Vallning vid Udden
Jag var vid Udden igår hos Eva och Allan och tittade på en gotlandsbagge. Det var svårt att komma så nära så man kunde känna på dem men det lyckades. De hade tre gotlandsbaggar och de var fina alla tre. Jag bestämde mig för nr 6, jag tänkte på att det är viktigt att han är "sexig" så det blir många fina lamm. Jag ska dock inte hämta hem honom förrän jag har slaktat och vet vilka tackor jag ska ha kvar och kan placera dem där de ska vara. Vi försökte känna efter stenar men de hade nog inte kommit ner ännu, vi kunde inte känna mer än möjligen en på någon av dem,
Vilket fint ställe det är, Pensionat Udden. Det är så fantastiskt vackert där.
Jag fick även valla lite. De hade en jättefin hage där gräset var klippt. Vi pratade om att Eva och Allan skulle komma hit och valla men de ska snart åka till England (tror jag det var) och skulle få hem hantverkare och annat innan resan så vi fick skjuta på det. Men Tassa och jag hade roligt. Jag har ju problem med henne att hon pendlar när hon ska fösa. Jag har nog hört att det är bra att ha långt avstånd då men det har blivit att Tassa kommit för nära - och pendlat. De hade dock rörliga får som inte heller var vana vid WK och sprang för livet. Mycket bra, då gick det jättefint att hålla avståndet. Och Tassa gick raka spåret mot fåren. Hon har en del konstiga idéer, när fåren kom fram till staketet så skulle hon (promt) mellan fåren och staketet för att få ut dem. Det som jag har tjatat med och inte lyckats, när jag nu ville att hon skulle fokusera på fåren så ville hon få ut dem från staketet. Inte förrän de var en bit från staketet kunde hon fokusera på fåren igen. Märkligt. Allan gick med oss och gav råd hela tiden, det fungerade jättebra. Han var mycket pedagogisk och förklarade hur jag skulle göra.
Det var riktigt roligt att valla, det är ju alltid roligt när det går bra och det gjorde det igår. Det blev inget vallat idag. Dels är det inte roligt när man är ensam dels blev det så där fruktansvärt varmt, som jag har så svårt med. Nu har det ju varit lite svalare ett tag så nu är man inte van vid värmen.
Vilket fint ställe det är, Pensionat Udden. Det är så fantastiskt vackert där.
Jag fick även valla lite. De hade en jättefin hage där gräset var klippt. Vi pratade om att Eva och Allan skulle komma hit och valla men de ska snart åka till England (tror jag det var) och skulle få hem hantverkare och annat innan resan så vi fick skjuta på det. Men Tassa och jag hade roligt. Jag har ju problem med henne att hon pendlar när hon ska fösa. Jag har nog hört att det är bra att ha långt avstånd då men det har blivit att Tassa kommit för nära - och pendlat. De hade dock rörliga får som inte heller var vana vid WK och sprang för livet. Mycket bra, då gick det jättefint att hålla avståndet. Och Tassa gick raka spåret mot fåren. Hon har en del konstiga idéer, när fåren kom fram till staketet så skulle hon (promt) mellan fåren och staketet för att få ut dem. Det som jag har tjatat med och inte lyckats, när jag nu ville att hon skulle fokusera på fåren så ville hon få ut dem från staketet. Inte förrän de var en bit från staketet kunde hon fokusera på fåren igen. Märkligt. Allan gick med oss och gav råd hela tiden, det fungerade jättebra. Han var mycket pedagogisk och förklarade hur jag skulle göra.
Det var riktigt roligt att valla, det är ju alltid roligt när det går bra och det gjorde det igår. Det blev inget vallat idag. Dels är det inte roligt när man är ensam dels blev det så där fruktansvärt varmt, som jag har så svårt med. Nu har det ju varit lite svalare ett tag så nu är man inte van vid värmen.
Moses är frisk
Jag var till Örebro igår. Jag hämtade upp barnbarnet, Linn, i Lindesberg, där hon bor tillfälligt. Hon följde med till Örebro och följde också med tillbaka. Hon var hungrig så hon fick några bullar till frukost, lite pomme frites till lunch och så fick hon med sig lite färdiga köttbullar och potatis till middag. Vi var också och fikade på två ställen så hon fick lite ätbart i sig.
