Nu kan våren få komma snart
Jag har mycket att vara glad och tacksam för. Jag kan gå och röra mig även om det gör ont i höfter och ben. Jag kan gå ut med hundarna, jag kan promenera, jag kan arbetalite. I går och idag har jag faktiskt varit uppe på stegen och haft ner snö från taket över verandan och över trappan. Det är slitigt och jag blir trött och slut men jag KAN. Och jag är glad att jag lever.
I fredags var jag till Bråfors och tränade lite vallning. Det är Gail som bjuder med mig, det är jag oerhört tacksam för. Annars blir det inget av. Och någon som var ännu lyckligare än jag, det var Tassa. Det syns så väl, hela hunden strålar när hon får valla. Hon får ju hjälpa mig ibland också men det är inte så ofta, och hon tycker inte heller att det är lika roligt. Mina får känner henne och går inte alltid undan.
I helgen var jag i Örebro och hjälpte min dotter flytta. Jag var i första hand där för att hyra släp och betala det och skulle inte behöva bära. Det visade sig dock att det var oerhört mycket grejer och jag kunde ju inte sitta och se på hela dagen utan jag gick upp och ner och bar grejer hela dagen istället. Jag trodde min onda höft skulle paja totalt men det gjorde den inte. Jag åt förstås värktabletter under dagen men nästa dag så var den inte värre än vanligt och min ischias hade nästan försvunnit. Det var nog nyttigt att bära saker. Som tur var så var det inga trappor på nya stället för det är jobbigt med trappor. Och även om jag inte har haft ont så har jag varit trött hela tiden efter flytten, så pigg är jag förstås inte.
Min kastrerade bagge, Linus, börjar bli riktigt "baggig". Han är dum mot tackorna och stångar dem, det gillar jag inte. Han är alltid först när det vankas mat och han knuffar undan tackorna. Han ska klappas hela tiden annars stångas han. Han är ju fortfarande det lilla bagglammet, så honom är jag inte rädd för men han har växt bra och håller alltid huvudet högt. Jag blir ganska irriterad på honom när han kommer och ska vara först. Min vita gotlandstacka, Anki, är han speciellt dum emot, Hon har inte brytt sig om honom, bara knuffat undan honom men härom dagen såg jag att hon gav honom ett par ordentliga smällar.Hon blir väl också irriterad på honom. Hon är en av dem som har traktorstorlek men han stångar henne i magen och det är inte bra, i synnerhet nu när hon är högdräktig. Jag tror att det är för att hon är ledartacka som han ger sig på just henne, han vill ta makten från henne tror jag. Jag som trodde att han skulle bli som en tacka när han blev kastrerad, lugn och snäll....
Jag har börjat lite smått med kraftfoder. Mina får ska ju inte äta kraftfoder men eftersom jag inte har så bra hö så får de lite, bara så de är tillvanda tills de lammar, sedan kan det ju behövas lite extra när de ska ge di. Tackorna fick selen första gången idag, sedan ska de ha en dos igen om fyra veckor. Mina Gotlandsfår är stora som traktorer, de ser ut att föda sig bra på mitt dåliga hö. Det är visserligen inte analyserat men det är ganska sent taget och ganska grovt, så det är ju inte bästa tänkbara fårhö. Det ser ut som om fåren gillar det, de äter med god aptit men lämnar förstås allt grovt. De är verkligen duktiga att skilja ut det de vill ha.
Fåren har varit ute varje dag nu när det varit så fina dagar. De kommer ingenstans för all snö. Jag har funderat på att ta ut dem på vägen men när jag läst om Helènes farofyllda vallning på vägen så har jag bestämt mig för att avstå. Skulle det komma en fullastad timmerbil på min väg, vilket det gör ibland, så skulle vi inte ha en chans. Det finns även en körväg, som det inte är någon trafik på men den är så knagglig just nu så den är svår att gå på. Bonden kör där med traktor ibland men har inte plogat på ett tag.
Snön får gärna för mig försvinna nu snart. Nu har den legat tillräckligt. Den är så väldigt djup, vill man gå ut i skogen så är det nästan omöjligt att ta sig fram. Jag är nästan rädd att jag ska fastna i snön och inte kunna ta mig fram. Och hundarna har det svårt, de brukar alltid springa 10 meter in i skogen när de ska göra sina behov. De försöker ju ändå men det är inte lätt att skita i meterdjup snö.
