monawesterlund

Idag har vi varit hos Gail och tränat. I ett envist duggregn och blött gräs. Jag, som inte smort in skorna som jag borde, blev plaskvåt om fötterna. Jag kände hur det kippade i skorna vid varje steg jag tog. För övrigt gick träningen i stort sett bra förutom några tabbar, som jag gjorde. Ibland hann jag inte med, ibland missförstod jag Gails instruktioner. Jag klarar endast att minnas instruktion om några få moment i taget. Jag är tvungen att fråga emellanåt: "vart var det jag skulle se´n?" och liknande. Det är nog inte lätt att vara instruktör då. Men Tassa var riktigt duktig. Det var bara en gång som hon tog fel på höger och vänster. Det är sällan hon gör det men den enda gången ledde det till att fåren sprang åt fel håll och stack hem. Vi hade hållit på en bra stund då, Tassa var trött i huvet och fåren var säkert trötta på att springa omkring, så det gjorde inte så mycket. Gail tyckte nog inte vi hade hållit på så länge men jag vet hur Tassa beter sig när hon blir trött och hon blir trött rätt fort. På hemvägen kom jag på att någon (kanske det var Ewa) konstaterade att det var bra att Tassa blev trött i huvudet, det tyder på att hon koncentrerar sig och det kan ju ligga något i det. Hon gjorde just inte det tidigare utan sprang mest.

Vi fortsatte i en fålla nära huset med precisionsövningar, det gällde att driva fåren i bestämda riktningar, t ex "till vänster om saltstenen" och liknande. Det skulle nog vara så nära som möjligt men jag var nöjd om de gick till vänster, även om det var några meter ifrån. Jag har aldrig trott att vi skulle klara något sådant. Det är uppenbart att Tassa tycker det är roligt med utmaningar, hon jobbar verkligen seriöst då. Kontentan av det hela var att fråndriv gick riktigt bra idag. Vi hade bara tre får, otroligt springiga, så fort Tassa rörde sig började de springa. Det är jättebra för oss med sådana får. Mina får struntar totalt i Tassa numera. Hon får gå alldeles inpå dem och nästan knuffa igång dem för att de skall röra sig. De kan bara gå åt sidan och börja beta när hon skall fösa dem. Det är ju inte så lätt att få fråndriv att fungera då. Det kändes ju lite snopet när Tassa gick åt fel håll och fåren sprang hem. Inte förrän i bilen hem kunde jag summera hela träningen och känna att jag var mycket nöjd. Det går bra på hämt också men det är fortfarande svårt att få henne att stanna vid upptaget. Jag måste också försöka träna på andra får lite mera, Gails springiga får tror jag är jättebra för Tassa och mig om vi skall få drivningen att fungera.

För övrigt är jag hjärtligt trött på allt regnande. På något sätt måste jag få hagen, där mina får går, betesputsad. Gräset är jättelångt. Jag skall höra mig för om någon kan göra det och vad det kostar. Annars kan jag göra det själv med trimmern men det är så jobbigt så jag drar mig för det. Igår klippte jag under tråden och kunde inte lyfta höger arm på kvällen, idag har jag ont i nacken, ryggen och höger arm. Jag har ingen annanstans att träna vallning heller än hagen och med så långt gräs fungerar det inte. I morgon skall jag hämta virke för att bygga om i lagården, det känns ju lite roligt. Jag skulle behöva jobba mycket eftersom jag har så mycket utgifter nu men nu får jag sällan något jobb. De har ringt några gånger om nattjobb men flera dagar blir förstörda för mig om jag jobbar en natt. Men får jag inget annat så får jag väl ta det.

Nu har "min bilreparatör" varit här. Han hade med sina båda döttrar och jag bjöd dem på mat. Är man så slarvig med bilen som jag är så måste man hålla sig väl med folk som kan fixa det. Han är mycket duktig bilplåtslagare. Visserligen tycks väldigt mycket vara av plast på bilarna numera men han kan fixa det mesta ändå. OM han vill. Han arbetar bara när han känner för det. Som sagt så´na måste man fjäska för! Nu skall jag ringa när jag kan komma till Örebro så gör han det före midsommar.

Vi har hunnit valla lite också. Men nu har gräset satt fart och börjat växa så nu vill inte fåren äta det utan det börjar bli jobbigt att ta sig fram. För ett par veckor sedan hade fåren inget gräs, nu har de för mycket. Det är inte ofta det är lagom. Ibland ligger de ner i gräset då syns de inte. Tassa blir alldeles stirrig när hon inte ser dem. Det var precis vad som hände idag. Sedan gick det inte alls bra att valla. Troligen var Tassa påverkad av våra gäster. Flickorna är tio år och de lekte med Tassa hela tiden. En av dem förälskade sig i Moses och satt och höll honom i "hand" för det mesta men när han tröttnade lekte hon också med Tassa. Antagligen var jag också lite stressad och det känner Tassa direkt.

