Ny anmälan till tävling
Nu har jag jobbat så mycket ett tag så jag ska försöka säga ifrån nu, så jag får vara hemma och fixa lite.Den 8 sept ska fåren klippas. Jag har fått kontakt med en "ny" klippare, som verkar klövarna också. Jag har försökt lite själv men tycker det verkar som om jag inte har tillräcklig kraft i händerna. Det kan ju vara att jag är rädd för att klippa för mycket så jag ställer till något. I varje fall får jag väldigt ont i ryggen när jag håller på med sådant så det är skönt att få det gjort. Innan dess måste jag bestämma mig för vilka jag ska slakta så jag får ta undan dem. Det kommer att bli jättesvårt. Jag vill helst inte slakta någon. Alla är så trevliga och gosiga. Usch så hemskt. Men ska man vara fårägare så måste man ju ta sådana beslut.
Jag sålde en bagge i förrgår, det var inte heller lätt. Jag tror att han får det bra men det hjälper inte. Hon (köparen) fick välja mellan två och valde förstås den som var gulligast och mest kelig. Jag måste också köra iväg baggflocken till ett annat bete. Hagen, som de går i nu, vill jag kunna använda till tacklammen, som jag tänkte skilja ifrån i samband med klippningen. Det är två tacklamm också som ska slaktas. De är korsning mellan Gotland och Åsen och de är jättefina. De ser så kloka ut och är så lugna och så trevliga. Det är nog värre än jag trodde att vara fårägare. Kan jag inte sälja den andra Åsenbaggen så kommer jag nog att ha honom kvar. Jag kanske kan kastrera honom så får han bara vara till trevnad för tackorna.
Vallning har det just inte blivit nu, bara jobb. Men Tassa har fått mota lite på tackorna för att de ska bli invallade och de börjar fungera riktigt bra nu. Det är fortfarande två tackor, som skyddar sina lamm och går emot hunden. Det är två Gotlandstackor förstås. Jag skulle vilja att Tassa kunde nypa till dem lite i nosen så de fick respekt för henne men det gör hon inte. Det är märkligt, hon har mycket lättare för att gå på andra tackor (även om hon inte gjorde det i Storvreta) än mina. Det är som om hon tyckte att hon måste vara artig mot de egna. När jag tar in dem i lagården ska jag ta lite "respektövning" med tackorna. De måste lära sig annars blir det tråkigt att valla. Men det blir säkert bättre när de blir av med lammen också.
Till sist: Tävling. Jag tog ju bort min anmälan till Malung. När Ewa föreslog att jag skulle anmäla mig igen så gjorde jag det. Hon har ju alldeles rätt i att vi behöver tävla för att få lite rutin. (Konstigt att alla har så rätt, Gail träffade också huvet på spiken, det viktigaste först.) Fr a är det mina nerver som spökar och det behöver jag träna för att komma tillrätta med. Tassa (och jag) behöver också träna på andra djur, andra miljöer och andra rutiner. Hon har t ex svårt att klara att utställarna finns kvar vid djuren, vilket jag tycker är bra om de är eftersom fåren står kvar då. Men Tassa har ju för sig att hon måste gå fram till alla och slicka dem i ansiktet och visa att hon tycker om dem. Då är det ju väldigt bra om hon får träna på att de står kvar, (de i Storvreta satt på huk dessutom, då trodde säkert Tassa att de lekte med henne) för jag utgår ifrån att de föste bort henne. Då lär hon sig ju att inte bry sig om dem. Nu är det bara 15 platser så jag kommer säkert inte med ändå om det blir många anmälningar.
Jag sålde en bagge i förrgår, det var inte heller lätt. Jag tror att han får det bra men det hjälper inte. Hon (köparen) fick välja mellan två och valde förstås den som var gulligast och mest kelig. Jag måste också köra iväg baggflocken till ett annat bete. Hagen, som de går i nu, vill jag kunna använda till tacklammen, som jag tänkte skilja ifrån i samband med klippningen. Det är två tacklamm också som ska slaktas. De är korsning mellan Gotland och Åsen och de är jättefina. De ser så kloka ut och är så lugna och så trevliga. Det är nog värre än jag trodde att vara fårägare. Kan jag inte sälja den andra Åsenbaggen så kommer jag nog att ha honom kvar. Jag kanske kan kastrera honom så får han bara vara till trevnad för tackorna.
Vallning har det just inte blivit nu, bara jobb. Men Tassa har fått mota lite på tackorna för att de ska bli invallade och de börjar fungera riktigt bra nu. Det är fortfarande två tackor, som skyddar sina lamm och går emot hunden. Det är två Gotlandstackor förstås. Jag skulle vilja att Tassa kunde nypa till dem lite i nosen så de fick respekt för henne men det gör hon inte. Det är märkligt, hon har mycket lättare för att gå på andra tackor (även om hon inte gjorde det i Storvreta) än mina. Det är som om hon tyckte att hon måste vara artig mot de egna. När jag tar in dem i lagården ska jag ta lite "respektövning" med tackorna. De måste lära sig annars blir det tråkigt att valla. Men det blir säkert bättre när de blir av med lammen också.
Till sist: Tävling. Jag tog ju bort min anmälan till Malung. När Ewa föreslog att jag skulle anmäla mig igen så gjorde jag det. Hon har ju alldeles rätt i att vi behöver tävla för att få lite rutin. (Konstigt att alla har så rätt, Gail träffade också huvet på spiken, det viktigaste först.) Fr a är det mina nerver som spökar och det behöver jag träna för att komma tillrätta med. Tassa (och jag) behöver också träna på andra djur, andra miljöer och andra rutiner. Hon har t ex svårt att klara att utställarna finns kvar vid djuren, vilket jag tycker är bra om de är eftersom fåren står kvar då. Men Tassa har ju för sig att hon måste gå fram till alla och slicka dem i ansiktet och visa att hon tycker om dem. Då är det ju väldigt bra om hon får träna på att de står kvar, (de i Storvreta satt på huk dessutom, då trodde säkert Tassa att de lekte med henne) för jag utgår ifrån att de föste bort henne. Då lär hon sig ju att inte bry sig om dem. Nu är det bara 15 platser så jag kommer säkert inte med ändå om det blir många anmälningar.
Jag ska försöka att inte ge upp ännu
Fortfarande har jag inte hämtat mig efter helgens misslyckanden utan känner mig fortfarande nedstämd. Jag har inte haft lust att skriva något p g a detta. Men ska jag skriva dagbok så ska jag - innan jag glömmer alltsammans. Jag har funderat mycket om det är någon idé att fortsätta tävla, jag kan troligen inte lära mig att valla. När jag tänker efter tror jag
i a f att jag kan bli bättre. Dessutom tyckte jag att det var så himla roligt. Jag blev inte så ledsen på lördagen, då tyckte jag det var något med fåren eller hunden eller båda. Däremot på söndagen, då gick ju hämtet hyfsat men fösningen fungerade inte alls. OCH DÅ VAR DET MITT FEL. Jag var så himla rädd att fåren bara skulle försvinna. Eftersom jag sett så många får göra det den dagen så tänkte jag att nu ska jag se till att hon stoppar dem så de inte sticker men var inte tillräckligt fokuserad för att klara att se till att hon inte vände dem. Jag vet ju att jag kan hejda henne om jag bara är seriös och anstränger mig. Jag fick helt enkelt ett återfall i gammalt beteende - det berodde naturligtvis på min nervositet. Men det kändes förbaskat förargligt.