Anledningen till Örebroresan var veterinärbesök med Moses. Det visade sig att han svarat bra på sista antibiotikakuren och det fanns inga bakterier kvar. Det märks också på honom att han är pigg igen, som vanligt. Det är bara när vi går hem från morgonpromenaden, då går han 15 meter efter mig och Tassa, men så har han alltid gjort. Han trivs tydligen inte hemma, vill inte gå hem. Jag har oroat mig för cancer, jag har hört om många hundar som haft det och jag tänkte att kanske Moses också hade det. Skönt att han är frisk igen. Nu ska jag plocka ihop lite papper och skicka till försäkringsbolaget, få se om jag får något tillbaka.
Jag satte mig direkt vi kom hem och fixade alla papper, som mina baggköpare skulle ha när de kom och hämtade baggen Harry. Han fick heta "Dynamitharry" för han hade en svart mask kring ögonen när han föddes och såg ut som en bandit. Den var helt försvunnen nu så det blev bara Harry. Han var så lugn och fin. Mannen bar honom ut till bilen, där de bäddat med halm och lite kvistar åt honom. Men sedan bräkte han lite när han blev instängd där. Det var nära att vi hade glömt att jag skulle ha pengar för honom. Det är väldigt mycket papper som ska vara, genbanksintyg, härstamningsbevis, transportdokument, MaediVisna-intyg, kvitto. Det är minsann viktiga djur man handskas med. Hoppas nu att han gör bra ifrån sig. De hade hämtat en STOR bagge dagen innan, Harrys damer blir kanske avundsjuka. Harry var snygg, men ack så liten.
Idag ska jag åka och titta på en gotlandsbagge och kanske valla lite. Det ska bli väldigt spännande. Jag borde förstås ha köpt även Åsenbagge där, eftersom de har båda sorterna. Jag ville dock ha en bagge som var lite längre ifrån, jag vet nämligen att det har förekommit handel mellan detta ställe och det jag köpt mina åsendjur ifrån. Därför ska jag köpa en åsenbagge från Sala. Risken är förstås att det visar sig att det längre tillbaka finns släktskap även där. Så är det väl med Allmogefåren, de härstammar från några enstaka djur från början.
De senaste dagarna har de ringt varje dag från Runnagården och frågat om jag kunde komma och jobba. Det är inte roligt att säga ifrån, jag vet ju att längre fram i höst så sitter jag här och önskar att de ska ringa, när jag inte har något särskilt för mig men behöver pengar. Nu har jag i a f inte haft tid.
Jag var också och tittade på fåren, som jag lånat ut, igår. De var jättefina och lammen har växt och var nästan fullstora nu. Tackorna var lite tunna, de var ju ungtackor och fick vardera två lamm, båda två. Det är ju inte lätt för så unga mödrar. Jag såg att lammen diar fortfarande. Jag ska säga till dem att de kan ge tackorna lite havre. Jag vill ju inte "fluscha" dem så de får ännu fler lamm nästa år men de kan behöva lite extra. Det är ju den här årstiden de ska "äta upp sig" och få bra hull.
Lilla bagglammet ska de kastrera. De hade försökt köra honom i bilen till veten, men han blev så desperat så de fick vända. Veten ska komma dit och först ge honom en stelkrampsspruta och sedan kastrera honom om en månad. Det kommer att kosta mycket pengar men de har blivit så fästa vid honom, hela familjen, så de står inte ut med tanken på att jag skulle slakta honom annars. För mig blir det förstås mera jobb och inga pengar men hans liv räddas. Tacklammen ska jag sälja, vilket de också har svårt att acceptera, och de har redan börjat gruva sig för vad som händer om tackorna får flera bagglamm nästa år. De ska nämligen ha tackorna tillbaka även nästa år, jag har förklarat att jag slaktar dem om de inte ska ha dem. Jag försöker ju minska ner hela tiden men än har inte min flock blivit mindre. Tvärt om tror jag.
