inte fått tag på Britt-Marie men tänkte att "hon tar dem nog". Nu visade det sig att hon var lika slutkörd som jag och orkade inte. Hon hade dotterns hundar kvar och orkade helt enkelt inte med flera. Jag fick låna en sladd och ett motorvärmaruttag så jag kunde ha kupévärmaren på och rastade hundarna ofta så det gick bra med dem. Det var värre med mig. Jobbet gick bra, jag trivs ju med det men hemresan var jobbig. Det hade snöat hela dagen, var 0 grader och var ordentligt halt. När jag kom hem vid 23.30 gick jag direkt i säng. När jag stod och borstade tänderna upptäckte jag att jag var lite skakig och alldeles matt. Då insåg jag att jag måste börja säga ifrån. Idag när Anders ringde sade jag faktiskt nej till att jobba, vilket jag var riktigt stolt över. Det ginge väl an om jag inte hade så långt att åka.
Igår var jag trött hela dagen men idag mår jag bra igen. På eftermiddagen tog jag ut mina får och tränade fråndriv på vägen. Det gick riktigt bra, Tassa ser riktigt stolt ut när hon föser dem framför sig. När vi var på väg tillbaka mötte vi två snöscootrar (heter det så?) i full fart. Både fåren och Tassa blev rädda och hispiga. Det är ju också bra träning. Killarna stannade ju och väntade tills vi kommit förbi och sedan fick fåren bråttom. De sprang iväg men Tassa fick vänta på mig. När vi kom fram hittade vi inte fåren förrän vi hade letat en stund. De har inte riktigt lärt sig var de bor, att de måste svänga utan fortsätter rakt fram sedan stod de och väntade, insåg väl att de var på fel väg. Sedan körde vi litet flankeringar, fösning in på olika vägar i en korsning, lite fråndriv och framför allt att Tassa skall stanna när jag säger till, inte efter ytterligare tre steg. Det är roligt att hennes semester är slut, det tror jag vi tycker båda två. Bara Moses tycker det är trist, han får sitta i bilen när vi vallar på vägen.
Och sedan katterna. Nu har ju Titus varit här ett tag men har inte varit ute förrän i dag, han har inte visat något intresse för att gå ut tidigare. Han smet ut när jag öppnade dörren men jag tänkte att det börjar bli dags att han ser sig omkring så jag tyckte det var OK. Det värsta var att Nemo vägrade släppa in honom sedan. Titus försökte flera gånger gå in men Nemo var på honom hela tiden. Till sist jagade han iväg Titus. Sedan gick han omkring och vaktade dörrarna och tittade i fönstren och var riktigt jobbig. Titus var ute över fyra timmar och jag trodde jag sett honom för sista gången. Rätt som det var sprang Tassa till dörren och skällde och när jag öppnade så slank Titus in. Det verkar inte som om katterna kan bli vänner så jag måste nog göra något åt detta, ingen av dem mår bra av ovänskapen. Nemo var ju vänlig och fin innan Titus kom, nu tycker jag att han är jättedum. Däremot är Titus en fin och trevlig katt men kanske lite väl rädd av sig. Han skulle nog behöva vara hos en "vänlig gammal dam" och slippa andra katter och hundar.
Igår var jag trött hela dagen men idag mår jag bra igen. På eftermiddagen tog jag ut mina får och tränade fråndriv på vägen. Det gick riktigt bra, Tassa ser riktigt stolt ut när hon föser dem framför sig. När vi var på väg tillbaka mötte vi två snöscootrar (heter det så?) i full fart. Både fåren och Tassa blev rädda och hispiga. Det är ju också bra träning. Killarna stannade ju och väntade tills vi kommit förbi och sedan fick fåren bråttom. De sprang iväg men Tassa fick vänta på mig. När vi kom fram hittade vi inte fåren förrän vi hade letat en stund. De har inte riktigt lärt sig var de bor, att de måste svänga utan fortsätter rakt fram sedan stod de och väntade, insåg väl att de var på fel väg. Sedan körde vi litet flankeringar, fösning in på olika vägar i en korsning, lite fråndriv och framför allt att Tassa skall stanna när jag säger till, inte efter ytterligare tre steg. Det är roligt att hennes semester är slut, det tror jag vi tycker båda två. Bara Moses tycker det är trist, han får sitta i bilen när vi vallar på vägen.
Och sedan katterna. Nu har ju Titus varit här ett tag men har inte varit ute förrän i dag, han har inte visat något intresse för att gå ut tidigare. Han smet ut när jag öppnade dörren men jag tänkte att det börjar bli dags att han ser sig omkring så jag tyckte det var OK. Det värsta var att Nemo vägrade släppa in honom sedan. Titus försökte flera gånger gå in men Nemo var på honom hela tiden. Till sist jagade han iväg Titus. Sedan gick han omkring och vaktade dörrarna och tittade i fönstren och var riktigt jobbig. Titus var ute över fyra timmar och jag trodde jag sett honom för sista gången. Rätt som det var sprang Tassa till dörren och skällde och när jag öppnade så slank Titus in. Det verkar inte som om katterna kan bli vänner så jag måste nog göra något åt detta, ingen av dem mår bra av ovänskapen. Nemo var ju vänlig och fin innan Titus kom, nu tycker jag att han är jättedum. Däremot är Titus en fin och trevlig katt men kanske lite väl rädd av sig. Han skulle nog behöva vara hos en "vänlig gammal dam" och slippa andra katter och hundar.
Utmaning
Tassa (och jag, Tassa stavar dåligt) har blivit utmanad av Lexa och skall besvara nedanstående frågor:
Var är hunden född?