Nu var det ju så att jag innan pratat om att jag bara "såg den där tävlingen som träning" o s v men det var tydligen inte riktigt så eftersom jag direkt tänkte sluta tävla, innan jag ens hade börjat. Det är ju häpnadsväckande. Inbilla sig att kunna gå från ingenting till att vinna tävlingar direkt, och utan att ens kunna alla moment. Nu får jag ju skämmas ännu mer. Jag strök mig på en gång från tävlingen i Malung, som jag anmält mig till. Däremot lät jag anmälan till Bråfors vara kvar. Det var tydligen inte ärligt att jag tänkte sluta ändå???? Tävlingen i Bråfors ska jag se som träning i alla fall. Och jag tyckte det var jätteroligt båda de här tävlingshelgerna.
Det värsta är att jag har så dåligt med tid så jag inte har tid att träna. Nu har jag jobbat måndag och tisdag på det "nya" behandlingshemmet. Det var också roligt men jobbigt med ett nytt ställe, där allt är nytt, människorna, rutinerna, lokalerna o s v. Nu ska jag jobba i morgon också och torsdag ska jag jobba natt. Då är jag trött två dagar efter och lördag jobbar jag på "gamla stället", det tar visst aldrig slut. Gräset är långt, jag skulle behöva köra med trimmern, jag skulle också behöva städa, baka och laga mat eftersom jag får gäster snart. Jag behöver ta rätt på alla äpplen, plommon, plocka svamp och lingon. Usch jag blir trött bara jag tänker på det. Jag måste också flytta baggarna, som har fått en massa kardborrar i pälsen. Jag har satt upp ny tråd i en hage, som jag måste köra dem till men då måste jag ha gott om tid en dag.
Om jag sedan får vara hemma så jag hinner med allt detta så måste jag bygga en fålla hos tackorna, så jag kan skilja av tacklammen. Det blir dels bättre att valla båda grupperna, dels får tackorna vila sig och dessutom ska de ändå skiljas åt eftersom jag inte ska betäcka ungtackorna i år. Men först måste jag då försöka få bort tistlarna i hagen, som ungtackorna ska vara i så inte de också får kardborrar i pälsen. Det är mycket nu.
i a f att jag kan bli bättre. Dessutom tyckte jag att det var så himla roligt. Jag blev inte så ledsen på lördagen, då tyckte jag det var något med fåren eller hunden eller båda. Däremot på söndagen, då gick ju hämtet hyfsat men fösningen fungerade inte alls. OCH DÅ VAR DET MITT FEL. Jag var så himla rädd att fåren bara skulle försvinna. Eftersom jag sett så många får göra det den dagen så tänkte jag att nu ska jag se till att hon stoppar dem så de inte sticker men var inte tillräckligt fokuserad för att klara att se till att hon inte vände dem. Jag vet ju att jag kan hejda henne om jag bara är seriös och anstränger mig. Jag fick helt enkelt ett återfall i gammalt beteende - det berodde naturligtvis på min nervositet. Men det kändes förbaskat förargligt.
Nu var det ju så att jag innan pratat om att jag bara "såg den där tävlingen som träning" o s v men det var tydligen inte riktigt så eftersom jag direkt tänkte sluta tävla, innan jag ens hade börjat. Det är ju häpnadsväckande. Inbilla sig att kunna gå från ingenting till att vinna tävlingar direkt, och utan att ens kunna alla moment. Nu får jag ju skämmas ännu mer. Jag strök mig på en gång från tävlingen i Malung, som jag anmält mig till. Däremot lät jag anmälan till Bråfors vara kvar. Det var tydligen inte ärligt att jag tänkte sluta ändå???? Tävlingen i Bråfors ska jag se som träning i alla fall. Och jag tyckte det var jätteroligt båda de här tävlingshelgerna.
Det värsta är att jag har så dåligt med tid så jag inte har tid att träna. Nu har jag jobbat måndag och tisdag på det "nya" behandlingshemmet. Det var också roligt men jobbigt med ett nytt ställe, där allt är nytt, människorna, rutinerna, lokalerna o s v. Nu ska jag jobba i morgon också och torsdag ska jag jobba natt. Då är jag trött två dagar efter och lördag jobbar jag på "gamla stället", det tar visst aldrig slut. Gräset är långt, jag skulle behöva köra med trimmern, jag skulle också behöva städa, baka och laga mat eftersom jag får gäster snart. Jag behöver ta rätt på alla äpplen, plommon, plocka svamp och lingon. Usch jag blir trött bara jag tänker på det. Jag måste också flytta baggarna, som har fått en massa kardborrar i pälsen. Jag har satt upp ny tråd i en hage, som jag måste köra dem till men då måste jag ha gott om tid en dag.
Om jag sedan får vara hemma så jag hinner med allt detta så måste jag bygga en fålla hos tackorna, så jag kan skilja av tacklammen. Det blir dels bättre att valla båda grupperna, dels får tackorna vila sig och dessutom ska de ändå skiljas åt eftersom jag inte ska betäcka ungtackorna i år. Men först måste jag då försöka få bort tistlarna i hagen, som ungtackorna ska vara i så inte de också får kardborrar i pälsen. Det är mycket nu.
Dags för tävling igen, vad har jag gett mig in på?
I går hämtade jag hem min husvagn från Örebro. Tror inte jag behöver ha den där mera för att sova i. Skulle jag behöva det så har jag platsen kvar till 30 nov så det är bara att dra dit vagnen igen. Den här helgen ska jag ha den med till Storvreta för att sova i. Jag har ringt och fått veta att jag får parkera på en äng så hon trodde det skulle bli ganska mörkt där. För mig är det nog värst att det inte finns el. Jag har gasol men har aldrig använt den. Nåja, det är säkert bra för mig att träna på boende utan el.
Det känns inte så bra att veta att vi inte lärt oss delning ännu men det är inte mycket att göra åt. Jag tränade faktiskt på min tackflock i går och det blir något helt annat, antagligen för att det är en större flock. Jag har ju tränat delning hos Peter också några gånger och det har gått bra (ibland). Men då har jag oftast haft stor flock. Nu gick det jättebra med mina får. Jag kan ta det lugnt på ett annat sätt när jag är hemma. Jag väntade tills fåren var så lugna så några börjat beta och luckan var ganska stor. Då var det inga problem alls att få Tassa att fösa iväg den ena flocken. Jag började väl tävla för tidigt har jag förstått nu eftersom jag visste att jag inte kunde delning. Men jag trodde nog att jag skulle hinna lära mig. Vi får se hur det går. Bara de inte överraskar med malteserkors för då går det åt pipan.......
På måndag ska jag jag börja arbeta (bara extra förstås) på ett annat behandlingshem, som ligger lite närmare. Det blir inte så långt att åka. Jag har inte kommit ihåg (eller inte vågat) fråga om jag kan ha hundarna med mig. På måndag har Britt lovat att ha dem men hon är ju ofta borta och har dessutom mycket att göra så jag kan inte räkna med att hon kan ha dem. Det finns hunddagis i Storå men då blir det betydligt längre att åka - och dyrt. Då försvinner fördelen med att det är nära. Men det brukar ordna sig.
