monawesterlund

Nu har fåren varit inne flera dagar. Först var det så regnigt och blött så jag ville inte släppa ut dem. Sedan har det varit två dagar med så mycket snö så jag ville inte släppa ut dem för det. Det är verkligen omväxlande väder. Tassa och jag har därför tränat inne i lagården. Tassa är fortfarande lite osäker i trånga lägen så det är nog bra att träna inomhus så mycket som möjligt.

Jag gjorde nog ett litet misstag när jag skilde av de tre magra så tidigt. Jag tänkte, okunnig som jag är, att de får vara där ett par veckor och äta upp sig och sedan kan jag släppa ut dem till de andra igen. Nu har jag förstått att de måste nog få vara inne hela tiden, tills tackorna har lammat. Britt har förklarat för mig att de kommer inte att bli tjockare nu, det enda jag kan vinna med att ha dem avskilda är att de inte blir ännu magrare utan håller sig som nu. Den ena tackan har faktiskt redan blivit lite rundare tycker jag ändå men hon var bara "halvmager" enl Kalle H:s definition så det är kanske därför som det har tagit bättre på henne. Jag ska i alla fall sätta baggen i hans egen box när jag har klippt dem. Han är inte ensam ändå utan har kontakt med alla tackorna. Det är bara att han inte får gå ut då men det får han ta. Det är bara att det är mera jobb med att ha dem på flera ställen. Kalle H hade skrivit på protokollet att det var gammalt och tungarbetat i min lagård, det hade jag inte ens tänkt på.

I dag har vi i a f tränat ute - hos Peter. Han körde med oss så inte bara Tassa var trött. Även jag var helt slut. Vi fick inte göra några märkvärdiga saker, bara lite svårare, arbetsrelaterade. Vi delade och skickade får åt olika håll och sedan skulle Tassa hämta dem. Hon fick t ex hämta en grupp som Tarzan vallat upp i skogen, hon såg dem inte ens. Jag skulle skicka henne åt vänster där det var ett dike, ris, långt gräs och träd. Hon försökte springa i skogskanten men det gick inte och till sist stack hon rakt genom riset och hämtade dem. Tre gånger fick hon hämta får där och tredje gången stack hon genom skogen alldeles på egen hand (tass).

Hon fick också hämta flera gånger på andra sidan ett staket och till sist hade hon lärt sig det också. Så även jag. Jag ville ju skicka henne utmed skogskanten, utmed staketet o s v men nu har jag förstått att man kan/ska gå över diken och hur som helst. Jag har också lärt mig i dag att alltid gå mot/vända mig mot fåren. Jag har ju alltid trott att jag var så himla klyftig. De senaste åren har jag börjat tveka. I dag har jag blivit säker, en hund på tre år är klyftigare än jag, det är alltså inte mycket bevänt med mig. Jag stod åt det håll jag skulle skicka Tassa efter får, som hon inte såg, och hon gick åt fel håll. Peter konstaterade att hon gjorde helt rätt utifrån hur jag stod - medan jag gjorde fel. Pinsamt. Det är roligt att se hur duktig Tassa är. Det är när jag är förvirrad som hon blir det också.

Det hände en liten rolig grej. Vid ett hämt ropade jag "ligg ner" flera gånger och hon lade sig inte. Peter sade att jag inte fick tillåta sådant. Jag försvarade mig med att jag använde "ligg ner" som ett kommando för att sakta ner henne (enl Peters instruktion). Han svarade att jag måste ha ett kommando så hon verkligen lade sig. Jag sade att jag använde "Ligg" då. Peter sade: "säg till henne då". Jag ropade "Ligg" och Tassa bara sjönk ner i liggande. Man kunde nästan tro att hon hört oss och ville hjälpa mig. För det där var ju inte riktigt sant, jag har inget bra stopp på henne, har aldrig haft. Varje gång jag har tränat har jag bestämt mig för att se till att få ett bra stopp men det har inte lyckats än. Nån som har ett bra tips på hur man gör?

Igår blev det ingen vallträning igen. Det var dock inte p g a min ovilja att träna utan det berodde på att vi jobbade med fåren. Det är ju faktiskt träning det också även om det inte var läxan. Tassa har ju blivit tuffare mot fåren men fortfarande har hon svårt när det blir trångt. Jag skulle skilja av baggen och två tackor och tog in alla fåren i ett litet utrymme där de tre skulle vara. Sedan släppte jag ut de andra en och en. Det är lite knöligt att vara ensam om allt, tur att jag har Tassa. Där fick hon svårigheter dock. Baggen gav sig bl a på henne och försökte stånga henne och då blev hon rädd. Eftersom just han skulle vara kvar där kunde jag inte slänga ut honom utan Tassa fick klara sig, vilket hon gjorde med mitt stöd. Det gick riktigt bra till slut och "de tre" blev ensamma kvar.