På kennel Vallmyra i Vingåkerstrakten.
Hundens favoritgodis?
Hon gillar det mesta, kanske fårskit ligger i topp.
Hur många egna halsband har hunden?
Flera som hon växt ur. Två som hon kan ha, de börjar bli små så hon behöver ett nytt.
Hur ser hundens förhållande till vatten ut?
Hon kastar sig i vattnet, även från höga bryggor och simmar sedan omkring och vill inte gå upp.
Har hunden några kläder? (Täcken och liknande)
Eftersom hon har tunn päls så skulle jag köpa täcke redan i höstas. Då fanns bara regntäcken så jag köpte ett sådant och har senare köpt ett varmt täcke också. Dessutom har jag sytt ett tunt täcke så hon har tre stycken.
Har hunden några kännetecken som skiljer den från andra hundar i samma ras/färg?
Det skulle väl vara att hon "saknar kännetecken", de tanfärgade tecknen i ansiktet och fram på bröstet som många kelpies har. Tassa är ju helsvart.
Hur reagerade resten av flocken, tvåbenta och fyrbenta när valpen kom hem?
Flocken bestod då av Moses och mig, katterna hade inte kommit ännu. Moses blev jätteglad direkt. Han har sedan haft en ängels tålamod med henne, hon kan hantera honom som hon vill, bita honom, morra och skälla på honom och han finner sig i allt från hennes sida. Jag förälskade mig också i henne. (jag vill inte ha några kommentarer om min undfallenhet)
Vad är/skulle vara absolut bästa belöningen hunden kunde få?
Vet inte, hon är ganska duktig att "ta´ för sig".
Vad är det bästa hunden vet?
Det är så mycket som är det bästa Tassa vet. Hon är så intensiv, som om allt är "det bästa hon vet", verkar alltid glad och förväntansfull.
Vad är det värsta hunden vet?
Svårt att säga. (se föregående fråga)
Något hyss som hunden pysslar med?
Hon har bitit sönder mycket och det kan hända fortfarande när hon inte har något att göra att hon biter hål i en matta. När hon är i hundgården försöker hon gräva sig ut men det kanske inte räknas som "hyss". Hon kan däremot ligga t ex i bilen och vänta i timmar utan att "hitta på något".
Hur sover hunden på natten.
I sin korg bredvid mattes säng.
Vad får hunden för foder?
Magnussons. Kvällsmacka med leverpastej och a-fil.
Hur reagerar hunden om den får några dagars vila?
Hon kan vila från vallningen (har just haft semester) men om hon inte alls blir aktiverad så kan det kosta en matta, trasmattor gillar hon bäst.
Vad tror Du skulle vara hundens drömtillvaro?
Att hela tiden ha någon att busa med, Moses, katten Nemo, Britts hundar eller någon annan bara det är någon, som vill och orkar leka med henne.
Efter detta hade jag velat utmana Nap men upptäckte att han redan blivit utmanad så det får bli Liz istället. Förlåt Gail, jag såg att Du inte tyckte om att bli utmanad. Men Du gillar ju utmaningar å andra sidan.
Var är hunden född?
På kennel Vallmyra i Vingåkerstrakten.
Hundens favoritgodis?
Hon gillar det mesta, kanske fårskit ligger i topp.
Hur många egna halsband har hunden?
Flera som hon växt ur. Två som hon kan ha, de börjar bli små så hon behöver ett nytt.
Hur ser hundens förhållande till vatten ut?
Hon kastar sig i vattnet, även från höga bryggor och simmar sedan omkring och vill inte gå upp.
Har hunden några kläder? (Täcken och liknande)
Eftersom hon har tunn päls så skulle jag köpa täcke redan i höstas. Då fanns bara regntäcken så jag köpte ett sådant och har senare köpt ett varmt täcke också. Dessutom har jag sytt ett tunt täcke så hon har tre stycken.
Har hunden några kännetecken som skiljer den från andra hundar i samma ras/färg?
Det skulle väl vara att hon "saknar kännetecken", de tanfärgade tecknen i ansiktet och fram på bröstet som många kelpies har. Tassa är ju helsvart.
Hur reagerade resten av flocken, tvåbenta och fyrbenta när valpen kom hem?
Flocken bestod då av Moses och mig, katterna hade inte kommit ännu. Moses blev jätteglad direkt. Han har sedan haft en ängels tålamod med henne, hon kan hantera honom som hon vill, bita honom, morra och skälla på honom och han finner sig i allt från hennes sida. Jag förälskade mig också i henne. (jag vill inte ha några kommentarer om min undfallenhet)
Vad är/skulle vara absolut bästa belöningen hunden kunde få?
Vet inte, hon är ganska duktig att "ta´ för sig".
Vad är det bästa hunden vet?
Det är så mycket som är det bästa Tassa vet. Hon är så intensiv, som om allt är "det bästa hon vet", verkar alltid glad och förväntansfull.
Vad är det värsta hunden vet?
Svårt att säga. (se föregående fråga)
Något hyss som hunden pysslar med?
Hon har bitit sönder mycket och det kan hända fortfarande när hon inte har något att göra att hon biter hål i en matta. När hon är i hundgården försöker hon gräva sig ut men det kanske inte räknas som "hyss". Hon kan däremot ligga t ex i bilen och vänta i timmar utan att "hitta på något".
Hur sover hunden på natten.
I sin korg bredvid mattes säng.
Vad får hunden för foder?
Magnussons. Kvällsmacka med leverpastej och a-fil.
