Valltävling i Malung
Nu har jag tagit bort anmälan till Malung ännu en gång. Det hade säkert inte gått bra ändå, jag har inte hunnir träna alls och jag vet ju att man behöver träna. Det är inte undanflykter utan fakta. Jag har jobbat, fåren har blivit klippta, jag har hjä'lpt Britt med klippning av hennes får o s v. Jag har inte ens hunnit städa och baka fast jag vet att jag även måste göra det. Jag får gäster nästa vecka och måste förbereda. Jag tycker inte det är kul, det är därför jag istället sitter vid datorn. Ska försöka ta mig samman när jag skrivit klart.
Klippningen av mina får var en positiv händelse. Jag anlitade en annan fårklippare än tidigare, egentligen för att få klövarna verkade, men jag har hört mycket gott om denna klippare. Det var visserligen väl tidigt på hösten men det får man räkna med som "ny" kund, då får man ta det man får. Klippningen gick lugnt och fint, inte ett jack på ett enda får och ingen hets på något sätt. Några får sprattlade men han tog det lugnt och fåren lugnade snabbt ner sig. Och jag hann gott med att ta hand om ullen. Ändå tog det inte just längre tid - märkligt.
Sedan klippningen har jag haft fåren inne om nätterna. Jag har ju några ungtackor av Åsenfåren, som är ganska små. Jag har inte vant mig vid hur små de verkligen än. Det syns bättre när de blir klippta, de har ju så mycket ull. Jag kunde gott ha låtit bli att klippa dem men nu är det för sent att ångra sig. De får väl vara inne så länge tills ullen växt ut. De trivs i lagården men de har bråttom ut på morgonen. Nu har bonden som äger kvigorna tagit hem dem, så nu har jag hela stora hagen att släppa fåren på. Där har jag också mera plats att träna vallning på. Det finns säkert också lite mera för fåren att äta, sådant som korna lämnat.
Jag har några får längre bort i en hage och dem ger jag lite havre eftersom det nog inte är så mycket näring i gräset längre. Tassa tränar på att hålla fåren medan jag häller upp havre. Tassa är duktig och ligger kvar men fåren kliver utan vidare över henne för att komma fram till havren. Jag fattar inte hur jag ska kunna lära henne att stoppa dem. Det är det som inte är så bra med Tassa, hennes "fantastiskt fina djurkänsla", vad det nu är för glädje med den. Det borde gå att lära henne men jag vet inte hur.
Nu har jag en anmälan till tävling kvar, Bråfors i november. Få se om jag hinner träna innan dess. Jag tror hela tiden att "nästa vecka blir det bättre, när jag har gjort det eller det". Men det finns alltid en "nästa vecka" när jag har viktiga saker att göra. Jag trodde att pensionärstillvaron skulle bli lugn och behaglig men det har den inte blivit. Jag har visserligen roligt och trivs med livet men det är lite för mycket. Det är klart, jag har ju börjat jobba på ännu ett behandlingshem, jag har varit där en hel del, det är ju inte så konstigt att det blir mycket att göra.
Klippningen av mina får var en positiv händelse. Jag anlitade en annan fårklippare än tidigare, egentligen för att få klövarna verkade, men jag har hört mycket gott om denna klippare. Det var visserligen väl tidigt på hösten men det får man räkna med som "ny" kund, då får man ta det man får. Klippningen gick lugnt och fint, inte ett jack på ett enda får och ingen hets på något sätt. Några får sprattlade men han tog det lugnt och fåren lugnade snabbt ner sig. Och jag hann gott med att ta hand om ullen. Ändå tog det inte just längre tid - märkligt.
Sedan klippningen har jag haft fåren inne om nätterna. Jag har ju några ungtackor av Åsenfåren, som är ganska små. Jag har inte vant mig vid hur små de verkligen än. Det syns bättre när de blir klippta, de har ju så mycket ull. Jag kunde gott ha låtit bli att klippa dem men nu är det för sent att ångra sig. De får väl vara inne så länge tills ullen växt ut. De trivs i lagården men de har bråttom ut på morgonen. Nu har bonden som äger kvigorna tagit hem dem, så nu har jag hela stora hagen att släppa fåren på. Där har jag också mera plats att träna vallning på. Det finns säkert också lite mera för fåren att äta, sådant som korna lämnat.
Jag har några får längre bort i en hage och dem ger jag lite havre eftersom det nog inte är så mycket näring i gräset längre. Tassa tränar på att hålla fåren medan jag häller upp havre. Tassa är duktig och ligger kvar men fåren kliver utan vidare över henne för att komma fram till havren. Jag fattar inte hur jag ska kunna lära henne att stoppa dem. Det är det som inte är så bra med Tassa, hennes "fantastiskt fina djurkänsla", vad det nu är för glädje med den. Det borde gå att lära henne men jag vet inte hur.