Sedan skulle hon hålla de övriga fåren medan jag hällde upp lite havre åt dem. Eftersom jag har dåligt hö så får de lite havre en gång om dagen. Där var Tassa lite tuffare, det var större plats. När tackorna ställer sig i vägen gör hon ett utfall mot dem. Det där är nog något som jag borde ha tränat tidigare men det är svårt/omöjligt när man inte har eget fårstall, det är mycket som man inte kan träna då. Nu funderar jag bara vad som händer, om fåren inte går undan när hon hotar dem, kommer hon att bita då? Förmodligen. Då är det bara att hoppas att det inte blir alltför illa. Det kanske är tur att hon tränat så mycket på Moses, honom biter hon ofta men jag antar att det inte är så hårt eftersom han inte skriker. Han är annars expert på att skrika om det gör lite ont.

Ja vi höll på lite och tränade, fram och tillbaka med tackorna i lagården. Det är väl bra att de vänjer sig vid varandra, Tassa och tackorna. Allra först så höll jag på och gjorde i ordning utrymmet som "de tre" skulle ha. Jag gjorde en höhäck och spikade en ränna för kraftfoder. Medan jag höll på och jobbade med det så var det riktigt dåligt väder, regnade och blåste och jag beslutade att fåren skulle få stanna inne. Jag tyckte nog också att det kunde vara bra eftersom "de tre" inte kan få gå ut så länge de är avskilda. De stod ändå och ropade lite och gnällde för att de inte fick vara med de andra. Baggen var lite dum mot den ena tackan, hoppas att det bara var tillfälligt. Skall hon vara tvungen att springa undan honom blir inte avskildheten så bra så då åker han in i baggboxen och får stå ensam.

Betr min ovilja att träna så har jag funderat vad det beror på. Jag har nog alltid haft svårt att hålla på och nöta med något för att det ska bli perfekt. Jag vill att slutresultatet ska bli bra ändå. Det har nog med min brist på tålamod att göra. Lite tror jag att det beror på att jag inte är någon tävlingsmänniska. Jag har inga som helst behov att vinna och vara först o s v. Förr i tiden hade jag nog ändå behov av att bara "bäst" men det har jag arbetat bort. Då ville jag alltid vara duktig men eftersom det nog bottnade i någon slags "skuld-, skam- och underlägsenhetskänslor" så var det nödvändigt att få bort.

Jag har heller aldrig tyckt att det har varit viktigt att vinna i sport och idrott, det har jag tyckt att det är "onödig lek", jag har alltid varit inställd på arbete och nytta. När det gäller valltävling är det ju faktiskt lite annorlunda eftersom det är arbetsrelaterat, så där kan jag bättre förstå att det är viktigt att träna. Jag jobbar verkligen med detta och hoppas jag kan förändra mig själv så jag tycker det är roligt att träna, det har egentligen inte med "tappad sug" att göra. Kanske det går lättare om/när jag lär mig mera?

Idag har vi tränat på läxan. I går var jag borta hela dagen, åkte 6.30 hemifrån och var tillbaka igen kl 22.30. Det blev ingen tid för träning då. Det jag har fått i uppgift att träna på är att ta det lugnt inför delning. Peter visade och jag prövade lite själv hos honom.

Jag skall alltså vara lugn, inte bli hysterisk och börja skrika med panikrösten utan få Tassa att flankera (också lugnt) lite fram och tillbaka, få fåren att bli lugna men börja röra sig och under tiden kollar jag efter en lucka. Det gick jättebra att få Tassa att tassa omkring lugnt och fint där, fåren stod stilla och struntade i både mig och Tassa.

Det är stor skillnad med mina får, jämfört med Peters, de har blivit så rädda för Tassa så det finns inte en chans att ha henne på andra sidan fåren och flankera. Kommer hon närmare dem än fem, sex meter så springer de förbi mig annars står de gärna nära mig och det är inte lätt att mota bort dem.

Nu höll vi på en stund i dag så fåren kunde slappna av något och Tassa kunde komma lite närmare dem. Det är ganska bra, jag får ju möjlighet att träna även på annat som t ex att hon ska lägga sig direkt. Jag vet inte riktigt varför men ibland när jag säger "vänster" så tvekar hon och jag måste ge kommandot igen. Det är då jag tar i och Tassa tar ett hopp och springer iväg.

Hur ska jag få henne att lyda direkt? Varför gör hon sådär? Är det för att jag skriker för mycket? Det där är ju just när jag försöker tala lugnt med henne. Nåja det gäller väl att nöta på. Vi tränade ju lite fösning och hämt också. Det var så isigt i hagen i dag så det var jobbigt att gå. Det är nog mycket sådana saker som gör att jag har svårt att hålla igång med träning, jag blir så störd av att det t ex är halt, kallt så jag fryser, regnar så jag inte ser något för att det rinner utmed glasögonen, är långt gräs eller stora tuvor.

Det blev en lucka några gånger och läxan var: inte försöka dela annat än om det blir en väldigt tydlig lucka. Vi fick en lucka ett par gånger men mina får är supersnabba. De far ihop som om de hade gummiband på sig. Det gäller verkligen för mig att försöka bli snabbare, jag hinner inte med alls. Och Tassa vill helst försa ihop fåren.