Jag fick se Moses och Tassa när de låg på gården idag. Jag hade ju en bild på hemsidan från 2005 på dem på gården. Då var Tassa liten valp. Det är fantastiskt vad fort tiden går.



Det är inte bara gräset som växer. Det växer i blomlådorna också. Här är det inte bara Kattfot utan en hel katt i blomlådan.

Få se hur det går idag, om vi hinner träna något innan det börjar regna. Det blev ingen träning igår men lite arbete med får. Vi hjälpte till att valla Britts tackor (+en av mina med två lamm) till sommarbete. Jag är så fjantig, jag är så rädd att tackorna skall attackera Tassa när de har lamm så hon blir rädd. Men egentligen tror jag inte jag behöver vara så rädd för det, det har ju hänt flera gånger att de hotat henne och hon har hoppat undan och fortsatt som om ingenting hänt. Hon måste ju lära sig att valla även tackor med lamm. Det som är bra är att hon är jättefin mot lammen. Hon koncentrerar sig på tackorna och bryr sig egentligen inte så mycket om lammen. Det är som om hon förstår att de följer sina mammor. Man kan se att hon gillar att göra "riktigt arbete", hon skärper sig då, (vilket även jag gör).

Vi har haft en studiecirkel, som varit igång över ett år och var organiserad av Fåravelsföreningen. Det har hela tiden varit många erfarna fårägare och även flera oerfarna med. Det har varit oerhört lärorikt för mig, Vi har haft ett bra material och vi har diskuterat många frågor omkring fårskötseln. Igår var det "gårdsvandring" hos Britt och två kvinnor från Länsstyrelsen var med. Det handlade om betesmarker och var väldigt intressant. Men vid sådana tillfällen blir jag lite rädd. Vad har jag givit mig in på? Skaffat en massa får, hyrt lagård och beten.
Tänk om inte betena räcker.
Tänk om jag inte får tag på hö i vinter.
Tänk om jag inte har råd att köpa hö. 
Tänk om fåren blir sjuka.
Tänk om jag inte klarar parasiter och annat.
Tänk om jag inte klarar att se till att de får tillräckligt med foder, näringsämnen, mineraler, vitaminer.
Tänk om............
Det har inte känts så skrämmande så länge jag hade fåren hos Britt och hon bestämde om allt sådant där. Samtidigt känner jag att jag vill klara det själv. Jag fungerar alltid så där, även när det gäller hundarna och katterna blir jag nervös när jag börjar fundera över om de får tillräckligt av allt de behöver. Jag vet ju att de får det, jag är ju läskunnig och har tagit reda på vad de behöver och ger dem det. Och jag har lagt ner mycket tid på att lära mig så mycket som möjligt om fårskötsel. Och jag tror att jag även kan skaffa tillräckligt med både bete och vinterfoder åt dem. Men jag måste alltid oroa mig lite.

I morgon kommer "min bilreparatör" hit. Han gör en utflykt ibland med sina döttrar och kommer och hälsar på mig och talar om vad jag måste göra med bilen. Nu trodde han att han kanske måste hänga däck utanpå bilen eftersom jag alltid skrapar emot överallt. Det är ju svårt när jag kör i terrängen så det blir för trångt ibland. Senast körde jag emot några träd när jag backade och skrapade bort en "svart kloss", som satt på skärmen under lyktan och det blev ett hål i skärmen där den suttit. Kanske jag hellre skulle ha traktor, är de kanske lite kraftigare?

Nu har mitt humör stigit flera grader. Inte så att jag varit deppig men jag blir lite "låg" när inte vallningen går så bra. Jag har varit hos Gail och tränat idag och jag vet inte vad det beror på men det går för det mesta bra där. Det har även hänt att det har gått dåligt men då har jag vetat vad det har berott på och sett möjligheten att se till att det gått bra. Allt går inte bra, jag gör ju misstag också men jag kan se dem och förstå vad det beror på och jag kan även se vad som går bra, vad som blivit bättre och vad som skulle gå bra om jag gör rätt.