Nu ska jag förbereda mitt tävlande. Det gäller att se till att får och katter klarar sig två dagar med mat och vatten och att jag får med mig allt jag och hundarna behöver. Och ta reda på vilken väg jag ska åka till Storvreta.
Det känns inte så bra att veta att vi inte lärt oss delning ännu men det är inte mycket att göra åt. Jag tränade faktiskt på min tackflock i går och det blir något helt annat, antagligen för att det är en större flock. Jag har ju tränat delning hos Peter också några gånger och det har gått bra (ibland). Men då har jag oftast haft stor flock. Nu gick det jättebra med mina får. Jag kan ta det lugnt på ett annat sätt när jag är hemma. Jag väntade tills fåren var så lugna så några börjat beta och luckan var ganska stor. Då var det inga problem alls att få Tassa att fösa iväg den ena flocken. Jag började väl tävla för tidigt har jag förstått nu eftersom jag visste att jag inte kunde delning. Men jag trodde nog att jag skulle hinna lära mig. Vi får se hur det går. Bara de inte överraskar med malteserkors för då går det åt pipan.......
På måndag ska jag jag börja arbeta (bara extra förstås) på ett annat behandlingshem, som ligger lite närmare. Det blir inte så långt att åka. Jag har inte kommit ihåg (eller inte vågat) fråga om jag kan ha hundarna med mig. På måndag har Britt lovat att ha dem men hon är ju ofta borta och har dessutom mycket att göra så jag kan inte räkna med att hon kan ha dem. Det finns hunddagis i Storå men då blir det betydligt längre att åka - och dyrt. Då försvinner fördelen med att det är nära. Men det brukar ordna sig.
Nu ska jag förbereda mitt tävlande. Det gäller att se till att får och katter klarar sig två dagar med mat och vatten och att jag får med mig allt jag och hundarna behöver. Och ta reda på vilken väg jag ska åka till Storvreta.
Vi kan nog inte lära oss delning
Tassa och jag har tränat idag. Hemskt. Jag lyckades länge hålla mig lugn men till sist brast det. Jag skrek och svor och slog sönder min käpp (inte på några djur utan i backen. Käppen är betydligt kortare nu).
Tassa har mycket svårt att få mina får att gå. Det rår hon väl egentligen inte för, hon är ju som hon är och det har blivit mycket bättre än det var förra veckan. Men jag tycker att hon kunde ge dem ett tjuvnyp ibland så de lär sig att flytta på sig. Men det värsta är delningen. Det går inte. Jag försökte länge att peppa och ge kommando med "glad röst". När det inte fungerade blev det "arg röst" och det fungerade inte heller. Till sist kom hon inte alls när jag lockade på henne. Hon blev väldigt trött också. Det blev alldeles för tjatigt men jag hoppades att det skulle lyckas EN gång åtminstone så vi kunde avsluta med något bra. Jag försökte också växla med lite fösning och ett hämt då och då, det gick bra men det hjälpte inte. Jag fick ge upp utan att det hade lyckats. Hon vill inte gå in i luckan och fösa iväg de får som ska bort. Hur ska jag kunna lära henne det?
Det var också dumt att börja med träning och göra slut på alla krafte. Jag hade nämligen bestämt mig för att flytta fåren till andra beten. Först hämtade jag baggflocken och tog in den i lagården. Jag hade räknat ut att det skulle vara enklast för sedan skulle tackorna förbi hagen där baggarna skulle vara. Tackorna fick gå till baggarnas hage där det fanns bete kvar.
Precis när baggarna kom fram till lagården vände två av dem och tog sig in till tackorna. Hemska tanke om de gjort sina mödrar och systrar med barn. Det gick ju inte att få tag på baggarna utan jag fick ta in alla tackorna i ett utrymme där de stod trångt, släpa (det ska vara ett p) ut baggarna och fortsätta släpa dem uppför backen och in i lagården. Det gick till sist men då var både Tassa och jag slut. Tassa hade börjat tveka.
Nästa var att flytta tackorna från deras hage och naturligtvis måste ett lamm springa in och springa utmed staketet så det blev bökigt att få ut henne. Under tiden drog alla tackorna ut på ett fält med jättelångt gräs. Skicka Tassa för att hämta dem och hon kom med ca två tredjedelar av flocken. De sprang iväg mot hagen, som de skulle till medan resten gick kvar i långgräset. Bara att följa med och stänga in dem som gick rätt och vända för att hämta resten. Tassa hade slutat lyda. Jag tror faktiskt att hon inte orkade mera. Jag fick själv vara vallhund och fick iväg även de sista tackorna och in med dem i hagen till de andra.
Fylla på vatten, se till att det fanns mineralfoder, saltstenar, kolla staketet i baggarnas "nya" hage. Undra på att man blir helt slut. Tassa gick sakta tillbaka. Hon måste också ha varit helt slut, hon springer ju alltid annars. Vi var hos Britt en sväng på eftermiddagen. Tassa och jag hämtade hennes 18 baggar och det var inga problem alls. Men i kväll när jag skulle gå för att titta till fåren i deras nya hagar så vägrade Tassa att komma med. Jag gick bara tillbaka, satte på henne koppel och då följde hon med utan protester. Jag hade några funderingar på att gå in i hagen och kolla lite tillsammans med Tassa men jag avstod. Baggarna stod i en ring och stångades. De bråkar nog mycket nu. Bara de inte glömmer att beta.
Tassa har mycket svårt att få mina får att gå. Det rår hon väl egentligen inte för, hon är ju som hon är och det har blivit mycket bättre än det var förra veckan. Men jag tycker att hon kunde ge dem ett tjuvnyp ibland så de lär sig att flytta på sig. Men det värsta är delningen. Det går inte. Jag försökte länge att peppa och ge kommando med "glad röst". När det inte fungerade blev det "arg röst" och det fungerade inte heller. Till sist kom hon inte alls när jag lockade på henne. Hon blev väldigt trött också. Det blev alldeles för tjatigt men jag hoppades att det skulle lyckas EN gång åtminstone så vi kunde avsluta med något bra. Jag försökte också växla med lite fösning och ett hämt då och då, det gick bra men det hjälpte inte. Jag fick ge upp utan att det hade lyckats. Hon vill inte gå in i luckan och fösa iväg de får som ska bort. Hur ska jag kunna lära henne det?
Det var också dumt att börja med träning och göra slut på alla krafte. Jag hade nämligen bestämt mig för att flytta fåren till andra beten. Först hämtade jag baggflocken och tog in den i lagården. Jag hade räknat ut att det skulle vara enklast för sedan skulle tackorna förbi hagen där baggarna skulle vara. Tackorna fick gå till baggarnas hage där det fanns bete kvar.
Precis när baggarna kom fram till lagården vände två av dem och tog sig in till tackorna. Hemska tanke om de gjort sina mödrar och systrar med barn. Det gick ju inte att få tag på baggarna utan jag fick ta in alla tackorna i ett utrymme där de stod trångt, släpa (det ska vara ett p) ut baggarna och fortsätta släpa dem uppför backen och in i lagården. Det gick till sist men då var både Tassa och jag slut. Tassa hade börjat tveka.