På förmiddagen var jag till veten och vaccinerade hundarna och den ena katten. Jag kunde inte få in den andra katten i buren, han fräste vilt och spärrade ut alla benen, det var omöjligt att få in honom. Hundarna försökte hjälpa till men det blev det inte bättre av. Det värsta var att jag hade lånat en kattbur, en som var väldigt fin och säkert jättedyr. Jag hade sönder den, tog till våld när jag inte lyckades stänga den och plasten sprack förstås. Nu måste jag köpa en ny. Jag hade ju inte behövt låna den eftersom jag bara fick med mig en katt. Nu är i a f hundarna vaccinerade för Kennelhosta ett år till och katten är vaccinerad mot Kattpest.

Idag har vi varit hos Peter och tränat. Vi har fått i läxa att förbereda oss för delning. Peter är ganska otrolig, han säger: "Så här gör du" och så visar han hur jag gör och träffar huvudet på spiken. Jag kan precis se och höra mig själv när jag går fram och försöker få isär fåren och manar på Tassa: "skynda dig, kom här, ligg ner, vänster, framåt" i en enda röra med lagom hysteri i rösten. Inte konstigt att Tassa blir förvirrad. Istället för att lugnt och sakta, metodiskt gå lite fram och tillbaka lite och lugna ner fåren och hunden och hitta en lucka. Sedan är inte Tassa på alerten direkt. Hon vill fösa ihop fåren, inte alls dela dem och det måste hon ju ändra på. Hon fattar nog bara jag kan ta det lugnt. Det är sjutton att det ska vara så svårt att ta det lugnt.

Andra saker som vi måste träna på är att jag inte får vara så ängslig för Tassa. Hon skulle gå höger idag och hämta fåren. Hon fattar mycket väl att hon skall hämta dem men inte att hon ska gå genom ett staket. Jag är så rädd att hon ska få en stöt så jag ser alltid till att hon är långt från staketet. Nu skulle hon gå genom staketet och hon tittade undrande på mig, kom tillbaka några gånger men till sist gick hon den vägen. Jag förstår ju att hon ibland måste gå obekväma vägar. Jag har ju sett hur Britts hundar klättrar över/kryper under staket med fårnät, det låter jag aldrig Tassa göra. De springer också fort under eltråden, det gör även Tassa någon gång men då vill jag helst hålla upp tråden. Hon har fått en stöt en gång och blev jätterädd. Jag tror inte jag ömkade henne då men hon minns det nog ändå.

Ja ja, vi blir nog aldrig några stjärnor Tassa och jag men jag har i alla fall anmält mig till IK-1. Peter säger "Ja det är bra att du har ett mål, då tränar du nog mera" men han ser inte ut som om han tror så värst mycket på mig. Jag försökte få tips från honom idag hur jag skulle komma ifrån min ovilja mot träning. Nej inte direkt ovilja men jag får ofta tvinga mig. När jag väl kommer ut i hagen tycker jag det är roligt men innan går det trögt. Jag fick inget tips, det är väl bara att se till att göra det. Så har jag haft det i livet med mycket annat, som jag ändå klarat. Sedan finns det sådant som jag blir fanatiker på och inte kan låta bli, då är det ju lättare.

Idag har vi haft besök av fårhälsoveterinär Kalle Hammarberg. Jag gillar honom, han är lugn och saklig, kunnig, har humor. Fast jag är säker på att även de andra vetarna i Fårhälsovården också är bra. Om jag fortsätter med "Stora Paketet" (vilket jag inte vet, det är svindyrt) så får jag ju ett vet.besök om året. Nu var det speciellt när det var första gången.

En tacka är mager, det hade jag skrivit till honom om innan. Det var den som var krasslig i hagen i somras en period. Hon var trött och låg mycket. Jag frågade om han trodde hon hade parasiter då, förslagsvis Stora Magmasken, och det trodde han. Eftersom hon piggnat till då så menade han att hon kunde ha "avmaskat sig själv". Nu har jag fått förslag på foder och avmaskning. Och stränga order att i fortsättningen ALLTID sätta nyinköpta djur i karantän. Jag vet ju det och kommer att göra det. En tacka hostar och är halvmager och Elvis är ju mager, annars var de i gott hull. Hostan tyckte han inte var något och jag får väl skilja av de magra och göda dem om de inte lägger på sig.

Det var lite knivigt. Jag fick svara på hur jag planerat lamningen, rasthage till tackor och lamm och betet till alla  fåren i  fortsättningen av sommaren. Det var jag inte beredd på. Som tur var så hade jag planerat det ordentligt så det blev också godkänt. Jag har ju annars mina problem med planering...... men inte när det gäller fåren tydligen.
Han hade som tur var ingenting att anmärka på för övrigt, annat än att det borde finnas två utrymningsvägar från ladugården men det är inte mycket att göra åt, det finns bara en.

