monawesterlund

Idag har det kommit. Mitt första lamm. Det är det första som räknas i a f, jag har ju fått lamm förut på mina tackor som jag hade hos Britt men då var ju Britt där och tog hand om dem så det kändes ganska annorlunda. Det är en stor och fin tjej och mamman är min minsta och smalaste Åsentacka, som jag var säker på skulle lamma i slutet av April, tidigast. Lammungen stod mitt i boxen och alla upprörda tackor runt omkring. Den äldsta Gotlandstackan, som ser ut att föda när som helst, hade "tagit hand om" lammet medan mamman stod en bit ifrån och såg vilsen ut. Gotlandstackan försvarade lammet så det var inte lätt att få undan henne och få in lammet och (rätt) mamma i en lamningsbox. Det behövdes flera grindar och instängningar innan det var möjligt Gotlandstackan skrek och försökte på alla sätt ta sig till lammet. Det var rena cirkusen.

Lammungen var blöt och kall och mamman ville inte slicka den. Det har hon inte gjort sedan heller. Slickreflexen finns där för hon slickade mina händer när jag hållit på med lammet. Som tur var är tackan snäll, jag kallar henne för Milda Matilda, för hon är så vän och mild. Hon är väldigt kärleksfull mot lammet även om hon inte slickar det. Däremot ville lammet inte äta. Jag mjölkade ur en skvätt och gav lammet med sond. Jag har aldrig sondat tidigare men jag har läst om det och även sett en person göra det och det gick bra. Efter det började lammet äta och jag kelade med tackan så hon stod stilla. Hon var rädd för lammet och ville inte att lammet skulle suga på spenen.

Jag åkte hem ett tag och åt lite och hämtade telefonen, sedan har jag telefonterroriserat Britt, som kom och tittade på lammet på eftermiddagen. Då hade jag ringt och sagt att "lammet äter inte och hon börjar bli svag och matt nu, benen viker sig och hon vill bara sova". Britt konstaterade att hon hade fullt med mat i magen och menade att det var därför hon inte ville äta. Hon var mätt och nöjd och trött efter att ha blivit född samma dag. Britt tyckte att det inte fanns någon anledning till oro. Britts mamma, som haft får i 30 år var också med så jag fick ordentliga expertutlåtanden så nu kan jag koppla av igen tills jag kommer på något nytt att oroa mig för. Få se om jag vågar åka på vallkurs i morgon. Det beror på om lammet är pigg och ser ut att äta och må bra, då vågar jag åka. Och om ingen annan tacka har, eller ska till och, lamma.

Idag har vi börjat IK-1kursen hos Peter. Det var en riktig höjdare men både Tassa och jag var helt slut när vi åkte därifrån. Tassa tycker ju om utmaningar, då gör hon sitt bästa men hon har mycket egna idéer. Det är naturligtvis mitt fel eftersom jag tillåtit henne. Jag har varit alltför slarvig och eftergiven mot henne, det får jag igen nu, Peter sade till att jag "måste se till att ´lilla fröken´ gör flankeringarna som hon ska." Och det säger mycket om henne, hon har en massa olater för sig. Får hon hålla på för länge med någonting blir hon sur. När hon t ex inte gör rätt utan får göra om, då börjar hon krångla och vägrar göra som jag säger. När hon blir trött slutar hon lyda och bara vimsar. Får hon då göra något som hon tycker är kul så kan hon jobba hur mycket som helst - tröttheten är som bortblåst. Hur många gånger har jag inte tyckt synd om henne och sagt "hon ör trött, hon orkar inte" och sedan fått se att hon har mycket krafter kvar.