Nästa var att flytta tackorna från deras hage och naturligtvis måste ett lamm springa in och springa utmed staketet så det blev bökigt att få ut henne. Under tiden drog alla tackorna ut på ett fält med jättelångt gräs. Skicka Tassa för att hämta dem och hon kom med ca två tredjedelar av flocken. De sprang iväg mot hagen, som de skulle till medan resten gick kvar i långgräset. Bara att följa med och stänga in dem som gick rätt och vända för att hämta resten. Tassa hade slutat lyda. Jag tror faktiskt att hon inte orkade mera. Jag fick själv vara vallhund och fick iväg även de sista tackorna och in med dem i hagen till de andra.
Fylla på vatten, se till att det fanns mineralfoder, saltstenar, kolla staketet i baggarnas "nya" hage. Undra på att man blir helt slut. Tassa gick sakta tillbaka. Hon måste också ha varit helt slut, hon springer ju alltid annars. Vi var hos Britt en sväng på eftermiddagen. Tassa och jag hämtade hennes 18 baggar och det var inga problem alls. Men i kväll när jag skulle gå för att titta till fåren i deras nya hagar så vägrade Tassa att komma med. Jag gick bara tillbaka, satte på henne koppel och då följde hon med utan protester. Jag hade några funderingar på att gå in i hagen och kolla lite tillsammans med Tassa men jag avstod. Baggarna stod i en ring och stångades. De bråkar nog mycket nu. Bara de inte glömmer att beta.
Valltävling
Vilken fantastisk helg. Det är inte ofta jag säger, jag som inte tycker om helger. Jag har ju tävlat i helgen och när jag säger så där så kunde man tro att jag vunnit tävlingen men det gjorde jag inte, långt därifrån. Fick 60 poäng, 37 på hämtet, det är ju inte mycket men jag är nöjd och det räckte till ett 3:e pris. Jag visste ju innan vad jag behöver träna på. Hämtet brukar gå bra men idag blev det "några krokar" i framdrivningen, det var de som drog ner hämtpoängen. Det är Tassas svaghet, att hon gör krokar. Samma sak i fösningen, där var det flera krokar. Sedan gick drivningen bra och även fålla in. Delning har vi ju inte lärt oss så där tog tiden slut.
En verklig Aha-upplevelse fick jag på hemvägen gällande fösningen. Tassas "krokar", Ewa kommenterade dem och menade att Tassa inte stannade direkt. Det var en sak, jag kan få henne att stanna när jag verkligen bestämmer mig. Det måste jag göra varje gång naturligtvis. Hon är duktig att utnyttja när jag inte är bestämd.
Jag kommenterade då:"ja, och så säger Peter att jag är för sen dessutom".
Jag funderade lite på det där och plötsligt fattade jag. Jag har ju alltid tänkt när Peter säger att jag är sen att han menar att jag är långsam, att jag reagerar, tänker och handlar långsamt, troligen p g a min ålder. Det är säkert så han tänker också. Det har gjort att jag nog inte ansträngt mig riktigt, har trott att det går inte att göra något åt. På hemvägen idag förstod jag plötsligt och jag blir så trött på mig själv när jag inser att jag inte tänker. Det kan jag faktiskt göra fast jag är gammal. Jag har väntat tills fåren kommit tillbaka på linjen innan jag sagt något. Det har varit helt avsiktligt. Man skulle kunna tro att jag har inbillat mig att "kanske fåren kommer på att de skall svänga när de kommer upp på linjen" och se till att gå där. Jag måste ju naturligtvis se till att fåren svänger innan de kommer upp på linjen om de ska kunna gå rakt sedan. Himmel vad förargligt. Hur kan man vara så dum? Det måste vara åldern. Så korkad har jag inte varit tidigare. Jag borde förstås inte skriva det där så någon ser hur korkad jag är men det är ju en dagbok så jag måste....
Ja så kan det vara. Men tillbaka till hur roligt det var. Jag stod som 9:e reserv få lördagen så jag insåg att jag inte kunde få tävla då men jag åkte dit på lördagen ändå. Tänkte att jag kunde kosta på mig lite semester, jag har mest jobbat på helgerna. Jag hade bokat en campingstuga i närheten av Eknäs Gård så jag kunde ta det lugnt på söndagsmorgonen.
Vallarna i Mälarmården bjöd med SDV-folket (Helen, Ewa S och Marie Forslund och jag fick också hänga med. De bjöd på god mat och det var trevlig stämning - jätteroligt. Jag kom vid lunchdags och tittade på Mälarmårdens KM. Vädret var vackert, lagom varmt och det var roligt att se på deras duktiga vallare. Söndagens väder var dock inte så vackert. Det var uppehåll de första timmarna på förmiddagen men sedan tilltog regnet och blåsten. När jag skulle gå var det värsta hällregnet. Man behövde i a f inte svettas.
Det var min första "riktiga" tävling. Det gäller förstås att träna om vi ska kunna bli bättre. Fr a måste jag träna fösning och delning. Jag måste lära mig Malteserkors och dessutom träna detaljer som t ex att Tassa slår gärna över och har inte tillräckligt djup på hämtet. Hon går ut fint åt sidan och håller ut tills hon svänger in bakom fåren, då kommer hon för nära. Hon tar sig lite för många friheter också, det måste ändras om det fortfarande är möjligt. Jag får försöka bli konsekvent, det är ju mitt fel att hon tar sig friheter. Jag får försöka få rutin på att komma iväg och träna. Det är ju alltid så mycket annat som måste göras så det gäller att prioritera.
En verklig Aha-upplevelse fick jag på hemvägen gällande fösningen. Tassas "krokar", Ewa kommenterade dem och menade att Tassa inte stannade direkt. Det var en sak, jag kan få henne att stanna när jag verkligen bestämmer mig. Det måste jag göra varje gång naturligtvis. Hon är duktig att utnyttja när jag inte är bestämd.
Jag kommenterade då:"ja, och så säger Peter att jag är för sen dessutom".
Jag funderade lite på det där och plötsligt fattade jag. Jag har ju alltid tänkt när Peter säger att jag är sen att han menar att jag är långsam, att jag reagerar, tänker och handlar långsamt, troligen p g a min ålder. Det är säkert så han tänker också. Det har gjort att jag nog inte ansträngt mig riktigt, har trott att det går inte att göra något åt. På hemvägen idag förstod jag plötsligt och jag blir så trött på mig själv när jag inser att jag inte tänker. Det kan jag faktiskt göra fast jag är gammal. Jag har väntat tills fåren kommit tillbaka på linjen innan jag sagt något. Det har varit helt avsiktligt. Man skulle kunna tro att jag har inbillat mig att "kanske fåren kommer på att de skall svänga när de kommer upp på linjen" och se till att gå där. Jag måste ju naturligtvis se till att fåren svänger innan de kommer upp på linjen om de ska kunna gå rakt sedan. Himmel vad förargligt. Hur kan man vara så dum? Det måste vara åldern. Så korkad har jag inte varit tidigare. Jag borde förstås inte skriva det där så någon ser hur korkad jag är men det är ju en dagbok så jag måste....