Tassa hämtade in fåren innan han kom, det går på en minut. Jag har kommit på att jag slarvar ibland när hon hämtar dem, det får jag tänka på. Jag säger bara:"Hämta fåren, höger" men förbereder för dåligt. Det ska jag komma ihåg i fortsättningen. Att hon går ut ordentligt och att fåren har respekt för henne är på gott och ont. I dag var fåren framme hos mig innan Tassa kommit till kl 12. Det känns konstigt att ropa Ligg då. Hon lägger sig inte men hon stannar upp och vänder mot fåren. Då är de nästan inne. Hagen är ju inte så stor så det blir inte så långa hämt.

Nu skulle jag ju önska att det blev fler så här fina dagar som i dag men det kanske man inte kan räkna med. Men åtminstone tisdag då ska jag till Peter och träna och onsdag, då ska jag åka till Falkenberg, och bada i havet och sola lite. Nej vars, det är nog för kallt. Det blir att sitta på tåget och på ett möte så egentligen kan det kvitta vilket väder det är. Men nu för tiden går ju inte tågen när det är dåligt väder, det gjorde de förr. Egentligen är det väl bättre för naturen om det är ganska kallt och mycket snö men för mig är dagens väder bra.

I dag har vi vallat en stund. Varje träningspass börjar jag med flankeringar. Då får Tassa hålla sig i cirkeln och stanna när jag säger till. Det klarar hon jättebra och konstigt nog ser hon ut att tycka det är roligt. Det är kanske för att jag inte nöter länge utan bara några minuter. Hon går alltid ut 90 grader och när hon skall hämta så går hon ut väldigt långt numera. Hon får alltid göra ett eller flera hämt varje träning.

Sedan tränade vi drivning. Tassa skall driva fåren rakt och jag står kvar och det går riktigt bra långa stunder. Hon vill gärna att jag ska gå med men hon går själv när jag säger till henne. Det där fungerar inte 100 % men det går allt bättre, det är väl så det ska vara.

Men så har vi (just nu) två saker som inte går. Jag får inte in mina får i fållan - fortfarande - där sköter sig Tassa bra och gör så gott hon kan men fåren rinner förbi och går inte in. Jag kan lätt få in dem om jag går före men inte när jag står vid grinden. Jag ska ta och koncentrera mig våldsamt och göra det väldigt lugnt någon gång när jag känner mig manad och har gott om tid.

Det andra är delning. Jag skulle vilja säga att det går inte med mina får!!! Men så är det förstås inte. Någon som kan, klarar det säkert lätt men jag klarar det inte. Alla fåren rinner förbi åt samma håll. De är så himla snabba. Från början gick det väldigt lätt eftersom de var från olika flockar, åsenfåren gick åt ett håll utan vidare medan gotlandsfåren gick åt det andra. Nu är de en flock. Dessutom har nu baggen och efter honom de två "nya" tackorna tillkommit och krånglat till situationen. De nya börjar vara accepterade, blir inte stångade men de två går alltid i utkanten av flocken. Jag väntade mig att den äldsta skulle ta kommandot genast, hon var ledare hos Britt, men hon har inte visat något sådant ännu.

En annan sak som är bra är att fåren har fått respekt för Tassa. Det är väl för att vi har övat bitning. Ja hon biter ju inte men hotar. De går undan direkt när hon kommer. Samtidigt har hon blivit lugn och fin, hon behöver bara visa sig så går fåren och hon behöver inte springa. Bara när jag försöker dela tycker jag att de är lite för rädda för henne. Men det löser sig kanske när fåren blivit tjocka och tunga. Jag tycker det är så underbart så länge det går att valla. Just nu känns det som vår i luften.

Vi har inte vallat något i dag, jag orkar inte eftersom jag inte just har sovit något i natt. När jag jobbar sent måste jag bl a dricka kaffe för att orka hålla mig vaken sent och när jag kör hem. Sedan kan jag inte somna när jag kommer hem utan sitter uppe till kl 2 och det dröjer ändå länge innan jag somnar. Dessutom var min panna sönder, den stannade då och då och en kille var här i går och lagade den. Det skulle kosta över 2000:- . Det blir förstås moms på det också. När jag kom hem i natt så hade pannan ändå stannat så jag fick börja böka med den också. Jag tar ju till råstyrka och våld och då går den igång och vågar inte stanna direkt i alla fall.

Sedan det blivit bart i hagen går fåren ut direkt. Tidigare har de stannat under tak och ätit hö. Nu hittar de gröna strån, som tydligen är goda. Jag tycker inte riktigt om att de sticker iväg till en del av hagen där det är väldigt sankt. De kan få Stora Leverflundran, en parasit, om de betar på sanka områden. Det är en snäcka, som är mellanvärd för parasiten och fåren får i sig snäckan eller lämningar efter den, när de betar. Jag hoppas att det inte blir så mycket nu när de bara betar enstaka strån.