Hur reagerar hunden om den får några dagars vila?
Hon kan vila från vallningen (har just haft semester) men om hon inte alls blir aktiverad så kan det kosta en matta, trasmattor gillar hon bäst.
Vad tror Du skulle vara hundens drömtillvaro?
Att hela tiden ha någon att busa med, Moses, katten Nemo, Britts hundar eller någon annan bara det är någon, som vill och orkar leka med henne.
Efter detta hade jag velat utmana Nap men upptäckte att han redan blivit utmanad så det får bli Liz istället. Förlåt Gail, jag såg att Du inte tyckte om att bli utmanad. Men Du gillar ju utmaningar å andra sidan.
Livet på landet
Usch, jag blir så trött på mig själv ibland. Jag är dålig att ta hand om mig själv emellanåt, men eftersom jag alltid har stressat och jobbat så är det kanske inte så konstigt. Nu har jag jobbat en hel del och tänkte i söndags när jag kom hem vid 22-tiden att "nu måste det vara nog ett tag". I går satt jag vid datorn ganska många timmar och jobbade med min hemsida om Uttersberg så jag fick ont i nacken. På kvällen var jag på ett politiskt möte och när jag kom hem hade jag ett meddelande på svararen att man ville att jag skulle jobba mera och att jag skulle ringa. Jag har ju så svårt att säga nej. Men ibland undrar jag: "Inte flyttade jag väl sju mil från Örebro, ut på landet, för att jag ändå skulle jobba i Örebro och dessutom sitta och köra sju mil fram och tillbaka på ishala vägar". Livet är ju märkligt.
Nu ger det ju ändå större livskvalitet att bo på landet. Visserligen skall man helst vara född i Ramsberg men det är ändå ett fantastiskt bra ställe att bo på. Jag trivs jättebra här och kommer att bo kvar så länge jag kan. Jag har satt upp en lapp på anslagstavlan att jag vill hyra något ställe att ha mina får och lite betesmark. Britt behöver sina utrymmen och sin mark själv till sina får men självklart får jag ha dem kvar där om jag inte hittar något annat.
Det börjar bli lite lugnare här. Tassas löp börjar tydligen vara klart för hundarna ligger och sover och håller inte på med ridövningar hela tiden. Den senaste veckan har Tassa fått ligga i buren stundtals. Då har hon lugnat ner sig och klarat att ligga still. Tidigare har hon varit på Moses hela tiden. I söndags när jag jobbade, var hundarna hos Britt-Marie. Jag glömde tala om för henne att Tassa löpte och hon hade sin dotter där som hade två hanhundar samt sin baby på ett par månader med sig. Som tur var så hade jag buren med mig och där fick Tassa vara största delen av tiden men det hade gått bra. Den ena hunden är kastrerad men den andra hade varit mycket intresserad. De hade varit ute en hel del så Tassa tog ingen skada av att sitta i buren.
Katterna har fortfarande inte helt kommit till rätta med sina relationer. Det måste väl bero på att Titus, som kom sist, inte underordnat sig. Han tycker väl det känns fel att låta en tonåring få övertaget helt. Titus är fyra år så han är ju vuxen och klok och tycker säkert att han vet bäst. Han är hela tiden rädd för Nemo, som oftast ligger och lurar på Titus någonstans. Han vet att Nemo hoppar på honom plötsligt så han kan inte koppla av. Titus kan inte söka skydd hos hundarna heller för Nemo har ingen respekt för dem och egentligen inte för mig heller. Jag väntar bara på att det skall bli varmare så de kan vara ute mera.
Nu ger det ju ändå större livskvalitet att bo på landet. Visserligen skall man helst vara född i Ramsberg men det är ändå ett fantastiskt bra ställe att bo på. Jag trivs jättebra här och kommer att bo kvar så länge jag kan. Jag har satt upp en lapp på anslagstavlan att jag vill hyra något ställe att ha mina får och lite betesmark. Britt behöver sina utrymmen och sin mark själv till sina får men självklart får jag ha dem kvar där om jag inte hittar något annat.
Det börjar bli lite lugnare här. Tassas löp börjar tydligen vara klart för hundarna ligger och sover och håller inte på med ridövningar hela tiden. Den senaste veckan har Tassa fått ligga i buren stundtals. Då har hon lugnat ner sig och klarat att ligga still. Tidigare har hon varit på Moses hela tiden. I söndags när jag jobbade, var hundarna hos Britt-Marie. Jag glömde tala om för henne att Tassa löpte och hon hade sin dotter där som hade två hanhundar samt sin baby på ett par månader med sig. Som tur var så hade jag buren med mig och där fick Tassa vara största delen av tiden men det hade gått bra. Den ena hunden är kastrerad men den andra hade varit mycket intresserad. De hade varit ute en hel del så Tassa tog ingen skada av att sitta i buren.
Katterna har fortfarande inte helt kommit till rätta med sina relationer. Det måste väl bero på att Titus, som kom sist, inte underordnat sig. Han tycker väl det känns fel att låta en tonåring få övertaget helt. Titus är fyra år så han är ju vuxen och klok och tycker säkert att han vet bäst. Han är hela tiden rädd för Nemo, som oftast ligger och lurar på Titus någonstans. Han vet att Nemo hoppar på honom plötsligt så han kan inte koppla av. Titus kan inte söka skydd hos hundarna heller för Nemo har ingen respekt för dem och egentligen inte för mig heller. Jag väntar bara på att det skall bli varmare så de kan vara ute mera.