Nu har jag en anmälan till tävling kvar, Bråfors i november. Få se om jag hinner träna innan dess. Jag tror hela tiden att "nästa vecka blir det bättre, när jag har gjort det eller det". Men det finns alltid en "nästa vecka" när jag har viktiga saker att göra. Jag trodde att pensionärstillvaron skulle bli lugn och behaglig men det har den inte blivit. Jag har visserligen roligt och trivs med livet men det är lite för mycket. Det är klart, jag har ju börjat jobba på ännu ett behandlingshem, jag har varit där en hel del, det är ju inte så konstigt att det blir mycket att göra.
Träning är nödvändig om man vill bli bra.
Jag hjälpte Britt vid fårklippningen igår. Hennes "vanliga" klippare Christer, hade med sig en praktikant, de klippte båda samtidigt. Det gick fort och bra. De tränade för SM i fårklippning. Spännande att se hur det går för dem. Hur som helst - de var båda överens om att det var omåttligt löjligt att det fanns folk som ödslade tid på att skriva och läsa bloggar. Vad säger man en sådan gång? Vi satt runt kaffebordet, nio personer, och jag kunde inte göra annat än tiga och försöka le. Innan jag bestämt mig för vad jag skulle säga hade de glidit in på blogg och reklam på Telenor. Jag har ju lite tid över, så jag hinner både läsa och skriva.
Jag tycker det är mycket intressant att läsa andra bloggares beskrivningar av sin vallträning. Ibland blir jag avundsjuk för att jag inte har någon att träna tillsammans med och få ris och ros av. Andra gånger känner jag dessutom hur jag krymper när jag tänker på mina övningar i fårhagen. Det blir sällan vare sig planering eller finlir. Jag är glad om jag överhuvudtaget kommer ut i fårhagen. Jag tycker ju det är så himla trist att träna. Jag har för dålig fantasi och ingen stimuli utifrån. Jag skulle behöva tips om hur jag skulle kunna göra det roligare.
Utan träning upptäckte jag (och t o m Britt som inte är imponerad av min hund) att Tassa faktiskt kan vara jätteduktig. Vi hjälpte Britt att hämta får i förrgår och de skulle in i transporten. Britt höll på en bra stund med Nell och då upptäckte jag att hon fungerar lika dåligt som jag, blir nervös, vimsar och gör även hunden vimsig. Fåren sprang runt transporten tio varv och sedan gick Tassa och jag och hjälpte till. Då kunde jag vara lugn och det hjälpte. Det tog tio sekunder så var fåren inne och Britt blev tvungen att konstatera att Tassa blivit riktigt duktig på "närarbete".
Däremot skulle jag valla mina egna får efter klippningen hos Britt. Fåren ska klippas på måndag och jag jobbar till kl 23.00 på söndag så de behöver vara nära lagården så jag hinner ta in dem på söndag morgon. Fåren har börjat få dåligt med bete i sin hage och sprang gladeligen mot lagården. Eftersom Tassa "blivit så duktig" hade jag inte stängt för med fårnät utan tänkte att jag kunde valla. Det gjorde att fåren sprang förbi hagen de skulle till och in i grannens trädgård med grönsaksodling och blommor. Då blev jag så där nervös, fick panik i rösten och Tassa blir vimsig.
Det tog en stund innan jag kunde lugna ner mig så vi fick fåren rätt. Fåren var i alla fall glada. Bonden hade putsat deras hage för ett par veckor sedan och gräset hade växt upp och fåren satte igång att beta. När de var på plats märkte jag att en tacka med lamm inte var med. Tassa och jag gick ut och letade och när vi kom tillbaka hade de kommit tillbaka och även tagit sig in i hagen. De "dyker" under tråden och tar sig in lätt, det har hänt flera gånger. Jag är glad så länge de inte tar sig ut på samma sätt.
Ja sådant där ägnar jag min tid åt (när jag inte bloggar). Det är långt från andra bloggares prestationer i träningshagen. Jag lär väl få fortsätta vara avundsjuk om jag inte kan söka upp någon att träna tillsammans med så det blir lite roligare eller "ta mig i kragen" och försöka komma ut och träna lite mera planerat. Jag brukar ju låta Tassa mota fåren runt hagen ett varv när vi är där och tittar till dem. Det borde gå att planera det så det blir mer intressant.
Jag känner mig nedstämd idag. När jag läste tidningen upptäckte jag att en bekant i Örebro, som hade cancer, hade gått bort. Jag är dålig att hålla kontakt, men jag ringde henne faktiskt för några veckor sedan (det var säkert ett år innan) och jag hörde att hon blev glad för det. Hon fick cellgiftsbehandling tidigare, som dock inte fungerade. Hennes celler blev resistenta mot giftet på något sätt. När jag ringde hade hon påbörjat en ny behandling och jag trodde i min enfald att hon skulle bli bra. Istället avled hon. Hon var 68 år, inte purung men för ung för att dö. Cancer är en hemsk sjukdom.
