monawesterlund

Det verkar som om det börjar bli ordning och reda här igen, bland husdjuren. I går kväll, när jag skulle gå och lägga mig tittade jag in till katterna. De har fått ta mitt extrarum i besittning, det rummet som jag försökt hålla djurfritt så att min dotter som är väldigt hund- och kattallergisk, kan komma och hälsa på och sova över. Nemo har ju fått en liten korg, som han verkat tycka mycket om. Han har sovit där varje natt. Nu gjorde jag en korg åt Titus, av en gammal madrass och klädde över med tyg, mjuk och skön. Vem låg där när jag tittade in om inte Nemo men - tydligen hade han givit tillstånd till Titus att använda hans gamla korg. Jag kände mig väldigt lättad, katterna börjar få ordning på maktförhållandena.

I dag kom faktiskt Titus nedsmygande för trappen och kom in i köket. Han gick efter mycket om och men fram till katternas matplats, åt lite och gick sedan och drack vatten ur hundskålen. Bingo. Det tog jag som ett tecken på att han börjar acklimatisera sig. Visserligen tittade han oroligt mot rummet där hundarna låg men han vågade ändå gå förbi där.

Nu kommer jag i alla fall att våga lämna katterna ensamma i helgen när vi åker på vallkurs. Sedan handlar det "bara" om att hitta någon, som kan tänka sig att gå hit och titta till katterna och ge dem lite mat.

Nu har Titus varit här två dygn och fortfarande ligger han mest under en soffa. Han har dock lämnat övervåningen när vi varit ute men när sedan hundarna kommit in har Tassa satt efter honom direkt och skrämt iväg honom igen. Det verkar ändå vara Nemo som skrämmer honom mest. Han har blivit riktigt kaxig sedan Titus kom, han går omkring och sträcker på sig och ser mallig ut, svansen rakt upp.

En gång i min ungdom, när barnen var små, fick jag en katt av en "riktig" katt-tant, inte en sådan som Ewa och jag som bara har 4 resp 2 katter utan ca 100 katter. Den katten var trots att han var en unge, nästan helt vild. Han låg under badkaret i en vecka och fräste åt oss, när jag kom hem med honom. Jag var mer optimistisk på den tiden och trodde att jag skulle kunna göra honom tam. Tyvärr blev han aldrig riktigt tam trots att vi höll på mycket med honom. Han var rädd för allt möjligt och blev aldrig av med rädslan för främmande människor. Han blev heller aldrig kelig eller sällskaplig, kom bara in och åt och gick ut igen. Han blev bara 1,5 år, då fick han kattpest och dog. Veterinären kunde inte göra något och det kanske var lika bra. Jag minns att tantens katter verkade ganska sjuka, hade inflammerade ögon, var magra och rädda, vem vet vilka sjukdomar de bar på.

Tassa försöker på alla sätt att locka fram Titus. Hon ligger framför soffan där han gömmer sig, långa stunder  och han blir väl ännu räddare då. Hon smyger iväg då och då uppför trappan men nu tror jag hon börjar tröttna, nu har hon inte brytt sig om honom på flera timmar. Moses tar det hela med upphöjt lugn, han struntar i katterna. Jag måste försöka hitta någon med katterfarenhet, som kan ge mig råd hur jag skall göra. Skall jag låta honom vara i fred eller skall jag jobba med honom, försöka få honom att äta och att komma fram? Det var längesedan jag hade katter, förresten gick det mesta "av sig själv" förr i tiden, jag var inte så orolig då, allt ordnade sig ändå.

Första natten har gått till ända. Titus har tillbringat sin första natt i Ramsberg. Dvs han har ju bott i Ramsberg tidigare men nu har han bott två månader i Örebro. Än så länge trivs han säkert inte bättre här. Det syntes tydligt att Nemo och Titus kände igen varandra i går när Titus kom. Däremot verkade Nemo ganska framfusig, gick efter Titus hela tiden. Jag trodde ju att det var för att han var glad att träffa kompisen igen. Nu förstår jag bättre. Han är inte elak, vad jag har sett, men han "trycker undan" Titus. Försöker han äta är Nemo genast där och trycker bort honom, var han än är så kommer Nemo och trycker undan honom. Titus morrar och fräser åt Nemo men går undan. Det är ju Nemo som bor här så trots att Titus är äldre så måste han gå undan för Nemo. Jag trodde ju att det var hundarna som skulle bli problem men det kommer väl när Nemo och Titus har enats om makten. Det är verkligen inte lätt att vara djursamlare. Jag drog fram Titus under soffan när Nemo var ute och då rev han mig förstås. Jag tänkte att han skulle kunna äta lite när Nemo var ute men han bara tittade förskrämt efter Nemo, vågade inte äta.

