Vår?
Tassa och jag har varit ute och (försökt) träna vallning idag. Tyvärr måste jag säga att det gick inget vidare. Hämt gör hon perfekt. Flankeringar är hon jätteduktig på. Allt annat blir bara skit när vi tränar här hemma. Fösning, drivning eller vad det nu kan heta, fungerar inte alls. Hon får inte iväg fåren och jag fattar inte varför. De sprang ju så fort hon visade sig för ett tag sedan. Vi har förstås inte tränat på flera veckor för att det har varit snö, skare och isigt i hagen. Vi försökte också träna lite delning men det gick inte heller. Hon vill gärna springa när vi ska gå sakta och vänta på lucka och sedan är hon alldeles för seg för att hinna få iväg fåren. Det går ju så bra på Peters får, är det kanske för att de är segare samtidigt som de faktiskt kan tänka sig att dela på sig. Det kan inte mina, vi får iväg dem en bit sedan rinner de tillbaka innan vi (Tassa) hinner blinka.
Jag måste börja träna fålla också, det är något som jag är dålig på. Tassa är mycket bättre men det hjälper ju inte när jag inte kan. Mitt stora problem är att jag har för bråttom och sedan blir jag nervös när det inte går som jag vill. Fast jag vet att det går bra om jag tar det lugnt. Malteserkors har jag aldrig försökt, fattar knappast hur det går till, men det är klart att det kan vi ju inte heller.
För övrigt har jag jobbat en del på sista tiden och känner mig trött och sliten - det kanske är därför som inte vallningen funkar. Jag måste passa på och jobba nu, dels har jag haft mycket utgifter nu och dels kommer jag inte att kunna jobba i april och maj OM det nu blir några lamm. Än syns det inte något på tackorna att de skulle vara dräktiga. Nästa vecka kommer fårklipparen, då blir det väl kallt förstås. Jag fryser så hemskt när fåren är nyklippta. Det är lika som för mammor med små barn, mamma klär på barnet när hon själv fryser, jag tar för givet att fåren fryser när jag gör det.
Äntligen har det mesta av snön försvunnit. Nu vill inte jag ha någon snö utan hoppas att det får vara bart nu. I övermorgon börjar mars så nu kan man ju faktiskt börja hoppas på vår på allvar.
Jag måste börja träna fålla också, det är något som jag är dålig på. Tassa är mycket bättre men det hjälper ju inte när jag inte kan. Mitt stora problem är att jag har för bråttom och sedan blir jag nervös när det inte går som jag vill. Fast jag vet att det går bra om jag tar det lugnt. Malteserkors har jag aldrig försökt, fattar knappast hur det går till, men det är klart att det kan vi ju inte heller.
För övrigt har jag jobbat en del på sista tiden och känner mig trött och sliten - det kanske är därför som inte vallningen funkar. Jag måste passa på och jobba nu, dels har jag haft mycket utgifter nu och dels kommer jag inte att kunna jobba i april och maj OM det nu blir några lamm. Än syns det inte något på tackorna att de skulle vara dräktiga. Nästa vecka kommer fårklipparen, då blir det väl kallt förstås. Jag fryser så hemskt när fåren är nyklippta. Det är lika som för mammor med små barn, mamma klär på barnet när hon själv fryser, jag tar för givet att fåren fryser när jag gör det.
Äntligen har det mesta av snön försvunnit. Nu vill inte jag ha någon snö utan hoppas att det får vara bart nu. I övermorgon börjar mars så nu kan man ju faktiskt börja hoppas på vår på allvar.