Brist på konsekvens igen
Nu är jag trött på Tassas löp. Hon har hållt på minst två veckor och kommer väl att fortsätta en vecka till. Hon droppar blod här och där och bär sig konstigt åt på alla möjliga sätt. Hon är på Moses hela tiden och han stackarn som är kastrerad numera, han morrar åt henne växlat med att han försöker rida på henne. Jag är som en hök på honom, visserligen kan det inte bli några valpar men han måste lära sig låta bli ändå. Jag har trätt över Nemo, den dominanta katten, det har varit en liten kissfläck i Tassas korg och på soffan i hundrummer. Jag trodde det var han som markerade, nu när Tassa löper men så kom jag på att det kanske är Tassa, som inte kunnat hålla sig. När hon löper så kissar hon väldigt ofta på promenaderna. Jag tror inte att hon har urinvägsinfektion för hon kan hålla sig väldigt länge men det kanske är tillfällen när hon inte klarar det.
Idag har jag varit trött, tänkte städa ordentligt men bestämde mig för att bara dammsuga. Det blir ju inte så smutsigt nu när det är snö, det är skönt. I går var dock inte snön så trevlig. Jag var till Uttersberg och passade på att åka om Skinnskatteberg och handla när jag var så nära. Det blev ca 7 - 8 mil att köra i snöovädret. Det såg ut precis som det kan göra på TV-bilder ibland när de berättar om trafikkaos på vägarna p g a snöoväder. Då brukar jag tänka att jag aldrig någonsin skall ge mig ut i sådant väder men ändå gör jag det. (Nu upptäckte jag att jag tydligen aldrig är konsekvent.) Vissa vägar hade inte plogats alls, vägen mellan Uttersberg och Riddarhyttan hade två hjulspår mitt på där jag körde. Den hade inte plogats alls. Som tur var så var det lite trafik. På väg 68 hamnade jag bakom en bilkaravan på ca 20 bilar, de körde i 50 km/tim. Det räckte bra så halt som det var. Det var i alla fall trevligt att träffa Elny och Per-Olov. Jag fick mycket material till min hemsida om Uttersberg. Nu kommer jag att sitta vid datorn igen så jag får värre ont i "musarmen", ont i huvudet och i axlar, nacke, rygg och höfter igen men det kan inte hjälpas. Det är ju så roligt.
I dag fick Tassa hämta mina får. Jag hade fällt några små aspar i hagen, som de hade ätit av barken på nertill, för att de skulle få fortsätta äta bark på hela. Det gillar de verkligen. Tassa gjorde det riktigt bra, gick ut fint och stannade innan hon föste dem mot mig. Men plötsligt gick det för fort igen, en av hennes rusningar. Det är förstås sådana gånger jag måste vara mer noga och se till att inget sådant händer. Ibland har jag tyckt att det är bra att hon hämtar dem även om det inte blir perfekt men jag inser ju att det blir helt fel. Så får det inte bli mera!!!!!
Idag har jag varit trött, tänkte städa ordentligt men bestämde mig för att bara dammsuga. Det blir ju inte så smutsigt nu när det är snö, det är skönt. I går var dock inte snön så trevlig. Jag var till Uttersberg och passade på att åka om Skinnskatteberg och handla när jag var så nära. Det blev ca 7 - 8 mil att köra i snöovädret. Det såg ut precis som det kan göra på TV-bilder ibland när de berättar om trafikkaos på vägarna p g a snöoväder. Då brukar jag tänka att jag aldrig någonsin skall ge mig ut i sådant väder men ändå gör jag det. (Nu upptäckte jag att jag tydligen aldrig är konsekvent.) Vissa vägar hade inte plogats alls, vägen mellan Uttersberg och Riddarhyttan hade två hjulspår mitt på där jag körde. Den hade inte plogats alls. Som tur var så var det lite trafik. På väg 68 hamnade jag bakom en bilkaravan på ca 20 bilar, de körde i 50 km/tim. Det räckte bra så halt som det var. Det var i alla fall trevligt att träffa Elny och Per-Olov. Jag fick mycket material till min hemsida om Uttersberg. Nu kommer jag att sitta vid datorn igen så jag får värre ont i "musarmen", ont i huvudet och i axlar, nacke, rygg och höfter igen men det kan inte hjälpas. Det är ju så roligt.
I dag fick Tassa hämta mina får. Jag hade fällt några små aspar i hagen, som de hade ätit av barken på nertill, för att de skulle få fortsätta äta bark på hela. Det gillar de verkligen. Tassa gjorde det riktigt bra, gick ut fint och stannade innan hon föste dem mot mig. Men plötsligt gick det för fort igen, en av hennes rusningar. Det är förstås sådana gånger jag måste vara mer noga och se till att inget sådant händer. Ibland har jag tyckt att det är bra att hon hämtar dem även om det inte blir perfekt men jag inser ju att det blir helt fel. Så får det inte bli mera!!!!!
Vintern har kommit
Vilken dag. Nu är det jättevackert ute. Solen skiner och snön gnistrar. Jag har skött Britts får på morgonen (och mina egna förstås) och när jag kom tillbaka gick en dam på vägen utanför mitt hus och väntade troligen på någon, som skulle komma och hämta henne. Hon hade en klargrön kappa, hatt i en grön färg ton i ton och en sjal i blått/grönt draperad över axeln. Hon utgjorde verkligen en färgklick, jag tänkte på vad trevligt det är med färg på kläderna, jag som alltid har svart eller grått. Hundarna verkade dock tycka att hon verkade väldigt misstänkt, jag lyckades få in dem i trädgården och som tur är har jag "hundstaket". De rusade nämligen bort mot damen och skällde så mycket de orkade. Moses har ett väldigt grovt skall som nästan kan väcka döda och Tassa är inte dålig heller. Jag fick ropa flera gånger innan de kom, det är det värsta jag vet när de skämmer ut mig sådär. Det är inte bara i vallningen jag får skämmas..... Min granne var också ute och rastade sin hund, som också skällde i högan sky på damen, hon var nog inte härifrån.