Anledningen till Örebroresan var veterinärbesök med Moses. Det visade sig att han svarat bra på sista antibiotikakuren och det fanns inga bakterier kvar. Det märks också på honom att han är pigg igen, som vanligt. Det är bara när vi går hem från morgonpromenaden, då går han 15 meter efter mig och Tassa, men så har han alltid gjort. Han trivs tydligen inte hemma, vill inte gå hem. Jag har oroat mig för cancer, jag har hört om många hundar som haft det och jag tänkte att kanske Moses också hade det. Skönt att han är frisk igen. Nu ska jag plocka ihop lite papper och skicka till försäkringsbolaget, få se om jag får något tillbaka.
Jag satte mig direkt vi kom hem och fixade alla papper, som mina baggköpare skulle ha när de kom och hämtade baggen Harry. Han fick heta "Dynamitharry" för han hade en svart mask kring ögonen när han föddes och såg ut som en bandit. Den var helt försvunnen nu så det blev bara Harry. Han var så lugn och fin. Mannen bar honom ut till bilen, där de bäddat med halm och lite kvistar åt honom. Men sedan bräkte han lite när han blev instängd där. Det var nära att vi hade glömt att jag skulle ha pengar för honom. Det är väldigt mycket papper som ska vara, genbanksintyg, härstamningsbevis, transportdokument, MaediVisna-intyg, kvitto. Det är minsann viktiga djur man handskas med. Hoppas nu att han gör bra ifrån sig. De hade hämtat en STOR bagge dagen innan, Harrys damer blir kanske avundsjuka. Harry var snygg, men ack så liten.
Idag ska jag åka och titta på en gotlandsbagge och kanske valla lite. Det ska bli väldigt spännande. Jag borde förstås ha köpt även Åsenbagge där, eftersom de har båda sorterna. Jag ville dock ha en bagge som var lite längre ifrån, jag vet nämligen att det har förekommit handel mellan detta ställe och det jag köpt mina åsendjur ifrån. Därför ska jag köpa en åsenbagge från Sala. Risken är förstås att det visar sig att det längre tillbaka finns släktskap även där. Så är det väl med Allmogefåren, de härstammar från några enstaka djur från början.
De senaste dagarna har de ringt varje dag från Runnagården och frågat om jag kunde komma och jobba. Det är inte roligt att säga ifrån, jag vet ju att längre fram i höst så sitter jag här och önskar att de ska ringa, när jag inte har något särskilt för mig men behöver pengar. Nu har jag i a f inte haft tid.
Jag var också och tittade på fåren, som jag lånat ut, igår. De var jättefina och lammen har växt och var nästan fullstora nu. Tackorna var lite tunna, de var ju ungtackor och fick vardera två lamm, båda två. Det är ju inte lätt för så unga mödrar. Jag såg att lammen diar fortfarande. Jag ska säga till dem att de kan ge tackorna lite havre. Jag vill ju inte "fluscha" dem så de får ännu fler lamm nästa år men de kan behöva lite extra. Det är ju den här årstiden de ska "äta upp sig" och få bra hull.
Lilla bagglammet ska de kastrera. De hade försökt köra honom i bilen till veten, men han blev så desperat så de fick vända. Veten ska komma dit och först ge honom en stelkrampsspruta och sedan kastrera honom om en månad. Det kommer att kosta mycket pengar men de har blivit så fästa vid honom, hela familjen, så de står inte ut med tanken på att jag skulle slakta honom annars. För mig blir det förstås mera jobb och inga pengar men hans liv räddas. Tacklammen ska jag sälja, vilket de också har svårt att acceptera, och de har redan börjat gruva sig för vad som händer om tackorna får flera bagglamm nästa år. De ska nämligen ha tackorna tillbaka även nästa år, jag har förklarat att jag slaktar dem om de inte ska ha dem. Jag försöker ju minska ner hela tiden men än har inte min flock blivit mindre. Tvärt om tror jag.
Det händer mycket nu
I fredags var Mikael och jag till Karlskoga och träffade en polisman i chefsställning. Vi hade många frågor i anslutning till Jannes drunkningsdöd. Vi fick veta några "nya" saker, han hade väl befogenhet att berätta lite mera än de vi tidigare pratat med.
Vi tittade också på sjöm Möckeln. Det är tydligen så att det är en sjö, som folk drunknar i emellanåt. Man har helt nyligen hittat en man som drunknat där. Polismannen tyckte att det måste vara värre för hans anhöriga. Jag förstår hur han tänker men jag kan ju inte känna så. Det går inte att jämföra. Möckeln är ganska stor och det finns en fin badstrand där. Mikael tyckte ändå att "man kunde tömma den jävla sjön och fylla gropen med sand".....