Det var svåra saker vi fick göra men det mesta gick riktigt bra. Vi fick börja med ett kort hämt och en drivning absolut rakt "på linjen". Det var inga stora problem för någon. Nästa övning var "slalom" mellan tre koner på rad. Det var svårt men gick rätt bra. Ett långt hämt där hundarna skulle upp bland träden och därefter inte gå rakt till föraren utan en omväg runt en harv var svårare. Tassa försökte förstås slippa gå in bland träden, vilket flera gjorde, men gav med sig. Däremot gick inte framdrivningen så bra. Det var där hon fuskade med flankeringarna. Jag skrek Vääääänster allt jag orkade men hon lyssnade inte förrän jag var framme hos henne och tvingade henne. En klar miss. Sista övningen var fålla in och det gick väldigt bra tyckte jag. Hon börjar förstå att fåren skall in i fållan, det har hon inte gjort tidigare.

Vi hade verkligen tur med vädret. Det var visserligen -10 grader i morse men det var klart och soligt hela dagen. Det blåste visserligen kalla vindar men jag tror alla var ordentligt påbyltade så vi klarade kylan bra. Nästa gång ska vi vara i Möklinta, det blir ju roligt. Där har jag aldrig varit. Då ska jag ta med mig något att äta, jag trodde inte vi skulle hålla på så länge idag så jag tog ingenting med mig men som tur var förbarmade sig Marie över mig och bjöd på sallad och bröd.

Nu får jag nog köra ut mina högdräktiga tackor och träna lite vallning så jag hänger med. Jag går ju och väntar på att de ska lamma men nu får de försöka knipa, nu måste vi träna.

Konstigt, jag har alltid tyckt att helger är tråkiga. Det, som de flesta "normala" människor ser fram emot och tycker är både roligt och skönt. Man skulle kunna tro att det beror på att jag är pensionär men nej, jag har alltid tyckt likadant. Men jag måste ju genomleva helgerna och de tar ju slut..... I morgon skall jag börja IK-1kurs, det ser jag fram emot och sedan är det ju bara en dag kvar. Påsken har jag dessutom tyckt speciellt illa om i alla tider. Ändå fick jag mitt första barn Annandag påsk, det var ju roligt men jag hade värkar hela helgen före.

Annars går jag i väntans dagar så att säga, ja inte jag förstås utan mina tackor. De har fått stora juver de flesta men för övrigt visar de inga tecken på att lamningen är nära förestående. Ja de är ju tjocka förstås men det har de varit länge. Jag oroar mig mycket för lamningen. Jag brukar läsa på forumet på Alternativ.nu, jag lär mig mycket på det men jag blir även nervös. Det är många som skriver om fellägen, döda lamm och sjuka tackor och det är det som gör mig nervös.

Baggen står i sin box, där han hamnade för att han var dum mot tackorna. Han var galen första veckan och fortfarande blir han ganska upprörd när tackorna går ut. Nu har de ju varit inne rätt mycket sedan klippningen eftersom det har varit så blött mesta tiden. De senaste dagarna har vädret växlat men i dag var det väldigt kallt och dessutom blåsigt så de fick vara inne största delen av dagen och numera är Elvis relativt lugn när damerna är inne. Han äter och mår gott. Han har fått god aptit och äter även kraft foder, det ska egentligen inte baggar ha men Kalle H tyckte han skulle ha det eftersom han var ganska tunn. Nu har han lagt på sig riktigt bra så jag ska börja minska på kraftfodret så det inte blir något tokigt med honom.

Tassa kommer att bli lycklig när hon får träna vallning i morgon. Det har inte blivit mycket av den varan på sista tiden. Egentligen är det normalt för vintertiden, det är bara så synd tycker man när det är bart. Själv har jag arbetat hårt denna vecka, det var bäst att passa på eftersom jag nog inte vågar ge mig iväg i april för lamningen. Men jag körde en natt mitt i veckan och det blev så konstigt med sömnen så jag var trött i flera dagar.

Härligt att vintern äntligen kommit. Allt är vitt, det är vitt på träden, på fälten, på vägen, överallt. Det är t o m vitt i luften eftersom det snöar ymnigt. Jag har ju sådan tur. Jag ska jobba i morgon i Örebro. Jag åker hemifrån kl 7.00, till dess bör det väl vara ett par decimeter snö. De få snöoväder och de gånger det har varit ordentlig halka denna vinter, har jag jobbat. Vill minnas att det var likadant förra vintern.