Jag var också ute och vände på de stora tallgrenarna, som min hyresvärd kört dit i hagen. Fåren har barkat dem ordentligt på ena sidan men de kan ju inte vända dem själva. Många säger att det är bra både för parasitbekämpning och vitamintillskott med tall och grangrenar. Fr a tycker fåren om dem, de smakar väl gott, jag tror också att det är stimulerande för dem att göra något annat än att bara äta hö.

Vi tränade en liten stund i går också. Det fungerade faktiskt jättebra. Tassa var uppmärksam och lydig. Det kanske var bra med lite extra press på henne i förrgår. Så för Tassa gick det bra.

Det var sämre med matte. Jag tränade visselsignaler. (kanske det var det som gjorde att Tassa var uppmärksam, hon tycker det är kul med något nytt.) Det fungerade i a f inte bra alls. Jag kan ju signalerna jättebra i bilen. Dessutom är de höga och klara där. I hagen hördes de knappast alls. Och när de hördes var det ändå inte helt rätt. Det är ett mysterium. När jag blir lite andfådd så får jag nästan inte fram något ljud. Dessutom måste jag nog göra om vänster-signalen, den fick jag inte till alls. Det är väl träning förstås?!?!?!

Nu skall jag snart åka till jobbet, så fort det ljusnar så jag kan ge fåren och släppa ut dem. I kväll är jag inte hemma förrän runt kl. 0.30. Sedan är jag trött hela dagen i morgon, men vad gör man inte för pengar? Jag har ju inte råd att ha fåren kvar om jag inte jobbar.

Jag är så glad att så mycket av snön är borta att det går att valla igen. Vi har mest tränat fösning. Det går ganska bra nu men svårt att stanna på linjen hela tiden. Det som hänt med Tassa är att hon faktiskt fortsätter med fåren fast jag står kvar. Hon har stannat direkt förut när jag stannat. Hon fortsätter nog inte hur långt som helst men det kommer väl.
Och visst - till sist stannat hon och det händer att hon vänder fåren också men alltmer sällan.

En annan sak, hon tar egna initiativ. Det har hänt en gång tidigare för inte så längesedan. I dag hände det igen. Hon var med mig i hagen. En av de "nya" tackorna hade gått ut på andra sidan staketet så när vi tagit in henne så gick jag runt och mätte styrkan. Eller svagheten - på strömmen. Det var inte mycket och tydligen är det inte mycket att göra åt heller, jag får hoppas att hon håller sig inne så inte alla börjar gå ut.

I a f så glömde jag bort Tassa en stund, jag trodde att hon var intill mig. Plötsligt så kom hon med hela fårskocken, som strax innan varit på andra sidan hagen. Vad gör man när hon gör så? Jag kan ju inte direkt skälla på henne för att hon kommer med fåren. Hon fick gå tillbaka med dem. Sedan övade vi lite lydnad, hon fick flankera runt i cirkeln, små sträckor och sedan lägga sig snabbt. Därefter fick hon fösa fåren lite runt och svänga ibland åt någon sida och jag var noga med att hon lyssnade och lydde. Tar gärna emot tips vad jag borde ha gjort (om det händer igen, det är risk för det eftersom det hänt förut).

Tassa måste börja uppföra sig vuxet nu, hon har fyllt tre år. Visserligen glömde jag hennes födelsedag, det är kanske det hon är sur för. Men jag brukar glömma födelsedagar, även min egen. I år har jag dock tänkt att fira, det vore förargligt om jag glömde den då.

Nu ska vi börja träna till IK-1 i Bråfors i maj. Inte för att jag tror att jag hinner "bli klar" men det är bra att ha ett mål i alla fall. Efter att jag fick peppning vid mitt förra inlägg så inser jag att jag bör göra första försöket "här hemma" bland folk jag känner även om jag tycker de är så duktiga att det tyder på storhetsvansinne att starta i samma tävling som de..

I dag har vi vallat lite, Tassa och jag. Det är ganska isigt i hagen men det går skapligt att ta sig fram där. Det började med att min hyresvärd för lagården hade kört hem ett stort lass tallris och slanor till fåren. Jag var ute i hagen och drog omkring detta och fåren var med och smakade på alla förstås. De var dock lite ofokuserade eftersom de två "nya" tackorna distraherade de "gamla". Jag gick en tur med hundarna och när jag kom tillbaka sprang fåren omkring i hagen, de två tackorna först därefter Elvis och sedan alla de andra tackorna. Jag tog Tassa med mig och gick in och började valla. Stundtals glömde de bort jakten men så fort vi började fösa så var det färdigt, de två tackorna först och de andra efter. Det spöregnade men var ändå skönt att få valla lite.

Få se om fåren lugnat ner sig tills i morgon så kanske vi kan valla lite mer organiserat, i dag blev det en aning ostrukturerat. Det är ganska trist med det här gråvädret. Ibland känner jag att jag är på väg att deppa ner mig. Hade jag inte ett så spännande och händelserikt liv så skulle jag nog bli nedstämd men nu går det ju att ändå se positivt på det hela.