När min bror dog (han blev rånmördad) så var jag sex månader därefter i Schweiz (han jobbade där), och talade med polisen. Efter det kändes det bättre och jag trodde att det skulle bli så nu också men jag tycker inte det. Jag vet ju att det åtminstone kommer att bli mindre smärtsamt men fortfarande är det lika svårt. Det har snart gått fyra månader och folk ser förvånade ut när jag säger att det inte känns bättre, men jag vet ju att det tar tid.
Jag försöker i a f göra lite roliga saker. Igår var jag i Grangärde på Fårdag tillsammans med en väninna. Det var mycket folk och trevlig stämning. Christer Gustavsson klippte och Tommie vallade får. Jag har sett dem båda i aktion och de är jätteduktiga men det var ju inte något nytt. Däremot en som tillverkade gärdesgårdar tyckte jag var intressant. Och det var många knallar, bl a en, som hade skinnfällar med tryck på baksidan. Det är tydligen en norsk konstart och det blir mycket vackert. Jag hade svårt att slita mig. Vill kunna. En fäll kostade 25 000:-, det är ju inte något man bara går och köper så där.....
Idag är det en liten marknad i Ramsberg. Jag ska förstås gå dit och titta också. Det finns många duktiga hantverkare här i bygden så det finns att titta på här också. I morgon ska jag till Örebro med Moses till veten, få se om han blivit av med sina bakterier. Annars blir det ultraljud senare. Ett par kommer och hämtar en bagge i morgon kväll, jag ska åka på tisdag och titta på en gotlandsbagge och kanske valla lite. På onsdag kommer ev några hit och vallar och en dag ska jag åka och byta åsenbagge med ett par från Salatrakten. Vi ska mötas på halva vägen. Få se om jag tar bilen då och har baggen bak på hundarnas plats.
Det är bra att ha sysselsättning hela tiden. Jag är ju ensam så mycket så jag har tillräckligt med tid att bearbeta min sorg ändå. Jag måste koppla av från den ibland. De har ringt från Runnagården flera gånger men nu har jag varit så upptagen så jag har varit tvungen att tacka nej till att jobba. På torsdag ska jag jobba natt, det är inbokat sedan länge.
Men tiden går, snart är det höst på allvar. Flera morgnar har det bara varit fem plusgrader så nu har vi nog bara mörker och kyla att vänta på. Skönt med lite svalka, mörkret får man försöka stå ut med.
Vi tittade också på sjöm Möckeln. Det är tydligen så att det är en sjö, som folk drunknar i emellanåt. Man har helt nyligen hittat en man som drunknat där. Polismannen tyckte att det måste vara värre för hans anhöriga. Jag förstår hur han tänker men jag kan ju inte känna så. Det går inte att jämföra. Möckeln är ganska stor och det finns en fin badstrand där. Mikael tyckte ändå att "man kunde tömma den jävla sjön och fylla gropen med sand".....
När min bror dog (han blev rånmördad) så var jag sex månader därefter i Schweiz (han jobbade där), och talade med polisen. Efter det kändes det bättre och jag trodde att det skulle bli så nu också men jag tycker inte det. Jag vet ju att det åtminstone kommer att bli mindre smärtsamt men fortfarande är det lika svårt. Det har snart gått fyra månader och folk ser förvånade ut när jag säger att det inte känns bättre, men jag vet ju att det tar tid.
Jag försöker i a f göra lite roliga saker. Igår var jag i Grangärde på Fårdag tillsammans med en väninna. Det var mycket folk och trevlig stämning. Christer Gustavsson klippte och Tommie vallade får. Jag har sett dem båda i aktion och de är jätteduktiga men det var ju inte något nytt. Däremot en som tillverkade gärdesgårdar tyckte jag var intressant. Och det var många knallar, bl a en, som hade skinnfällar med tryck på baksidan. Det är tydligen en norsk konstart och det blir mycket vackert. Jag hade svårt att slita mig. Vill kunna. En fäll kostade 25 000:-, det är ju inte något man bara går och köper så där.....