Mulet, dimmigt, rått, regnigt och på väg att bli mörkt men ändå roligt att träna
Det blir inte mycket vallträning nu, det är fortfarande isigt i hagen och det har dessutom varit hård skare på vissa ställen. Nu är väl (förhoppningsvis) fåren snart högdräktiga dessutom, så då blir det inte så mycket mota med dem. I går var vi i alla fall hos Peter och tränade. Det var jättetrist väder, mulet, dimmigt, rått, regnigt och på väg att mörkna. När jag kom dit tänkte jag att det vore nog skönt om det var fel dag men det var det inte utan det var bara att ge sig ut i hagen. Jag slutade snart frysa och märkte inte vädret. Jag börjar misstänka att Peter tänker ut träningsmoment där han även får mig att springa.
Vi tränade "dolda hämt". Inte ens jag visste var fåren var ibland. Peter gick in i skogen med dem och Tassa fick leta på dem. Det var rena kurragömmaleken. Tassa var jätteduktig och hittade dem varje gång. När jag började tänka att "Nu har hon nog missat dem, undrar var hon är" då kom fåren fram ur skogen och Tassa efter. Sista gången fick hon leta en stund men gav sig inte. Hon kom ut ur skogen och kollade var jag stod och sedan letade hon vidare. Det märktes att hon tyckte det var roligt. Hon gillar verkligen när hon får hämta får och komma till mig med dem. Jag kanske skulle lära henne att hämta något annat och komma till mig med????
Vi tränade också lite delning. När vi väl fått flera grupper fick hon fösa iväg dem åt olika håll, Tarzan tog dem tillbaka och Tassa föste iväg dem igen. Hon har ju haft lite svårt för det, ville helst fösa ihop dem men ju mer hon tränar på att gå bort med en grupp desto bättre går det.
Hemma tränar vi mest i lagården. Att hon ska hålla fåren medan jag ger dem kraftfoder och det är fortfarande svårt. Hon ligger ju kvar och så länge det inte händer något så står fåren också kvar. Så fort jag kommer med hinken tränger sig fåren fram och då låter Tassa dem gå. Det är svårt att veta hur man ska träna det. Jag har börjat stå med Tassa, gå lite bakåt och då tror fåren att "nu hämtar hon hinken" och kommer fram. Då rusar jag fram och föser tillbaka dem tillsammans med Tassa. Då verkar det som hon förstår vad jag vill.
Tassa löper fortfarande. Trots att hon jobbade hårt i går så tog hon sig tid ett par gånger att springa fram till Tarzan och "ställa upp sig" men båda två lydde när vi röt åt dem. Inte så kul med "Border Kelpie" precis.
Vi tränade "dolda hämt". Inte ens jag visste var fåren var ibland. Peter gick in i skogen med dem och Tassa fick leta på dem. Det var rena kurragömmaleken. Tassa var jätteduktig och hittade dem varje gång. När jag började tänka att "Nu har hon nog missat dem, undrar var hon är" då kom fåren fram ur skogen och Tassa efter. Sista gången fick hon leta en stund men gav sig inte. Hon kom ut ur skogen och kollade var jag stod och sedan letade hon vidare. Det märktes att hon tyckte det var roligt. Hon gillar verkligen när hon får hämta får och komma till mig med dem. Jag kanske skulle lära henne att hämta något annat och komma till mig med????
Vi tränade också lite delning. När vi väl fått flera grupper fick hon fösa iväg dem åt olika håll, Tarzan tog dem tillbaka och Tassa föste iväg dem igen. Hon har ju haft lite svårt för det, ville helst fösa ihop dem men ju mer hon tränar på att gå bort med en grupp desto bättre går det.
Hemma tränar vi mest i lagården. Att hon ska hålla fåren medan jag ger dem kraftfoder och det är fortfarande svårt. Hon ligger ju kvar och så länge det inte händer något så står fåren också kvar. Så fort jag kommer med hinken tränger sig fåren fram och då låter Tassa dem gå. Det är svårt att veta hur man ska träna det. Jag har börjat stå med Tassa, gå lite bakåt och då tror fåren att "nu hämtar hon hinken" och kommer fram. Då rusar jag fram och föser tillbaka dem tillsammans med Tassa. Då verkar det som hon förstår vad jag vill.