Nu kommer strax nästa prövning. Britt är borta i dag och jag tar hand om fåren. De har inget ensilage utan jag måste ge dem hö och nu är baggen ganska besvärlig. Jag är ju rädd för honom. Jag har dessutom hela förra vintern klappat och gullat med honom så han kommer till mig så fort han får se mig. Där har jag för det. Var aldrig snäll mot en bagge!!!

Har fortfarande inte bestämt mig om jag skall vara med om vallkursen i ridhuset. Jag vet ju att jag alltid fryser, så jag inte alls fungerar, i ridhus på vintern. Dessutom är det Moses, som får jättetråkigt och säkert kommer att frysa. Kan katterna vara ensamma om jag skulle övernatta? Jag tycker jag missar mycket om jag bara är med en dag. Det är för långt att åka fram och tillbaka två dagar. Kan jag övernatta i ett rum med flera personer, jag som snarkar? Vilka problem jag har fått på gamla da´r.

Nu har Nemos förra matte varit här och lämnat ännu en katt, Titus. Han tyckte inte om att åka bil så han mådde väl inte så bra när han kom. Det märktes att Nemo och Titus kom ihåg varandra. Nemo, som var på hemmaplan, var väldigt framåt och försökte leka med Titus direkt. Titus däremot var inte på lekhumör. Nemo tog med honom upp till övervåningen, det såg ut som om han ville visa Titus runt. Titus stannade på övervåningen och har fortfarande inte kommit ner. Han har ju varit här flera timmar nu men han får väl vara ifred tills han vågar sig ner.

   

Här undersöker Titus Nemos korg. Om han också gillar den korgen så måste jag köpa en likadan till honom. 

Nu hoppas jag bara att det går bra med Titus. Han verkar vara en trevlig katt han också och han har träffat hundar förut så det borde gå bra. Men sedan får det nog räcka med katter annars blir det så där att jag inte orkar ta hand om dem, som det blir med samlare. Skulle det dyka upp flera katter som behöver nytt hem så kan jag hänvisa till Ewa, hon har också lite samlartendenser.....

I dag har vi slappat hela dagen, både hundarna och jag. Jag har ju jobbat i Örebro hela veckan, upp tidigt på morgonen, kallt, mörkt, halt på vägen och sedan borta hemifrån 12 - 13 timmar, det tar på krafterna. När jag var yngre klarade jag sådant men det känns att jag väl egentligen gjort mitt på arbetsmarknaden. Men jag har svårt att säga nej när de ringer och frågar, det är roligt att jobba lite och det är bra med lite extra pengar. Hundarna tycker också det är roligt att komma ut, det märks. Men det märks också att de blir trötta för de sover mycket mer än vanligt när vi kommer hem. Moses han visar att han inte vill ge sig iväg på morgonen, han ligger kvar och vägrar komma när vi skall åka. När jag sedan hämtar hundarna så sätter Moses sig bredvid sin dagmatte och vill inte följa med hem. Tassa däremot kommer direkt och är alltid på alerten. Hon vill däremot inte hoppa in i bilen så gärna så det är nog bilresorna som de är trötta på. Det är ju jag också, jag skulle gärna jobba varje dag om jag inte behövde köra bil så långt.

I morgon kommer Nemos förra matte hit och har Nemos kompis med sig, Titus. Han har inte alls trivts i Örebro, han har gått omkring och jamat, ätit dåligt och verkat ledsen. Vi skall se om han kanske har saknat Nemo, de lekte mycket med varandra. Om det går bra med Titus och hundarna och han verkar att kunna trivas här så får han stanna. I så fall har jag två katter plötsligt. Ingen skall behöva bo i Örebro, som inte trivs där.

Jag trivdes inte heller i Örebro i början men lärde mig så småningom. Men jag har alltid tyckt att det är en vacker stad och det är vackra omgivningar. Från början tyckte jag det var för platt men vande mig även vid det. Nu känner jag att jag har kommit rätt när jag bor i Ramsberg, där finns allt jag behöver.