Fåren får stanna inne idag, de har inget ute i snön att göra. Igår när det var soligt och fint var de ute hela dagen och man kan se på dem att de tycker det är skönt. Det har kommit upp en hel del gröna strån, som de går omkring och nopprar. I går kväll när jag kom till ladugården så låg alla tackorna i sin ligghall, som de har i hagen, alldeles tysta. Annars "gapar" de en hel del efter kraftfoder när jag kommer. Då låg de bara och idisslade, solen skiner in där på eftermiddagen och det gillar de ju.

Idag har vi tränat att Tassa ska hålla undan tackorna när jag ger kraftfoder. Jag gav upp ett tag eftersom tackorna sprang över Tassa när jag kom med hinken. De stannar så länge det inte händer något så jag har ju trott tidigare att Tassa klarade att hålla dem. Kraftfodret är dock viktigare så då klarade hon inte att hålla dem. Nu har jag tagit nya tag i den träningen, jag inser ju att det är otroligt värdefullt att Tassa kan hålla fåren. Det ger nog Tassa lite extra säkerhet om hon klarar det. Ett tag har jag bara låtit henne fösa in dem i ett hörn och satt upp en grind men det är bara en tidsfråga när de spränger grinden. Jag är ju medveten om att det är min bristande erfarenhet och opedagogiska träning som gjort att hon inte lärt sig tidigare.

Nu känns det jobbigt. Jag skulle ha varit hos Peter och tränat i kväll, det var jättelängesen vi tränade vallning, och så var han tvungen att jobba över. Många var sjuka på hans jobb. Det är fortfarande så blött i min hage så det känns inte bra att ge sig ut där. Dessutom börjar lamningen närma sig så jag vågar inte riktigt köra för mycket med tackorna. Tyvärr är det långt att åka till någon annan.

Jag sökte byns slaktare tidigare idag efter att först ha ringt distriktsveterinärerna. De sistnämnda sade, när jag berättat om den magra tackans symtom, att det nog inte finns något att göra. Jag har ju gett henne Energibalans flera gånger och fått igång henne tillfälligt men det har inte blivit bestående. Dessutom har hon inte ätit ordentligt. Hon har ätit lite hö men inget kraftfoder. Hon har dessutom mest stått och nosat på höet och tuggat i sig en liten tuss ibland. När slaktaren kom hem vid 18.30-tiden ringde han och sa att "Jag kommer om en stund". Jag försökte skjuta på det och tyckte att det kunde vänta tills i morgon men han tyckte det var lika bra att få det gjort. Vi har en jättebra slaktare som har mycket känsla för djuren. Han vill inte att de ska lida i onödan. Min tacka var så matt att hon orkade knappt gå ut ur boxen. Jag är helt klar över att hon aldrig skulle ha blivit helt frisk. Men hon hade livsvilja, hon gav inte upp utan försökte hålla kvar livet. Jag beundrade henne för det.

Nu får Fiona, som varit fortsatt avskild för att hålla "den magra" sällskap, förena sig med de andra igen. Nu kommer de att vara dumma mot henne men hon står säkert hellre ut med det än går ensam i en box. Utrymmet som de gått i verkade väldigt populärt innan jag skilde av det. Fåren ville gärna ligga där och nästan slogs om det utrymmet, så jag tror det är särskilt tryggt och varmt där. Det ska bli lammkammare så småningom har jag tänkt. Elvis har lugnat ner sig en del men han tycker inte om att stå ensam i en box. I synnerhet när tackorna går ut bräker han sorgset och springer runt i boxen. Han fattar inte alls att det är en konsekvens av att han stångade tackorna. Jag tänkte ju att han skulle få göra ett hopp ner i frysboxen men det kanske finns någon, som kan handskas bättre med elaka baggar än jag så jag gör nog ett försök att sälja honom ändå. Kanske jag ska nöja mig med valltackor nästa år så slipper jag ha bagge. Vi får väl se.