Gail blev riktigt upprörd vid ett tillfälle idag när Tassa gjorde helt rätt och jag klantade mig ordentligt. Hon talade om att jag har en jättebra hund men måste skärpa mig!!!! Det är faktiskt roligt att höra. Det blir jag inte nedstämd av. Det var i början, senare förklarade hon flera gånger att vi skulle klara VP idag om vi skulle försöka. Samtidigt vet hon att risken att jag blir stående som förlamad om det blir kris (det var vad som hände när hon blev upprörd idag) den risken är överhängande. Jag måste träna mycket mera - och på olika får och i olika miljöer. Två gånger tog vi fåren till fållan och tog in dem. Det gick jättebra trots att jag aldrig gjort det tidigare. Sådana gånger ser jag att det gått framåt. Det är inte så längesedan jag stod och tittade på "fålla in" och tänkte att "det kommer jag aldrig att klara med Tassa" och nu såg jag att Tassa klarar sådant perfekt. Som Gail säger till mig: "Kan bara du fokusera på det du gör så går det bra". Jag önskar att jag kunde våga mig till en av klubbens träningskvällar men det kan jag nog inte klara ännu. Det är ju annars ett bra sätt att få träna på främmande får och på främmande plats.

Precis nu, när jag suttit och skrivit och gick ut i köket och drack vatten, kom jag på varför det går bra för oss hos Gail. Det har jag ju funderat mycket över men nu slog det mig vad det var. Jag skall inte försöka mig på någon utredning nu, då trasslar jag bara in mig. Det viktiga är att jag trivs med att träna hos Gail, jag gillar henne och jag gillar även hennes stora fält trots att jag tycker de är jobbiga, jag blir nästan svettig där. Jag tror att vi är lyckligt lottade i SDV som har så många duktiga instruktörer. Det finns gott om möjligheter till träning och utbildning.

Nu ligger "den duktiga (ännu icke godkända) vallhunden" i soffan och sover gott.

Vi har vallat en stund idag fastän jag är så trött när jag jobbat sent dagen innan. Jag är inte hemma färrän omkring kl 00.30 efter att ha jobbat 11 timmar, normalt har jag sovit ett par timmar redan vid den tiden. Vi nöter med fråndrivet men jag måste låta Tassa göra lite annat också så det inte blir för tråkigt. Det börjar ju att gå bättre men jag kan inte påstå att det går bra. Det går hyfsat när vi går i "triangel", fåren först, Tassa sist och jag emellan men på sidan. Det har nog en viss betydelse också att fåren är så vana vid Tassa, de bryr sig inte så mycket om henne, de går inte förrän hon är alldeles intill och då får jag svårt att hinna vara "toppen i triangeln".

Vi gick runt och kollade staketet först idag, det var några kvistar som jag inte fick bort när jag "trimmade". Moses var också med och fåren blev inte alls rädda när vi kom fram så de såg oss och såg att han var med. De verkade mest nyfikna, trodde kanske att det var ett nytt får.
I morgon skall jag se till att komma iväg till Gail, även om det snöar eller regnar småspik (nej kanske inte då). Jag har ju en tendens att få punktering på bilen, då blev det väl punka på alla fyra.

Jag har fortfarande inte träffat "hustomten", som (kanske) skall hjälpa mig med lagården och staketet. Jag har ju inte råd att låta honom jobba tills det är klart utan hoppas att han går med på att jobba åt mig några dagar i månaden så jag kan betala honom. Men han vill säkert ha jobb under lång tid, det skulle nog jag vilja om jag hade hans jobb. Han fick sjukt barn sist vi skulle träffas så nu skall vi ses på onsdag. Jag har funderat på att försöka tillverka grindar själv, det finns beskrivning i nya Får, det är en fantastisk bok, där finns det mesta man behöver veta. Jag får ta reda på vad virke kostar, de blir ju tyngre än lättmetallgrindar men säkert billigare.

Nu har bonden, som äger lagården bestämt sig, han visste inte vad han skulle ta i hyra från början. Nu har han bestämt sig för 200:- i månaden. Det är ju ingen orimlig hyra, det går ju åt lite el och vatten och det ställer naturligtvis till en del besvär för honom men det blir ju mycket pengar för mig, 2400:-/år för glädjen att ha får. Andra försöker tjäna på fåren men det finns ju inte en chans för mig, jag måste ju köpa allt foder också men det är ju en hobby så det är OK. Jag tycker det är roligt och det är nyttigt för mig med arbetet.