Det var 18 minusgrader när jag kom upp i morse. Jag tycker ju så synd om fåren. Trots att jag vet att det är farligare för får att ha det för varmt så tycker jag synd om dem när det är kallt. Fast det är nog mest synd om oss människor som skall sköta om fåren, vi fryser mera. Och jobbigt med vatten som fryser och sådant. Jag gav fåren mycket hö så de kan äta och hålla sig varma.
Hoppas att det inte är lika kallt i morgon. Jag skall åka till Uttersberg då, byn där jag växt upp. Jag har en hemsida om Uttersberg också och i morgon skall jag intervjua de sista (?) äldre, permanent bofasta (jag vet inte om det kan finnas någon mer kvar i utkanten av samhället) uttersbergarna, ett par varav åtminstone han är född i Uttersberg och hans fru inte så långt därifrån. Jag har pratat om det i flera år men det har inte blivit av tidigare. En man, som var född i Uttersberg och hade växt upp där hade sedan hela livet haft fritidsbostad där och visste allt om Uttersberg. Han var omkring 80, hade utmärkt minne och lätt för att prata. Honom hade jag tänkt intervjua men plötsligt blev han sjuk och avled innan jag hann genomföra mina planer. För ungefär tio år sedan var jag hemma hos en ännu äldre uttersbergare som det blev likadant med. Han gick bort innan jag hann prata med honom. Jag måste ha hundarna med mig för när jag kommer till Uttersberg vet jag aldrig när jag kommer därifrån. Då är det inte så kul om det är kallt.
Det var 18 minusgrader när jag kom upp i morse. Jag tycker ju så synd om fåren. Trots att jag vet att det är farligare för får att ha det för varmt så tycker jag synd om dem när det är kallt. Fast det är nog mest synd om oss människor som skall sköta om fåren, vi fryser mera. Och jobbigt med vatten som fryser och sådant. Jag gav fåren mycket hö så de kan äta och hålla sig varma.
Hoppas att det inte är lika kallt i morgon. Jag skall åka till Uttersberg då, byn där jag växt upp. Jag har en hemsida om Uttersberg också och i morgon skall jag intervjua de sista (?) äldre, permanent bofasta (jag vet inte om det kan finnas någon mer kvar i utkanten av samhället) uttersbergarna, ett par varav åtminstone han är född i Uttersberg och hans fru inte så långt därifrån. Jag har pratat om det i flera år men det har inte blivit av tidigare. En man, som var född i Uttersberg och hade växt upp där hade sedan hela livet haft fritidsbostad där och visste allt om Uttersberg. Han var omkring 80, hade utmärkt minne och lätt för att prata. Honom hade jag tänkt intervjua men plötsligt blev han sjuk och avled innan jag hann genomföra mina planer. För ungefär tio år sedan var jag hemma hos en ännu äldre uttersbergare som det blev likadant med. Han gick bort innan jag hann prata med honom. Jag måste ha hundarna med mig för när jag kommer till Uttersberg vet jag aldrig när jag kommer därifrån. Då är det inte så kul om det är kallt.
Slarv med namn och träning
Beträffande gårdagens inlägg så vill jag införa en rättelse. Jag har inte kollat ännu om man kan "ta tillbaka " ett inlägg och göra ändringar, det skall jag kolla när jag får tid. Tills vidare vill jag bara meddela att vår värd igår, som jag kallade Gunnar, han heter Anders och inget annat. Ewa påpekade det och det tackar jag för. Jag är mer än lovligt dålig på namn. Hoppas jag kallade hans fru för rätt namn, annars hade väl Ewa reagerat. Däremot den som verkligen heter Gunnar och som nämndes tillsammans med Anette och Sally, han heter verkligen Gunnar. Förstår inte hur jag kunde få för mig att kalla Anders för Gunnar, jag vet ju att han heter Anders. Jag får väl skylla på att jag var trött.
"Skönt att vara hemma" skrev jag igår - i dag när jag kom upp var det 15 grader inne. Pannan hade stannat. Jag installerade pelletseldning för 1,5 år sedan. Jag tyckte då att det kändes bra att elda med förnyelsebart bränsle, hade oljeeldning tidigare. Nu ångrar jag mig nästan. Från början var det billigt, fortfarande är det billigare än olja men har ökat mycket i pris. Dessutom är det mycket jobbigare. Dels måste pannan askas ur en gång i veckan dels får jag hålla på och ösa med pellets stup i ett. Jag hade veckoförråd från början och pellets i 16-kilossäckar. Eftersom det inte går att komma intill min garagenerfart med lastbil utan jag fick köra dem från parkeringen, in i källaren och stapla i pannrummet. Sedan skulle förrådet fyllas på rätt ofta. Det blev väldigt jobbigt. Jag lät bygga ett pelletsförråd och nu rinner inte pelletserna (vet inte vad det heter i pluralis) ner av sig själva utan allt stoppas upp och de måste ösas ner. Det innebär att jag måste klättra in i förrådet och skyffla pellets ungefär varannan dag. Inte så lätt för mig som är gammal och stel att klättra omkring där. Dessvärre vet jag inget annat system som vore bättre, bergvärme förstås men det kostar för mycket att installera så det är väl bara att skyffla på.