Jag måste nog ge en lite bättre förklaring om mina "magra tackor" innan Jordbruksverket kommer och ger mig djurförbud. Ewa var förvånad för att mina tackor var tunna. Det är klart att hon är orolig, jag har ju köpt fem tackor av henne (sju st kommer från Britt men hon ser dem ju ibland så hon är inte alls orolig). Att Ewas får därhemma inte är tunna är kanske inte så konstigt, de får ju ensilage. Man brukar jämföra ensilage med kraftfoder så det blir de nog feta av. Jag har bara dåligt hö åt mina, har inte vågat köpa ensilage eftersom inte alla är så noga och jag har hört många som förlorat djur i Listerios. Att mitt hö är dåligt beror på att det är taget sent p g a det ständiga regnandet i somras. Jag köper hö av bonden jag hyr lagård av. Nu har jag ändå stödutfodrat mina får i flera månader, de har fått havre och betfor och det är faktiskt bara en tacka som är mager. Det är den som var dålig i somras, jag skrev om henne, hon var hängig, låg mycket i en vecka men piggnade till sedan och jag trodde allt var OK. Jag tror att det kan ha varit parasiter. Jag maskade av alla när de "flyttade hem" men tydligen hjälpte det inte. Hon kan ha fått skador i somras eller haft någon sjukdom, som aldrig kom fram då.
Så här ser mina tackor ut nu, nyklippta och fina.



Jag har ju haft gårdsbesök av fårhälsoveterinär Kalle Hammarberg och han hade ingenting att anmärka på. Han bedömde ju en tacka som "halvmager" också, kanske mest för att jag tyckte hon var tunn. Han kände på henne, konstaterade att hon kanske var halvmager, endera misstog han sig eller så har hon "ätit upp sig" för hon är riktigt rund nu. Jag började förra veckan att ge "riktigt kraftfoder", det jag stödfodrade med innehöll inte mycket protein. Den halvmagra får ändå gå kvar tillsammans med den magra i deras egen box för att hålla henne sällskap. Nedan är "Den magra", den andra ville inte vara med på bilden.


Sedan är det ju Elvis också, som jag köpt av Ewa. Han hade så mycket ull när jag hämtade honom den 27 okt, så jag vet egentligen inte hur mycket hull han hade. Han vägde i alla fall inte mycket. Jag lyfte ju ut honom från kärran så jag kände att han var lätt. Han har nog haft det jobbigt, det är väl inte så lätt för ett bagglamm att klara tio tackor, så det är nog inte så konstigt om han är tunn.Det var kanske därför han måste kaxa upp sig och stånga tackorna emellanåt också????


Eftersom jag sköter Britts får medan de är bortresta så har jag lånat Energibalans av Britt och gett den magra tackan eftersom hon slutade äta kraftfoder. Däremot åt hon hö som tur var. Jag tog lite fint hö från Britt och gav henne och det tycker hon om. Jag trodde som Ewa, att tackan skulle få bättre aptit när hon blev klippt. Så blev det inte. Jag har läst om att man inte ska öka på kraftfodret för snabbt för då tröttnar de på det och slutar äta, det var nog vad jag gjorde med dessa två. Jag försöker skylla på min brist på erfarenhet att jag faktiskt klippte den magra. Det gjorde förstås att hon fick svårt att hålla värmen och då blev hon sämre. Jag har satt upp en värmelampa men det ger ju inte så mycket. Nu har hon fått Energibalans i går och i dag, få se om det gör nytta. Jag värmer också dricksvattnet år allesammans så de får ljummet vatten.

Jag vill inte att någon ska tro att jag missköter mina får. Det skulle man gärna få tro om jag var slarvig med dem men jag är aldrig det, varken med djur eller människor. Tyvärr är jag väl snarare lite väl fjantig och försöker sköta alla väldigt noga. Det kan bli "överbeskydd" ibland.