Idag är det en liten marknad i Ramsberg. Jag ska förstås gå dit och titta också. Det finns många duktiga hantverkare här i bygden så det finns att titta på här också. I morgon ska jag till Örebro med Moses till veten, få se om han blivit av med sina bakterier. Annars blir det ultraljud senare. Ett par kommer och hämtar en bagge i morgon kväll, jag ska åka på tisdag och titta på en gotlandsbagge och kanske valla lite. På onsdag kommer ev några hit och vallar och en dag ska jag åka och byta åsenbagge med ett par från Salatrakten. Vi ska mötas på halva vägen. Få se om jag tar bilen då och har baggen bak på hundarnas plats.
Det är bra att ha sysselsättning hela tiden. Jag är ju ensam så mycket så jag har tillräckligt med tid att bearbeta min sorg ändå. Jag måste koppla av från den ibland. De har ringt från Runnagården flera gånger men nu har jag varit så upptagen så jag har varit tvungen att tacka nej till att jobba. På torsdag ska jag jobba natt, det är inbokat sedan länge.
Men tiden går, snart är det höst på allvar. Flera morgnar har det bara varit fem plusgrader så nu har vi nog bara mörker och kyla att vänta på. Skönt med lite svalka, mörkret får man försöka stå ut med.
Working Kelpie Mästerskap och annat
I helgen har jag varit på Working Kelpie Mästerskapet. Det är roligt att titta på de andra men visst kändes det lite trist att inte få vara med. Det var sorteringsanläggningen som var svår, det skulle den ha varit även om vi tränat. Flera slutade där för att tiden (eller poängen) var slut. Så vi kunde nog ha tävlat och chansat på att vi klarat anläggningen. Nåja, det var faktiskt jobbigt att bara sitta och titta på, värmen knäcker ju mig.
Det var också längre dit än jag trodde. Typiskt mig, jag hade inte kollat ordentligt var det var. Märkligt. Jag tycker det är jobbigt att köra med husvagn. Det är som om jag drog den själv för hand. Min bil är inte så stark utan jag får växla mycket. Och ibland sticker det iväg, då börjar genast vagnen slänga. Eller det känns som om den skulle göra det.
Det bästa med Mästerskapet var att komma ut och träffa folk. Det var ett mycket välordnat evenemang, allt fungerade fint. På kvällarna, både fred och lörd var det middag, god mat och tillfälle att prata och ha trevligt.
Och vilka marker. Stora fält med mjuka kullar, klippt gräs, fina nyklippta får. Man fick bara lust att springa ut med huinden och sätta igång. Jag tror jag flyttar till Västra Götaland.
När jag åkte hem igår så åkte jag in i Örebro. Mikael, äldste sonen, hade varit i Ramsberg några dagar och åkte med mig till Örebro i fredags. Han glömde då sin mobil i min bil och jag lämnade tillbaka den igår. Det var ju väldigt varmt och jag åkte upp med telefonen, (han bor på 7:e våningen) pratade några minuter med Mikael och åkte ner igen. Det stod två personer i gathörnet, en pratade i telefon och de tittade på min bil. Jag kollade hundarna och satte mig i bilen och startade. Personerna i hörnet hade försvunnit.
Jag hann bara åka 50 meter så ringde polisen och sade att någon ringt och talat om att det stod en bil parkerad i solen, med alla rutor uppe och två hundar i. Det var svalare i bilen än ute så jag lät rutorna vara uppe. De hade uppgett att de stått där en kvart men det var mindre. Bra i a f att människor bryr sig och ringer när de ser något sådant. Nu var det inte så allvarligt, jag var inte borta länge och ett träd på andra sidan gatan gav viss skugga. Husvagnen gav också lite skugga men ändå..... Tur att de inte hunnit slå sönder rutan och placera hundarna på hundpensionat så jag blivit tvungen att lösa ut dem.
Idag var min första lediga dag hemma på lång tid. Jag har gått runt min största hage med trimmern och klippt under tråden. Det var långt tjockt gräs. Det tog fyra timmar. Den allra sista biten fuskade jag och det kändes som om jag inte skulle orka de sista metrarna. (jag vet att det inte heter metrar). Småbaggarna går där nu och de följde mig på avstånd hela tiden. När jag stängde av trimmern kom de fram och buffade på mig men så fort jag startade så gick de en bit bort. Jag ska snart byta bort en av dem nu. Jag har funderat om jag kan ha den nye tillsammans med flocken eller om de stångar ihjäl honom. De skulle förstås behöva stå trångt tillsammans till att börja med.