Skönt att det är uppehåll en stund. Trist när det regnar så ihållande, som det gjort nu flera dagar. Jag skulle ha varit hos Gail och tränat i går men hon hade sitt lilla barnbarn där och det kan inte vara kul för honom att vara ute i spöregnet så vi kom överens om att skjuta på det till måndag. Bäst är om det inte regnar då men då gäller det i alla fall bara oss vuxna. Vi har vallat lite idag, Tassa och jag och det gick faktiskt riktigt bra. Hon klarade att driva fåren hundra meter i ena riktningen och lika långt tillbaka utan att springa runt dem och utan att vingla alltför mycket. Hon har blivit duktig att hålla ut när hon får flankera, det gillar hon. Drivning är hon kanske inte lika förtjust i. Det har blivit ganska långt gräs i nya hagen så det är rätt jobbigt att gå där och säkert för Tassa att springa i också.

Jag har köpt en trimmer. Det har jag önskat mig i flera år. Jag köpte en liten, elektrisk för många år sedan, en billig. Den gick knappt att använda, tråden gick av efter 30 sekunder så jag tröttnade till fort på den. Jag hade den på min uteplats i Örebro men den fungerade alltså inte. Sedan har jag varit avis på alla mina grannar här som går omkring och smattrar med sina trimmers i trädgården, bensindrivna förstås. Nu kan jag också gå omkring och smattra men jag har egentligen köpt min för att klippa under eltråden. Jag har varit ute i trädgården och övat och idag har jag klippt hela vägen under stängslet  - och det gick riktigt bra. Men trött blev jag. Och ont i ryggen fick jag. Det är en lite kraftigare trimmer än en vanlig trädgårdsdito men det finns slyklinga till den så den är något mitt emellan trimmer och röjsåg.

Nu skall jag försöka ta itu med mitt TV-abonnemang. Jag bestämde mig för VIASAT, hade egentligen tänkt byta till telia (gratis ett år) men det var en så trevlig kille så jag tog hans erbjudande. Jag har redan ångrat mig. Idag fick jag en parabol, jag hoppades att jag skulle kunna ha den jag har och slippa klättra upp på taket och byta. Och ett kort som jag inte vet vad jag skall göra med och en blankett att fylla i en massa nummer och koder, som jag inte har en aning om. Jag får ta en VIASAT-dag och försöka komma underfund med det där. Det verkar som om man inte längre kan lära sig hur det fungerar, det kommer något nytt innan nästa gång och så får man försöka sätta sig in i det.

I morgon skall jag i alla fall jobba i Örebro. Jag har skött Britts får några dagar, det är ett himla åkande men det är kul med alla lammen, de är verkligen roliga. Och flasklammen är jag riktigt populär hos. De kommer och skriker så fort jag visar mig. Hundarna skall vara hos Britt-Marie när jag jobbar. Hon är väldigt populär hos dem, de rusar ur bilen och fram till hennes dörr när vi kommer fram. De är jätteglada för att få vara hos henne, det känns bra för mig.

Det är märkligt att det redan är fredag igen. Jag är inte så förtjust i helger, det har jag aldrig varit. Jag vill att det skall vara vardag, allt öppet ifall man vill handla och det går att få tag på folk men jag tycker det är fredag stup i ett. Jag börjar undra om det verkligen är fredag bara en gång i veckan, f-n vet. Men det är bra att jobba på helger, skapligt lugnt och mera betalt.

Jag läste i tidningen idag att Margareta Berg från Resta (som jag räknar till Ramsberg men Restaborna vill vara självständiga, troligen eftersom Resta en gång varit rikare än Ramsberg) ställer upp i programmet Bonde söker fru. Jag tittade på några avsnitt förra gången och tyckte det var lite småtrevligt. Den här gången måste jag titta på varje avsnitt. Jag känner inte Margareta men jag känner hennes bror Mikael lite, jag brukar köpa ved och hö av honom och tycker att han verkar väldigt vänlig och trevlig. Han verkar vara en sådan person, som alltid säger: "det ordnar sig" och som alltid är positiv. Jag kommer att få ha mina får i hans kohage i höst när han tar hem dem och även det tycker han går bra. Jag tror att hans syster, Margareta är lik honom. Hon ser väldigt trevlig ut. Tyvärr har jag inte sett henne på TV ännu, bara läst tidningen. Jag undrade först om hon verkligen visste vad hon gav sig in på men insåg sedan att en sådan kvinna som hon har naturligtvis tänkt över det hela och fattat ett seriöst beslut. Jag tänkte mest på all uppmärksamhet och "kändisskap" som kommer att följa. Men hon ser ut att klara av det också, hon verkar ju vara handlingskraftig. Det skall bli roligt att se programmet. Kan hon sedan också träffa en man så är hon väl värd det.