Ja så kan det vara. Men tillbaka till hur roligt det var. Jag stod som 9:e reserv få lördagen så jag insåg att jag inte kunde få tävla då men jag åkte dit på lördagen ändå. Tänkte att jag kunde kosta på mig lite semester, jag har mest jobbat på helgerna. Jag hade bokat en campingstuga i närheten av Eknäs Gård så jag kunde ta det lugnt på söndagsmorgonen.
Vallarna i Mälarmården bjöd med SDV-folket (Helen, Ewa S och Marie Forslund och jag fick också hänga med. De bjöd på god mat och det var trevlig stämning - jätteroligt. Jag kom vid lunchdags och tittade på Mälarmårdens KM. Vädret var vackert, lagom varmt och det var roligt att se på deras duktiga vallare. Söndagens väder var dock inte så vackert. Det var uppehåll de första timmarna på förmiddagen men sedan tilltog regnet och blåsten. När jag skulle gå var det värsta hällregnet. Man behövde i a f inte svettas.
Det var min första "riktiga" tävling. Det gäller förstås att träna om vi ska kunna bli bättre. Fr a måste jag träna fösning och delning. Jag måste lära mig Malteserkors och dessutom träna detaljer som t ex att Tassa slår gärna över och har inte tillräckligt djup på hämtet. Hon går ut fint åt sidan och håller ut tills hon svänger in bakom fåren, då kommer hon för nära. Hon tar sig lite för många friheter också, det måste ändras om det fortfarande är möjligt. Jag får försöka bli konsekvent, det är ju mitt fel att hon tar sig friheter. Jag får försöka få rutin på att komma iväg och träna. Det är ju alltid så mycket annat som måste göras så det gäller att prioritera.
Tävling
Idag har jag varit och tränat på Peters får. Jag blev så knäckt här om dagen när Tassa nästan inte fick fåren att flytta sig. Jag fick ju förstås en del kommentarer då men det brukar jag få så det spelade inte så stor roll. Fast det är klart att en del gör det, inte så kul att någon kritiserar ens hund. Jag tror att det skulle vara mycket annorlunda om hon var
Border Collie, men det är hon ju inte.
Det var bra att träna hos Peter. Han har ju "tröga" får (även om de också är obegripligt snabba ibland) och Tassa kan ändå flytta dem, även om hon inte så gärna gör det när jag står stilla. Det kändes jättebra. Hon föste dem rakt och fint, tog med alla och det gick att styra henne. Hon hämtade och kom med dem rakt och fint också. Blir det så när vi tävlar så har vi chans att komma runt banan. Men det beror väl på mig förstås, hur det går då. Men nu är det ju meningen att det bara ska vara träning. Träning för mig att hålla nerverna i styr.
Vi tränade faktiskt lite på mina får i går också. Tassa fick fösa hela flocken runt hagen och det gick ju betydligt bättre än när vi var ute och tränade. Tackorna vill fortfarande skydda sina lamm och lammen sätter sig på tvären. Men de går undan när de blir tvungna. Jag vet inte varför det blev så omöjligt här om dagen.
Vi tränade också på baggarna. Det börjar gå riktigt bra. Med undantag för den baggen, som jag tänker använda som avelsbagge. Han står bara kvar. Det hjälper inte att jag stampar, knuffar på honom, klappar händerna eller vad jag gör. Tassa får honom förstås inte heller att flytta sig en tum. Inte vet jag hur det ska bli när han kommer tillsammans med tackorna. Det är inget fel på honom, så att han inte orkar eller så. Han springer gladeligen med kompisarna och stångas med pälsbaggarna när de kommer och bråkar. Men när jag kommer i närheten av honom, Josef heter han, så vill han bara bli klappad. Då viftar han på svansen, det orkar han också. Märklig kille.
Nu känns det i alla fall mycket bättre. Nu vågar jag åka till Södertälje i morgon. Sedan får vi se vad som händer när jag kommer ut på banan.
Border Collie, men det är hon ju inte.
Det var bra att träna hos Peter. Han har ju "tröga" får (även om de också är obegripligt snabba ibland) och Tassa kan ändå flytta dem, även om hon inte så gärna gör det när jag står stilla. Det kändes jättebra. Hon föste dem rakt och fint, tog med alla och det gick att styra henne. Hon hämtade och kom med dem rakt och fint också. Blir det så när vi tävlar så har vi chans att komma runt banan. Men det beror väl på mig förstås, hur det går då. Men nu är det ju meningen att det bara ska vara träning. Träning för mig att hålla nerverna i styr.
Vi tränade faktiskt lite på mina får i går också. Tassa fick fösa hela flocken runt hagen och det gick ju betydligt bättre än när vi var ute och tränade. Tackorna vill fortfarande skydda sina lamm och lammen sätter sig på tvären. Men de går undan när de blir tvungna. Jag vet inte varför det blev så omöjligt här om dagen.
Vi tränade också på baggarna. Det börjar gå riktigt bra. Med undantag för den baggen, som jag tänker använda som avelsbagge. Han står bara kvar. Det hjälper inte att jag stampar, knuffar på honom, klappar händerna eller vad jag gör. Tassa får honom förstås inte heller att flytta sig en tum. Inte vet jag hur det ska bli när han kommer tillsammans med tackorna. Det är inget fel på honom, så att han inte orkar eller så. Han springer gladeligen med kompisarna och stångas med pälsbaggarna när de kommer och bråkar. Men när jag kommer i närheten av honom, Josef heter han, så vill han bara bli klappad. Då viftar han på svansen, det orkar han också. Märklig kille.
Nu känns det i alla fall mycket bättre. Nu vågar jag åka till Södertälje i morgon. Sedan får vi se vad som händer när jag kommer ut på banan.
Träning och tävling
Nu börjar jag bli riktigt nervös och funderar vad jag har gett mig in på. Har ju anmält mig till tävling i Södertälje denna helg och till Storvreta nästa helg. Jag blir alldeles matt bara jag tänker på det. Hur ska det då bli när det är dags. Men jag kanske inte hittar dit. Eller jag kanske vinner hundra miljoner, då struntar jag i tävlingar och reser bort.
Jag ska jobba i natt och eftersom jag inte kan sova dagen efter så kommer jag att vara trött i flera dagar. Förstår inte varför jag inte säger nej till att jobba natt. Det gör ju att jag inte orkar träna inför tävlingen i helgen. Jag tränade lite igår och det var fullständig katastrof. Oerhört skamfyllt. Det går inte att beskriva.
Jag hade frågat bonden som jag hyr lagård av, om jag fick träna på ett stort fält som han slagit. Det var inga problem, det fick jag gärna. Bara jag höll reda på fåren så de inte sprang in på gården vid huset bredvid (som hans son m familj bor i).
Jag frågade Britt om hon hade lust att komma och träna (och hjälpa till, Tassa har stora svårigheter att flytta mina får). Hon kom med Nell och vi delade av några tackor med lamm och gick ut till fältet. Att ta fåren dit var inga problem. Inte att ta dem tillbaka heller, det var inte problemet, det klarade Tassa utan problem märkligt nog.
Vi började med att Britt ställde ut fåren och jag skickade Tassa på ett hämt.
1. Hon gick vänster fast jag sagt höger.
2. När hon kommit fram så sprang hon till Britt istället för att komma med fåren.
3. När jag skrek gick hon tillbaka till fåren men hade MYCKET svårt att få igång dem.
4. Så småningom fick hon dem att gå men det gick verkligen sakta. De stannade och betade med jämna mellanrum och Tassa väntade artigt.