Skönt att Britt och Lennart kommer hem i morgon. Jag har haft fullt upp med alla djur, de har 20 tackor, 1 bagge, en massa hönor, 1 häst och 2 katter, som jag har tagit hand om. Eftersom det har varit regn hela tiden har jag inte släppt ut tackorna, de är ju nyklippta och det är inte heller bra för deras klövar med blötan.

Nu är fåren klippta. Nu kunde jag även se att alla börjar få juver så det är nog lamm i magarna. Tackorna ser så små ut när de blir klippta. Den magra tackan ser bedrövlig ut. Nu när jag skrev kom jag att tänka på att jag kunde ju ha låtit bli att klippa henne, hon fryser säkert mer än de andra. Jag har satt upp en värmelampa i hennes box och jag såg att hon stod där flera gånger i dag faktiskt. Hon är tillsammans med den tackan som verkade "halvmager" men hon har gått upp i vikt av kraftfodret så nu är hon inte ens "halvmager". Hon får gå kvar med den magra i alla fall som sällskap.

Elvis fick flytta till sin egen box. Han har då och då jagat runt de båda tackorna och stångat dem. Jag trodde han skulle bli snällare när han kom tillsammans med de två men det blev han inte. Han är kvick att "ta till hornen" skulle man kunna säga. En dag när han fick kraftfoder som han inte tyckte om så stångade han på hinken. Han får nog ändra sig radikalt om han ska få vara kvar. Jag vet inte var jag ska ha honom när lammen kommer. Eftersom han stångar tackorna så är risken stor att han även ger sig på lammen om han går med dem, det vill jag inte riskera. Elvis trivs dock inte att vara i egen box. Han tar sats och hoppar. Bara att hoppas att han inte gör sig illa eller lyckas ta sig ut.

I dag åker Britt och Lennart till Norrland och kommer tillbaka på tisdag. Under tiden ska jag ta hand om deras får, häst, höns och katter. Måtte det inte komma något lamm bara, men det ser inte ut som om det är dags ännu. Det passar ganska bra att de åker just nu. Jag kan inte jobba när de är borta, jag klarar knappt att sköta mina egna får när jag jobbar, jag kommer sent hem och de får vänta. Själv ska jag sedan hålla på och fodra och greja mitt i natten, det funkar inte. Det är ju bra för mig att jag slipper jobba utan kan vara hemma och pyssla om mina "nakna" får. Jag gav dem extra kraftfoder i eftermiddag och värmde vattnet så de fick ljummet vatten att dricka. Jag har också stängt luckan till skullen så det inte drar på dem.

Tassa har inte tränat på ett tag av olika anledningar. Vi måste försöka se till att komma igång ordentligt med träningen. Egentligen är det ju fantastiskt att det faktiskt går att träna nu, om vintern varit normalt så hade det inte varit möjligt alls.

Usch, jag känner mig fortfarande dålig och matt. Jag brukar inte låtsas om mina förkylningar och då försvinner de. Denna gång har jag känt mig lite låg ett tag och det är nog därför förkylningen (eller vad det är) kunde bita sig fast. Men tji ska den få, jag vräker i mig c-vitamin och Treo och låtsas som om jag är frisk och nu tror jag att jag håller på och vinner.

Ja, mina får. De fick ju stanna inne i går när jag jobbade och kom sent hem. Det var så blött så det var nog bara bra. I dag har de varit ute, de som har normalt hull vill säga. Jag jämrar mig över baggen, att han är så mager. Jag är riktigt rädd för hur han ska se ut när han blir av med ullen. I dag ville han inte ha kraftfoder heller. Jag frågade Britt, som trodde att han fått för mycket. Det märkliga är att jag rådfrågat Kalle Hammarberg, som var här på "fårhälsobesök" och enligt hans åsikter har de fått för lite kraftfoder. Britt är lite misstänksam mot lantraserna, ja inte Gotlandsfår men Allmogefåren, som hon tycker har inavlats för mycket och fått skador av det. Hon tror att det är därför baggen inte "äter på sig". Det är klart att inte jag vill tro att det är så, allmogefåren är ju tvärtom kända för att vara friska och sunda och tåliga. När fåren blir klippta börjar de nog äta bättre hoppas jag. Åsenfåren är väldigt trevliga tycker jag, de kommer alltid fram och vill bli klappade. Gotlandsfåren kommer också fram men de är inte lika keliga.