Jag jobbade i Örebro igår. Hemska morgon, det var 14 minusgrader när jag steg upp kl 5.00, det var kallare än vanligt och 1,5 timmar tidigare än vanligt. Det kändes. Det var väldigt halt hela vägen för att inte tala om hur det var inne i sta´n, man bromsade och inget hände, bilen fortsatte som förut. Hundarna var hos Britt-Marie, som även hade sin dotters papillonhane där. Det gick bra trots att både han och Moses är lite hanhundsaggressiva, bara en gång råkade han visa tänderna mot Tassa, då "tog det hus i h-e". Moses sade ifrån på skarpen och lille Primus skrek. Vi tror dock inte att han blev skadad, bara skakad.

När jag hämtat hundarna åkte vi till Överskotts och köpte kattmat. De säljer bra kattmat för halva priset, man måste ju passa på. Samtidigt köpte jag ny toalettlåda till Nemo, med en kant så han inte skulle sprätta ut sanden. Det gör han ändå. Jag köpte också ett "katt-träd med klöspelare", kostade på honom ordentligt. Så här blev det:


Katten lindade in sig i plastpåsen, som trädet var emballerat med, både Moses och Tassa undersökte fenomenet noga och katträdet stod tomt. Det är inte alltid det går som man planerar.

Tur att det var lös snö idag annars hade jag inte fått upp dörren. Det var svårt nog ändå. Minst två decimeter snö, katten kunde knappt ta sig fram i snön, hans ben är alltför korta. Hundarna tyckte det var kul, de hoppade glatt ut i drivorna. Utanför grinden låg en stor snövall, som plogbilen skrapat upp. För en gångs skull var det plogat redan när jag skulle ut med hundarna. Vi har tidigare haft en man, som bor i byn som har skött plogningen. Han var alltid igång riktigt tidigt på morgonen, han var skicklig med sin traktor det var bara en liten vall utanför grinden oavsett hur mycket snö det hade kommit. Han plogade vid brevlådorna, gjorde en sväng inåt vid min parkeringsplats och såg till att det inte blev någon hög snövall där heller. Vi älskade honom och sade till varandra: "Hur skall det bli när han slutar?". Nu vet vi hur det blev, nu är det Vägverket eller något sådant som sköter plogningen, de har kommit sent, inte plogat vid brevlådorna m m och vi har varit missnöjda. Idag såg det lite bättre ut. Den som plogade hade gjort den där svängen in vid min parkering, vid brevlådorna var det INTE plogat men annars såg det riktigt bra ut, De kanske lär sig de också.

För min del kan det kvitta med snö. Jag tycker visserligen det är rätt kul att åka skidor men jag har så gamla, breda skidor att jag nästan skäms när jag kommer på dem. ALLA gubbar och gummor här i Ramsberg, som åker skidor, har modernare skidor än jag. Jag har ju bott mer än 30 år i Örebro och inte sett någon anledning att köpa nya skidor, det är sällan snö där. Nå ja, hundarna tycker det är väldigt roligt med snö tror jag, de sprang omkring i snön och jagade varandra i morse så jag tror de glömde kissa.

NA Bergslagsposten skrev idag om sin VD, som fick veta att han hade cancer i juni 2004, en elakartad hjärntumör och man gav honom 6 - 9 månader att leva. Han lever fortfarande, har opererats, fått cellgift, ätit medicin och fått olika slags behandlingar. Han har blivit sämre, sitter i rullstol idag men arbetar fortfarande som VD. Han verkar ha accepterat sitt öde men vägrar ge upp, hoppas ändå på att man skall hitta ett botemedel, är envis och håller ut. Han tror själv att det är just det som gjort att han fortfarande lever. Att han inte slutade jobba och reste eller något annat beror på att han tycker det är roligt att jobba men han försöker ta vara på tiden idag. Jag tycker han är en av vardagslivets hjältar. Han får mig att tänka på hur viktigt det är att ta vara på tiden, jag har slösat bort mycket tid till ingen nytta, det gör jag inte längre.

Det fanns även en artikel om biblioteket i Lindesberg, de har ökat boklånen. Jag tänkte då att det måste bero på att jag flyttat till kommunen och mycket riktigt, det stod att Ramsbergsfilialen ökat sin utlåning. Där ser man.