5. När de äntligen kommit fram skulle de runt mig och därefter skulle Tassa fösa dem runt ett par pinnar. Det gick verkligen SAKTA. Jag fick ropa, peppa, ryta, uppmuntra.
Det hela tog nog ungefär en kvart.
Ungefär så där brukar det ju vara på träningskvällarna också......
Därefter gjorde Britt ett hämt och en fösning, som inte gick helt perfekt men jämfört med min var det utmärkt.
Är det någon som tror att det är möjligt att komma runt en tävlingsbana med en sådan hund? Jag förstår ingenting. Mina får har ingen respekt för Tassa. Det hjälper inte att jag försöker hjälpa henne att "skrämma upp dem", Det fungerar inte alls. Dessutom - löpet som jag väntat på och tyckt mig se att det var på väg, verkar åter som om det var på väg, men nu vet jag inte.
Nu gjorde jag ett hämt när Britt inte stod där, då gick det betydligt bättre men framdrivningen var vinglig.
Jag har tänkt åka till tävlingarna ändå. Jag blir inte den första i världshistorien som blir diskad, om det blir så. Kanske jag blir den första som blir diskad i ALLA tävlingarna jag startar i. Kul att bli först med någonting. Om jag kommer med i båda tävlingarna i Södertälje, jag står som reserv i den första, och blir diskad i båda så ställer jag kanske inte upp i Storvreta. Får se.
Ja, livet är hårt, bittert och orättvist, som "en mig närstående, som själv ställt till det" brukar säga.
Jag ska jobba i natt och eftersom jag inte kan sova dagen efter så kommer jag att vara trött i flera dagar. Förstår inte varför jag inte säger nej till att jobba natt. Det gör ju att jag inte orkar träna inför tävlingen i helgen. Jag tränade lite igår och det var fullständig katastrof. Oerhört skamfyllt. Det går inte att beskriva.
Jag hade frågat bonden som jag hyr lagård av, om jag fick träna på ett stort fält som han slagit. Det var inga problem, det fick jag gärna. Bara jag höll reda på fåren så de inte sprang in på gården vid huset bredvid (som hans son m familj bor i).
Jag frågade Britt om hon hade lust att komma och träna (och hjälpa till, Tassa har stora svårigheter att flytta mina får). Hon kom med Nell och vi delade av några tackor med lamm och gick ut till fältet. Att ta fåren dit var inga problem. Inte att ta dem tillbaka heller, det var inte problemet, det klarade Tassa utan problem märkligt nog.
Vi började med att Britt ställde ut fåren och jag skickade Tassa på ett hämt.
1. Hon gick vänster fast jag sagt höger.
2. När hon kommit fram så sprang hon till Britt istället för att komma med fåren.
3. När jag skrek gick hon tillbaka till fåren men hade MYCKET svårt att få igång dem.
4. Så småningom fick hon dem att gå men det gick verkligen sakta. De stannade och betade med jämna mellanrum och Tassa väntade artigt.
5. När de äntligen kommit fram skulle de runt mig och därefter skulle Tassa fösa dem runt ett par pinnar. Det gick verkligen SAKTA. Jag fick ropa, peppa, ryta, uppmuntra.
Det hela tog nog ungefär en kvart.
Ungefär så där brukar det ju vara på träningskvällarna också......
Därefter gjorde Britt ett hämt och en fösning, som inte gick helt perfekt men jämfört med min var det utmärkt.
Är det någon som tror att det är möjligt att komma runt en tävlingsbana med en sådan hund? Jag förstår ingenting. Mina får har ingen respekt för Tassa. Det hjälper inte att jag försöker hjälpa henne att "skrämma upp dem", Det fungerar inte alls. Dessutom - löpet som jag väntat på och tyckt mig se att det var på väg, verkar åter som om det var på väg, men nu vet jag inte.
Nu gjorde jag ett hämt när Britt inte stod där, då gick det betydligt bättre men framdrivningen var vinglig.
Jag har tänkt åka till tävlingarna ändå. Jag blir inte den första i världshistorien som blir diskad, om det blir så. Kanske jag blir den första som blir diskad i ALLA tävlingarna jag startar i. Kul att bli först med någonting. Om jag kommer med i båda tävlingarna i Södertälje, jag står som reserv i den första, och blir diskad i båda så ställer jag kanske inte upp i Storvreta. Får se.
Ja, livet är hårt, bittert och orättvist, som "en mig närstående, som själv ställt till det" brukar säga.
Träningskväll
Träningskvällen i går lämnade en del övrigt att önska, det var en hel del motigheter. Det blev s a s inte mycket tränat. Men det vi tränade, Tassa och jag, var Malteserkors. Jag har ju anmält oss till några tävlingar och det är ju typiskt: nu har Tassa lärt sig hämt, fösning och fålla och lagom tills vi ska börja tävla så lägger man till delning och malteserkors. Det har vi inte lärt oss. Det jag kan säga om gårdagens träning är att det gick allt bättre under kvällens lopp. Till att börja med sprang Tassa i vida cirklar, vi har ju jobbat mycket med att hon ska hålla ut och det gjorde hon. Dessutom sprang hon för livet, det blev hon ju tvungen till eftersom hon var så långt borta. Vartefter som tiden gick så kom hon allt närmare och förstod också att det gällde att gå sakta, smyga fram. Jag minns inte om vi någon gång fick igenom alla fem men i varje fall fyra. Man får vara glad för det lilla.
För övrigt tyckte jag nog att Tassa gjorde så gott hon kunde. Jag blir ju arg och ryter åt henne ibland och då fungerar hon inte alls. Jag jobbar på att lära mig behärska mig. Det går i regel bra om det inte händer något särskilt. Igår, just när Tassa skulle hämta, hade ett får stuckit från den andra gruppen, och det blev bråttom att hämta fåret. I det läget stannade Tassa upp när jag skrek för att skynda på henne. Det blev helt motsatt reaktion. Det brukar det bli men jag har svårt att styra mig när det händer något som berör någon annan.
Nåja vi har tränat en del denna vecka. Jag har glömt fråga om malteserkorset, skriver man ut i Kalendern om det är malteserkors eller kan det komma som en överraskning när man kommer till tävling. I så fall är det nog inte stor idé att vi försöker eftersom vi inte klarar vare sig delning eller malteserkors. I annat fall är det viktigaste att jag kan hålla mina nerver i styr, det är nog inte så mycket lättare.
För övrigt tyckte jag nog att Tassa gjorde så gott hon kunde. Jag blir ju arg och ryter åt henne ibland och då fungerar hon inte alls. Jag jobbar på att lära mig behärska mig. Det går i regel bra om det inte händer något särskilt. Igår, just när Tassa skulle hämta, hade ett får stuckit från den andra gruppen, och det blev bråttom att hämta fåret. I det läget stannade Tassa upp när jag skrek för att skynda på henne. Det blev helt motsatt reaktion. Det brukar det bli men jag har svårt att styra mig när det händer något som berör någon annan.
