monawesterlund

Det börjar vara hög tid att se över stängsel. Jag startade lite försiktigt igår. Det är inget jobb som jag riktigt gillar. Jag kollade hagen, som fåren ska ut i först och gräset har växt upp i nätet och det sitter som berget. Dessutom finns det fortfarande en massa träd som växer intill varandra. Jag oroar mig för att något lamm ska stoppa in huvudet och fastna igen som förra året. Jag får väl ge mig ut med min slöa såg igen. Vad jag önskar att jag hade en motorsåg - men jag tror inte att jag kan hantera en sådan.....

Den andra hagen vid lagården, den som jag "fått" från Mikael Berg, den har elnät. Där har också gräset växt upp och behöver klippas innan fåren kommer ut. Jag måste försöka ha stark el i år, så lammen lär sig från början. Så var det förförra året, då hade jag ett bra elstängsel, som förde dem ut till hagen med fårnät. Lammen fick en del smällar av elen direkt och gick efter det aldrig mera i närheten av eltrådar. Förra året däremot hade jag svag el i trådarna och det gjorde att lammen sprang ut och in hur som helst genom trådarna. Mammorna, som tack o lov hade mer respekt för trådarna, stod kvar och skrek efter sina ungar.

Jag har beställt lite trästolpar från Dalviks kvarn. Jag har alltid tidigare köpt 1,80 långa, nu beställde jag 1,50, det måste räcka till fåren. Jag har fullt upp att slå ner de där långa stolparna, de är ju längre än jag. Det är en del stolpar, som tagit skada av snön och måste bytas ut. Allt jobb med stängsel tycker jag är tungt och jobbigt, även om det kan vara skönt att vara ute och jobba. Jag har bytt ut plasttråden mot järntråd, vilket jag tycker fungerar bra. Järntråden både håller och leder bättre men bevare mig vad svårt det är att sätta upp den från början.

Nu väntar jag på att de tre sista tackorna ska lamma. Två av dem ska ha den 11/4 enligt regelboken. Har de inte läst den så kan de hitta på att få sina lamm när som helst. Den tredje vet jag inte alls, hon är så liten och inte särskilt tjock. Det borde inte bli efter april i alla fall eftersom jag tror att jag tog bort baggarna omkring den 1/12. Bara att vänta.

Moses blev mycket riktigt sjuk av fårköttet, som han åt i Almhöjden. Tassa var kanske med och åt men hon har inga matsmältningsproblem, så hon brukar klara sig bättre. Moses får alltid problem på natten när han är dålig i magen så då väcker han mig och måste ut. Jag får väl egentligen vara glad ändå - han har aldrig gjort inne. Någon gång har det hänt att han inte hunnit ut utan spytt inne men ingenting annat. Han har alltid varit duktig.

Jag har köpt lite sladdar och annat till mina apparater så jag ska kunna föra över saker från en till en annan. När jag bytte dator köpte jag äntligen ett nytt usb-minne. Jag hade två, som inte fungerade. Men det nya fungerar. Sedan har jag köpt sladdar till videokamera och telefon. Videokameran köpte jag för flera år sedan men har inte använt. Det är en "pekskärm" på den, som jag inte gillar. Nu har jag plockat fram instruktionsboken och ska försöka lära mig att använda den. Jag har ju speciella krav på de apparater jag har. De ska vara enkla så jag kan använda dem utan att läsa instruktioner, men det ska gå att utföra komplicerade saker.

Jag köpte även en sladd till telefon, så jag kan föra över bilder till datorn. På min förra telefon hade jag många bilder, som hamnade i tvättmaskin när jag tvättade telefonen. Jag vet att jag hade en sladd till den men vet inte vart den tagit vägen. Nu ska jag se till att föra över bilderna. Jag köpte ju den dyra telefonen bara för att det var bra kamera med blixt på den. Sådant förpliktar.