Så fort det är möjligt skall jag nu börja träna med Tassa och se till att hon lyder, att jag får stopp på henne. Det är bara att göra som Ewa säger, vara noga, jag vet att det är det som är felet med mig, att jag slarvar, inte bara med folks namn utan även med hundträningen. Det är konstigt, jag är faktiskt pedant på vissa områden, där tolererar jag inget slarv, det gäller tider, pengar m m. När jag t ex bäddar måste allt vara sträckt och spänt, gardinerna är jag noga med, tavlorna måste hänga rakt, sånt som egentligen inte är så viktigt men en del annat slarvar jag med. Jag har alltid tyckt att det är smått genant att vara så petig t ex i träning. Nu vet jag att det är viktigt men har inte börjat leva upp till det ännu. Men jag skall.....
Jag har lärt mig ändra så det har jag gjort i föregående inlägg.
"Skönt att vara hemma" skrev jag igår - i dag när jag kom upp var det 15 grader inne. Pannan hade stannat. Jag installerade pelletseldning för 1,5 år sedan. Jag tyckte då att det kändes bra att elda med förnyelsebart bränsle, hade oljeeldning tidigare. Nu ångrar jag mig nästan. Från början var det billigt, fortfarande är det billigare än olja men har ökat mycket i pris. Dessutom är det mycket jobbigare. Dels måste pannan askas ur en gång i veckan dels får jag hålla på och ösa med pellets stup i ett. Jag hade veckoförråd från början och pellets i 16-kilossäckar. Eftersom det inte går att komma intill min garagenerfart med lastbil utan jag fick köra dem från parkeringen, in i källaren och stapla i pannrummet. Sedan skulle förrådet fyllas på rätt ofta. Det blev väldigt jobbigt. Jag lät bygga ett pelletsförråd och nu rinner inte pelletserna (vet inte vad det heter i pluralis) ner av sig själva utan allt stoppas upp och de måste ösas ner. Det innebär att jag måste klättra in i förrådet och skyffla pellets ungefär varannan dag. Inte så lätt för mig som är gammal och stel att klättra omkring där. Dessvärre vet jag inget annat system som vore bättre, bergvärme förstås men det kostar för mycket att installera så det är väl bara att skyffla på.
Så fort det är möjligt skall jag nu börja träna med Tassa och se till att hon lyder, att jag får stopp på henne. Det är bara att göra som Ewa säger, vara noga, jag vet att det är det som är felet med mig, att jag slarvar, inte bara med folks namn utan även med hundträningen. Det är konstigt, jag är faktiskt pedant på vissa områden, där tolererar jag inget slarv, det gäller tider, pengar m m. När jag t ex bäddar måste allt vara sträckt och spänt, gardinerna är jag noga med, tavlorna måste hänga rakt, sånt som egentligen inte är så viktigt men en del annat slarvar jag med. Jag har alltid tyckt att det är smått genant att vara så petig t ex i träning. Nu vet jag att det är viktigt men har inte börjat leva upp till det ännu. Men jag skall.....
Jag har lärt mig ändra så det har jag gjort i föregående inlägg.
Vallkurs hela helgen
Jag har äntligen installerat Spamfighter, som jag fick för länge sedan från kassören i Vallhundsklubben. Han hade skickat till alla medlemmar och jag försökte installera det då men brandväggen krånglade till det. Sedan fick jag mail från en väninna, som skrev att hon installerat Spamfighter trots att hon hade brandvägg och det gick bra. Som vanligt hade jag varit för otålig, har inte lust att läsa anvisningarna och försöker på egen hand och då blir det alltid krångel, Nu följde jag bara anvisningarna och det var hur enkelt som helst. Och det har gjort att jag får mycket mindre spam, hade bara två fast jag varit borta två dagar. Tidigare hade jag ibland 50 st. Fast jag läste någonstans att forskarna har förutspått att Internet så småningom kommer att kväva sig själv med spam. Tråkigt tycker jag men förstår att det blir så. Spammakarna ligger steget före hela tiden precis som med virus, och därför förstår man att det kommer att gå åt skogen till sist.
Nu har vi varit på vallkurs lörd-sönd och det var verkligen jättetrevligt. Jag hade ju egentligen inte råd men får väl dra ner på något annat, vet inte vad. Det var vår "lilla vallgrupp", som ordnat detta privat, det var väl i första hand Helén och Anders E. Helén organiserade och Anders stod för allt praktiskt denna gång. Han och hans hustru har en underbar gammal gård där de föder upp grisar. De har ett stort gammalt hus som är så fantastiskt vackert. Där erbjöd de logi, middag på kvällen och frukost sönd morgon. Anders´ hustru Maria (tror jag hon heter) lagade lunch båda dagarna som vi åt i ridhuset. Det var även hon, som lagade maten hemma hos dem. Jag som snarkar så ingen annan kan sova i samma rum och dessutom har en hanhundsilsken hanhund samt (just nu) också en löptik, fick husrun hos Ewa i hennes "extrahus". Där fick vi det jättebra, jag och hundarna. Katterna fick klara sig själva hemma och jobba med sina relationer. De klarade sig fint, det var mat kvar, vatten hade de gott om och kattlådan var väl använd men inte värre än att det hade fungerat.