Jag tittade på kalendern på Vallreg och såg att det fanns en IK-1 tävling i Bråfors i vår och tänkte att jag kanske skulle anmäla mig till den för att verkligen få en anledning att träna seriöst, jag har ju svårt för det annars. Jag skulle ju ha den där Stefan Holm (eller vad han hette), som Gail skrev om som förebild, men han vallade visst inte så jag vet inget om honom. När jag sedan kollade "Anmälningar" upptäckte jag att Helen & Manne och flera av de andra duktiga storfräsarna var anmälda till den tävlingen. Nu satsar visserligen inte jag på 1:a pris eller något sådant utan hoppas bara på att kunna komma runt banan men jag skulle ju ändå önska att det var flera som jag (om det finns) att tävla med när jag startar. Men jag kanske kan åka någonstans där ingen känner mig när jag startar första gången. Är det då så Tassa börjar springa omkring och leka eller jag faller avsvimmad på banan så får jag väl ge upp och då är det ingen som vet om det.

Det har varit en riktigt jobbig dag idag. Inget allvarligt, det är väl bara min ovana. Vi är fem st fårägare som gått samman om Maedi-Visna kontroll. Det är Britt och sedan jag och tre till, som alla köpt får av Britt så alla fåren kommer ju från samma ställe utom mina åsenfår. Idag var det tredje kontrollen, är det här provet OK så har vi M-3 (eller vad det heter), ja mina åsenfår hade ju redan det när de kom men de blev av med den statusen när de kom till Almhöjden. Det är med Fårhälsovårdens godkännande som vi gör så här så det är inget lurendrejeri. Man måste ha 5 får, som är mer än 1 år och har varit tillsammans minst 36 månader. Vi har alla fler än fem får men de är för unga och då kan man göra så här. Är de nu fria så blir nästa prov om tre år och då har jag tillräckligt många för att få eget besök.

Det jobbiga för mig bestod i första hand av att transportera fem får till Almhöjden, d v s att skilja av de fem, få upp dem på släpkärran (ja först o främst backa in släpkärran till lagården) och sedan att få in fåren i Britts lagård. Det gick egentligen utan större problem men det är lite jobbigt och svårt att fixa ensam. Man behöver någon som hjälper till och stänger grindar m m. Tassa är duktig att hjälpa till, hon blir seriös när det handlar om riktigt jobb, men hon kan inte öppna och stänga grindar.

Jag tog också med två tackor tillbaka, som varit i varsin grupp för betäckning så de två slåss med varandra och med alla de övriga. Och Elvis var jättesur, han stångade alla tackorna när de kom för nära och eftersom jag ställde dem ordentligt trångt så hade han fullt upp att stångas. Han tyckte kanske inte om att stå trångt. Jag tänkte att de skulle få stå i det jättetrånga utrymmet tills jag skall ut på kvällspinken med hundarna.

Jag vet inte hur jag skall göra med Elvis, får väl se hur han beter sig framöver. Om han blir grinig så där lätt så kanske han inte alls tycker om att få lamm utan stångar dem. Jag har hört om en och annan bagge som t o m stångat ihjäl lamm och även tackor. Jag trodde Elvis var snäll men jag vet inte längre. Han har tydligen kort stubin. Är han dum så får han stå i egen box i lagården och inte gå ut om dagarna. Det kanske vore lika bra för han är rätt tunn nu men han har äntligen lärt sig äta havre så han kanske lägger på sig så småningom. Står han stilla i en box så blir han väl fortare tjock ovh fet.

Nu är det mycket snö i fårhagen. Även om fåren klarar att pulsa i snön så vallar jag inte just nu, jag orkar inte själv pulsa. Nu nöjer jag mig med att träna i lagården ibland. Jag tänkte ju försöka göra fåren mera tama men det har inte gått så bra. De är inte så rädda att de springer när jag visar mig men försöker jag ta i dem så går de undan. Ewa tror att de blir tama av sig själva när det är dags för lamning och det tror jag stämmer. Jag har sett det på Britts gotlandstackor varje vår tidigare. Men jag fortsätter då och då med träningen i lagården. Jag tycker det är svårare att valla nu, Tassa är som ett riktigt kraftpaket, hon verkar som om hon skulle explodera när som helst. Det har ju inte blivit mycket vallat de senaste veckorna så det är väl det som är orsaken. Hon är ju så underbart lydig annars (hm hm) men nu är det svårare att få henne att lyda.

Jag börjar nästan känna mig lite otålig, snön faller och samtidigt kommer det lite meddelanden om SM i Bråfors, Kelpiemästerskap i Bråfors, Vallvecka i WK-klubben, massor med roliga saker. Då längtar jag efter att få börja valla på allvar. Men kanske det är bra att vila ett tag både för Tassa och mig, jag vet inte.