Nu regnar det, det ser så jämnmulet ut så man kan befara att det blir dagsregn. Jag oroar mig förstås för mina tackor. Det hjälper inte att jag vet att djur klarar sig alldeles utmärkt fast det regnar och klarar att söka skydd. Jag skall åka dit någon gång när det regnar och se vart de går. De har flera stora granar som de kan gå in under. De har så mycket fett i ullen så de blir nog inte våta och kalla i första taget. De ser ut att må bra i sin nya hage. Jag tyckte att de redan blivit lite rundare, de äter hela tiden, så fort man går ifrån dem så sätter de igång och betar. I sin förra hage stod de bara och tittade efter en när man gick. Det jag tänker mest på är om de blir dåliga i magen om de betar för mycket blött gräs men eftersom de klarat omställningen så klarar de sig nog även i fortsättningen.

Det blir inte så mycket vallat de närmaste dagarna, i morgon kommer jag att vara i Örebro hela dagen, skall hjälpa min dotter flytta och tisdag har jag lite annat att göra. Jag är så nöjd för att jag har tvättat bilen och städat garaget. Bilen blir snart skitig igen men garaget kanske jag kan försöka hålla ordning i ett tag. Det blev väldigt gott om plats där, jag bara står där och tittar och njuter när jag kommer ner. Enda problemet där är en massa fönster, som jag fick överta av förre ägaren. Jag tänkte göra en drivbänk och kanske glasa in altan men inget har blivit av. Jag har inte tid att jobba så mycket i trädgården (inte lust heller) och inglasning blir för besvärligt att klara. Jag får försöka annonsera och ge bort dem, de tar mycket plats.

Nu har fåren varit 3 dagar i sin nya hage. Tassa och jag har varit där och tränat vallning två gånger och skall väl dit även idag. Jag har varit lite orolig, det har varit kallt på nätterna och det vet jag att fåren klarar men det har varit blött också och det är värre. Jag har en tendens att oroa mig för djur och nu har jag tänkt att de kanske blir dåliga i magen när de plötsligt får så mycket bete, som dessutom är blött, det har ju regnat då och då. Men med tanke på att de knappast åt det grova höet, som de hade så är det kanske ingen fara. De letade ju upp de grässtrån, som fanns i deras hage. De såg inte ut att må dåligt igår i alla fall, och de är inte hungriga nu. Det har ju varit torrt periodvis så gräset torkat. Det finns också gott om träd där fåren kan söka skydd för regnet, bl a några stora granar som är täta.

Nu har jag gjort det mesta, som blivit efter medan jag jobbat med stängslet, jag har städat, klippt gräset och tvättat bilen. Bilen tog jag före kl 7.00 i morse, efter hundpromenaden. Jag tänkte på sommargästerna intill som låg och sov, hoppas de inte vaknade men det hörs kanske inte in. Det är skönt att få allt det där gjort, bilen var värst, jag har ju kört hö, stolpar, spett och en massa andra dammiga, lortiga, leriga grejer. Dessutom kör jag mycket på grusväg, där blir bilen lortig vare sig det är vått eller torrt.

I går kväll tyckte jag det luktade s..t när Tassa kom fram till mig. När jag klappade henne kände jag att det fanns något fasttorkat på hela hennes rygg. Hon är tokig i att rulla sig i olika sorters avföring och annan gegga. Det är bara att ställa henne i duschen. Nu blev jag tvungen att schamponera henne och då försvann väl Frontline, som jag haft på henne mot fästingar. Förresten vet jag inte om fästingarna har börjat gilla Frontline för hon har fått flera stycken trots att hon haft det på sig. Jag kanske blir tvungen att ta till Scalibur (eller vad de heter, de giftiga halsbanden). Inte nog med att de är giftiga, de är ju vita också så det blir även fult.

Jag har pratat med en man, som har bildat ett företag, som heter Hustomten, om hjälp med fårnätstängsel och fixa i lagården så det passar för får. Det var helt omöjligt att sträcka fårnätet när jag var ensam och det där att "bygga om" är jag inte heller så bra på. Han tar en rimlig timpenning men det blir dyrt ändå. Han kommer och tittar så får vi prata om saken. Det är en sak att göra något som är väldigt jobbigt men som man klarar av men något helt annat att försöka göra jobb som man inte klarar. Jag har väl satt 20 meter stängsel med fårnät och det är alldeles vågigt, det känns ju inte bra. Å andra sidan är det fråga om att få fram pengar. Får väl tjata på cheferna på behandlingshemmet så jag får jobba mycket. Jag hörde när jag pratade med "hustomten" att han vill göra ett perfekt jobb. Jag vill ju att det skall se bra ut och hålla för fåren men det behöver inte hålla 20 år, så länge kan jag omöjligt orka hålla på. För övrigt känns allt lugnt och skönt just nu men måndag kör jag igång igen.