Någon vallning har det förstås inte blivit. Jag har ju fyra ungdjur, som jag hade tänkt släppa ut och träna på. Jag bad bonden ta bort lite snö utanför dörren med traktorn, så jag skulle kunna ta ut dem. Precis när han tagit bort snön började de köra timmer där så en stor timmerbil med släp kom då och då för att vända vid lagården. Jag vågade ju inte släppa ut fåren ifall han skulle komma just när de var ute. Jag vet hur det blivit då. Jag hade blivit nervös och skrikit - Tassa blir lika nervös när jag skriker, då sticker hon - fåren skulle ha sprungit hur som helst och säkert blivit påkörda.

Ett par var och tittade på ungtackorna ovan. De ska köpa de tre. Tackorna har en kastrerad bagge med sig, han ska till Örebro. Det kommer inte att hända förrän det blir bete, som de kan klara sig på. Höet har jag nästan slut på. Sista bunten får jag bära i säckar från logen, den var trasig och gick inte att flytta. Sedan hoppas jag att jag kan få tag på lite mera hö annars blir det katastrof. Det har regnat hela natten här men fortfarande ligger det höga snövallar kvar. Jag måste köra tillbaka Gails klippstol, hon börjar väl tro att hon inte ska få den tillbaka.

Jag var på sammanträde i förrgår. Det var riktigt roligt. Jag har blivit invald i Lindesbergs Socialdemokratiska Arbetarekommuns styrelse och nominerad till Lindesbergs kommuns fullmäktige. En nämnd har jag redan "halkat in" i, genom fyllnadsval. Det är med blandade känslor jag tänker på det. Jag sade ifrån mig alla politiska uppdrag i Örebro när min pensionsålder närmade sig. Då var jag så trött på allt sådant och bestämde mig för att nu fick det vara nog. Jag har jobbat politiskt sedan jag var 12 år och blev medlem i SSU. Inte trodde jag att jag skulle börja om igen efter att ha varit pensionär i flera år. Nu tycker jag också att det är roligt igen, det är det värsta. Det som är negativt är att jag måste åka hemifrån på kvällarna, det blir stressigt med djuren. Jag vill gärna vara hemma på kvällarna, ta mitt ansvar och sköta om djuren och inte stressa iväg på sammanträden. Men när jag väl kommer iväg så känns det bra.

Det känns som om det redan var påsk men den börjar ju faktiskt inte förrän i morgon, långfredag. Åtmonstone var det så förr, det verkar som om helgerna börjar allt tidigare numera. Folk är tydligen lediga idag eller slutar tidigare. Om det går som planerat ska jag få lite gäster i morgon, bara inte influensa sätter hinder i vägen. Inte för mig utan en av gästerna, som varit dålig ett tag. Jag ska bjuda på mat och det är inte riktigt "min grej". Jag kan nog laga mat, alltså jag kan läsa innantill och göra som det står men jag är alltid nervös. Det var lättare förr när jag hade stor familj och alltid lagade mat, då gick det lätt även att laga "kalasmat" men nu när jag är ensam blir det inte så mycket träning.

Förra helgen hade vi "ullkurs" här i Ramsberg. Britt är ju duktig på allt som har med ull att göra och har även ett tomt hus där det är bra att vara och ha kurs. Hon hade även en kvinna till hjälp, Lena, som också är jätteduktig att spinna, karda, tova, allt hantverk med ull. De båda är ju dessutom trevliga och kreativa. Vi pratade om en kurs även i sommar, när man kan hoppas på att kunna vara ute och t ex färga garn. Förutom själva kursarbetet har vi mat och fika när vi kan prata och ha trevligt.

