monawesterlund

Det har varit en jobbig vecka. Bland annat har jag fått slaktat och det var kallt och jobbigt. Det är nästan så jag saknar baggarna men det är skönt att slippa åka varje dag och ge dem havre och nästan bli omkullsprungen. Jag har också hämtat gotlandsbaggen. Eftersom jag hade en bagge tidigare som heter Dumle så fick denne heta Hunle. Dumle har blivit riktigt beskedlig sedan han kom tillsammans med tackorna. Humle var lugn och snäll från början. Hoppas det fortsätter så.

Jag har också hämtat hem de sex får jag hade utlånade till Örebro. De har ju blivit så tama medan de var där men när de skulle hem och in i transporten var de inte så tama. Tackorna och två av lammen kom in ganska lätt men de andra två lammen fick vi använda all vår list för att få in. Det lyckades till sist, tur att åsenfåren är så små, det gick att bära dem till transporten och bara stoppa in dem. Sedan gick resten lätt, de verkade ha klarat resan bra och satte igång att äta så fort de kom in.

Jag hade funderingar på att sätta de "nygamla" fåren i baggarnas gamla hage, det finns mer att äta där, men det har blivit så mycket vatten där efter allt regnande de senaste veckorna så det såg inte så inbjudande ut. Jag har ju ingenstans där jag kan släppa ut dem ännu, de hämtade kvigorna här om dagen och det måste torka upp lite innan jag kan släppa får där. Jag kanske tar de här fåren till vallgrupp, då kan jag ju ta ut dem emellanåt så de får röra på sig i alla fall. Det gör inget om de står inne några dagar och acklimatiserar sig.

För övrigt händer det viktiga saker i Ramsberg, t ex har Kyrkogårdsförvaltningen beslutat att tända lamporna vid Nya kyrkogården. Jag går där förbi med hundarna varje morgon och kväll och det har varit så mörkt och dystert där länge. Det är visserligen inte upplyst som ett nöjesfält men det är ett antal vackra lyktor som lyser upp en hel del i höstmörkret. Första halkan kom också under veckan och plötsligt kom jag på att nu kommer det att vara halt ända fram till i vår. Våran gata sandas nästan aldrig utan man får stappla sig fram och försöka hålla sig på benen. Cesar (mannen som talar med hundar) säger att man ska gå med bestämda steg och rak i ryggen och spänna ut bröstet, när man promenerar med hundar, så de förstår vem som är ledaren. Det är så gott som omöjligt att gå så när det är glashalt och man är rädd för att ramla och bryta lårbenshalsen. Och tvingas sälja både får och hundar för att man inte kan sköta dem.

Dessutom går jag och väntar och hoppas att det ska hända något roligt - något riktigt roligt. Det är ju roligt för det mesta men det kunde hända något speciellt. Fast egentligen tycker jag det är bäst när det inte händer så mycket, det är bara ibland jag får för mig att jag vill ha roligt.

Nästa vecka ska jag få hjälp att sätta upp en bit stängsel och öka ut hagen lite, det börjar behövas. Jag har alldeles för många får. Jag har hela tiden försökt minska ner antalet. Första året hade jag 13 tackor. Nu har jag 16Det verkar som om det blivit fler istället. Dessutom har jag två vanliga baggar och en kastrerad och baggar är jag ju verkligen inte förtjust i. Eller snarare är jag ofta lite rädd för dem. I morgon ska jag försöka ta det lugnt, nu är jag jättetrött och har värk i hela kroppen.