Jag är glad och tacksam så länge jag får leva och vara frisk. Men nu har jag ju två behandlingshem som ringer och vill att jag ska jobba. Jag har fullt upp att försöka säga nej ibland. Jag orkar inte jobba hela tiden, jag hinner inte med hemma och blir så trött. Men säger jag nej för ofta så slutar de ringa, då har jag inte råd att ha fåren kvar. Och vad ska jag göra då? Börja spela boule?
Jag tycker det är mycket intressant att läsa andra bloggares beskrivningar av sin vallträning. Ibland blir jag avundsjuk för att jag inte har någon att träna tillsammans med och få ris och ros av. Andra gånger känner jag dessutom hur jag krymper när jag tänker på mina övningar i fårhagen. Det blir sällan vare sig planering eller finlir. Jag är glad om jag överhuvudtaget kommer ut i fårhagen. Jag tycker ju det är så himla trist att träna. Jag har för dålig fantasi och ingen stimuli utifrån. Jag skulle behöva tips om hur jag skulle kunna göra det roligare.
Utan träning upptäckte jag (och t o m Britt som inte är imponerad av min hund) att Tassa faktiskt kan vara jätteduktig. Vi hjälpte Britt att hämta får i förrgår och de skulle in i transporten. Britt höll på en bra stund med Nell och då upptäckte jag att hon fungerar lika dåligt som jag, blir nervös, vimsar och gör även hunden vimsig. Fåren sprang runt transporten tio varv och sedan gick Tassa och jag och hjälpte till. Då kunde jag vara lugn och det hjälpte. Det tog tio sekunder så var fåren inne och Britt blev tvungen att konstatera att Tassa blivit riktigt duktig på "närarbete".
Däremot skulle jag valla mina egna får efter klippningen hos Britt. Fåren ska klippas på måndag och jag jobbar till kl 23.00 på söndag så de behöver vara nära lagården så jag hinner ta in dem på söndag morgon. Fåren har börjat få dåligt med bete i sin hage och sprang gladeligen mot lagården. Eftersom Tassa "blivit så duktig" hade jag inte stängt för med fårnät utan tänkte att jag kunde valla. Det gjorde att fåren sprang förbi hagen de skulle till och in i grannens trädgård med grönsaksodling och blommor. Då blev jag så där nervös, fick panik i rösten och Tassa blir vimsig.
Det tog en stund innan jag kunde lugna ner mig så vi fick fåren rätt. Fåren var i alla fall glada. Bonden hade putsat deras hage för ett par veckor sedan och gräset hade växt upp och fåren satte igång att beta. När de var på plats märkte jag att en tacka med lamm inte var med. Tassa och jag gick ut och letade och när vi kom tillbaka hade de kommit tillbaka och även tagit sig in i hagen. De "dyker" under tråden och tar sig in lätt, det har hänt flera gånger. Jag är glad så länge de inte tar sig ut på samma sätt.
Ja sådant där ägnar jag min tid åt (när jag inte bloggar). Det är långt från andra bloggares prestationer i träningshagen. Jag lär väl få fortsätta vara avundsjuk om jag inte kan söka upp någon att träna tillsammans med så det blir lite roligare eller "ta mig i kragen" och försöka komma ut och träna lite mera planerat. Jag brukar ju låta Tassa mota fåren runt hagen ett varv när vi är där och tittar till dem. Det borde gå att planera det så det blir mer intressant.
Jag känner mig nedstämd idag. När jag läste tidningen upptäckte jag att en bekant i Örebro, som hade cancer, hade gått bort. Jag är dålig att hålla kontakt, men jag ringde henne faktiskt för några veckor sedan (det var säkert ett år innan) och jag hörde att hon blev glad för det. Hon fick cellgiftsbehandling tidigare, som dock inte fungerade. Hennes celler blev resistenta mot giftet på något sätt. När jag ringde hade hon påbörjat en ny behandling och jag trodde i min enfald att hon skulle bli bra. Istället avled hon. Hon var 68 år, inte purung men för ung för att dö. Cancer är en hemsk sjukdom.
Jag är glad och tacksam så länge jag får leva och vara frisk. Men nu har jag ju två behandlingshem som ringer och vill att jag ska jobba. Jag har fullt upp att försöka säga nej ibland. Jag orkar inte jobba hela tiden, jag hinner inte med hemma och blir så trött. Men säger jag nej för ofta så slutar de ringa, då har jag inte råd att ha fåren kvar. Och vad ska jag göra då? Börja spela boule?