Peter hade ställt upp som instruktör. Han är verkligen duktig och engagerad. Han intresserar sig för varje hund och ger råd och uppmuntrar hela tiden. Vi hade Ewas får och hon var också med. Hon är ju numera också instruktör och har mycket kunskaper, som hon delar med sig av - och dessutom sin duktiga Zeke. Vi fick göra många roliga övningar, den sista på söndagen var en bana som började med ett kort hämt och slutade med en liten fålla. Det var koner och stolpar där vi skulle kryssa med hundarna. Peter tyckte att både Tassa och jag hade lärt oss mycket. Han menade att Tassa säkert skulle bli duktig att valla - men att jag måste få bättre lydnad på henne. Hur han nu kunde säga så (?) Jag berättade det för Gail, som också undrade hur han kunde säga så - och skrattade hjärtlöst. Nå ja jag har sagt förr att jag skulle skärpa mig och det har jag nu sagt igen, det var väl sjuttom om det inte skall lyckas. Peter har tidigare gett mig tips hur jag kan få Tassa att lyda bättre, Gail har gett mig tips, Ewa Samuelsson och Eva Hallberg m fl har gett mig tips och det har fungerat bra när jag varit där och några gånger hemma, sedan har jag väl slappnat av och börjat slarva. Det får bli slut med det.
De övriga i gruppen var mycket duktiga liksom deras hundar. Allra roligast var det att se unghundarna, Ally (Marie F:s) och Lovis (Anders´), som var under året men jätteduktiga. Även Anette och Gunnar I kom dit på lördagen med Sally, som vi sett sedan hon var ett par månader, nu är hon nio (tror jag). Gunnar var med i gruppen från början med en annan hund, som det tyvärr inte fungerade med. Sally hade fått träffa får för några veckor sedan och varit riktigt rädd för dem. Nu hade hon mognat och tänt på fåren och var jätteduktig. Hon hade fin balans och var inte alls rädd längre. De är så söta alla tre unghundarna.
Marie S:s Zita är dräktig och skall ha valpar omkring den 17 febr. Hon var ganska tung och klumpig men man kunde se att hon njöt av att ändå få valla. Marie tog det lugnt med henne. Heléns Manne har mognat och blivit en riktig stjärna sedan i somras, då livet fortfarande lekte för honom. Det gör det nog fortfarande men nu tar han vallningen på allvar. Britts Nell är äldst och mest erfaren, är lite lat ibland, anstränger sig inte i onödan och kan "fastna" med fåren men är mycket duktig när hon vill.
När det gäller Tassa är det nog framför allt lydnaden, som är problemet, hon har bråttom ibland, är aldrig dum mot fåren men lattjar med dem ibland. Jag hävdar att hon är så känslig så jag vill inte säga ifrån alltför bestämt men de andra i gruppen är säkra på att hon klarar det utmärkt och bara lurar mig. Hon överdriver känsligheten när jag säger ifrån. Peter trodde att Tassa vilat tillräckligt nu så jag kan börja jobba med henne igen. Det syntes att hon brann av lust att valla idag och det tyder ju på att hon inte är trött längre.
Jag hade förstås bestämt mig för att ta mycket bilder men batterierna till kameran var urladdade så det blev inget. Marie videofilmade det vi gjorde och på lördagskvällen tittade vi dels på LP i okt -06, där de flesta i gruppen fick godkända vallhundar dels det vi gjort under dagen, och det var mycket lärorikt. Man ser mycket bättre på video både vad man gör för fel och vad man gör bra, så man vet till nästa gång. Nu skall vi försöka träffas en gång i månaden och valla.
Nu sover båda hundarna djupt och även jag är trött, det tar på krafterna att valla men det känns skönt att vara hemma igen, hur roligt det än är att vara borta.
Nu har vi varit på vallkurs lörd-sönd och det var verkligen jättetrevligt. Jag hade ju egentligen inte råd men får väl dra ner på något annat, vet inte vad. Det var vår "lilla vallgrupp", som ordnat detta privat, det var väl i första hand Helén och Anders E. Helén organiserade och Anders stod för allt praktiskt denna gång. Han och hans hustru har en underbar gammal gård där de föder upp grisar. De har ett stort gammalt hus som är så fantastiskt vackert. Där erbjöd de logi, middag på kvällen och frukost sönd morgon. Anders´ hustru Maria (tror jag hon heter) lagade lunch båda dagarna som vi åt i ridhuset. Det var även hon, som lagade maten hemma hos dem. Jag som snarkar så ingen annan kan sova i samma rum och dessutom har en hanhundsilsken hanhund samt (just nu) också en löptik, fick husrun hos Ewa i hennes "extrahus". Där fick vi det jättebra, jag och hundarna. Katterna fick klara sig själva hemma och jobba med sina relationer. De klarade sig fint, det var mat kvar, vatten hade de gott om och kattlådan var väl använd men inte värre än att det hade fungerat.
Peter hade ställt upp som instruktör. Han är verkligen duktig och engagerad. Han intresserar sig för varje hund och ger råd och uppmuntrar hela tiden. Vi hade Ewas får och hon var också med. Hon är ju numera också instruktör och har mycket kunskaper, som hon delar med sig av - och dessutom sin duktiga Zeke. Vi fick göra många roliga övningar, den sista på söndagen var en bana som började med ett kort hämt och slutade med en liten fålla. Det var koner och stolpar där vi skulle kryssa med hundarna. Peter tyckte att både Tassa och jag hade lärt oss mycket. Han menade att Tassa säkert skulle bli duktig att valla - men att jag måste få bättre lydnad på henne. Hur han nu kunde säga så (?) Jag berättade det för Gail, som också undrade hur han kunde säga så - och skrattade hjärtlöst. Nå ja jag har sagt förr att jag skulle skärpa mig och det har jag nu sagt igen, det var väl sjuttom om det inte skall lyckas. Peter har tidigare gett mig tips hur jag kan få Tassa att lyda bättre, Gail har gett mig tips, Ewa Samuelsson och Eva Hallberg m fl har gett mig tips och det har fungerat bra när jag varit där och några gånger hemma, sedan har jag väl slappnat av och börjat slarva. Det får bli slut med det.
