monawesterlund

Tassa och jag har tränat fråndriv idag. Det gick verkligen riktigt bra. Vi tog fåren till ett gärde en bit bort, där mycket av snön smält bort. Halva gärdet var snöfritt. Fåren var osäkra när de kom på okänd mark och dessutom är nyklippta så de sprang och vimsade lite men Tassa tog det lugnt. Vi varvade lite med fråndriv, fösning och när Tassa blev trött fick hon flankera, det syns att hon känner sig säker då. Hon fick driva fåren över hela gärdet, ca 150-200 meter och det gjorde hon väldigt bra. Hon hade lite problem i början, delvis kanske beroende på att fåren vimsade, när hon skulle driva dem. Hon blev osäker och ville runda dem men efter ett tag gick det jättebra. Vi gick fram och tillbaka några gånger och i dag klarade jag att prata med henne, berömma och peppa med lugn röst. Inga fula rusningar. Någon gång skall hon väl kunna göra detta när någon ser på.

Jag fick några tröstens ord av Heléne i går och det är jag väldigt tacksam för. Jag har ju fått mycket uppmuntran under den här tiden och det har sannerligen behövts. Det är så skönt att höra att någon bryr sig och kanske även har problem själv ibland. När jag blir så där nere får jag gärna en känsla av att alla andra kan så bra och att det ALLTID fungerar bra för dem. Jag vet ju att det inte är så. Nu börjar Tassa komma igen och nu kan jag nog säga att det märks att hon har mognat under den här viloperioden. Det var säkert jättenyttigt för henne att vila ett tag. Nu tycker jag bara att det är underbart att snön börjar ge sig även i Ramsberg. Vi var på gärdet, där vi sedan var med fåren, alla hundarna, Britts också, och jag. Även om hundarna gillar snön så syns det att de även gillar när det börjar bli barmark. Och fåren gick faktiskt och nappade ett och annat grässtrå, som redan kommit upp.

        

Så här fint var det, barmark och t o m lite grönt gräs. Nu är livet underbart.