Nu är det ju fåren. Veckan före jul brunstade tackorna, förhoppningsvis för sista gången denna säsong. Då började Elvis bli dum, han stångade flera av tackorna och var tydligt grinig och irriterad. Jag har ju hoppats att han ska kunna fortsätta gå med tackorna och lammen men då blev jag lite orolig. Det varade dock inte så länge. Jag har läst att baggarna kan reagera så när betäckningen är klar, de är väl trötta då. Och less. Nu verkar han väldigt lugn och samlad. Han har t o m börjat kämpa med tjejerna för att få i sig lite havre (men han stångar dem inte). Han har nog smakat på havren till sist och funnit att det var gott. Nu kanske han kan få lite bättre hull. Det är lite spännande med Elvis tycker jag. Han är lika rädd som tackorna och jag hoppas att han inte börjar stånga folk.

I går hörde jag om en tacka som måste slaktas p g a Listerios. Hon hade väl ätit dåligt ensilage. Jag hade ju tänkt att börja med ensilage snart eftersom jag har ganska dåligt hö. Det är taget sent i somras och det är mycket som tackorna ratar. När jag hör sådant där så undrar jag om det ändå är bättre med dåligt hö och mera kraftfoder istället, svårt att veta. Jag har försökt sätta mig in i hur Listeria fungerar, trodde bl a att det gick att vaccinera mot det men det gör det inte.

Nästa söndag får jag besök av folk från Fårhälsovården, Kalle Hammarberg ska komma hit och kolla mina får och se hur jag ordnat i lagården o s v. Jag valde Stora Paketet just för att få ett veterinärbesök, det ska bli intressant. Och Kalle har jag ju lyssnat på i Skinnskatteberg när vi hade kurs där, jag tyckte han var jättebra. Det var väl SDV som ordnade kursen, jag önskar att det skulle bli något sådant i år också.

Jag har kommit på att jag måste börja jobba mer med mina får så de blir mera tama. Visserligen kommer de springande till mig när jag har en hink i handen men utan hink är de rädda för mig och går undan. Jag har tyckt att det t o m var ganska bra att de inte var klistrade på mig när jag vallar men nu behöver de vara mera tama när de skall lamma t ex. De är inte jätterädda så de springer när jag visar mig men de vill inte att jag ska ta i dem. Jag ska ta hjälp av Tassa då, det är ju jättebra övning för henne också. Vi ska börja redan idag.

Skönt att helgerna är över snart, bara den här dagen är slut. Jag har aldrig tyckt om helger, vet inte varför. Jag fick för mig ett ögonblick att det var måndag idag och så är det självaste Trettondagen. Jag blir helt vilsen när det är så mycket helger.

Hoppas det fungerar bättre med snöplogningen när det blir vardag, det blir så jobbigt att pulsa i snön hela tiden. Det är knappt fyra år sedan jag flyttade till Ramsberg. Jag blev så glatt överraskad då, att det fungerade så bra med snöröjningen här. Varje morgon när jag gick ut med hundarna (ja då hade jag bara en förstås) kl sex så var det plogat/sandat, vilket som behövdes. Det var en man som är bosatt i Ramsberg som skötte det då. Det varade två vintrar sedan ändrade man så det skulle skötas från Lindesberg. Då blev det så här, om det över huvud taget plogades så blev det någon gång fram på dagen. Eftersom man var van vid bättre här så var det många som ringde och klagade och det blev en liten skärpning. Nu har man nog bestämt sig för att det ska vara "stadsrutin" som ska gälla här också. Jag var ju van vid det från Örebro, där hade det fungerat så här dåligt i åtminstone 10 - 15 år. Man "förbättrar" genom att skaffa maskiner till allt och det blir betydligt sämre. Det kallas "utveckling".

Jag måste nog försöka göra en summering av året som gått, det är lämpligt att passa på vid nyår.
Om jag börjar med egen utveckling så är det väl bara att konstatera att jag befinner mig i nedförsbacken i livet, inte mycket att göra åt. Men eftersom jag hoppas att få vara med ett tag till så måste jag ju ändå försöka klättra hela tiden.

Det jag ägnat mig åt och jobbat mest med år 2007 är fåren och vallningen.

Min personliga utveckling jobbar jag ju med hela tiden, utan att göra allt för stora framsteg tycker jag.

Beträffande familjen (nu menar jag inte djuren utan barn och barnbarn) så har jag ju försökt stötta och hjälpa så gott jag kunnat och där har det ju skett en del framgångar. Det hade kanske gått lika bra utan mig, det är naturligt att det går framåt för dem.

När det gäller fåren då så har jag ju ökat mitt innehav en del och skaffat ladugård, inrett den, skaffat betesmark som jag stängt och det viktigaste, i att jag ökat mängden får, är nog inköpet av baggen, Elvis. Det visar sig förstås fram i vår hur han har skött sig men han har nog gjort så gott han kunnat tror jag. Lamningen kommer att bli ganska sen, han kom ju sent och behövde nog lite tid att komma igång. Jag räknar med att i varje fall några tackor kommer att lamma först i slutet av april - början av maj, några kommer kanske i början av april.