Jag har tänkt köpa en gotlandsbagge också, till mina gotlandstackor. Jag kanske måste hämta den samtidigt så kan de två gå tillsammans ett tag tills det är dags att släppa dem till tackorna. Det blir krångligt med två flockar, få se hur jag klarar det. Det är ju skönt att jag har lite att fundera på och planera.
Det var också längre dit än jag trodde. Typiskt mig, jag hade inte kollat ordentligt var det var. Märkligt. Jag tycker det är jobbigt att köra med husvagn. Det är som om jag drog den själv för hand. Min bil är inte så stark utan jag får växla mycket. Och ibland sticker det iväg, då börjar genast vagnen slänga. Eller det känns som om den skulle göra det.
Det bästa med Mästerskapet var att komma ut och träffa folk. Det var ett mycket välordnat evenemang, allt fungerade fint. På kvällarna, både fred och lörd var det middag, god mat och tillfälle att prata och ha trevligt.
Och vilka marker. Stora fält med mjuka kullar, klippt gräs, fina nyklippta får. Man fick bara lust att springa ut med huinden och sätta igång. Jag tror jag flyttar till Västra Götaland.
När jag åkte hem igår så åkte jag in i Örebro. Mikael, äldste sonen, hade varit i Ramsberg några dagar och åkte med mig till Örebro i fredags. Han glömde då sin mobil i min bil och jag lämnade tillbaka den igår. Det var ju väldigt varmt och jag åkte upp med telefonen, (han bor på 7:e våningen) pratade några minuter med Mikael och åkte ner igen. Det stod två personer i gathörnet, en pratade i telefon och de tittade på min bil. Jag kollade hundarna och satte mig i bilen och startade. Personerna i hörnet hade försvunnit.
Jag hann bara åka 50 meter så ringde polisen och sade att någon ringt och talat om att det stod en bil parkerad i solen, med alla rutor uppe och två hundar i. Det var svalare i bilen än ute så jag lät rutorna vara uppe. De hade uppgett att de stått där en kvart men det var mindre. Bra i a f att människor bryr sig och ringer när de ser något sådant. Nu var det inte så allvarligt, jag var inte borta länge och ett träd på andra sidan gatan gav viss skugga. Husvagnen gav också lite skugga men ändå..... Tur att de inte hunnit slå sönder rutan och placera hundarna på hundpensionat så jag blivit tvungen att lösa ut dem.
Idag var min första lediga dag hemma på lång tid. Jag har gått runt min största hage med trimmern och klippt under tråden. Det var långt tjockt gräs. Det tog fyra timmar. Den allra sista biten fuskade jag och det kändes som om jag inte skulle orka de sista metrarna. (jag vet att det inte heter metrar). Småbaggarna går där nu och de följde mig på avstånd hela tiden. När jag stängde av trimmern kom de fram och buffade på mig men så fort jag startade så gick de en bit bort. Jag ska snart byta bort en av dem nu. Jag har funderat om jag kan ha den nye tillsammans med flocken eller om de stångar ihjäl honom. De skulle förstås behöva stå trångt tillsammans till att börja med.
Jag har tänkt köpa en gotlandsbagge också, till mina gotlandstackor. Jag kanske måste hämta den samtidigt så kan de två gå tillsammans ett tag tills det är dags att släppa dem till tackorna. Det blir krångligt med två flockar, få se hur jag klarar det. Det är ju skönt att jag har lite att fundera på och planera.
Äntligen en dag med vallning
För en gångs skull kan jag skriva att jag tränat vallning. Dessutom tillsammans med trevliga människor. Det är mycket roligare att träna tillsammans med andra och få lite feedback. När jag tränar ensam vet jag ju inte alls hur det går. Och inte står fåren still vid hämt. De börjar röra sig direkt när Tassa startar. Nu stod de stilla tills de blev hämtade. Det var Gail och Ylva och Yngve och Margaretha som var här. Det hade inte blivit något vallat för mig om inte de hade kommit, det kan jag med säkerhet säga. Då hade jag bara suttit och känt hur trött jag var, nu blev jag riktigt pigg. Vädret var jättefint, lagom varmt, gräset var lite långt (det har ju växt bra i år, bonden slog där för bara tre, fyra veckor sedan), fåren var lite "vilda", jag har ju inte tränat något men de gick ändå bra att valla. Vi tränade hämt med unga och gamla hundar, jättenyttigt. En fantastiskt bra dag.