Jag ska börja med "riktigt" kraftfoder denna vecka. De har ju inte fått just något tillskott av protein, bara havre och Betfor, men nu ska de få ärter. Jag gillar inte soja, varken att den är genmanipulerad eller att man avverkar regnskogen för att odla soja, därför får det bli ärter. Britt hade det till sina får förra året och det fungerade väldigt bra.
Någon vallning har det förstås inte blivit på flera dagar p g a jobb och sjukdom. Tassa är med och motar med tackorna när de ska ha kraftfoder och hon har börjat vara riktigt tuff och modig. Hon ser riktigt mallig ut när hon får stega in och tackorna går undan. Tassa har ju verkat lite osäker för när det är trångt, men det är hon inte alls längre. Det är ju sådant som vi inte har kunnat träna när vi inte hade egen lagård (det var kanske tur eftersom jag är så larvig t rädd om henne). Hon fjantar också med till "de magra" men där går jag inte in (finns ingen grind) utan de får sitt utifrån. Tassa tycks tro att hon på något sätt påverkar dem ändå. Det viktiga är nog att hon får känna sig betydelsefull och får bra självkänsla.

Trist väder. Allt är trist nust nu. Vet inte vad det är med mig. Jag funderade idag när jag var ute med hundarna, jag var så himla trött, det gick så tungt och det värkte överallt i kroppen. Jag har nästan alltid värk men inte så illa som idag. När jag kom hem tänkte jag att "jag vilar en stund innan jag gör något annat". Jag satte mig och började frysa. Trodde det var kallt inne - men nej, det var 20 grader, alltså två grader varmare än jag brukar ha. När jag skulle äta lunch blev jag plötsligt illamående och kunde inte äta upp, något som aldrig händer mig i vanliga fall. Jag måste alltså vara sjuk. Hoppas det går över tills i morgon för då ska jag till Örebro och jobba. Jag blir alltid lite rädd att jag ska bli sjuk, alltså riktigt sjuk. Vad händer då med mina djur? Jag skulle inte kunna ha dem kvar.

Dessutom. Mina magra får har inte blivit ett dugg tjockare fast jag gött dem en hel månad. Jag vet fortfarande inte om det är några lamm på väg. Den ena tackan, som varit hos Britt kände jag på idag, hon börjar få juver så henne kan jag räkna med liksom troligen även den andra som varit där. De båda har ju lammat tidigare. De övriga får jag inte känna på så där finns det nog ingenting än i alla fall. Som tur är så är de magra fåren pigga och matfriska. Jag kanske får maska av dem, tänkte ju att jag skulle vänta med det. Jag har anledning att misstänka att de kan ha Stora Magmasken och den kapslar in sig i tackorna över vintern så den kan man bara maska av senare i vår..

Nästa vecka ska fåren klippas. Det ska bli skönt. De har så tjock päls nu. Värst är det med Elvis, han har ju lammullen kvar och oerhört mycket hö fastnar i ullen. Jag har i vant honom vid att jag plockar strån ur pälsen medan han äter kraftfoder. Han var ju så rädd förut, man kunde inte peta på honom, men nu förbinder han mitt plockande med god mat och njuter av det. Han har blivit jättetrevlig. Fast jag vet att han kan bli väldigt besvärlig just för att han är så tam nu så tycker jag ändå att han är trevlig.

Nu är det dags att åka till fåren snart. Eftersom det är så blött så fick de stanna inne idag. Framöver så måste jag försöka komma iväg och träna vallning. Det går ju inte bra på mina får. Jag tror Gail har rätt när hon säger att hemmafåren känner hunden för väl. Det är väl därför det går bra med hämt. Då kommer Tassa i full fart så då vågar de inte stå kvar. När hon däremot ska fösa dem då går de och betar.