Jag visste att mycket medicin går upp i rök men inte att 45 ton blir över bara i Örebro län varje år. Av dessa samlas ca 30 miljoner ton in och bränns, resten kastas här och var, mycket hamnar i naturen och förstör miljön. I hela landet bränns över 900 ton  varje år. Det som blir över i länet beräknas vara värt ca 60 miljoner kronor, det är mycket pengar. Av någon anledning går det inte att ta rätt på överbliven medicin och återanvända den, annars tycker man ju att det kunde vara en lösning. Nu har Apoteket satt upp som mål att 80% (istället för som nu runt 60%) av all överbliven medicin skall samlas in.....

Man funderar på olika lösningar, t ex ett mindre startpaket. Då tror man väl att det är många som tar ut medicin och inte fortsätter med den. Jag undrar om det är någon lösning, det är ju redan nu så att man inte får så mycket varje gång. Folk som använder samma medicin hela tiden måste hämta ut ny var tredje månad, vilket gör att det blir dyrare för personen. Det skrivs ju mycket om att vi använder alldeles för mycket mediciner i Sverige. Man medicinerar äldre människor så de är alldeles avtrubbade, man får biverkningar som kräver ytterligare mediciner, många går hos flera läkare och få olika mediciner men man kan inte samköra på apoteket för att inte inkräkta på intigreteten (läkarnas antar jag)  o s v. Ingen har kommit på idén att man kan försöka få läkarna att skriva ut mindre medicin.

Stackars småföretagare går det däremot att kontrollera hur mycket som helst. Bredsjö mjölkfår AB har protesterat mot nya livsmedelskontroller som kommer att kosta dem 6000:- om året (mot tidigare 2000). Man jämställer deras ostproduktion med hantering av rått kött och rå fisk och de hamnar i riskgruppen för opastöriserad mjölk trots att de använder pastöriserad. De hävdar att de har varit verksamma i 20 år med sin ostproduktion utan anmärkning. Om de inte får rätt måste de höja priserna och får kanske sälja mindre, vilken egendomlig politik.

Jag har blivit ombedd att jobba hela nästa vecka men har sagt att jag inte kan, om jag inte kan ordna för hundarna, måndag är tveksamt och tisdag går inte så det kanske inte blir så många dagar. Det gick bra att åka till Örebro och jobba i somras när det var ljust och inte halt på vägen, nu är det värre. Chefen ringde i gårkväll och var så tacksam när jag svarade att jag skulle försöka. Sådant är svårt, jag vill ju inte svika då....

Idag skiner solen, det har kommit lite lagom med snö och är ett par grader kallt, helt perfekt väder och ändå har jag ingen lust att gå ut. Ja ja jag vet, jag måste förstås tvinga mig och jag vet ju att när jag väl kommer ut så tycker jag att det är skönt. Jag vet inte varför jag känner mig så där ibland, jag har ingen lust att göra något inne heller, skulle helst vilja sätta mig med en bok eller bra film.

Jag var till Örebro igår, kanske är det därför jag är trött. Jag uträttade en del ärenden, besök och handlade lite. Shopping är inte min grej och inte besök heller, sådant blir jag trött av. Jag köpte bl a ett enkelt spritkök för att kunna laga mat och värma vatten när det blir strömlöst. Nu får det blåsa och snöa så mycket det vill för mig. Jag har en kamin att elda i så det blir varmt och nu kan jag också få varm mat. Nu var det inte så enkelt som jag trodde med spritköket men jag kommer nog på hur det skall vara när det blir dags. Jag köpte inga roliga saker utan huvudvärkstabletter, oinspelade CD-skivor, hundmat, en såg m m, sådant som jag måste ha, så är det när jag shoppar.

En inbjudan har kommit till en dag med inomhusvallning, i ridhus. Jag vill ju gärna vara med men vet inte riktigt hur jag skall göra. Det är ju mitt i Tassas viloperiod, jag vet inte om det är bra för henne att få bryta den, hon har ju ganska tråkigt nu eller om det är dåligt för henne. Största problemet är Moses, han måste ju följa med och för honom blir det väldigt tråkigt. Är det dessutom kallt och han skall sitta och vänta hela dagen så är det rent hälsovådligt för honom. Mina hundar är inte så vana att vara ute, jag kan inte släppa ut dem ensamma utan de är hänvisade till att gå ut när jag vill gå med dem, det blir inte så mycket på vintern, inte mer än några timmar om dagen.