Trist att det bara regnar
Regn, regn, fy vad jag är trött på detta regnande. Inte ens torrperioden, som man fick på många andra platser, fick vi vara med på. Kanske det har varit ett par veckor med "vackert" väder. Det blir ju så oerhört varmt då så det är inte heller riktigt vackert. Jag har aldrig klagat på vädret förr men nu är det viktigare för mig när jag har djur. Jag skulle flytta mina baggar i måndags men "fegade ur" och började tvivla på att jag skulle klara det ensam. Det kan vara lite besvärligt att få upp dem på vagnen, vänder en så vänder alla, och det är bra om någon är med och håller emot. Likaså när de ska ut i hagen, det finns en risk att någon springer bredvid och tar de andra med sig ut på byn. Men jag bör ju ändå försöka. Det brukar gå bra om jag tar det lugnt. Jag tror det berodde mycket på att jag var så trött i måndags efter allt jobbande. jag kände mig helt slut då.
Nu har jag vilat mig och tänkte att jag skulle ta den där flytten idag och då spöregnar det. Om det blir ett mera måttligt regnande så gör jag det nog ändå. Jag behöver deras hage vid lagården när de andra ska klippas. Jag vill kunna ta in dem om det blir dåligt väder när de är klippta och förresten även de första nätterna när de är nyklippta. Kalle Hammarberg pratade mycket om klippningen när han gjorde vet.besök förra året. Han menade att fr a Åsenfåren har lätt för att frysa eftersom de har små kroppar, så det har jag kommit ihåg och daltat med dem. De har väldigt tjock päls nu, mycket tjockare än Gotlandsfåren. Jag har funderat på att låta bli att klippa dem, som ska bli valltackor men då får de väl så förfärligt tovig päls. Jag minns hur baggen såg ut förra året, pälsen full med skräp. Ändå har jag tänkt att låta baggen vara oklippt i år. Kanske jag kan klippa honom själv senare. De ska klippas den 8 sept, det är väl tidigt, skapar problem, men jag får rätta mig efter klipparen.
Tassa har fått "mota " lite på alla fåren varje dag. Det har gjort henne riktigt taggad nu och det börjar gå bra för henne att få iväg dem. T o m baggarna går undan riktigt bra nu. Hon blir lite tuffare när det har gått bra ett tag och vågar "säga ifrån" om de konstrar. Jag tycker det är märkligt med Tassa, hon har aldrig varit rädd för tackorna, hon står kvar, går inte undan men gör sällan utfall och biter aldrig. Hon behöver absolut bli tuffare.
Jag börjar komma ifatt med trädgården, har ansat lite och jag har plockat lite kantareller och även kokat lite äppelmos. Det är bara städningen som fortfarande ligger efter. Det är tråkigast, kanske är det därför det inte blir gjort. Jag kommer att få gäster längre fram, då måste det vara lite städat. Så det blir väl bara att tvinga sig.
Nu har jag vilat mig och tänkte att jag skulle ta den där flytten idag och då spöregnar det. Om det blir ett mera måttligt regnande så gör jag det nog ändå. Jag behöver deras hage vid lagården när de andra ska klippas. Jag vill kunna ta in dem om det blir dåligt väder när de är klippta och förresten även de första nätterna när de är nyklippta. Kalle Hammarberg pratade mycket om klippningen när han gjorde vet.besök förra året. Han menade att fr a Åsenfåren har lätt för att frysa eftersom de har små kroppar, så det har jag kommit ihåg och daltat med dem. De har väldigt tjock päls nu, mycket tjockare än Gotlandsfåren. Jag har funderat på att låta bli att klippa dem, som ska bli valltackor men då får de väl så förfärligt tovig päls. Jag minns hur baggen såg ut förra året, pälsen full med skräp. Ändå har jag tänkt att låta baggen vara oklippt i år. Kanske jag kan klippa honom själv senare. De ska klippas den 8 sept, det är väl tidigt, skapar problem, men jag får rätta mig efter klipparen.
Tassa har fått "mota " lite på alla fåren varje dag. Det har gjort henne riktigt taggad nu och det börjar gå bra för henne att få iväg dem. T o m baggarna går undan riktigt bra nu. Hon blir lite tuffare när det har gått bra ett tag och vågar "säga ifrån" om de konstrar. Jag tycker det är märkligt med Tassa, hon har aldrig varit rädd för tackorna, hon står kvar, går inte undan men gör sällan utfall och biter aldrig. Hon behöver absolut bli tuffare.
Jag börjar komma ifatt med trädgården, har ansat lite och jag har plockat lite kantareller och även kokat lite äppelmos. Det är bara städningen som fortfarande ligger efter. Det är tråkigast, kanske är det därför det inte blir gjort. Jag kommer att få gäster längre fram, då måste det vara lite städat. Så det blir väl bara att tvinga sig.