Inredningen av aldugården har fungerat mycket bra. Jag funderade ju mycket hur jag skulle göra och det blev perfekt enligt mina anvisningar. Jag får ju se hur det fungerar med lamm men jag tror att det kommer att bli bra.

När det gäller vallningen är jag kanske ännu mera nöjd. Så här i efterhand kan jag konstatera att det egentligen inte hände så mycket före år 2007. Att inte Tassa gjorde några större framsteg, berodde nog på att inte jag gjorde några framsteg. Jag vet inte riktigt vad det berodde på, jag tyckte ju att jag jobbade på, gick på kurs och tränade under 2006. Till en liten del var det nog att jag inte skaffade egna får förrän hösten 2006 men viktigast var nog att jag inte riktigt tog till mig kurserna jag gick på om jag ska vara ärlig. Jag förväntade mig att instruktörerna skulle lära mig valla tror jag. Däremot trodde jag nog inte riktigt på mig själv, att jag kunde lära mig valla. Det var först när jag kom på att jag måste anstränga mig och jobba själv för att lära mig, och tro på mig själv, som det började hända något. Det här känns jobbigt att skriva, jag har visserligen skrivit lite om det tidigare men inte riktigt så här rakt på sak. Nu är det sagt (skrivet) i alla fall. Detta är ingenting, som var medvetet medan det pågick utan detta har jag förstått i efterhand.

Under år 2007 hände det i alla fall mycket på "vallfronten" för Tassa och mig. Jag började fatta vad det handlade om och Tassa svarade genast. Jag är oerhört glad och tacksam för att vi klarade VP, tacksam mot alla, som jobbat och slitit och uppmuntrat mig. Tänk att de orkade hålla på och inte gav upp. Jag vågar inte försöka räkna upp alla som hjälpt mig, risken finns att jag glömmer någon men det är många.

Nu har jag faktiskt vågat börja tänka att det vore roligt att tävla lite. Jag blir ju lite rädd när jag läser om att man kanske skall tillföra flera, svårare moment till IK-1 men jag vill nog pröva ändå. Hoppas att jag inte blir lika nervös då men jag tror att jag kan ta det lite lugnare på tävling, nu har jag ju Godkänd Vallhund, det kan ingen ta ifrån oss, tävlingar kommer det flera, det gör inte lika mycket (tror jag). Det finns ju möjlighet även med flera VP men det är inte roligt att försöka klara VP gång på gång, så det är skönt att ha gjort.
Jag kan nog säga att jag ser med tillförsikt på 2008 och väntar på våren så jag får sätta igång på allvar men jag vet att jag får jobba med grunderna nu under vintern.

Skönt att nyårsafton är över för denna gång. Jag var ju borta på kvällen och åt gott och hade trevligt men eftersom jag är kvällstrött så åkte jag hem runt elva. Tänkte att jag ju kunde se tolvslaget på TV om jag orkade eller gå och lägga mig. Att gå och lägga sig blev det inte tal om.

Strax före tolv bröt kriget ut i Ramsberg. Folk sköt vilt, raketer och bara smällar avlöste varandra. Det värsta är närmaste grannen, som alltid skjuter från sin tomt, rejäla smällar så hela huset skakar, det gjorde han i går också. Förra året försvann den ena katten och kom inte fram förrän efter ett helt dygn, samma sak i år. Moses bryr sig inte. Tassa bryr sig inte om att det smäller på lite avstånd men grannens smällar, som får huset att skaka och fönstren att skallra, skrämmer henne. Hon blev påtagligt nervös, sprang omkring och skällde och morrade och ibland sprang hon bara fram och tillbaka. Jag tycker det skulle vara synd om hon blev skotträdd när hon inte är det nu.

Smällandet ger sig ju efter en halvtimme - tre kvart i Ramsberg, så då kunde jag gå och lägga mig. Jag tänkte nästan gå ut och skrika:"Nu får det jävlar i mig vara nog, nu får du sluta skjuta". Då hade man väl fått något att skvallra om i Ramsberg. Jag hoppas ju att de inte hade sin unghund hemma, i så fall blev han väl förstörd för hela livet. Nu är det Valborgsmässoafton att vänta på.

Jag undrar lite hur fåren tar det. De måste väl också reagera på smällandet. Jag vet inte hur det är där i Resta där jag har mina får, hoppas att det inte smäller så mycket där. Om det nu blir några lamm så kommer de att vara mitt i lamningen sista april, då är det väl inte så bra att det smäller. Men det får jag ta då.

Jag hade ju tänkt att jag skulle valla lite på nyårsdagen men dels var jag trött och dels var det så dåligt väder. Fåren har inte varit ute idag. Jag såg lite spår precis utanför ingången men de hade inte gått ut i hagen. Det känns inte så bra att tvinga ut dem och fr a inte att tvinga ut mig själv. Vi får spara det till en annan dag.