Idag var det en stor artikel om spel i NA Bergslagsposten. Ett nytt dataspel har kommit ut på marknaden, ett tillägg till ett annat spel som fanns tidigare. En 19-årig kille hade hämtat ut sitt spel när det kom och sedan tydligen suttit hela natten och spelat, utan att sova en blund. Någon skulle ha sagt att "om man inte var fast innan så lär man bli det nu". Det låter olycksbådande tycker jag. Jag har arbetat en del med spelberoende, spel om pengar visserligen, men det verkar inte skilja sig särskilt mycket. Beroende som beroende, det är något som man alltid mår dåligt av, oavsett om det gäller droger, arbete, mat eller vad det är. Det forskas en del på spelberoende men jag tror inte att man vet så mycket om vad beroende egentligen handlar om och exakt vilka skador det orsakar. Eftersom jag även arbetat mycket med alkohol/drogberoende så kan jag se hur lika olika slags beroende fungerar och vilka konsekvenser det får och jag tycker det är mycket oroande. Man har konstaterat att medelåldern på dataspelarna är mellan 25 och 35 år och att 40 procent är kvinnor. Man vet att det är "svårt att sluta" när man satt sig och börjat spela. Många av dem, som spelar får för lite sömn och försummar kanske sina barn och ibland även sitt arbete. Några sociala kontakter hinner man inte med. Vart skall det ta vägen?

För övrigt är jag riktigt trött på nyheter. Jag har nu läst flera bloggar om just det så jag vågar säga det, annars är det ju nästan skamligt att inte lyssna på/läsa nyheter. Alla krigshändelser ute i världen som är så fruktansvärda och som jag tycker i regel är så vansinniga och onödiga och som jag inte kan göra någonting åt. Jag tror att det är det värsta, att jag inte kan påverka det på något sätt. Det är samma sak med all skadlig miljöpåverkan som man läser om och som det verkar som om de flesta makthavare och vi andra inte bryr oss om. Och alla kvinnor och barn och djur som misshandlas och far illa på olika sätt. Alla som är svaga.

Vi bröt Tassas "semester" igår. Hon fick valla hem fyra tackor som varit på "betäckning" och det märktes att hon gillade det. Hon var väldigt ivrig till att börja med men lugnade snart ner sig. Det var ett par kilometer att gå på en liten skogsväg. Vi mötte en dam med två taxar, som skällde men hon brydde sig inte alls om dem. Postbilen kom ifatt oss men då var vi nästan framme så det gick också bra. Det märktes att Tassa blev trött de sista 200 - 300 meterna. Hon började titta åt sidorna, kissa och liknande men skärpte sig när jag sade till henne. Hon var jätteduktig, gick lugnt och fint hela vägen utan att stressa tackorna. Britt och Nell var också med men de höll sig i bakgrunden. Jag tyckte Tassa såg lite mallig ut för att hon fick sköta allt själv. Det var säkert bra för henne att få arbeta lite, det märks när vi är vid fåren att hon gärna vill in och valla. Hon har fått flytta dem någon gång och hålla dem ett par gånger men inget mera.

Idag skall vi inte alls åka till fåren. Vi skall istället ta en lång promenad så hundarna får busa i snön, det märks att de tycker det är roligt att det kommit snö. Det ser ut att vara ett underbart väder. Vi har visserligen varit ute en gång idag men då var det mörkt fortfarande. Nu skiner solen och direkt börjar jag längta till våren.

Idag har jag varit i Almhöjden och "arbetat i skogen" tillsammans med Britt. På vägen till skogen stannade vi vid ladugården och Britt släppte ut ungtackorna, som varit inne några dagar för att de haft diarré. Det är ett tjugotal tackor, födda 2006 samt en bagge, också född 2006. De blev verkligen glada för att de fick komma ut. De tog höga hopp, rakt upp i luften. Emellanåt sprang de, precis som lammflocken brukar göra, allesammans åt ett håll och hoppade och visade hur glada de var. Det var så roligt att se på dem så det var svårt att slita sig därifrån. Tackorna är ju vuxna och skall bli mammor (förhoppningsvis) om ett par månader.

Vi gick vidare till skogen, några hundra meter, och hundarna sprang omkring och lekte, Britts två och mina (trodde jag) två. Vi tog rätt på en massa småtallar och grenar från tallar, som vi kvistade för att ge till fåren. Det finns e-vitamin i barken och det gillar fåren att äta. De skalar dem helt. Framför allt ger det dem lite sysselsättning, det är nog inte så mycket vitaminer de får i sig. Men eftersom de har avverkat runt omkring gården så kan det vara bra att ta rätt på. Och även att städa upp så det ser snyggt ut. Mycket duger också till ved.