De övriga i gruppen var mycket duktiga liksom deras hundar. Allra roligast var det att se unghundarna, Ally (Marie F:s) och Lovis (Anders´), som var under året men jätteduktiga. Även Anette och Gunnar I kom dit på lördagen med Sally, som vi sett sedan hon var ett par månader, nu är hon nio (tror jag). Gunnar var med i gruppen från början med en annan hund, som det tyvärr inte fungerade med. Sally hade fått träffa får för några veckor sedan och varit riktigt rädd för dem. Nu hade hon mognat och tänt på fåren och var jätteduktig. Hon hade fin balans och var inte alls rädd längre. De är så söta alla tre unghundarna.
Marie S:s Zita är dräktig och skall ha valpar omkring den 17 febr. Hon var ganska tung och klumpig men man kunde se att hon njöt av att ändå få valla. Marie tog det lugnt med henne. Heléns Manne har mognat och blivit en riktig stjärna sedan i somras, då livet fortfarande lekte för honom. Det gör det nog fortfarande men nu tar han vallningen på allvar. Britts Nell är äldst och mest erfaren, är lite lat ibland, anstränger sig inte i onödan och kan "fastna" med fåren men är mycket duktig när hon vill.
När det gäller Tassa är det nog framför allt lydnaden, som är problemet, hon har bråttom ibland, är aldrig dum mot fåren men lattjar med dem ibland. Jag hävdar att hon är så känslig så jag vill inte säga ifrån alltför bestämt men de andra i gruppen är säkra på att hon klarar det utmärkt och bara lurar mig. Hon överdriver känsligheten när jag säger ifrån. Peter trodde att Tassa vilat tillräckligt nu så jag kan börja jobba med henne igen. Det syntes att hon brann av lust att valla idag och det tyder ju på att hon inte är trött längre.
Jag hade förstås bestämt mig för att ta mycket bilder men batterierna till kameran var urladdade så det blev inget. Marie videofilmade det vi gjorde och på lördagskvällen tittade vi dels på LP i okt -06, där de flesta i gruppen fick godkända vallhundar dels det vi gjort under dagen, och det var mycket lärorikt. Man ser mycket bättre på video både vad man gör för fel och vad man gör bra, så man vet till nästa gång. Nu skall vi försöka träffas en gång i månaden och valla.
Nu sover båda hundarna djupt och även jag är trött, det tar på krafterna att valla men det känns skönt att vara hemma igen, hur roligt det än är att vara borta.
Hur kan vi behandla flyktingbarn som vi gör
Jag tittade på ett TV-program igår, som grep mig djupt. Jag har inte kunnat låta bli att tänka på det idag, det har dykt upp i tankarna då och då. Det var "Drevet", som handlade om granskning av myndigheternas sätt att handskas med flyktingbarn, som kommer till Sverige utan sina föräldrar, utan någon vuxen över huvudtaget. En pojke på 16 år kom hit och hade två yngre syskon med sig, på 5 - 6 år, som han skulle ansvara för. De får komma till ett "korttidsboende" där de endast skall bo några dagar, högst en vecka. Flera barn hade bott där i månader. De kan få vänta flera år på besked om de får stanna eller ej. De kan inte språket, de längtar hem, de längtar efter föräldrar och syskon, oro och ängslan för vad som skall hända med dem, vad som händer dem som är kvar hemma.
Det är ju fruktansvärt vad vi utsätter oskyldiga barn för. Man kanske anser att man inte kan ge dem uppehållstillstånd p g a att föräldrarna skickat hit dem. Får de stanna så kommer släktingar o s v. Jag tycker att Sverige är ett så rikt land att vi borde kunna hjälpa dessa människor, det räcker till släktingarna också. De vill ju egentligen inte bo i Sverige, de vill bo i sitt land men förhållandena där är så svåra att de väljer att flytta till ett främmande land. Vi har ju haft utvandring även från vårt land när förhållandena var svåra här. Nu är vi inte längre så fattiga, nu kan vi köpa bilar, TV-apparater, datorer, telefoner, fina kläder, vi kan förstöra oss med snabbmat och droger, jag vet inte allt. Visst skulle vi kunna ta hand om dessa barn på ett bättre sätt. Jag skäms över att vara svensk.
Det är ju fruktansvärt vad vi utsätter oskyldiga barn för. Man kanske anser att man inte kan ge dem uppehållstillstånd p g a att föräldrarna skickat hit dem. Får de stanna så kommer släktingar o s v. Jag tycker att Sverige är ett så rikt land att vi borde kunna hjälpa dessa människor, det räcker till släktingarna också. De vill ju egentligen inte bo i Sverige, de vill bo i sitt land men förhållandena där är så svåra att de väljer att flytta till ett främmande land. Vi har ju haft utvandring även från vårt land när förhållandena var svåra här. Nu är vi inte längre så fattiga, nu kan vi köpa bilar, TV-apparater, datorer, telefoner, fina kläder, vi kan förstöra oss med snabbmat och droger, jag vet inte allt. Visst skulle vi kunna ta hand om dessa barn på ett bättre sätt. Jag skäms över att vara svensk.