Nåja vi har tränat en del denna vecka. Jag har glömt fråga om malteserkorset, skriver man ut i Kalendern om det är malteserkors eller kan det komma som en överraskning när man kommer till tävling. I så fall är det nog inte stor idé att vi försöker eftersom vi inte klarar vare sig delning eller malteserkors. I annat fall är det viktigaste att jag kan hålla mina nerver i styr, det är nog inte så mycket lättare.
Kelpiemästerskapet
Nu tror alla att jag kommer att skriva om att jag vann Novisklassen i KelpieMästerskapet men det har jag inte tänkt göra.
Jo, det är klart att jag ska. Annars skriver jag ju mest om alla misslyckanden. Den klassen är lätt, drivning genom två grindar, fålla och ett hämt. (där man får välja längd, jag valde 100 m). Väljer man 100 m får man 100% av hämtpoängen, 75 m får man 75% o s v. Jag räknade kallt med att endera går det bra och då går det bra oavsett 100 m eller 50 m. Nu tycker jag inte det spelar så stor roll att det var lätt, jag kände när jag var klar att det blivit nästan perfekt. Vi fick 97 poäng så det var inte mycket strul. Jag tänkte då att vi nog skulle få rätt bra poäng men jag trodde inte vi vunnit. Det var en härlig känsla.
Tyvärr räckte den inte så länge. Jag hade nr 28 (av 31) i Novisklassen. Jag hade ju också anmält oss till Bonnhundsklassen, som var betydligt svårare. Där hade jag nr 4. Trean bröt så det blev snabbt min tur. Alltför snabbt troligen, både för Tassa och mig. Det började redan på hämtet. Tassa gick ut fint och sprang halva vägen sedan fick hon för sig att fåren nog var någon annanstans och svängde av mot höger - något som hon aldrig brukar göra annars vid hämt. (skulle ha skickat vänster men det var lite drag åt höger framåt) Först visste jag inte vad jag skulle göra. Sedan hörde jag Peters röst (inne i huvudet) "lägg hunden". så det gjorde jag. Då kom hon tydligen på själv att något var fel, vände och gjorde rätt.
Därefter skulle hund och får genom en "tratt", där strulade jag lite, jag visste inte vilken sida jag skulle stå på, men valde rätt. Alla får in och hunden efter och därefter helt riktigt mot hanteringsanläggningen.
Inga problem att få in får och hund i första fållan. Sedan skulle de genom en ca 4 dm smal ränna ett par meter till nästa fålla. Då strulade det verkligen. Första tackan gick in - och vände. Hon kunde inte gå baklänges tillbaka eftersom det är en ribba i vägen och det blev stopp. Domaren kom och hjälpte mig med råd och tips och jag slet som ett djur för att få loss fåren och få igenom dem. När det till sist lyckats var jag helt slut.
Tassa hon märker genast när jag inte är okej, rusade ut och fåren for som pop corn. Hon samlade ihop dem två gånger men skingrade dem igen och de försvann - mot fårhuset. Det var bara fösning genom två grindar kvar men av det blev inget.
Det kändes väldigt snopet. Jag insåg att det blev för nära inpå med ny tävling. Kanske jag hade kunnat byta med någon om jag tänkt på det men jag vet till nästa gång. I regel är det ju inte två tävlingar efter varandra och jag lär mig kanske att "ladda om". Tassa är ju inte heller riktigt i form eftersom löpet är nära förestående. Hon är alltid nervig flera veckor före. Jag hade INTE hoppats på att vinna den här sista klassen men det hade varit roligt om vi kommit runt banan. Jag vet inte ännu om vi kommer att tävla mera men det vore roligt. (Jag har ju anmält mig till tävling den 16 o 17 aug.) Jag kände i alla fall hur det känns att arbeta tillsammans i ett team och man själv är lugn och hunden lyssnar. En underbar känsla.
Nu ska jag försöka träna så mycket som möjligt. Jag väntar på att min hyresvärd ska slå allt gräs, sedan ska jag fråga om jag får träna på hans vallar, det är jättestora områden, som passar bra för vallning. Jag ska också försöka åka runt till andra ställen och träna så vi får lite rutin på att träffa andra får.
Mina får är skilda åt nu, bagglamm och tackor. Tyvärr är tacklammen kvar hos tackorna, det hade varit bra att även skilja dem åt, de måste ju skiljas även de, men det kan inte hjälpas. Småbaggarna verkade lite vilsna först. De låg i en klunga intill varandra och när jag kom så bräkte de ynkligt. Men nästa gång jag kom så gick de omkring och betade, överlevnadsinstinkten hade gjort sitt. Alla tackor, utom en, hade ett tacklamm kvar så de var inte så upprörda, som de hade varit annars. Nu får jag kolla dem så de inte får juverproblem, fr a den som inte har något lamm kvar. Det är en ungtacka född -07, som hade två stora fina bagglamm, som hon skött mycket bra om. Nästan FÖR bra, hon har haft dem i närheten för det mesta så det blir nog svårt för henne. Samtidigt behöver hon föstås hämta sig.
Jo, det är klart att jag ska. Annars skriver jag ju mest om alla misslyckanden. Den klassen är lätt, drivning genom två grindar, fålla och ett hämt. (där man får välja längd, jag valde 100 m). Väljer man 100 m får man 100% av hämtpoängen, 75 m får man 75% o s v. Jag räknade kallt med att endera går det bra och då går det bra oavsett 100 m eller 50 m. Nu tycker jag inte det spelar så stor roll att det var lätt, jag kände när jag var klar att det blivit nästan perfekt. Vi fick 97 poäng så det var inte mycket strul. Jag tänkte då att vi nog skulle få rätt bra poäng men jag trodde inte vi vunnit. Det var en härlig känsla.
Tyvärr räckte den inte så länge. Jag hade nr 28 (av 31) i Novisklassen. Jag hade ju också anmält oss till Bonnhundsklassen, som var betydligt svårare. Där hade jag nr 4. Trean bröt så det blev snabbt min tur. Alltför snabbt troligen, både för Tassa och mig. Det började redan på hämtet. Tassa gick ut fint och sprang halva vägen sedan fick hon för sig att fåren nog var någon annanstans och svängde av mot höger - något som hon aldrig brukar göra annars vid hämt. (skulle ha skickat vänster men det var lite drag åt höger framåt) Först visste jag inte vad jag skulle göra. Sedan hörde jag Peters röst (inne i huvudet) "lägg hunden". så det gjorde jag. Då kom hon tydligen på själv att något var fel, vände och gjorde rätt.
Därefter skulle hund och får genom en "tratt", där strulade jag lite, jag visste inte vilken sida jag skulle stå på, men valde rätt. Alla får in och hunden efter och därefter helt riktigt mot hanteringsanläggningen.
Inga problem att få in får och hund i första fållan. Sedan skulle de genom en ca 4 dm smal ränna ett par meter till nästa fålla. Då strulade det verkligen. Första tackan gick in - och vände. Hon kunde inte gå baklänges tillbaka eftersom det är en ribba i vägen och det blev stopp. Domaren kom och hjälpte mig med råd och tips och jag slet som ett djur för att få loss fåren och få igenom dem. När det till sist lyckats var jag helt slut.
Tassa hon märker genast när jag inte är okej, rusade ut och fåren for som pop corn. Hon samlade ihop dem två gånger men skingrade dem igen och de försvann - mot fårhuset. Det var bara fösning genom två grindar kvar men av det blev inget.