I fredags var jag till Bråfors och tränade lite vallning. Det är Gail som bjuder med mig, det är jag oerhört tacksam för. Annars blir det inget av. Och någon som var ännu lyckligare än jag, det var Tassa. Det syns så väl, hela hunden strålar när hon får valla. Hon får ju hjälpa mig ibland också men det är inte så ofta, och hon tycker inte heller att det är lika roligt. Mina får känner henne och går inte alltid undan.
I helgen var jag i Örebro och hjälpte min dotter flytta. Jag var i första hand där för att hyra släp och betala det och skulle inte behöva bära. Det visade sig dock att det var oerhört mycket grejer och jag kunde ju inte sitta och se på hela dagen utan jag gick upp och ner och bar grejer hela dagen istället. Jag trodde min onda höft skulle paja totalt men det gjorde den inte. Jag åt förstås värktabletter under dagen men nästa dag så var den inte värre än vanligt och min ischias hade nästan försvunnit. Det var nog nyttigt att bära saker. Som tur var så var det inga trappor på nya stället för det är jobbigt med trappor. Och även om jag inte har haft ont så har jag varit trött hela tiden efter flytten, så pigg är jag förstås inte.
Min kastrerade bagge, Linus, börjar bli riktigt "baggig". Han är dum mot tackorna och stångar dem, det gillar jag inte. Han är alltid först när det vankas mat och han knuffar undan tackorna. Han ska klappas hela tiden annars stångas han. Han är ju fortfarande det lilla bagglammet, så honom är jag inte rädd för men han har växt bra och håller alltid huvudet högt. Jag blir ganska irriterad på honom när han kommer och ska vara först. Min vita gotlandstacka, Anki, är han speciellt dum emot, Hon har inte brytt sig om honom, bara knuffat undan honom men härom dagen såg jag att hon gav honom ett par ordentliga smällar.Hon blir väl också irriterad på honom. Hon är en av dem som har traktorstorlek men han stångar henne i magen och det är inte bra, i synnerhet nu när hon är högdräktig. Jag tror att det är för att hon är ledartacka som han ger sig på just henne, han vill ta makten från henne tror jag. Jag som trodde att han skulle bli som en tacka när han blev kastrerad, lugn och snäll....
Jag har börjat lite smått med kraftfoder. Mina får ska ju inte äta kraftfoder men eftersom jag inte har så bra hö så får de lite, bara så de är tillvanda tills de lammar, sedan kan det ju behövas lite extra när de ska ge di. Tackorna fick selen första gången idag, sedan ska de ha en dos igen om fyra veckor. Mina Gotlandsfår är stora som traktorer, de ser ut att föda sig bra på mitt dåliga hö. Det är visserligen inte analyserat men det är ganska sent taget och ganska grovt, så det är ju inte bästa tänkbara fårhö. Det ser ut som om fåren gillar det, de äter med god aptit men lämnar förstås allt grovt. De är verkligen duktiga att skilja ut det de vill ha.
Fåren har varit ute varje dag nu när det varit så fina dagar. De kommer ingenstans för all snö. Jag har funderat på att ta ut dem på vägen men när jag läst om Helènes farofyllda vallning på vägen så har jag bestämt mig för att avstå. Skulle det komma en fullastad timmerbil på min väg, vilket det gör ibland, så skulle vi inte ha en chans. Det finns även en körväg, som det inte är någon trafik på men den är så knagglig just nu så den är svår att gå på. Bonden kör där med traktor ibland men har inte plogat på ett tag.
Snön får gärna för mig försvinna nu snart. Nu har den legat tillräckligt. Den är så väldigt djup, vill man gå ut i skogen så är det nästan omöjligt att ta sig fram. Jag är nästan rädd att jag ska fastna i snön och inte kunna ta mig fram. Och hundarna har det svårt, de brukar alltid springa 10 meter in i skogen när de ska göra sina behov. De försöker ju ändå men det är inte lätt att skita i meterdjup snö.