Tassa löper fortfarande. Trots att hon jobbade hårt i går så tog hon sig tid ett par gånger att springa fram till Tarzan och "ställa upp sig" men båda två lydde när vi röt åt dem. Inte så kul med "Border Kelpie" precis.
Det häner mycket med Tassa - och mig - i träningen
I går hade Tassa och jag en jobbig träning hos Peter igen. Men det gör absolut ingenting för det är samtidigt så himla roligt. Och det händer så mycket med Tassa varje gång - och förhoppningsvis även med mig. Jag bad Peter hjälpa mig att lära Tassa hålla fåren. Länge har jag lagt henne framför fåren och gått därifrån. Hon har legat kvar och fåren har stått där stilla. Det har inte varit några problem. Jag har ändå inte varit 100% övertygad om att det verkligen fungerade.
Nu har vi tränat i ladugården ett tag när fåren varit inne. Det är så blött och så mycket snö så jag har inte velat släppa ut dem. Eftersom jag har dåligt hö så har de en tid fått lite havre och nu får de lite Betfor också. De kommer förstås rusande när jag kommer med hinken och håller på och springer omkull mig. Tassa får fösa in dem i ett hörn och sedan ligga kvar och hålla dem. Tassa har inte riktigt klarat att jobba med fåren inne när det är trångt utan jag har hjälpt henne. Sedan har jag lämnat henne för att hämta hinken. Och vad händer? Jo fåren hoppar över Tassa, som ligger stilla, och kommer och försöker springa omkull mig. Det bad jag om hjälp med.
Peter hade ingen särskild övning just för det. Han medgav att det är svårt men menade att det ligger just i det vi har tränat med fösningen. Tassa vill helst hämta fåren och ta dem till mig. Hon vill dessutom inte hålla på och nöta och tjata med träning och Peter menade att det är viktigt då att göra träningen rolig, lekfull. För att Tassa verkligen skulle förstå att hon måste se till att fåren ger sig iväg så skulle jag springa med henne och hjälpa henne att mota fåren och göra det till en rolig lek. Det fungerade absolut perfekt. Tassa blev mycket uppspelt och man kunde se att hon tyckte det var jätteroligt. Det var faktiskt första gången vi sedan kunde se (när hon motade fåren själv) att hon var säker på vad hon skulle göra och tyckte det var roligt. Några gånger märktes det att hon fortfarande ville ta dem till mig men oftast förstod hon att de skulle bort.
För att göra det hela lite lättare så delade Peter och Tassa fick ta en flock och fösa iväg (tillsammans med mig som höll Tassa i koppel). Hon har ju alltid velat samla ihop fåren och jag har verkligen fått styra hårt för att hon skulle fösa iväg den ena flocken. Den här gången kunde man märka att hon började fatta själv vad hon skulle göra och även tycka det var roligt. Några gånger fick hon göra ett hämt, som hon verkligen gillar, och jag fick en chans att vila lite. Det var väldigt jobbigt att springa med Tassa i snömodden och mota på fåren.
Tassa var riktigt nöjd när vi åkte hem och väl hemma så var hon jätteangelägen att komma in till mina får. Hon traskade tufft in och för första gången gick hon in före mig utan att jag sade något. Tidigare har hon gått efter mig och tvekat när jag har beordrat henne att gå först. (Ett dilemma egentligen, hon SKA gå efter mig men jag tycker hon kan gå före när jag tillåter det.) Samma sak i morse, hon var väldigt ivrig att komma in och körde iväg fåren direkt. Jag får förstås vara uppmärksam så hon inte "öppnar eget". Fåren har ju respekt för henne och sticker iväg på en gång när de ser Tassa. Ändå kan man se att hon är mycket tuffare mot Peters får, trots att de är mycket större och mycket svårare att flytta.