När vi skulle gå hem så kom inte Moses när jag ropade på honom. Jag var mycket förvånad. Han brukar gå högst 30 meter från mig men oftast är han alldeles i närheten. Han kommer alltid direkt när jag ropar. Vi gick bort till huset och tänkte att han kanske tröttnat på skogen och gått hem, även om han aldrig gått ifrån mig tidigare så kunde han ju ha gjort det idag. Ingen hund vid gården. Jag tog bilen och åkte ut för att se om han kommit fram till vägen och gått hemåt. Ingen hund på vägen. Jag blev riktigt orolig och såg allt möjligt otäckt för mig. Medan jag letade så gick Britt för att släppa in ungtackorna igen och vem är instängd i ladugården om inte Moses. Hundarna följer gärna med in i lagården och går omkring där och nosar och letar, det är väldigt lätt att man inte ser dem utan stänger in dem. Nåja, det kändes som högsta vinsten när jag fick se honom komma springande.

Ordningen är återställd, Moses är hemma, katten är pigg igen och busar för fullt med Tassa som vanligt. Det känns verkligen bra.

Äntligen har vi fått strömmen tillbaka. Vi har varit utan nästan ett dygn, hemska tanke om man skulle bli utan flera veckor. Man kan inte göra mycket utan el, ingen TV, ingen dator, läsa med ficklampa. Så fort det blåser lite så går strömmen här i Ramsberg. Det mest orättvisa är att en liten del, norra delen av byn, har inte haft ett enda elavbrott under förra året vad jag vet. De får strömmen någon annanstans ifrån. Jag saknar en vedspis när det blir strömlöst. Jag har tänkt att jag skall köpa ett enkelt spritkök så jag åtminstone kan koka tevatten. Livet är hårt.

Tassa fick valla några minuter idag, bara lite flankeringar och fråndriv. Märkligt så fort hon ligger av sig. Det fungerade inte alls bra. Hon har förstås inte vilat färdigt heller men vi var inne i fårhagen och då tyckte jag det skulle vara grymt att inte låta henne åtminstone pröva lite...... Det skall bli intressant att se hur det kommer att vara när hon vilat två månader, då kanske vi får börja om från början.

Stackars Nemo är fortfarande lite dämpad. Han funderar nog över vad han förlorat. Han vinglar inte längre men han är ganska stillsam. Han ville gå ut på eftermiddagen och jag släppte ut honom. Han satte sig på trappen en stund, så vände han och gick in igen. Han kände väl att han inte orkar riktigt.

Nu har även Nemo blivit av med sina kulor. Just nu har han börjat vakna och vinglar omkring på golvet. Jag har försökt lägga tillbaks honom i korgen men han VILL INTE dit igen, han vill vara uppe. Jag glömde fråga om de vaccinerat honom, det skulle bli mycket billigare om man gjorde det samtidigt med kastreringen sade de när jag beställde tid, klart jag beställde vaccination också. Vi skall ha ett riktigt kvinnovälde här, Tassa och jag, kommer det in en manlig individ i familjen så kastreras han, så är det med det.

När vi var hos veterinären passade jag på och fick hundarna vaccinerade och deras klor klippta. Jag klipper deras klor själv men jag är för feg och klipper så lite så klorna blir allt längre. Jag MÅSTE klippa oftare så pulpan "kryper" tillbaka. Tassa är egentligen inga problem att klippa på, jag kunde väl ha klippt hennes klor oftare åtminstone, det är lätt att vara efterklok. Moses skriker i högan sky så fort jag närmar mig med klotången, inte för att det gör ont utan för att han är så himla pjoskig och tror att det är farligt. Vaccinationen var inga problem utom att Moses skrek förstås. Han var väldigt rädd när han kom till mig men numera brukar jag säga att "Moses är inte rädd för någonting". Det stämmer ju inte riktigt, han börjar pli alltmera sjåpig ju äldre han blir.

NA Bergslagsposten skrev idag att man skall göra väg 50 säkrare vid 5 st korsningspunkter, som det heter, fler rondeller kan jag tänka mig. De har jobbat med den vägen hela sommaren, sträckan mellan avtagsvägen mot Nora och den första avtagsvägen mot Lindesberg. Jag blev så sur när de började med den, det var den sträcka som var bredast och där man verkligen kunde köra om. Jag tyckte de förstörde den vägen. Nu är den klar sedan en tid tillbaka. Jag har kört där rätt ofta när jag varit i Örebro och upptäckte motvilligt att den faktiskt har blivit riktigt bra. Man har gjort så det är en körbana en bit, sedan två och så en igen och vägräcke i moitten. Framför allt på kvällen och när det regnar eller snöar så känns det väldigt tryggt och bra att köra den vägen. Det var ju faktiskt väldigt höga hastigheter på vägen som den var förut. Nu tänker jag varje gång jag kör hem vid 23-tiden att det känns så bra. Tänk så det kan bli.