Nu har vi varit hos fåren och vallat lite. Det verkar inte som det skulle gå att lära Tassa fråndriv, att gå rakt mot fåren. Konstigt, när hon vallar dem på vägen går det hur bra som helst. Hon gick jättefint hela vägen när vi vallade fåren till hagen men i hagen verkar det vara omöjligt för henne att flytta dem rakt. Visst, vi kom runt hela hagen men rätt som det är så är Tassa på väg fram, om det är för att kolla huvudena eller driva fåren till mig eller vad det är för något. Obegripligt???? På torsdag har jag bokat tid hos Gail. Hoppas hon fått svar på alla undersökningar då och att de säger att allt är bra. Jag vill ju inte ställa till så hon blir sämre. Om allt är bra och jag kommer dit så tror jag säkert att Gail kan hjälpa mig. Det brukar faktiskt gå mycket bättre med fråndriv hos Gail, hur nu det kommer sig. Kanske jag borde hålla upp helt med den träningen ett tag och se vad som händer. Jag får försöka träna något annat.

Idag har jag och Tassa vallat mina får till sommarhagen. Det har tagit lite tid att göra i ordning hagen men nu är det klart. Jobbigt har det varit in i det sista. Vi har ju vallat en grannes får samma väg, det var inte särskilt jobbigt. De fåren var rätt stillsamma. Framför allt när vi vallade dem bort från gården, var de motsträviga och det gick sakta. Tillbaka hem gick det något fortare. Mina får är snabbare och känsligare så det gick undan ganska bra. Men Tassa skötte sig alldeles utmärkt. För första gången såg hon till att alla kom med, det har hon varit dålig på förut. Det är kanske sådant som kommer med större mognad? Bara att hoppas att det fortsätter.


Så här ser det ut i sommarhagen. Det finns mycket bete där, det kanske räcker hela sommaren. Tyvärr går inte hagen ner till sjön men fåren kan ju titta på utsikten om de vill.

Nu har jag köpt stängselgrejer för alla pengar jag hade. Igår köpte jag dessutom en släpkärra för 5000:- så nu är jag pank som en kyrkråtta. Men det är bara 10 dagar kvar till pension så jag klarar mig nog. Släpkärran känns bra att ha. Jag får låna Britts kärra när jag vill men ibland behöver de ha den själva, det är skönt att ha egen. Framför allt nu när jag börjar sprida ut får överallt så kan det behövas en kärra plötsligt.

Nu har jag anmält mig till en hel veckas vallkurs i juli med Peter Nilsson. Peter kommer att stöna när han får veta att jag har anmält mig, han är ju jättetrött på mig men jag har bestämt mig för att ta alla möjligheter till kurs denna säsong. Om vi inte kommit någonstans när den är slut så struntar jag i det men annars skall jag försöka klara VP. Den här veckan har Working Kelpieklubben anordnat. Det är tre dagar med lärarledd undervisning och två dagar när man får träna på egen hand om jag har förstått det rätt. Det ser ut som om det skulle kunna föra oss ett steg framåt. Jag har egentligen ingen praktisk nytta av vallprovet, om det inte händer ett mirakel förstås så vi blir jättebra då vill jag tävla, men jag kommer inte att avla på Tassa så jag behöver inte provet av den anledningen.

Nu är jag klar med stolparna i "min" beteshage.  Jag har slagit ner 120 stolpar ungefär och skruvat fast  300 isolatorer, det fattades ca 60. Jag hade två sorter, av att skruva den ena fick jag ont i vänster hand och av den andra, höger hand. Det är ju bra när det jämnar ut sig. Jag måste också köpa mera tråd. Detta har kostat en liten förmögenhet, inte trodde jag att stängsel var så dyrt. Om jag valt fårnät så hade jag fått låna nät av Britt då hade det inte blivit så dyrt men mycket jobbigare - och svårare att sätta upp ensam. Det skall bil skönt när stängslet är klart och jag kan släppa mina får där, det borde bli klart idag. Jag kan säkert valla dem till hagen, det är kanske
1 - 2 kilometer men ingen trafikerad väg, jag tror det är bara postbilen och någon enstaka boende som kör där.

Allt detta har verkligen känts som en utmaning. Jag är stel i hela kroppen, det tar en stund att komma igång på morgonen. Men det är jätteskönt när man klarar av det man tar sig för. Jag hoppas ju att jag skall lyckas klara detta med egna får - som jag drömt om så många år. Sensmoral: När Du drömmer om något, vänta inte med att förverkliga det utan sätt igång direkt!!!!!!!!