Även i dag gick fåren förbi Tassa för att komma åt kraftfodret. Nu är det dock bara två eller tre får, som kommer, de övriga står kvar. Jag vill förstås inte att fåren ska lära sig att de inte får gå förrän jag säger till, det är ju hunden, som ska se till det. Jag tror nog det kommer att fungera, nu är hon mycket mera aktiv än i början och när hon föser fåren och de försöker vända så klapprar hon med tänderna och gör utfall mot dem direkt. Då flyttar de sig och hon ser att det är hon som flyttar dem.
Nu har vi tränat i ladugården ett tag när fåren varit inne. Det är så blött och så mycket snö så jag har inte velat släppa ut dem. Eftersom jag har dåligt hö så har de en tid fått lite havre och nu får de lite Betfor också. De kommer förstås rusande när jag kommer med hinken och håller på och springer omkull mig. Tassa får fösa in dem i ett hörn och sedan ligga kvar och hålla dem. Tassa har inte riktigt klarat att jobba med fåren inne när det är trångt utan jag har hjälpt henne. Sedan har jag lämnat henne för att hämta hinken. Och vad händer? Jo fåren hoppar över Tassa, som ligger stilla, och kommer och försöker springa omkull mig. Det bad jag om hjälp med.
Peter hade ingen särskild övning just för det. Han medgav att det är svårt men menade att det ligger just i det vi har tränat med fösningen. Tassa vill helst hämta fåren och ta dem till mig. Hon vill dessutom inte hålla på och nöta och tjata med träning och Peter menade att det är viktigt då att göra träningen rolig, lekfull. För att Tassa verkligen skulle förstå att hon måste se till att fåren ger sig iväg så skulle jag springa med henne och hjälpa henne att mota fåren och göra det till en rolig lek. Det fungerade absolut perfekt. Tassa blev mycket uppspelt och man kunde se att hon tyckte det var jätteroligt. Det var faktiskt första gången vi sedan kunde se (när hon motade fåren själv) att hon var säker på vad hon skulle göra och tyckte det var roligt. Några gånger märktes det att hon fortfarande ville ta dem till mig men oftast förstod hon att de skulle bort.
För att göra det hela lite lättare så delade Peter och Tassa fick ta en flock och fösa iväg (tillsammans med mig som höll Tassa i koppel). Hon har ju alltid velat samla ihop fåren och jag har verkligen fått styra hårt för att hon skulle fösa iväg den ena flocken. Den här gången kunde man märka att hon började fatta själv vad hon skulle göra och även tycka det var roligt. Några gånger fick hon göra ett hämt, som hon verkligen gillar, och jag fick en chans att vila lite. Det var väldigt jobbigt att springa med Tassa i snömodden och mota på fåren.
Tassa var riktigt nöjd när vi åkte hem och väl hemma så var hon jätteangelägen att komma in till mina får. Hon traskade tufft in och för första gången gick hon in före mig utan att jag sade något. Tidigare har hon gått efter mig och tvekat när jag har beordrat henne att gå först. (Ett dilemma egentligen, hon SKA gå efter mig men jag tycker hon kan gå före när jag tillåter det.) Samma sak i morse, hon var väldigt ivrig att komma in och körde iväg fåren direkt. Jag får förstås vara uppmärksam så hon inte "öppnar eget". Fåren har ju respekt för henne och sticker iväg på en gång när de ser Tassa. Ändå kan man se att hon är mycket tuffare mot Peters får, trots att de är mycket större och mycket svårare att flytta.
Även i dag gick fåren förbi Tassa för att komma åt kraftfodret. Nu är det dock bara två eller tre får, som kommer, de övriga står kvar. Jag vill förstås inte att fåren ska lära sig att de inte får gå förrän jag säger till, det är ju hunden, som ska se till det. Jag tror nog det kommer att fungera, nu är hon mycket mera aktiv än i början och när hon föser fåren och de försöker vända så klapprar hon med tänderna och gör utfall mot dem direkt. Då flyttar de sig och hon ser att det är hon som flyttar dem.