 
 Här ovan ligger Nemo på köksgolvet och mår illa, men uppe skall han vara............

Tassa fyller två (2) år idag. Hon får ju lite extra godis men några presenter blir det inte. Möjligen kan jag slå in godiset så hon får öppna paketet. Det brukar hon tycka är jätteroligt.

Jag läste på Ewas hemsida att hennes katt gillade blanka bilar. Min katt bryr sig inte om bilar men det gör Tassa. Jag har en granne två hus härifrån, vars bil ALLTID är blank och fin och den har Tassa speglat sig i när vi gått förbi den sedan hon kom hit för snart två år sedan.

Hon har alltid varit fascinerad av bilar. Innan hon fick börja valla får så försökte hon valla bilar, det var mitt stora problem då. Hon gjorde sig beredd så fort hon hörde en bil och när bilen var mitt för så kastade hon sig mot den. Hon lyckades alltid skrämma iväg bilarna........ Det blev många turer där, först försökte jag skrämma henne för bilar. Det ledde till att hon blev så rädd att hon sprang ner i diket istället när det kom en bil. Det fick jag arbeta bort för det var ju inte heller bra. Det som till sist fungerade var klicker, det ljudet var det enda, som trängde in i hennes medvetande fast hon var fokuserad på bilen. När hon sedan fick börja valla så försvann intresset för bilar automatiskt - med undantag för grannens bil förstås. som hon speglar sig i men det är väl hennes fåfänga.

I morgon jobbar jag, kväll, och kommer hem 23.30. Det är litet för sent men annars är det bra att inte behöva stressa på morgonen, då börjar jag kl 12.00. På tisdag skall stackars Nemo bli av med kulorna och alla tre skall vaccineras. Jag tror inte Nemo saknar kulorna men risken är väl att han blir ännu tjockare. Jag har börjat ransonera hans mat och räknar med att jag skall få ytterligare informationer om maten av veten på tisdag. Jag var ute och tog lite bilder av Tassa på 2-årsdagen och naturligtvis kom både Moses och Nemo och ville bli fotograferade.

Hundar är konstiga. Igår kände jag plötsligt en vidrig stank. Jag förstod snart att den kom från kattlådan. Nemo är utekatt men ibland kissar han så fort han kommit in och nu hade han bajsat efter att precis kommit in genom dörren. Och vem står och äter ur kattlådan om inte Tassa? Något måste hon ha hunnit få i sig för hon slickade sig om mun och luktade vidrigt hon också. Jag kunde knappast tömma lådan p g a stanken och Tassa tycker att det doftar underbart eftersom hon kan äta det?????

Vi har varit ute i skogen en hel del nu under Tassas semester. Det är tydligt att hundarna gillar att vara i skogen för de reisar verkligen ordentligt. De har en oerhörd fart och hoppar över stock och sten så jag blir riktigt rädd ibland att de skall skada sig. Ännu har jag inte kommit igång med lydnad, spår o d som jag har tänkt mig men det kommer.

Nu är det sista helgdagen denna gång, det känns riktigt bra. När jag bodde i sta´n tyckte jag det var tråkigt när det var helg och allt var stängt men i Ramsberg finns ju ändå ingenting som kan vara öppet så det borde inte spela någon roll men det gör det ändå. Jag retade mig igår kväll på att det var så dåligt på TV när det var helgafton, idag har jag inte tittat men det är väl inte bättre. Jag tycker att de bästa programmen är på t ex måndagkvällar, då kan det vara program, som jag skulle vilja se, på flera kanaler samtidigt.

Jag tittar inte mycket på TV men läser mera. Idag har jag avslutat Da Vinci koden. Jag beställde den på biblioteket för väldigt längesedan men fick den av någon anledning inte då. Jag har tänkt på den ibland men haft annat att läsa men sist jag var på biblioteket fick jag plötsligt se den på en hylla. En fantastiskt bra bok, både spännande och tänkvärd. Jag har kommit på mig själv med att tänka på dess budskap lite då och då och fundera hur det egentligen ligger till. Är det sanningen, det som står i boken eller är det bara författarens fantasier?