Jag läste mina inlägg och kommentarer och insåg att jag nog låter väldigt negativ när jag skriver om min vallning. Det är sant att jag ibland tänker att jag skulle vilja ge upp. Jag borde inte ha börjat med vallning vid min ålder, det är alltför svårt då. Jag borde kanske ha gjort på annat sätt eller ägnat mig åt boccia, som man skall när man är pensionär.

Men det här med får är en gammal dröm, som jag har haft länge och inte tyckt att jag kunde förverkliga fr a på grund av mitt jobb och att jag bodde i sta´n, vilket jag trodde att jag måste. Jag har ju också varit ensam i tjugo år, det är mycket svårare när man skall klara allt själv, men när jag var gift eller sambo så var det inte med någon, som var intresserad av får. När jag blev pensionär tyckte jag ändå att jag ville veta hur det är att ha får, jag började "prya" hos Britt och sedan har det ena givit det andra.

Jag kom på att jag kunde skaffa vallhund, jag tyckte det såg så häftigt ut med vallning. Sedan tyckte Britt att jag skulle ha ett par egna får, för att det skulle bli roligare eftersom jag har jobbat mycket hos henne. Så måste jag skaffa egna får till min vallhund och nu vill jag ha egen besättning, ha lamm o s v.

Nu när jag har jobbat med stängsel har jag tänkt mycket på vilket fantastiskt liv jag har. Hur många pensionärer är det som får gå omkring i en fårhage, jobba hårt med kroppsarbete, vilket är skönt, se ut över gröna fält, en sjö, träd med skir grönska och två trofasta hundar, som följer mig (egentligen ligger och tittar på mig om jag skall vara klar snart och går och lägger sig i bilen när det blir alltför tråkigt, men ändå....ibland springer de och leker och mår gott i hagen) Så jag är faktiskt inte så negativ och pessimistisk som jag verkar när jag skriver om vallningen. Jag måste ju erkänna att jag "tappar sugen ibland" men jag tycker ändå det är roligt och när det går bra känns det ju fantastiskt. Egentligen kan Tassa så mycket redan att jag kan ha nytta av henne i arbetet. Men jag har ställt in mig på att göra VP och jag vill åtminstone försöka, går det inte så är det ingen katastrof. Ville bara tala om att jag egentligen är glad och positiv nästan jämt och jag älskar min hund (mina hundar) och är nöjd med livet.

Vi fick tillfälle att både valla för nöjes skull och pröva vallning av tackor med lamm i går. Det sistnämnda hände när jag skulle sköta Britts får. Hon var i Örebro och har ju flasklamm som behöver matas och fortfarande två tackor som inte lammat och behöver tittas till. Plötsligt kom 3 - 4 tackor med lamm promenerande på gården. En grind som inte var stängd och tackorna såg sin chans. Det fanns en lämplig grind att ta in dem genom men där stod tre andra tackor innanför med sina lamm och ville komma ut. Det blev en liten runda på gården så jag måste hämta Tassa, en sådan gång är det bra med hund. Hon var jätteduktig att stanna där jag ställde henne för att stoppa fåren. En tacka anföll henne trots att hon var en bit ifrån men Tassa hade inga svårigheter att hoppa undan. Hon blev inte rädd och sprang därifrån utan stod kvar. Märkligt att hon lyder perfekt när det verkligen gäller och att hon inte heller blir skrämd av ilskna lammödrar.

Vi hade också mina får ute för att beta lite. Jag håller på och stänger en bra hage där de kan gå en stor del av sommaren och det är verkligen jobbigt. Till och med hundarna är jättetrötta, när vi kom hem i gårkväll så låg de "utspridda" på köksgolvet och orkade inte röra sig. Det är verkligen jobbigt med stängsel. Jag använder trästolpar och eltråd i den här hagen. Jag tänkte stolparna skulle sitta kvar över vintern men nu vet jag inte, det är tydligen flera som vill åt den hagen. Men jag spettar vidare och skruvar isolatorer, det sistnämnda är inte minst jobbigt. Nu skall jag åka och mata Britts får, Britt skall till Örebro i dag också. En av Britts hundar jagade en fotboll och råkade bita i en stor sten, som såg ut som bollen, och slog av minst en hörntand och måste till veterinären idag.