Jag missade mycket av kursen p g a att mina får lammade för fullt. Nu har det tydligen lugnat ner sig lite, det är väl lite paus till nästa "brunstomgång". Jag har fått 13 lamm nu och 7 föddes i helgen. Lamningen är jobbig, jag sover alltid för lite, och nervös, jag oroar mig för att det ska bli problem men ändå är det årets höjdpunkt på något sätt. Lammen är så söta och roliga, man kan inte se sig mätt på dem. En ungtacka födde årets första lamm, en stor och präktig åsenbagge. Alltså stor för att vara åsenbagge. Han är så fin, svart- och vitfläckig och så fantastiskt kelig. En annan ungtacka, en som bara är ett år, fick ett litet tacklamm, som ser nästan exakt likadan ut, som den förstfödda, han gillar henne uppenbarligen. Han håller sig alltid i närheten av henne. Mamman till det lilla tacklammet är en mycket duktig mamma och hon var riktigt ilsken de första dagarna, ingen fick komma i närheten av lammet, inte ens jag, utan att hon stampade och hotade. Som tur var gick hennes ilska över efter ett par dagar och hon blev lika kelig som hon var innan hon lammade. Nästan alla mina får är väldigt keliga och trevliga. Ändå håller jag inte på och klappar dem så jättemycket, de får några klappar i förbifarten s a s, men kommer ändå alltid fram och vill ha kel.

Det är så härligt att se allt "lammrace", alla lammen springer i flock. När mammorna äter och det blir gott om plats sätter de igång. Än så länge är det "bara" sex st som är "ute" i lagården, sju stycken står i lamningsboxar med sina mammor än. Det är två ungtackor med vardera två lamm och en erfaren tacka med tre lamm. Den sistnämnda tycker jag behöver vila sig, hon var jättetjock, orkade knappt gå innan hon lammade. Hon verkar helt nöjd med att vara i boxen men ungarna är stora och företagsamma, klättrar på henne och är allmänt busiga, dem får hon fullt upp att hålla reda på. Hon är också så noga med sina ungar, lägger dem på ett ställe och kräver att de ska ligga kvar medan hon går och äter o s v. Det är så roligt att titta på tackorna, vilken skillnad det är på dem, en del är så väldigt noga med sina lamm, andra är lite mera självsäkra och vågar släppa lammen lite längre bort. Men både Åsen- och Gotlandsfår, som jag har, är kända för att vara goda mödrar, som tar väl hand om sina ungar.

Hundarna har "kommit lite i kläm" nu under lamningen. Jag hinner inte med dem riktigt, orkar inte heller. Men de är väldigt nöjda med att det har blivit lite mindre snö, De springer och busar och kan också gå en bit in i skogen, vilket de inte gjort på länge. De har väl tyckt att det varit för jobbigt att ta sig fram genom snön. Det är ju något som även jag har känt, tråkigt att inte kunna gå i skogen.

Jag har haft lite andra besvärligheterde senaste veckorna. Dels har man kört fram en massa timmer ur skogen och en stor lastbil med släp har kommit och lastat och han har stått i vägen under lastningen, så ibland har jag blivit instängd i lagården. Ibland har han stått där när jag har kommit, då har jag kunnat ställa bilen och gå förbi, det har varit lite bättre, men när jag ska hem måste jag ha bilden med mig. Strax före helgen gick något sönder så jag hade inget vatten i lagården. Jag tänkte att det gick väl att jag tog med vatten hemifrån. När fåren är på bete får jag ju köra vatten till dem. Jag hade med mig fyra dunkar och hällde i alla hinkar. När jag kom på morgonen var hinkarna fortfarande fulla. Fåren drack inte heller under förmiddagen så jag förstod att mitt vatten inte smakade damerna. Jag har kommunalt vatten och det är väl klor i det så det smakade inte bra. De som jag hyr lagård av är jättebussiga så jag fick ta vatten där. Det känns inte riktigt bra att springa och störa men de försäkrade att det inte gjorde något, så vattenfrågan löste sig. Nu är vattnet fixat så nu dricker de ordentligt igen. Just nu, när de har lamm som diar är det ju extra viktigt att de dricker tillräckligt. Annars hade de väl fått vänja sig vid mitt vatten, det brukar de ju göra på sommaren.

Mina barn ska komma i helgen, det känns väldigt bra. Vi är så upptagna så vi ses inte så ofta fast vi bor nära. Nu har vi gått in i april, det var i april förra året som min andra son dog, det känns sorgligt. Någon skrev på Jannes minnessida att "tiden läker inga sår", jag tror att hon har rätt. Såren har inte läkt men kanske det inte gör riktigt lika ont längre. I morgon är det Långfredagen, det har alltid varit en sorglig dag för mig, så i morgon blir det dubbelt.