Underbart väder med sol och lagom varmt, ingen snö eller is i fårhagen och så en hund som har semester. Det är ju för sorgligt. Men Tassa behöver vila, jag vet det, så okoncentrerad som hon var de sista två-tre veckorna som vi vallade. Nu springer hon bara och leker. När vi kommer till fåren så rusar hon direkt till grinden och tittar uppfordrande på mig: "kom och släpp in mig till fåren" men kommer tillbaka när jag ropar.

Kan även hundar bli utbrända? Inte som människor tydligen för de blir ju även fysiskt trötta. Det verkar inte Tassa vara. Men psykiskt kan det nog vara likadant. Jag tycker att Tassa verkar gladare nu, när hon inte behöver skärpa sig till det yttersta varje dag. Det har varit så mycket nu i samband med helgerna så vi har inte hunnit med riktigt. Jag har tänkt att jag skulle försöka komma igång och träna lite lydnad och lägga spår och sådant. Blir det snö så skall jag fortsätta dragträningen som jag påbörjade förra vintern. Det var inte så lätt att få hundarna att dra mig på skidor. Tassa drog förstås men Moses vill alltid vänta på mig, det gjorde han även då. Tänkte nästan jag skulle försöka med metspö och en korvbit framför nosen på Moses, då skulle han säkert få upp farten.

Nu skall vi se till att komma ut i solen en stund. Jag har suttit vid datorn istället för att städa hela förmiddagen och nu skjuter jag ytterligare på städningen. Jag dammsuger i morgon förmiddag så får det vara bra med det.

Ganska skönt att helgerna (nästan) är över. Jag började nya året med att jobba två dagar, långa skift så jag känner mig lite trött idag. Båda dagarna kom jag hem 23.30 och då kan jag inte gå och lägga mig direkt, sedan väcker hundarna mig tidigt på morgonen. Idag har jag varit ute i det vackra vädret och gått i skogen med hundarna. Britt och hennes två bordercollie var också med och man kan se att hundarna, alla fyra, tycker det är kul att springa i skogen. Det är verkligen fart på dem.

Fåren har fått sin hage utökad och det tycker de om. Det är mycket träd där och mina skogsfår har ätit av barken på massor av träd, som kommer att bli bra ved så småningom. Jag vet inte om det är något de behöver i barken eller om de bara tycker det smakar gott. De andra fåren, gotlandsfåren, tog det lugnt, låg och idisslade i solen och såg ut att njuta av livet.

Tassa var ute och motade lite med mina får. Även om hon har semester så kan hon inte låta bli att valla lite på dem. Det är nog bra om hon inte glömmer dem helt. Jag vill gärna se dem på nära håll och de kommer inte till mig om jag går in i hagen utan hund så hon får "hålla" dem medan jag pratar lite med dem.

Även i lilla Ramsberg förekommer det fyrverkerier och smällare, jag tycker det har ökat under de tre år jag bott här. Nyårsafton gick ju bra fram till ungefär halv tolv. Då började det smälla lite runt omkring. Klockan tolv kom min granne ut med sina små barn och började bränna av raketer och smällare. Jag tror det blev någon slags ekoeffekt mellan husen eftersom det smällde så oerhört högt. Mina hundar är inte skotträdda. Vi promenerar regelbundet förbi skjutbanan och de reagerar inte alls. Fyrverkeriet är annorlunda, det verkar vara mera skrämmande. Tassa blev lite nervös, hon sprang fram till fönstret och skällde ett par gånger men det var inte så farligt. Däremot blev katten jätterädd. Han kom farande in under en fåtölj och sprang sedan vidare. Han gömde sig så jag kunde inte hitta honom. Klockan tre kom han fram och spann för fullt, då hade han tydligen lugnat ner sig. Jag blev lite småsur på min granne, han kunde ha gått upp ovanför sitt hus, där är det helt tomt, en liten glänta med lite träd omkring på höjden. Ingen hade berörts av hans smällande men.... Jag önskar att någon kunde få mig att förstå tjusningen med SMÄLLAR, fyrverkeri tycker jag är vackert men varför skall det smälla? Vi pratar ibland om hur hemskt det är för människor när det är krig och det skjuts omkring dem. Sedan skjuter vi själva för att ROA OSS??? Det där har jag aldrig förstått.