Jag försökte använda Joels förslag till träning för att få Tassa att gå rakt mot fåren. Det gick inte särskilt bra. Hon hade svårt att alls komma iväg och hon gick inte rakt mot fåren och då blir det ju meningslöst. Vet inte vad det beror på. Jag satt nyss och läste Veronikas blogg http://www.blogtown.se/blog.php?id=svekhult-ia och började fundera på Tassa och mig. Hon hade också varit på Dömsta och tränat och var mycket nöjd med det. Jag vet inte vad det beror på att det går så bra för oss på Dömsta men inte hemma. Det är är ju klart att det är jag, som gör något fel men vad? Tassa är egentligen väldigt fokuserad och engagerad när vi är på kurs. Speciellt på Dömsta, och även hos Gail, är hon mycket mer intresserad och ser mycket gladare ut (fast Gail tyckte ändå att hon såg lite låg ut sist). Tassa gillar när hon får göra nya saker och ser ut att avsky när hon måste nöta med något. Det har blivit mycket nötande, framför allt därför att jag inte kunde valla och det tog tid för mig att lära mig.

Men hemma går det alltså sämre numera, i början när jag köpt fåren gick det bra men inte nu. Hon är INTE fokuserad ordentligt, hon lufsar omkring och tittar åt sidorna och det syns att hon tycker det är tråkigt. Hon är mycket mer intresserad när hon får jobba "på riktigt". Jag förmodar att det beror på mig, det är säkert jag som inte är intresserad och fokuserad. Jag har ju så dålig fantasi så jag kan aldrig hitta på roliga övningar. Jag får försöka skärpa mig om jag inte skall förstöra Tassa helt. Hon har ju väldigt lätt för att lära sig nya saker. När jag försöker på allvar så går det bra direkt. Det här var jobbigt att skriva. Jag har nästan lust att åka iväg och träna nu direkt men jag har satt stängsel så jag är jättetrött, det får vara tills i morgon. Jag måste verkligen anstränga mig mycket mera om det skall gå bra, det förstår jag nu.

Vi har just kommit hem från Dömsta. Som vanligt (?) gick det bra. Till att börja med inledde Joel med att säga att han inte tyckte det såg bra ut när alla kom in för det var hundarna, som kom in med sina ägare. Jag hade visserligen hunden kvar i bilen men det hade annars varit samma sak här. Han visade oss hur vi kunde ta kommandot över hunden sedan fick vi träna på att gå in med hunden bakom oss. Det är ganska otäckt med sådana övningar tycker jag. De visar alltid att det är ägarens (mitt) fel när det går dåligt. När jag tog itu med Tassa gick hon hur fint som helst bakom mig!!!! Vi börjar sedan alltid med en attitydövning. Joel är noga med att hundarna lär sig att uppföra sig väl mot fåren. Tassa har ju jättefin djurkänsla, hon är nästan överdrivet "artig" mot fåren men hon gör dumma rusningar när hon vänder från vänster till högervarv. Joel trodde att det beror på att jag rör mig för mycket. Jag tycker att jag hört det förut men glömt bort det. Får försöka tänka på det. Jag fick nog höra för ofta i början: "Rör på dig" när jag stod som förlamad i fållan. Då blev det för mycket istället.

Jag fick sedan lära mig hur jag kunde träna Tassa att gå rakt mot fåren för att hon skall kunna gå fint på fråndriv. Flera gånger har det hänt att Joel gett oss uppgifter, som jag tänkt att "det går aldrig" (jag har ju bott länge i Närke) och sedan har det gått jättebra. Jag tycker det ser ut som om Tassa tycker det är roligt med lite svårare saker. Det har faktiskt varit likadant hos Gail, vi har fått svåra uppgifter även där och det har i regel gått bra. Det här att gå rakt mot fåren - jag fick ställa fåren i ett hörn, Tassa i motsatt hörn och mig själv till höger eller vänster i en triangel. Sedan skulle jag smacka fram Tassa rakt mot fåren och beordra henne: "framåt" när hon börjat gå. Jag fick sedan ställa mig på lite olika ställen, till sist bakom fåren, och det gick jättebra. Hon gick väldigt fint rakt mot fåren. Jag skall fortsätta träna den övningen, få se om det kan göra att hon lär sig fråndriv - på rak linje.

Det är kul att valla i Dömsta. Det är alltid en massa trevliga människor med så det är inte bara vallningen. Och Nina är en bra värdinna och lagar god mat. Jag har ju redan tidigare skrivit att det passar både Tassa och mig att valla i ridhus=liten, inhägnad fålla. Vi rör oss mellan ytterligheterna, Dömsta - liten fålla och Gail - enorma fält. Men det brukar ju gå bra även hos Gail så vi är kanske på väg att lära oss. Jag försöker också tänka på att peppa Tassa så hon skall tycka att vallningen är kul. Det tyckte hon i dag.