Det kändes väldigt snopet. Jag insåg att det blev för nära inpå med ny tävling. Kanske jag hade kunnat byta med någon om jag tänkt på det men jag vet till nästa gång. I regel är det ju inte två tävlingar efter varandra och jag lär mig kanske att "ladda om". Tassa är ju inte heller riktigt i form eftersom löpet är nära förestående. Hon är alltid nervig flera veckor före. Jag hade INTE hoppats på att vinna den här sista klassen men det hade varit roligt om vi kommit runt banan. Jag vet inte ännu om vi kommer att tävla mera men det vore roligt. (Jag har ju anmält mig till tävling den 16 o 17 aug.) Jag kände i alla fall hur det känns att arbeta tillsammans i ett team och man själv är lugn och hunden lyssnar. En underbar känsla.
Nu ska jag försöka träna så mycket som möjligt. Jag väntar på att min hyresvärd ska slå allt gräs, sedan ska jag fråga om jag får träna på hans vallar, det är jättestora områden, som passar bra för vallning. Jag ska också försöka åka runt till andra ställen och träna så vi får lite rutin på att träffa andra får.
Mina får är skilda åt nu, bagglamm och tackor. Tyvärr är tacklammen kvar hos tackorna, det hade varit bra att även skilja dem åt, de måste ju skiljas även de, men det kan inte hjälpas. Småbaggarna verkade lite vilsna först. De låg i en klunga intill varandra och när jag kom så bräkte de ynkligt. Men nästa gång jag kom så gick de omkring och betade, överlevnadsinstinkten hade gjort sitt. Alla tackor, utom en, hade ett tacklamm kvar så de var inte så upprörda, som de hade varit annars. Nu får jag kolla dem så de inte får juverproblem, fr a den som inte har något lamm kvar. Det är en ungtacka född -07, som hade två stora fina bagglamm, som hon skött mycket bra om. Nästan FÖR bra, hon har haft dem i närheten för det mesta så det blir nog svårt för henne. Samtidigt behöver hon föstås hämta sig.
Kan jag hålla nerverna i styr?
Nu har jag skilt bagglammen från tackorna. Egentligen skulle jag behöva skilja även tacklammen från tackorna eftersom jag visserligen ska ha några kvar av tacklammen men jag tänkte inte betäcka dem utan låta dem utgöra vallgrupp, så både de och de som ev skall bort på något sätt ska ju ändå skiljas från sina mammor. Det var så trist att inte alls kunna valla på lång tid under betäckning, högdräktighet och nylammade. Ev kan jag låta några tackor vara med i vallgruppen om man nu kan tillåta sig sådan lyx. Jag får ju köpa mitt hö så det kostar ju......
Ännu så länge har jag tackorna i lagården och bagglammen i en hage en bit därifrån. Tyvärr kan de höra varandra trots att tackorna är inne. Tackornas bräkande tränger tydligen igenom tjocka väggar, skog och går över mark långa vägar. Vet inte om jag vågar släppa ut tackorna i kväll. Men gör jag inte det måste jag till lagården i morgon bitti innan jag åker, då får jag ge mig iväg så himla tidigt. Jag vill ju vara med på domargenomgången. Viktigt att få veta vad jag ska göra och bra att få se vem, som ska bedöma min/vår prestation.
Nu när jag i stort sett är klar med jobbet med fåren börjar jag bli nervös. I varje fall Novisklassen är ju väldigt enkel. Det vore nedrigt att misslyckas med den. Men det är svårt nu med Tassa. Märkligt att hon blir så knepig vid löp. Hon verkar strunta i vad jag säger. Hon har ju hjölpt till med fåren och hon har gått vänster när jag sagt höger och vice versa. Jag måste ryta om hon ska lyda och det låter ju illa på tävling. Och ryter jag för mycket så går hon hem. Hon är så känslig den lilla varelsen (hm).
Gräset är fortfarande oklippt men jag vet inte om jag orkar göra det. Jag har arbetat hårt idag. Det har ju varit skönt att solen inte synts till så mycket men det har ju varit varmt ändå. Och tydligen mycket hög luftfuktighet. Svetten har runnit, jag brukar inte svettas mycket (utom i ansiktet) men idag har det nog runnit av mig några liter. Det vore skönt om det varken regnade eller var så fruktansvärt varmt i morgon, man kan alltid hoppas.
Håll tummarna för oss i morgon. Gail har önskat mig lycka till, det borde hjälpa lite. Jag är förvånad själv att jag blir så fruktansvärt nervös när jag ska valla. Det kommer t o m en vanlig träningskväll eller en kurs. När jag varit på kurs har det börjat gå bra efter någon eller några dagar, då har nervositeten gått över. Den möjligheten har jag ju inte på tävling. Det är mycket det att jag får så bråttom. Jag tror alltid att de som ser på blir irriterade när jag håller på för länge. Då försöker jag skynda på och då går det åt pipan. Jag tänker alltid att jag ska ta det lugnt men det är borta när det blir aktuellt.
Ännu så länge har jag tackorna i lagården och bagglammen i en hage en bit därifrån. Tyvärr kan de höra varandra trots att tackorna är inne. Tackornas bräkande tränger tydligen igenom tjocka väggar, skog och går över mark långa vägar. Vet inte om jag vågar släppa ut tackorna i kväll. Men gör jag inte det måste jag till lagården i morgon bitti innan jag åker, då får jag ge mig iväg så himla tidigt. Jag vill ju vara med på domargenomgången. Viktigt att få veta vad jag ska göra och bra att få se vem, som ska bedöma min/vår prestation.
Nu när jag i stort sett är klar med jobbet med fåren börjar jag bli nervös. I varje fall Novisklassen är ju väldigt enkel. Det vore nedrigt att misslyckas med den. Men det är svårt nu med Tassa. Märkligt att hon blir så knepig vid löp. Hon verkar strunta i vad jag säger. Hon har ju hjölpt till med fåren och hon har gått vänster när jag sagt höger och vice versa. Jag måste ryta om hon ska lyda och det låter ju illa på tävling. Och ryter jag för mycket så går hon hem. Hon är så känslig den lilla varelsen (hm).
Gräset är fortfarande oklippt men jag vet inte om jag orkar göra det. Jag har arbetat hårt idag. Det har ju varit skönt att solen inte synts till så mycket men det har ju varit varmt ändå. Och tydligen mycket hög luftfuktighet. Svetten har runnit, jag brukar inte svettas mycket (utom i ansiktet) men idag har det nog runnit av mig några liter. Det vore skönt om det varken regnade eller var så fruktansvärt varmt i morgon, man kan alltid hoppas.
Håll tummarna för oss i morgon. Gail har önskat mig lycka till, det borde hjälpa lite. Jag är förvånad själv att jag blir så fruktansvärt nervös när jag ska valla. Det kommer t o m en vanlig träningskväll eller en kurs. När jag varit på kurs har det börjat gå bra efter någon eller några dagar, då har nervositeten gått över. Den möjligheten har jag ju inte på tävling. Det är mycket det att jag får så bråttom. Jag tror alltid att de som ser på blir irriterade när jag håller på för länge. Då försöker jag skynda på och då går det åt pipan. Jag tänker alltid att jag ska ta det lugnt men det är borta när det blir aktuellt.