Jag har egentligen jobbat för mycket, har inte hunnit med någonting hemma. Jag har hunnit åka min fårrunda före eller efter jobbet, beroende på vilket skift jag haft, och för övrigt har det räckt att göra lite mat, rasta hundar, kanske tvätta lite och just inget mera.När lönen kommer är det dock för lite ändå. Nu är det bara tre dagar kvar att jobba, sedan åker jag till Working Kelpie-Mästerskapet. Jag hade ju tänkt att träna mycket och tävla men det blev inte så. Men jag åker i alla fall och ser det som semester. Efter det får jag ta idu med städning och annat här hemma. Jag ser ju att det går bra utan att städa förresten.
På tisdag kommer äldste sonen, Mikael, med hit tillsammans med Jannes dotter och en kompis till henne. Mikael ska hjälpa mig klippa gräset. Jag tänkte ändå klippa i kväll sedan vi vallat färdigt och jag hade varit ute på min runda, men då hade just grannarna bänkat sig runt grillen och skulle börja äta. Då slapp jag klippa gräs igen. Det skulle vara förargligt om det regnar hela tisdagen och kanske onsdag också så det inte går att klippa då. Min gräsklippare är konstruerad så att gräset måste vara helt torrt för att det ska vara möjligt att klippa.Mikael kanske inte hade gillat om jag klippt gräset men det är mycket som behöver göras så¨det hade funnits jobb åt honom ändå.
Jag har varit till veterinär i Örebro med Moses. Han har fått prostatan röntgad och ny antibiotika, som går mera direkt på hans sort av bakterier. Sedan ska han tillbaka till veten i Örebro för urin- och blodprovstagning och eventuellt ultraljud. Det såg dock rätt bra ut på röntgen och jag funderade om det verkligen är rätt att göra så mycket undersökningar. Men är det något som går att få bukt med via antibiotika så må det väl vara hänt. Jag ska försöka plocka ihop alla kvitton och skicka in få se om jag får något tillbaka.
Jag har egentligen jobbat för mycket, har inte hunnit med någonting hemma. Jag har hunnit åka min fårrunda före eller efter jobbet, beroende på vilket skift jag haft, och för övrigt har det räckt att göra lite mat, rasta hundar, kanske tvätta lite och just inget mera.När lönen kommer är det dock för lite ändå. Nu är det bara tre dagar kvar att jobba, sedan åker jag till Working Kelpie-Mästerskapet. Jag hade ju tänkt att träna mycket och tävla men det blev inte så. Men jag åker i alla fall och ser det som semester. Efter det får jag ta idu med städning och annat här hemma. Jag ser ju att det går bra utan att städa förresten.
På tisdag kommer äldste sonen, Mikael, med hit tillsammans med Jannes dotter och en kompis till henne. Mikael ska hjälpa mig klippa gräset. Jag tänkte ändå klippa i kväll sedan vi vallat färdigt och jag hade varit ute på min runda, men då hade just grannarna bänkat sig runt grillen och skulle börja äta. Då slapp jag klippa gräs igen. Det skulle vara förargligt om det regnar hela tisdagen och kanske onsdag också så det inte går att klippa då. Min gräsklippare är konstruerad så att gräset måste vara helt torrt för att det ska vara möjligt att klippa.Mikael kanske inte hade gillat om jag klippt gräset men det är mycket som behöver göras så¨det hade funnits jobb åt honom ändå.
Jag har varit till veterinär i Örebro med Moses. Han har fått prostatan röntgad och ny antibiotika, som går mera direkt på hans sort av bakterier. Sedan ska han tillbaka till veten i Örebro för urin- och blodprovstagning och eventuellt ultraljud. Det såg dock rätt bra ut på röntgen och jag funderade om det verkligen är rätt att göra så mycket undersökningar. Men är det något som går att få bukt med via antibiotika så må det väl vara hänt. Jag ska försöka plocka ihop alla kvitton och skicka in få se om jag får något tillbaka.