Arbetande vallhund
Vi har varit hos Peter och tränat idag. Det kändes jättebra. Peter har märkt att Tassa blir lätt uttråkad, det är typiskt för Kelpie säger han. Jag vet ju bara att det stämmer för Tassa, hon behöver nya utmaningar om hon skall hålla intresset vid liv. Vi har börjat träna på olika arbetsuppgifter, som kan bli aktuella. Idag skulle vi ta hela stora flocken längst bort i hagen, vända och gå över åsen, ut genom grindarna, nerför vägen och in i hagen igen bortom huset. Jag var nära att dra till med ett närkingst: "Dä går aldri" men jag sade bara "Jaha". Jag skulle både driva och fösa. Det gick alldeles utmärkt, inga problem alls. Det trodde jag inte.
Sedan tränade vi delning. Tassa fattade noll i början. Men efter ett tag verkade det som om en liten polett trillade ner ändå. När vi fick loss en flock blev hon jätteglad och ville aldrig tillåta de fåren att återvända till flocken. Men fortfarande har hon svårt att jobba med fåren utan att jag är med, det måste hon lära sig. Det är roligt att se hur taggad hon har blivit. Peter säger med jämna mellanrum:"Nu måste Du väl vara nöjd?". Det var ju en period tidigt i våras som hon mest bara lufsade efter fåren och såg helt ointresserad ut. Vilken skillnad det är idag. Vad roligt det ska bli med IK-1. (hm, hm) Naturligtvis är det helt Peters förtjänst att Tassa börjat tycka vallningen är rolig, inte min.
Nu sitter jag och ser en massa snöflingor sakta dala ner. Om jag ska vara ärlig så tycker jag inte det är ett dugg roligt. Jag vill ha sommar nu genast så jag kan träna vallning.
Det ska bli spännande att se om det blir några lamm till våren. Elvis går hela tiden efter tackorna och luktar dem i baken. Han ser inte ut att ha tid att äta ens. Det märkliga är att han aldrig försöker hoppa upp på dem utan när han hittat någon, som han tycker doftar särskilt gott så söker han sig fram till huvudet på henne. Antagligen försöker han kyssa dem. Han är ju ung så han har nog inte kommit längre än till kyssar skulle jag tro och det blir det väl inga lamm av....... Det är ju ett par av åsentackorna som haft lamm, de kanske kan visa honom till rätta.
Klarar han det så tror jag att det kan bli fina lamm efter honom, han är jättesöt, Elvis. Och snygga horn har han. Han är säkert en riktig charmknutte i fårvärlden.
Sedan tränade vi delning. Tassa fattade noll i början. Men efter ett tag verkade det som om en liten polett trillade ner ändå. När vi fick loss en flock blev hon jätteglad och ville aldrig tillåta de fåren att återvända till flocken. Men fortfarande har hon svårt att jobba med fåren utan att jag är med, det måste hon lära sig. Det är roligt att se hur taggad hon har blivit. Peter säger med jämna mellanrum:"Nu måste Du väl vara nöjd?". Det var ju en period tidigt i våras som hon mest bara lufsade efter fåren och såg helt ointresserad ut. Vilken skillnad det är idag. Vad roligt det ska bli med IK-1. (hm, hm) Naturligtvis är det helt Peters förtjänst att Tassa börjat tycka vallningen är rolig, inte min.
Nu sitter jag och ser en massa snöflingor sakta dala ner. Om jag ska vara ärlig så tycker jag inte det är ett dugg roligt. Jag vill ha sommar nu genast så jag kan träna vallning.
Det ska bli spännande att se om det blir några lamm till våren. Elvis går hela tiden efter tackorna och luktar dem i baken. Han ser inte ut att ha tid att äta ens. Det märkliga är att han aldrig försöker hoppa upp på dem utan när han hittat någon, som han tycker doftar särskilt gott så söker han sig fram till huvudet på henne. Antagligen försöker han kyssa dem. Han är ju ung så han har nog inte kommit längre än till kyssar skulle jag tro och det blir det väl inga lamm av....... Det är ju ett par av åsentackorna som haft lamm, de kanske kan visa honom till rätta.
Klarar han det så tror jag att det kan bli fina lamm efter honom, han är jättesöt, Elvis. Och snygga horn har han. Han är säkert en riktig charmknutte i fårvärlden.
Kommentarer
Trackback